Motioner i Andra kammaren, nr 888 år 1961

Motion 1961:888 Andra kammaren - höst

Motioner i Andra kammaren, nr 888 år 1961

5

Nr 888

Av herr Antonsson in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 200, angående en kampanj för allmänt lönsparande.

(Lika lydande med motion nr 739 i Första kammaren)

I proposition nr 200 framlägges förslag angående allmänt lönsparande.
Förslaget grundar sig på av utredningen för sparstimulerande åtgärder,
SOU 1961: 2, utarbetade riktlinjer, vilka varit föremål för överarbetning
inom särskild kommitté. I propositionen ansluter sig departementschefen
till den detaljutformning av det allmänna lönsparandet, som föreslagits av
sistnämnda kommitté, ävensom till dess förslag att 600 000 kronor skall
ställas till förfogande för en kampanj för det allmänna lönsparandet under
19G2

Såsom framhållits i propositionen är det utomordentligt angeläget att det
personliga sparandet ökas. Den föreslagna kampanjen kan därvid vara av
visst värde, troligen främst genom den utåtriktade aktiviteten för ett ökat
sparande. Av den anledningen anser vi oss nu kunna biträda det framlagda
förslaget, inklusive de medel som äskats för allmän sparpropaganda. Enligt
vår mening är det emellertid angeläget att man vid stimulerandet av det
personliga sparandet beträder andra vägar än dessa, som ytterst grundar
sig på spararens intresse av lotterivinst. Vid fortsatta överväganden i detta
syfte måste de i förenämnda utredning, SOU 1961: 2, reservationsvis framförda
förslagen ägnas särskild uppmärksamhet. I utredningen har reservation
avgivits dels av ledamöterna Antonsson, Brundin och Danmans angående
särskilda sparkonton och utjämningskonton, dels av ledamoten Antonsson
angående premiering av det reella nysparandet. Dessa förslag är
av sådan vikt att de snarast bör bli föremål för överbearbetning och detaljutformning.

Enligt vår mening föreligger speciella skäl, till vilka vi återkommer, för
en premiering med syfte att stimulera till ett mera långsiktigt banksparande.
Goda skäl kan emellertid anföras för att samhället bör premiera varje
slag av sparande, d. v. s. i princip varje förbättring av nettoförmögenheten
under en viss tidsperiod i den utsträckning som det kan anses finansiellt
möjligt och av rättviseskäl lämpligt. Samtliga reservanter i utredningen har
framhållit, att denna uppfattning principiellt sett är stark. Det måste anses?
vara en primär uppgift att söka utforma ett system som möjliggör en sådan
allsidig stimulans av det personliga sparandet. Självfallet blir möjligheterna
till en positiv samhällsekonomisk effekt större om premieringen
i princip omfattar allt personligt sparande. Det kan nämnas att amorterings -

6

Motioner i Andra kammaren, nr S8S år 1961

sparandet enligt utredningen utgör inte mindre än ca en tredjedel av hushållens
samlade finansiella sparande. Det är angeläget att även sådant sparande
kan bli föremål för stimulans. Den vägledande principen bör vara att
den enskilde skall ha full frihet att välja sparmål och former för sparandet
samt därvid oavsett mål och form åtnjuta premiering.

I detta syfte har i utredningsbetänkandet framlagts förslag till sparpremiering,
som skulle omfatta alla slag av sparande, d. v. s. dispositioner som
innebär att en person avstår från viss möjlig konsumtion. Som exempel härpå
kan nämnas ökning av tillgodohavanden på bank, postgiro o. d., ökning av
olika slags fordringar, minskning av låneskulder, ökning av tillgodohavanden
i form av obligationer, aktier och andelar m. m., vissa försäkringspremier
samt investeringar i rörelse, jordbruk och annan fastighet. Premieringen
skulle inte gälla s. k. överföringar från ett slag av tillgodohavande
till ett annat utan endast nettoförbättringen. Det skulle således vara det
reella nysparandet som skulle premieras.

Beträffande möjligheterna att konstatera och kontrollera om ett reellt
nysparande ägt rum har påvisats att detta kan ske genom en s. k. kontantredovisning.
Ett sådant system tillämpas f. ö. redan av taxeringsmyndigheterna
för undersökning i kontrollerande syfte av förmögenhetsförändringar
hos skattskyldiga. Systemet måste således tillmätas stor tillförlitlighet.
De uppgifter som erfordras för kontantsammanställningen är erforderliga
för upprättande av självdeklaration. Metoden bör således inte
medföra svårigheter av betydenhet för den enskilde, särskilt som sammanställningen
kan förenklas för dem som har inkomst endast av tjänst och
eventuellt av kapital. Självfallet skulle den också vara till värde från taxenngssynpunkt,
emedan den som nämnts innebär en kontroll av självdeklarationen.

Enligt förslaget skall premien vara proportionell i förhållande till sparandet
och åtnjutas i form av avdrag på skattens slutbelopp. Ett sådant
förfarande måste vara lämpligt bl. a. med hänsyn till att taxeringsnämnd
bör fastställa premien. I fråga om premiens storlek framhålles att valet av
procentsats blir beroende av premiens konstruktion i övrigt. Som lämplig
nivå föreslås 7—12 procent för ett sparbelopp om högst 1 000 kronor årligen
för ensamstående och högst 2 000 kronor årligen för äkta makar gemensamt
samt högst 800 kronor för barn under 16 år. Premiens storlek bör
enligt förslaget inte bindas för längre tid framåt utan skall anpassas efter
konjunkturläget. I syfte att omöjliggöra s. k. vartannatårssparande framhålles
lämpligheten av att högsta nettoförmögenhet under exempelvis sistlidna
5-årsperiod skall överskridas innan premie får åtnjutas. Vidare framhålles
att ett visst grundsparande kan föreskrivas innan premie får åtnjutas.
Därvid bör hänsyn tagas till försörjningsbörda och sparförmåga. Genom
sådan föreskrift om grundsparande skulle stimulansen till ökat ny -

Motioner i Andra kammaren, nr SSS år 1961

7

sparande bli ännu mera påtaglig. I fråga om amorteringssparande framhålles
att en som normal betecknad amortering kan undantagas.

Förslaget är av sådan betydelse för den stimulans av det personliga sparandet
som måste eftersträvas, att det snarast bör bli föremål för erforderliga
lagstiftningsåtgärder. Att en viss översyn och avvägning i detaljerna
därvid kan bli erforderlig ligger i sakens natur, emedan förslaget i betänkandet
av förklarliga skäl är kortfattat.

En stimulans av allt personligt sparande efter dessa riktlinjer skulle därjämte
ge ökad kännedom om det personliga sparandets fördelning och omfattning.
Av utredningsbetänkandet framgår att kunskapen på detta område
är relativt begränsad, vilket givetvis utgör en svårighet vid utformandet
av de sparstimulerande åtgärderna. Varje möjlig åtgärd, som kan vidtagas
för att klarlägga hur man bl. a. genom skattesystemets konstruktion
på lämpligaste sätt kan uppnå en stimulans till ökat personligt sparande,
bör därför vidtagas utan dröjsmål. Vi föreslår att förslag till en på anförda
grunder baserad försökslagstiftning snarast förelägges riksdagen.

Förslaget angående särskilt sparkonto innebär att sådant konto skulle
kunna öppnas i bank och jämförlig penninginrättning (affärsbank, sparbank,
jordbrukskassa, HSB-sparkassa och liknande). Konto skulle få uppläggas
av var och en till statlig inkomstskatt skattskyldig fysisk person som
fyllt 16 år. Föräldrar skulle kunna öppna sparkonto för minderårigt barn.
Det premieberättigade beloppet skulle utgöra högst 1 000 kronor per år för
ensamstående och högst 2 000 kronor per år för äkta makar tillsammans.
För barnkonto skulle det årliga beloppet begränsas till 800 kronor. Högsta
sammanlagda belopp skulle utgöra 15 000 kronor exklusive upplupen ränta
och för barnkonto 10 000 kronor. Premien skulle knytas till beskattningen
och utformas så, att den för beskattningsåret uträknade skatten skulle
minskas med tio procent av det sparade beloppet. Möjlighet borde finnas att
lata avdraget slå igenom redan vid uttaget av källskatten. Därest beloppet
innestår på kontot i mer än fem år skulle skattesänkningen bli definitiv.
Premien skulle således motsvara två procent för vart och ett av de fem åren.
Som en förutsättning för premieringen har också framhållits dels att spararnas
samtliga tillgodohavanden under året skall ha ökats minst med det
belopp, för vilket premiering yrkas, dels att sparbeloppct ökat kontots tidigare
maximum.

Enligt vår mening skulle en sparstimulans genom sparkonto av denna art
vara av stort värde. Banksparandet utgör en synnerligen betydelsefull del
av det personliga sparandet. Det är småspararnas sparform, och sparandet i
ungdomsåren sker i största utsträckning i bank. En stimulans efter de angivna
riktlinjerna får därför förväntas komma ett stort antal sparare till
del och därjämte medverka till att främja ungdomssparandet. Härtill kommer
att det relativt långsiktiga banksparandet skulle stimuleras, vilket är

8

Motioner i Andra kammaren, nr 888 år 1901

av värde från kreditmarknadssynpunkt. Metoden med avdrag på skattens
slutbelopp är av rättviseskäl lämplig, emedan den medför lika sparstimulans
oavsett inkomstens nivå.

Förslaget är — liksom de båda andra nämnda förslagen — att föredra
framför det förslag till allmänt lönsparande, som förekommer i utredningens
betänkande. Det allmänna lönsparandet skulle vädja till lotterivinstintresset
och spelintresset i stället för till den strävan till ökat oberoende och
reserver för framtiden, som är signifikativt för det personliga sparandet.
De tre här berörda förslagen tar emellertid fasta på de sistnämnda faktorerna
och ger således uttryck för uppfattningen att samhället skall stimulera
de enskilda till omtanke för framtiden. Det måste t. ex. anses vara av betydande
värde om föräldrar kontinuerligt under årens lopp sätter undan
vissa belopp med tanke på barnens utbildning. Ett sådant förfarande minskar
givetvis anspråken på samhällets direkta stödåtgärder på området. Vi
föreslår därför, att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att förslag angående
.särskilt sparkonto snarast förelägges riksdagen, i huvudsak enligt de
riktlinjer som här refererats.

Förslaget angående utjämningskonto bygger på samma principer som
det s. k. skogskontot, vilket använts i betydande utsträckning och medfört
icke oväsentliga sparbelopp. Enligt förslaget skulle fysisk person äga rätt
att insätta medel på särskilt konto i bank eller liknande penninginrättning.
För de sålunda insatta medlen skulle erhållas uppskov med taxeringen så
länge medlen innestår på kontot, dock högst tio år. Stimulansen skulle således
ligga däri att ränta får uppbäras på hela det insatta beloppet. En inkomsttagare
skulle äga rätt att insätta högst 10 000 kronor per år, och det
sammanlagda beloppet på kontot skulle maximeras till 20 000 kronor.

Enligt vår mening talar synnerligen starka skäl för införandet av ett sådant
utjämningskonto. Kombinationen med det särskilda sparkontot är av
särskilt intresse. Utjämningskontot kan vara av förhållandevis ringa intresse
för personer med en jämn inkomstutveckling och kan t. o. m. i en del
fall få en viss negativ effekt. För dessa skulle givetvis det särskilda sparkontot
vara den lämpligaste formen. För andra, särskilt för personer med
ojämn inkomstutveckling, torde utjämningskontot vara att föredraga. Den
resultatutjämnande effekten av ett utjämningskonto är så känd att den inte
behöver beröras närmare. Båda formerna bör därför införas och den enskilde
själv ges rätt att för sitt sparande välja det slags konto som passar
honom bäst.

På utjämmngskontona skulle inom en relativt begränsad tid samlas en
betydande sparvolym. Den samhällsekonomiska effekten härav får inte underskattas.
Under hela efterkrigstiden har en överbalansering av budgeten
oftast ansetts erforderlig från samhällsekonomisk synpunkt. Det skatteuttag,
som härav föranletts utöver vad som erfordrats för täckande av drift -

Motioner i Andra kammaren, nr 888 år 1961

9

utgifter, har haft en negativ effekt på det personliga sparandet, emedan
därigenom inte endast möjligheterna till konsumtion utan också till sparande
minskat. Om beskattningen uppskjutes genom utjämningskonton innebär
inte detta att medlen blir tillgängliga för konsumtion. I stället bindes
i banksparande förutom skattemedlen även andra medel, som eljest
skulle ha varit tillgängliga för konsumtion. Den samhällsekonomiska effekten
blir således större om ifrågavarande skattemedel ingår i insättningar
på utjämningskonton än om de tages i anspråk för överbalansering. Härav
följer att i lägen, då en överbalansering av betydenhet eljest skulle ha varit
erforderlig, ett lägre skattetryck kan tillämpas om tillgång finnes till utjämningskonton
än om de tages i anspråk för överbalansering. Härav följer
att i lägen, då en överbalansering av betydenhet eljest skulle ha varit erforderlig,
ett lägre skattetryck kan tillämpas om tillgång finnes till utjämningskonton.
Härtill kommer givetvis den betydelse som en medelsreserv
alltid har för den enskilde och dennes oberoende liksom de gynnsamma
verkningarna på kredit- och kapitalmarknaden. Vi föreslår därför, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag i ärendet framlägges snarast
möjligt.

De i det föregående framförda förslagen ansluter sig på ett naturligt sätt
till varandra. Den ena huvudprincipen är en premiering av kontantsparandet
och tar sikte bl. a. på de många smäsparama och på ungdomen, vilka i största
utsträckning sparar i bank. Den andra huvudprincipen gäller premiering
av det reella nysparandet. Därigenom nås en stimulerande effekt även på
det sparande som sker i form av amortering och investering av olika slag.
Genom en kombination skulle således såväl det personliga kontantsparandet
som det personliga realsparandet stimuleras.

Vid de fortsatta övervägandena rörande dessa spörsmål bör givetvis en
lämplig samordning eftersträvas mellan de olika premieringsformerna.
Bl. a. bör uppmärksammas att man genom kontantredovisningsmetoden kan
undvara den i och för sig ej önskvärda föreskriften om att tidigare insätt -ningsmaximum på de särskilda sparkontona skall överskridas även då den
femäriga bindningstiden utgått. Om eu person genom kontantsammanställning
redovisar att tidigare medel på kontot tagits i anspråk för exempelvis
bostadsanskaffning eller annan investering, skulle han således kunna uppbära
premie för insättning på det särskilda sparkontot även om tidigare
maximum av kontot ej överskridits.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställes,

att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 200
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och
förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga
sparandet i vad avser

10

Motioner i Andra kammaren, nr 888 år 1961

1) premiering av det personliga nysparandet av reell karaktär,

2) premiering av sparande å särskilt sparkonto i bank
eller annan penninginrättning, samt

3) inrättande av allmänt utjämningskonto i bank eller
annan penninginrättning,

allt i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 28 november 1961

Johannes Antonsson EmilElmwall David Gomér