Motioner i Andra kammaren, nr 876 år 1961

Motion 1961:876 Andra kammaren - höst

10

Motioner i Andra kammaren, nr 876 år 1961

Nr 876

Av herr Hedlund m.fL, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
nr 188, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

(Lika lydande med motion nr 727 i Första kammaren)

I propositionen nr 188 föreslås bl. a. höjning av bensinskatten med 5 öre
per liter och av brännoljeskatten med 4 öre per liter. Departementschefen
motiverar förslaget med att det inte bör ifrågakomma att dessa motorbränslen
vid den föreslagna varuskattehöjningen förbilligas relativt sett ännu
mera i förhållande till den varubeskattade konsumtionen. Förslaget innebär
en höjning av skatten på bensin och motorbrännolja, motsvarande inte
endast den aktuella höjningen av den allmänna varuskatten med 2 procentenheter
utan även det tidigare sedan 1960 gällande varuskatteuttaget på 4
procent.

Den allmänna varuskatten kan enligt vår mening inte utgöra motiv för
höjning av skatten på bensin och motorbrännolja. De kostnader, som näringslivet
och konsumtionen har för dessa drivmedel, måste i stor utsträckning
betraktas som avståndskostnader. Beskattningen av dessa varor kan
till stor del sägas vara en beskattning av avstånden, som drabbar glesbygdernas
näringsliv och befolkning särskilt hårt. De motiv, som ligger till
grund för den allmänna varuskatten, bör därför enligt vår mening inte
appliceras på bensin och motorbrännolja.

Framför allt bör det emellertid framhållas, att bensin- och brännoljeskatterna
är specialskatter, avsedda för vägändamål. För närvarande utgår
bensinskatten med 33 öre per liter och brännoljeskatten med 30 öre per
liter. Därtill kommer att bensin och motorbrännolja dessutom är belagda
med en annan specialskatt, nämligen energiskatten, som utgår med 9 öre
per liter för bensin och med 2,5 öre per liter för motorbrännolja. Ifrågavarande
medel skall användas för investeringar på energiområdet. Bensin
och motorbrännolja är sålunda föremål för en specialbeskattning, som är
betydligt hårdare än vad som i allmänhet gäller för varor inom den allmänna
varuskattens område. Enligt vår mening bör beskattningen av bensin
och motorbrännolja avvägas efter medelsbehovet på de områden som
specialskatterna avser. I nuvarande läge är det härvid nödvändigt att uppmärksamma
utvecklingen på vägväsendets område.

Vid 1959 års riksdag godtogs i princip den s. k. vägplanen för Sverige

Motioner i Andra kammaren, nr 876 år 1961

11

som ett program för fortsatt utbyggnad och upprustning av vägnätet. Det
totala ombyggnadsbehovet för riksvägarna — i förhållande till 1975 års
trafik enligt vägplanen — har uppskattats till minst 10 000 km. En medelstilldelning
efter de flerårsplancr, som uppgjorts i anslutning till vägplanen
men med viss försening av programmet, skulle möjliggöra att endast eu
fjärdedel av detta ombyggnadsbehov skulle kunna tillgodoses under perioden
1961—1965. För länsvägarna finns ingen motsvarande uppskattning,
men enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens bedömning är situationen på
detta område ännu ogynnsammare än för riksvägarnas del. De ordinarie
väganslagen har hittills väsentligt underskridit flerårsplanerna. Med de beredskapsarbeten
som utförts på vägarna har emellertid det totala vägbyggandet
uppgått till belopp som något överstiger de i vägplanen upptagna.

Det måste emellertid nu fem år efter det att vägplanen bearbetades konstateras,
att bilismen ökat snabbare än vad som förutsågs i de prognoser
som då låg till grund för investeringsavvägandena. Antalet personbilar kan
enligt senast tillgängliga prognoser uppskattas bli 200 000 å 300 000 flera
vid mitten av 1970-talet än vad som förutsågs i vägplanen. Den starkaste
ökningen torde dock falla på lastbilssidan, där man för 1965 räknar med
2 å 3 gånger och för 1975 med 4 å 6 gånger så stort transportarbete som
under 1955. Det skulle innebära, att mellan hälften och två tredjedelar av
godstransportarbetet skulle utföras av lastbilar 1975 mot f. n. en tredjedel.

Under de senaste åren har redan en kraftig ökning skett av fordonsvikterna
och trafikintensiteten. Härigenom har följt en väsentlig stegring av
slitaget på vägarna. Om huvudparten av våra vägar måste man säga, att
de inte har kapacitet att bära den allt tyngre och intensivare trafiken. Då eu
ombyggnad i flertalet fall dock måste skjutas på framtiden, måste man genom
mindre förstärknings- och förbättringsarbeten i samband med vägunderhållet
och eventuell oljegrusbehandling ge vägen en någorlunda godtagbar
standard. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under senare år inriktat
sina ansträngningar på utförande av oljegrusbehandling i så stor utsträckning
som möjligt. En sådan inriktning har givetvis varit angelägen
ur vägstandardsynpunkt. Såsom framgår av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
petita för budgetåret 1962/63 har man emellertid i år tvingats minska
utförandet av oljegrus- och enkla beläggningar med cirka 20 procent i förhållande
till år 1960 och skulle få minska denna verksamhet med ytterligare
20 procent under 1962, om inte ökade anslag ställs till förfogande.

Inriktningen på oljegrusbehandling har emellertid medfört, att vissa andra
slag av underhållsåtgärder måst eftersättas. Underhållet av beläggningar
bär sålunda eftersatts till förmån för nya beläggningar. Trafiksäkerhetsfrämjandc
åtgärder, exempelvis förbättring av siktförhållanden, har inte
kunnat utföras i tillnärmelsevis tillräcklig omfattning. Den förstärkning av
broar, som ett högre axeltryck nödvändiggör, har inte heller kunnat ske i

12

Motioner i Andra kammaren, nr 876 år 1961

erforderlig omfattning. Den starka eftersläpning som uppkommit beträffande
vissa slag av underhållsåtgärder kräver nu en kraftig insats, om inte
en förstöring skall ske av det kapital som vårt befintliga vägnät representerar.

Situationen måste sålunda sägas vara sådan, att ökade anslag till vägväsendet
är nödvändiga. Det är enligt vår mening angeläget, att oljegrusverksamheten
kan fortsätta i minst samma omfattning som under 1960. Men
samtidigt är det inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt nödvändigt, att även
vägunderhållet i övrigt intensifieras. I vissa avseenden bör också ombyggnad
av vägar ske tidigare än vad som förutsatts i flerårsplanerna. Härvid
avser vi främst de vägar som är av särskild betydelse för skogsbrukets och
industriens transporter. Dessa vägar kommer med all sannolikhet att under
de närmaste åren bli utsatta för ytterligare starkt ökade påfrestningar.
Cellulosaindustrien exempelvis befinner sig för närvarande i ett skede av
stark expansion, vilket under de närmaste åren kommer att medföra en
stark ökning av biltransporterna av massaved. Enligt vägplanen skall tyngdpunkten
i vägbyggandet under den första perioden läggas vid riksvägarna,
medan förhållandevis mera skulle satsas på länsvägarna i ett senare skede.
Den snabba ökningen av den tunga lastbilstrafiken gäller emellertid mera
länsvägarna än riksvägarna. Dessa måste därför i större utsträckning än
som förutsattes i vägplanen anses vara i behov av omedelbar ombyggnad.
Detsamma gäller i hög grad även skogsbilvägar och vissa enskilda vägar.

Under de senaste budgetåren har de inflytande bilskattemedlen i stort sett
uppgått till samma belopp som utgifterna för vägväsendet. För nästkommande
budgetår beräknas inkomsterna av bilskattemedel till ca 1 475 milj.
kronor. De anslagsäskanden som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framställt
uppgår totalt till 1 458 milj. kronor, varvid hänsyn dock inte tagits
till utgiftsökningar som kan väntas följa av t. ex. avtalsrörelsen. De nuvarande
bilskatteinkomsterna måste bedömas som otillräckliga för den nödvändiga
intensifieringen av vägunderhåll och vägbyggande. Behållningen på
bilskattemedelsfonden beräknades den 30 juni 1961 uppgå till 758 milj. kronor
och torde kunna beräknas stiga till något högre belopp under innevarande
budgetår. I större utsträckning kan dock inte dessa fondmedel anses
vara disponibla för ökning av de ordinarie väganslagen. Det bör anses naturligt,
att vissa medel finns reserverade å fonden för att användas i sysselsättningsfrämjande
syfte när behov av beredskapsarbeten uppkommer. De
beredskapsarbeten på vägarna som utfördes under åren 1958—1960 uppgick
till cirka 600 milj. kronor. Om en nödvändigintensifieringavvägunderhåll
och vägbyggande skall kunna komma till stånd, måste därför i viss utsträckning
nya medel ställas till förfogande.

Vår bedömning är att detta bör ske genom höjning av bensinskatten. Vi
förordar, att bensinskatten höjes med 3 öre till 36 öre per liter, varigenom

Motioner i Andra kammaren, nr 876 år 1961

13

.ytterligare cirka 75 milj. kronor per år kan ställas till förfogande för vägväsendet.
En höjning av brännoljeskatten skulle medföra en alltför hård
kostnadsbelastning för den tyngre lastbilstrafiken och vissa andra delar
av näringslivet och bör därför enligt vår mening inte ske. Höjning av bensinskatten
innebär givetvis ökad belastning för bilismen men måste dock
anses ekonomiskt riktig med hänsyn till den förbättring av vägstandarden,
som härvid möjliggöres, och de ekonomiska fördelar, som härigenom tillföres
bilkapitalet. En förbättrad vägstandard betyder minskad förslitning
av bilmaterialet och möjliggör dessutom väsentliga besparingar i bensinförbrukningen.

De ökade medel som inflyter genom den av oss förordade bensinskattehöjningen
bör omedelbart tagas i anspråk för vägväsendet, i första hand
för oljegrusverksamheten och underhållsåtgärder, som är angelägna särskilt
ur trafiksäkerhetssynpunkt, samt för byggande av vägar, som är av särskild
betydelse för skogsbrukets och industriens transporter.

Med stöd av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 188
måtte

I. avslå Kungl. Maj:ts förslag om höjning av brännoljeskatten; II.

med ändring av Kungl. Maj:ts förslag antaga följande
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 §
förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 2.

Skatten utgår med trettiosex öre för liter.

Skatten beräknas-------av volymen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Den som inte är registrerad enligt 5 § skall erlägga lagerskatt för den
myckenhet bensin och andra jämlikt 1 8 skattepliktiga varor han innehar
vid denna förordnings ikraftträdande med tre öre för liter, dock icke om
myckenheten sammanlagt understiger 2 500 liter.

Den som är skyldig---(lika med Kungl. Maj:ts förslag)

rörande deklaration i allmänhet.

III. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande
av förslag till 1962 års riksdag om omedelbart ianspråkta -

14

Motioner i Andra kammaren, nr S76 år 1961

gande av de medel, som inflyter genom den ovan förordade
höjningen av bensinskatten med 3 öre per liter, för åtgärder
för vägunderhållet, särskilt sådana som är angelägna ur
trafiksäkerhetssynpunkt, samt för ombyggnad av vägar, som
är av särskild betydelse för skogsbrukets och industriens
transporter, i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 21 november 1961

Gunnar Hedlund

Nils G. Hansson
i Skegrie

Harald Larsson

i Hedcnäset

S. G. W. Wahlund

Gustaf Svensson
i Va

Sven Vigelsbo