Motioner i Andra kammaren, nr 890 år 1961

Motion 1961:890 Andra kammaren - höst

12

Motioner i Andra kammaren, nr 890 år 1961

Nr 890

Av herr Gustafson i Göteborg m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 200, angående en kampanj för allmänt lönsparande.

(Lika lydande med motion nr 740 i Första kammaren)

I Kungl. Maj:ts proposition nr 200/1961 angående kampanj för allmänna
lönsparandet föreslås att under 1962 introduceras en dylik sparform,
vilken skall bedrivas efter i huvudsak samma linjer som det år 1949 införda
ungdomens lönsparande.

Lägsta inträdesåldem i den nya sparformen föreslås bli 26 år. Till skillnad
från ungdomens lönsparande skall de insatta medlen vara formellt obundna.
Sparandet skall bygga på regelbundna avsättningar på ett särskilt konto
i bank.

Antingen kan arbetsgivaren göra avdrag på lönen eller också kan man
själv direkt sätta in på kontot. Vid löneavdrag blir lägsta sparbelopp 50 kr.
i månaden för månadsavlönade, 12 kr. per vecka för veckoavlönade och
25 kr. per 14 dagar för 14-dagarsavlönade.

För sparare utan löneavdrag blir lägsta sparbelopp 150 kr. per kvartal.
Högsta i affärs- och sparbanker gällande inlåningsränta skall tillämpas.

Premien föreslås bli av samma art som vid ungdomens lönsparande, d.v.s.
vinstutlottning. Avsikten är att det allmänna lönsparandet och ungdomens
lönsparande skall hållas skilda åt med särskilda vinstutlottningar för var
och en. Vinstsumman för det allmänna lönsparandet blir enligt förslaget en
halv procent av nettoökningen (insättningarna minskade med uttagen) på
samtliga lönsparkonton under året.

För att delta i utlottningen skall krävas av lönsparare med löneavdrag att
han i minst sju månader under närmast föregående år (kvalifikationsåretj
gjort överenskomna insättningar på sitt lönsparkonto och beträffande lönsparare
utan löneavdrag att han under kvalificeringsåret gjort minst tre
kvartalsinsättningar. För båda grupperna skall dessutom gälla att de under
kvalifikationsåret ökat sin behållning på lönsparkontot med minst
500 kr.

En extra vinstutlottning bör komma till stånd 1962 eller vid annan lämplig
tidpunkt. Om vinstutlottningen äger rum redan nästa år, föreslås villkoren
bli att lönspararen gjort föreskriven insättning under minst tre månader
resp. ett kvartal under detta år och att behållningen på kontot den 31
augusti 1962 uppgått till minst 150 kr. Berättigade att delta under dessa förutsättningar
blir sålunda de som februari—juni 1962 anslutit sig till det allmänna
lönsparandet.

Motioner i Andra kammaren, nr 890 år 1961

13

Förslaget grundar sig på ett av en särskild utredning i början av år 1961
framlagt betänkande om ”Sparstimulerande åtgärder” (SOU 1961: 12). I
betänkandet framhåller utredningen bl. a. följande (sid. 29 och 30):

Utredningen har kommit till den slutsatsen att det av praktiska skäl icke
är möjligt att fasthålla vid ett krav på nysparande för att premie skall utgå.
Den som utnyttjar redan befintliga tillgångar måste i premieringshänseen de

komma i samma läge som den som företagit ett nysparande.----

Inriktas premieringen endast på viss eller vissa speciella sparformer, kan
detta uppenbarligen åstadkomma rubbningar inom hela kreditsystemet. Vid
en premiering bör man därför undvika att diskrimiera somliga sparformer

genom att undanta dem från bestämmelserna om premiering.---

Som framgår av bilaga 1 utgör försäkringssparandet en betydande del av
hushållens totala sparande, och redan detta är anledning till att icke missgynna
sådant sparande genom att undanta det från en eventuell allmän premiering
av sparande. Ett annat skäl är att försäkringssparandet utgör ett
förhållandevis effektivt och regelbundet sparande, vilket beror på det sätt
varpå avgiftsuppbörden (sparandet) sker. För att premiering skall vara
möjlig att genomföra krävs det emellertid att försäkringstagarna får upplysning
om hur stor del av försäkringspremien som utgör sparande. Så ar
inte fallet för närvarande, och det torde bjuda på en hel del praktiska svårigheter
att meddela försäkringstagarna detta.

Med anledning av sparstimulansutredningens uttalande om angelägenheten
av att ”undvika att diskriminera somliga sparformer genom att undanta
dem från bestämmelserna om premiering” vill vi påpeka att premiesparandet
1955 och 1956 efter framställning från livförsäkringshåll utformades
så att det icke skulle skada livförsäkringssparandet.

Vi kan icke förstå varför förslaget om ett allmänt lönsparande icke omfattar
det från alla håll såsom särskilt betydelsefullt ansedda livförsäkringssparandet.
Om betydelsen av sistnämnda sparande rader bara en mening,
och vi hänvisar härutinnan i första hand till vad sparstimulansutredningen
själv uttalat.

Även 1958 års försäkringssakkunniga uttalade sig synnerligen positivt
om livförsäkringsbolagens sparfrämjande verksamhet samt åberopade
fprop. 171/1961) ”att livförsäkringsbolagen, icke minst genom sin ombudsorganisation,
har möjligheter att ytterligare stimulera sparandet, därest
bolagen får ett större register att spela på”. De sakkunnigas förslag om utvidgning
av livförsäkringsbolagens sparfrämjande verksamhet upptogs
från nästan alla häll mycket positivt. Exempelvis ifrågasatte Landsorganisationen
om icke livbolagen borde beredas ännu större möjligheter att uppsamla
och förränta sparmedel.

I den på grundval av nämnda sakkunnigförslag framlagda propositionen
171,1961 med förslag till ändringar i lagen om försäkringsrörelse har handelsministern
understrukit (sid. 82) ”värdet av en från samhällssynpunkt

14: Motioner i Andra kammaren, nr 890 år 1961

angelägen utökning av livförsäkringsbolagens sparmedelsinsamlande verksamhet”.

Trots alla dessa positiva uttalanden rörande livförsäkringssparandet har
detta icke inordnats i det föreslagna allmänna lönsparandet. Detta har tillkommit
för att i realiteten åstadkomma viss bundenhet av sparmedlen, och
det torde finnas större utsikter att uppnå detta mål genom försäkringssparande
än genom andra sparformer. Det finnes därför all anledning att sidoordna
livförsäkringssparandet med övriga sparformer inom lönsparandet.

Enligt den framlagda propositionen rörande allmänna lönsparandet skall
sparmedlen uppsamlas antingen på så sätt att man själv direkt sätter in ett
visst minimibelopp på särskilt konto i bank eller så att arbetsgivaren gör
motsvarande avdrag på lönen. Den förstnämnda formen för presterande av
lönsparande är helt att jämställa med det fall att en livförsäkringstagare till
försäkringsbolag inbetalar till betalning förfallen premie. Beträffande förslaget
om avdrag på lön torde det även gå att inordna livförsäkring i det
allmänna lönsparandet tack vare den fortlöpande ändring av betalningsvanorna
som innebär att framför allt löntagare söker få sina utgifter för
hyra, försäkringar o. d. jämnt fördelade över årets månader genom löneavdrag
hos och betalning via arbetsgivare, intressekontor etc.

Metoden för livförsäkringspremies inrymmande i lönsparandet består däri
att försäkringsbolagen till den myndighet, som administrerar allmänna
lönsparandet, anmäler vilka livförsäkringstagare, som förklarat sig vilja
deltaga i lönsparandet och som under kvalifikationsåret inbetalat premier
till ett belopp motsvarande det i proposition nr 200/1961 angivna minimisp^andet.
Härmed följer att de, som erlagt premier i angiven omfattning,
bor vara berättigade att deltaga i den vinstutlottning, som förekommer inom
ramen för det allmänna lönsparandet.

Ännu hellre skulle vi se att lönsparande i bank och försäkringsbolag samordnades
så, att de uppställda kvalifikationskraven finge anses fullgjorda
om sparkontoinrättningar och försäkringspremier tillsammans uppgår till
minimibeloppet 500 kr. netto per år.

Med anledning av det ovan citerade av de sparstimulanssakkunniga angivna
motivet för att utesluta livförsäkringssparandet från sparpremienngen
— d. v. s. att försäkringstagarna ej får upplysning om hur stor del
av försäkringspremien som utgör sparande — vill vi framhålla följande.

orvisso är det så att inte hela den inbetalade premien är ett individuellt
sparande (premien inrymmer ju både en omkostnadsdel och en andel i kostnaden
för riskskyddet), men då en försäkringspremie ingår i ett planenligt
upplagt regelbundet sparande av helt annan ”bunden” karaktär än det mera
av spontana insatser beroende och kortsiktigt inriktade banksparandet bör
i det hänseende varom här är fråga försäkringspremie i sin helhet jämställas
med insättning på lönsparkonto.

Motioner i Andra kammaren, nr 890 år 1961

15

Med stöd av det ovan anförda hemställer vi,

att riksdagen måtte besluta så ändra riktlinjerna för det
allmänna lönsparandet, vilket skall komma i gång under
början av 1962, att betalning av livförsäkringspremie till
försäkringsbolag jämställes med insättning på lönsparkonto
i bank samt att som kvalifikation för deltagande i
vinstutlottning i samband med lönsparande även skall gälla,
att spararen skall ha erlagt livförsäkringspremie som antingen
tillsammans med behållning på lönsparkonto i bank
under kvalifikationsåret ökat med minst 500 kr. eller ensamt
för sig under kvalifikationsåret uppgår till minst
500 kr.

Stockholm den 28 november 1961

Sven Gustafson

i Göteborg

Ingemar Andersson Fridölf Jansson

i Benestad

Eric Nilsson
i Svalöv

Alfa Boktr. AB, Stlilm 1961