Motioner i Andra kammaren, nr 887 år 1961

Motion 1961:887 Andra kammaren - höst

Nr 887—890

Motioner i Andra kammaren, nr 887 år 1961

1

Nr 887

Av herr Johansson i Stockholm m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition nr 199, angående verksamheten vid Svenska
skifferoljeaktiebolaget och därmed sammanhängande
spörsmål.

I proposition nr 199 föreslås att Svenska skifferoljeaktiebolagets verksamhet
i Kvarntorp skall avvecklas i etapper. Den utredning som ligger till
grund för detta beslut har skarpt kritiserats i många detaljer. Starka storfinansiella
intressen har sedan länge fört en formlig kampanj för att få bort
detta statliga företag, som startades i beredskapssyfte. Utredningen har ej
heller tagit hänsyn till att staten under beredskapstiden tjänade cirka 100
miljoner kronor på företaget genom att de fastställda priserna på bolagets
produkter understeg importpriserna med denna summa. Styrelsen anser också
att en brådstörtad avveckling av organisationen och av bolagets produkter
kommer att medföra stora förluster. Statskontoret hävdar att en nedläggning
inte kan medföra någon väsentlig besparing för staten och att utredningen
”endast ofullständigt belyst de kostnader och inkomstminskningar
som staten kan komma att vidkännas” om driften avvecklas. Statskontoret
nämner bortfall av ränteinkomst för staten genom avskrivning av
statslånen, ökade beredskapskostnader för oljelagring samt fortsatta kostnader
för forskning. Vid beräkning av efterkrigstidens underskott har utredningen
jämfört med ”de nettovinster som bolaget minst borde ha lämnat”.

Regeringen har doek i stort sett följt utredningen men ansett att avvecklingen
skall genomföras i etapper, att de mera lönsamma grenarna skall
fortsättas tills vidare och att vissa delar skall försäljas till företag, vilka
avser att skapa en ny industriell produktion på området, som åtminstone
delvis kan ge sysselsättning åt sådana anställda som i annat fall blir arbetslösa
eller tvingas att flytta från platsen. Detta är ett mycket stort problem
för kommunerna i området och för de anställda själva, av vilka ett stort antal
har kommit upp till jämförelsevis hög ålder och i många fall skaffat sig
egna bostäder, vilket försvårar en omflyttning.

Av allt att döma kommer riksdagsmajoriteten att bifalla propositionen
om en etappvis genomförd avveckling av driften. Det finns därvid anledning
att särskilt understryka departementschefens ord, att man vid en omställning
icke bara bör ta hänsyn till ekonomiska faktorer utan även till de anställdas
intressen. Alla möjligheter att fortsätta och vidareutveckla en del
av driften, eventuellt med nya produktionsmetoder, bör undersökas. Viktiga

Bihang till riksdagens protokoll 1961. U sand. Nr 887—890

2

Motioner i Andra kammaren, nr 887 år 1961

delar av den högt rationaliserade anläggningen bör vid en avveckling läggas
i reserv med sikte på att ett annat marknadsläge eller beredskapsskäl kan
motivera ett återupptagande av driften. Genom sådana åtgärder och startande
av nya produktionsgrenar skulle staten även kunna återvinna en betydande
del av det kapital som vid en brådstörtad avveckling skulle gå förlorat.

Svenska salpeterverken i Köping, som ägs av KF och Svenska lantbrukarförbundet,
har såsom känt är anmält sig som köpare av en del av området
för att där producera metanol, svavelsyra och ammoniumsulfat. Detta hälsas
med glädje av dem som hotas med arbetslöshet. På grund av att den kemiska
industrien är så högt rationaliserad och delvis automatiserad beräknas
denna tillverkning dock endast ge arbete åt 125 personer, medan antalet
anställda vid Skifferaktiebolaget efter redan företagna nedskärningar utgör
ca 1 000.

Det gäller alltså att undersöka möjligheten att få fler nya industrier till
platsen, vilka kan utnyttja traktens råvarutillgångar och skapa arbetstillfällen
för ett större antal arbetare och särskilt för dem som har svårt att
flytta från platsen.

I propositionen nämnas att förutsättningar finns för en cementindustri i
Kvarntorp. I pressen har meddelats att man inlett underhandlingar med
cementtrusten, som redan genom ett dotterbolag bedriver ytongtillverkning
i närheten. Vi anser också att förutsättningarna för en cement- och annan
byggnadsmaterialindustri på platsen bör undersökas utan dröjsmål, men
att detta företag inte bör överlämnas åt cementtrusten utan drivas i statlig
regi eller helst i samverkan med KF och jordbruksorganisationerna, som
driver Salpeterverken, samt med de större kommunerna och kommunala
bostadsföretagen.

Cementtrustens 4 moderbolag och 64 dotterföretag innehar en faktisk
monopolställning inom byggnadsämnesindustrien och har genom Skånska
cementgjuteriet lagt under sig en stor del av byggnadsverksamheten. Det enda
fristående företaget i cementindustrien driver ingen priskonkurrens. Vid
undersökningen 1957 svarade trusten för 85 procent av den svenska cementtillverkningen
och kan därmed bestämma prisbildningen. Vid sidan av högräntan
är de uppskruvade priserna på byggnadsmaterial den främsta orsaken
till den kraftiga fördyringen av byggnadskostnadema.

Kommunistiska riksdagsgruppen föreslog redan i början av 1940-talet en
utredning om förstatligande av byggnadsmaterialindustrien eller i andra
hand skapande av en statlig eller statlig-kommunal-kooperativ byggnadsmaterialindustri,
som kan ta upp konkurrens med bl. a. cementtrusten och
bryta monopolet.

År 1944 väckte också socialdemokraterna, bl. a. genom nuvarande social -

Motioner i Andra kammaren, nr 887 år 1961

3

ministern, en motion i samma riktning. Motionen utmynnade i följande yrkande
:

... att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning i
syfte att förbilliga byggnadskostnadema, bl. a. genom stöd åt allmännyttiga
foretag inom byggnadsämnesindustrien för uppnåendet dels av en av
monopolbildningen opåverkad prissättning på byggnadsmaterial och dels
en skyndsammare standardiseringsprocess beträffande tillverkningen av
sadana material.

I sitt anförande vid motionens behandling yttrade nuvarande statsrådet
Torsten Nilsson bl. a.:

, vi onska,t skärpt samhällskontroll just på byggnadsindustriens område
beror pa det stora stöd staten lämnat bostadsproduktionen. I sin egenskap
av kreditgivare är det enligt mitt förmenande statens skyldighet att
skaffa sig garantier för att medlen används på rätt sätt och att följaktligen
prissättningen icke ofördelaktigt påverkas av otillbörliga intressen.

Andra tillfälliga utskottet anförde i sitt utlåtande till motionen:

Utskottet vill i detta sammanhang understryka, att för brytandet av icke
onskvarda monopol kan samhällets effektiva stöd komma att erfordras
exempelvis för igångsättande eller upprätthållande av allmännyttiga företag
särskilt mom byggnadsämnesindustrien. Vilka metoder, som därvid
unna befinnas mest lämpliga, bör utredningen kunna ge besked om.

Motionen ledde till 1947 års byggnadsmaterialutredning.

Det blev en mycket egendomlig utredning. Fyra femtedelar av kostnaden
gick till experter som ofta inte levererade något av det arbete som beställts
innan cementtrusten värvade dem till högt betalda ledarposter i den industri
som skulle undersökas. När efterkrigsprogrammets förslag om åtgärder för
att begränsa storfinansens makt lades på hyllan, fick utredningen år 1954,
sedan den hade existerat i nära sju år, direktiv av statsrådet Sträng att icke
utarbeta något eget betänkande. Utredningen dog i stället med en from förhoppning
att den trust, som redan behärskade 85 procent av produktionen
av det viktigaste byggnadsmaterialet, på grund av de potentiella importmöjligheterna
skulle iaktta måtta i sin prissättning.

Cementtrusten och dess dotterföretags enorma vinster, utbyggnad och
förmögenhetsökningar visar att dessa förhoppningar slagit slint. Skånska
cements bruttovinst har mellan 1956 och 1960 — på fyra år — ökat från 29
till 48 miljoner kronor. I det förra fallet betyder det 22 procent av försäljningssumman
och i det senare fallet 32 procent. Genomsnittet för hela industrien
är 10 procent.

Det är en av orsakerna till de kraftigt ökade bygg- och boendekostnaderna.
Staten, kommunerna, de kooperativa bostadsorganisationerna, kooperationen
i övrigt och jordbruksorganisationerna är storkonsumenter av byggnadsmaterial.
De har ett gemensamt intresse att bryta det rådande mono -

4

Motioner i Andra kammaren, nr 887 år 1961

polet, pressa ned monopolpriserna och själva som ägare och konsumenter
ta de vinster som produktionen ger. Det finns alltså all anledning att aktualisera
den grundtanke som fanns bakom 1947 års byggnadsmaterialutredning.
Om staten, helst i samverkan med kommunerna och de nämnda
organisationerna, skall bygga ut egna företag, som kan konkurrera med
cementtrusten, bör den planerade cementindustrien i Kvarntorp först komma
i åtanke. Ett statligt bolag disponerar anläggningarna på platsen, som
eljest kommer att realiseras med stora förluster för staten. Företagna
undersökningar har visat, att det finns prima berg för cementtillverkning
och även annan råvara för byggnadsmaterial. Det finns ingen anledning att
överlåta dessa möjligheter till det stora monopolföretaget.

KF och jordbruksorganisationerna håller på att engagera sig i den kemiska
industri som skall utbyggas på platsen. KF:s avtal med cementtrusten,
som innebär att företaget inte skall driva egen cementindustri, är
prolongerat men torde vara snävt tidsbegränsat. En av de viktigaste orsakerna
är att det på platsen finns en skicklig arbetarstam, van vid liknande
arbete, som annars blir arbetslös och som kan omflyttas endast med
stora svårigheter och höga kostnader. En snabbutredning om dessa möjligheter
bör kunna verkställas antingen av Kvarntorpskommissionen eller av
en särskild specialutredning.

Med ovanstående motivering hemställer vi,

att riksdagen i anledning av proposition nr 199 i skrivelse
till regeringen hemställer om en snabbutredning om skapande
av en statlig eller statlig-kommunal-kooperativ
cementindustri eller annan byggnadsmaterialindustri i
Kvarntorp i syfte att bryta monopolet i branschen.

Stockholm den 28 november 1961

Gustaf Johansson Helmer Holmberg H. Hagberg

Hennnig Nilsson

Knut Sendnder