Motioner i Andra kammaren, nr 87i år 1961

Motion 1961:874 Andra kammaren - höst

Motioner i Andra kammaren, nr 87i år 1961

8

Nr 874

Av herr Hedlund m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

(Lika lydande med motion nr 725 i Första kammaren)

I proposition nr 188 föreslås bl. a. att dyrortsgrupperingen inom beskattningen
skall slopas. Detta förslag måste hälsas med stor tillfredsställelse.
Såsom ständigt hävdats från vårt håll kan inte den gradering av landets
medborgare som dyrortsgrupperingen innebär anses förenlig med de rättviseprinciper
som bör prägla beskattningen. De prisgeografiska undersökningar
som legat till grund för graderingssystemet kan ingalunda anses ge
en rättvisande bild av kostnaden för en viss levnadsstandard på skilda orter.

Såsom många gånger framhållits är det i hög grad berättigat att övre
Norrland vid ett slopande av dyrortsgrupperingen erhåller någon form av
kompensation för de högre kostnader, som föranledes av klimatförhållanden
och stora avstånd m. in. Motiven härför kan närmare belysas av de
prisgeografiska undersökningar som tidigare genomförts — eller av ofullständigheten
i dessa undersökningar. Kostnadsposten resor i en sådan undersökning
utvisade lika hög nivå i den tätbefolkade delen av högsta dyrort
som inom områden med 8—9 mil till närmaste inköpsort. Anmärkningsvärt
är också att resekostnadsposten direkt påverkats uppåt av t. ex. god
tillgång på skolor och utbildningsanstalter. Omvänt har dåliga kommunikationsmöjligheter
och sämre tillgång till skolor och utbildningsanstalter
medfört lägre resekostnader. I undersökningarna har mätts de nominella
kostnaderna. Däremot har man bortsett från om en hög nominell kostnad
varit förknippad med en i vid bemärkelse hög standard eller om trots hög
nominell kostnad ifrågavarande standard varit låg. Inte heller har utrönts
om den nominella kostnaden varit förenad med olägenheter, t. ex. ianspråktagande
av fritid, arbetstid eller bådadera. När trots de ofullständigheter i
underlaget, som denna exemplifiering visar, övre Norrland i dyrhetsavseende
kommit upp i samma nivå som övriga delar av högsta dyrort, måste
detta innebära att man i övre Norrland nominellt får betala ett relativt sett
högre pris för en standard, som är lägre än i andra delar av landet. Behovet
av en särskild kompensation till övre Norrland synes från dessa synpunkter
odiskutabelt.

Vid bedömandet av denna fråga bör också beaktas att dyrortssystemet

4

Motioner i Andra kammaren, nr 87i är 1961

innebär en systematisk kompensation på löner o. s. v. för hög nominell levnadskostnad.
Dessa kompensationer medför i sin tur ökad dyrhet o. s. v.
Förutsättningar saknas dock inom vissa områden för att dylik kompensation
skall kunna utlösas. Detta gäller bl. a. i övre Norrland, vilket bl. a.
framgår av inkomsttaxeringarna. I övre Norrland utvisar inkomsttaxeringarna
väsentligt lägre nivå än i övriga delar av högsta dyrort. Endast vissa
speciella områden, främst de s. k. malmkommunerna, utgör av kända orsaker
undantag i sammanhanget. Medan det i de nordligaste delarna av landet
rör sig om en av avstånds- och klimatmässiga orsaker betingad dyrhet,
som det ej funnits förutsättningar att mera allmänt kompensera, rör det sig
i övriga delar av högsta dyrort om en växelverkan mellan dvrhet och kompensation
betingad hög levnadskostnad, som i allmänhet kunnat kompenseras.
Även dessa omständigheter utgör synnerligen starka skäl för en särskild
kompensation till övre Norrland.

Det måste hälsas med tillfredsställelse att den föreslagna skattereformen
även innebär en förstärkning av skattelindringsbidraget till de skattesvaga
kommunerna. Förutom att en sådan åtgärd innebär ett första steg mot en
rättvisare kommunal beskattning bör erinras om att den har särskilt stor
betydelse för de delar av Norrland, som inte beröres av ortsgrupperingens
slopande. Till grund för den i propositionen förordade höjningen av bidraget
från 16,5 milj. kronor till ca 45 milj. kronor ligger den utredning, som med
anledning av motioner från vårt håll vid årets riksdag verkställts av 1958
års skatteutjämningskommitté. Uttalandet i propositionen att kommittéförslaget
bör kunna beloppsmässigt accepteras är i och för sig tillfredsställande.
Det bör emellertid uppmärksammas att det nu framlagda förslaget
medför att frågan kommer i ett annat läge, inte endast genom att det uppkommer
ett behov av kompensation för dyrortsgrupperingens slopande utan
också genom att underlaget för kommitténs förslag ändras till följd av dyrortsgrupperingens
slopande. Med hänsyn härtill framstår det i propositionen
förordade beloppet som otillräckligt för alt utan menliga inverkningar
på andra håll kunna innefatta en berättigad kompensation till de övre delarna
av Norrland. Vi förordar därför att anslaget för skattelindring i de
skattesvaga kommunerna höjes till ca 65 milj. kronor. Den av oss förordade
särskilda höjningen, 20 milj. kronor, bör användas huvudsakligen för en
av kallorts- och avståndskostnader motiverad kompensation. Vid överarbetning
och justering av kommittéförslaget bör vidtagas härför ertorderliga
ändringar i fråga om gränsunderlag och bidragsprocentens maximering samt
i fråga om det extra bidraget.

Den ovan förordade åtgärden bör betraktas som en viss kompensation
till berörda delar av Norrland med anledning av ortsgrupperingens slopande.
Utredning bör emellertid utan dröjsmål vidtagas i syfte att tillskapa en permanent
och mera exakt avvägd kompensation. Härvid bär beaktas vad ovan

Motioner i Andra kammaren, nr 874 dr 1961

anförts om de prisgeografiska undersökningarna, bl. a. för att även utröna
huruvida behov av kompensation kan föreligga inom vissa med övre Norrland
jämförbara områden.

Kompensationen kan utformas på olika sätt. Det ligger nära till hands
att ge den formen av en förhöjning av ortsavdraget. Med hänsyn till det allmänt
sett låga skatteunderlaget i landsdelen och särskilt till det extremt
låga skatteunderlaget i åtskilliga kommuner, måste emellertid en sådan
åtgärd åtföljas av kompensation i någon form till kommunerna för det inkomstbortfall
som de åsamkas. Enbart ett förhöjt ortsavdrag kan således
inte godtagas utan måste åtföljas av andra åtgärder. Alternativt kan därför
översägas att enbart välja det sistnämnda, d. v. s. att genom ett ekonomiskt
tillskott från staten till kommunerna ge medborgarna i övre Norrland
den erforderliga kompensationen. En sådan kompensation kan lämnas
t. ex. genom ett särskilt tillägg inom ramen för skattelindringsbidraget
eller genom en särskild bidragsform. «

Båda dessa vägar synes framkomliga. Endast genom en mera ingående
utredning med beaktande av olika omständigheter, varvid inte minst administrativa
och skattetekniska skäl bör uppmärksammas, kan klarhet erhållas
om vilket tillvägagångssätt som är mest ändamålsenligt. Det väsentliga
är att berörda områden erhåller en berättigad kompensation för de
av stora avstånd och strängt klimat betingade höga kostnaderna. Vi föreslår
att riksdagen anhåller om skyndsam utredning av dessa spörsmål.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 188
måtte

I. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

a) att vid upprättande av förslag till riksstat för budgetåret
1962/63 till Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m.
måtte upptagas ett anslag av 65 milj. kronor att fördelas i
enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

b) att frågan om särskild kompensation till främst övre
Norrland med anledning av rådande avstånds- och kallortskostnader
måtte utredas i enlighet med vad i motionen anförts,
samt

II. beakta vad i motionen i övrigt anförts.

Stockholm den 21 november 1961

Gunnar Hedlund Nils G. Hansson Harald Larsson

i Skegrie i Hedenäset

S. G. W. Wahlund Gustaf Svensson Sven Vigelsbo