Motioner i Andra kammaren, Nr 49;5

Motion 1917:495 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 49;5.

1

Nr 495.

Av herr Skareell, m. fl. om avslag å Kungl. Maj:ts proposition,
nr 341, med förslag till lag om allmän tjänsteplikt.

I proposition nr 341 har Kungl. Maj:t föreslagit allmän tjänsteplikt
eller s. k. civil värnplikt för alla svenska medborgare mellan 15—60 år,
och i prop. nr 353 har Kungl. Maj:t därjämte föreslagit, att denna lag
om civil värnplikt omedelbart måtte få tillämpas i fråga om det arbete,
som för kronans räkning bedrives för täckande av behovet av bränsle till
hushållen, industrien och kommunikationsmedlen. Denna efter preussiskt
militärideal kopierade lagstiftning om allmänt arbetstvång är ett av de
mest förkastliga utslagen av systemet »för sent», som sett dagen i vårt
land, och det vill icke säga så litet. Det är, minst sagt, fördömligt att i
riksdagens elvte timme, då möjligheterna till grundligt övervägande av en
viktig fråga äro utomordentligt små, söka forcera fram en i medborgarnas
liv så utomordentligt ingripande lag.

Man har så mycket starkare rätt till kritik över ett sådant ingalunda
sällsynt men därför icke mera tilltalande tillvägagångssätt, som bränslefrågan,
vilken ju närmast drivit fram lagförslaget, icke är ett sådant spörsmål,
som först i slutet av 1917 års riksdag blivit brännande. Tvärtom
var den så redan under föregående år och med god vilja borde vederbörande
ha kunnat i tid överväga alla de andra möjliga lösningarna av
detta viktiga problem, varigenom framläggande av det för Sveriges arbetare
enbart förhatliga förslaget om civil värnplikt kunnat undvikas.

I motiveringen till regeringsförslaget stöter man upprepade gånger på
uttalanden, varigenom regeringen skyller på bristen på tid, då den avvisat
andra utvägar än den civila värnplikten. Tanken på att för bränsleändamål
förvärva den genom driftsinskränkning vid sågverk och cellulosafabriker
ledigblivna virkeskvantiteten lägges åt sidan, emedan alla de förhållanden,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 4 saml. 227 käft. {Nr 495.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 496.

som sammanhänga med denna plan, »kräva noggranna undersökningar,
vilka icke kunna medhinnas på den korta tid, som återstår, innan de anordningar
i stor skala måste börja, vilka bliva nödvändiga, om icke den
skisserade linje är framkomlig». Ytterligare tillägges, »att under de veckor,
som återstå före den lämpliga tiden för vedavverkning, kunna komma i
en sådan förbindelse med skogsägarna, att vedbehovets fyllande å frivillighetens
väg kan garanteras, torde emellertid få anses uteslutet».

Att så in i det sista förhala dessa viktiga frågor är i högsta grad
lättsinnigt. Blott den föregående regeringens vanstyre är skulden till att
förhållandena utvecklat sig på sådant sätt, att den civila värnplikten nu
anses kunna kastas fram som ett halmstrå.

En avgörande praktisk invändning mot lagförslaget är, att det vilar
på en ytterst otillfredställande utredning. Först och främst gäller detta i
fråga om de beräknade tillgångarna av bränsle inom landet. Fasta hållpunkter
och säkra uppgifter saknas i det stycket totalt. Ett fullständigt
inventeringsresultat, varigenom tillgång och behov av bränsle kan tillförlitligt
fixeras föreligger icke. Först efter lagförslagets framläggande meddelas,
att regeringen på förslag av 1917 års bränslekommission förordnat
om en inventering den 19 maj detta år av i riket befintliga förråd av
pappersved och props samt split- och kolved. Icke heller föreligga några
tillfredställande utredningar om det antal arbetare, som för bränslebristens
fyllande skulle kunna erhållas på andra sätt än genom tvångskommendering.
Huru många av arbetslöshetsarmén kunna beräknas vinna arbete
med vedhuggning o. s. v.? Hur många arbetare kunna frigöras för samma
syfte genom nödtvungen inskränkning av exportindustriens drift? Hur
många för detta produktiva samhällsarbete lämpliga medborgare kan man
erhålla genom att inskränka eller helt inställa alla årets vapenövningar?

På alla dessa frågor söker man i regeringspropositionen förgäves ett
tillfredsställande svar. Redan av dessa skäl är propositionen oantaglig.

Ur principiellt betonade synpunkter måste från arbetarklassen och
dess representanters sida ett bestämt motstånd resas mot tvångsarbetslagen.
Det må så vara, att lagen i teorien gäller lika för alla samhällets medborgare
mellan 15—60 år. Men i praktiken är den icke desto mindre
en utmanande klasslag drabbande en enda samhällsklass, arbetarklassen.
På de befolkningsgrupper, som räknas till samhällets överklass blir däremot
en tvångsarbetslag som denna aldrig tillämpad, så länge samhället
är ett kapitalistiskt samhälle, styrt av kapitalistiska maktägande. Endast
den hårt kroppsarbetande befolkningen kommer att pressas in i lagens
tvångströja. Endast den blir offer för alla dess brutala straffbestämmelser.
Någon allas likhet inför lagen finnes i verkligheten icke.- Arbetsklassens

Motioner i Andra kammaren, AV J0<5.

strävan till bättre levnadsstandard och bättre arbetsvillkor motarbetas av
denna lag. De fackliga organisationernas arbete försvåras eller omöjliggöras.
Lagen bryter förut existerande avtal om uppsägningstid, löner och
arbetsvillkor. Arbetsnämnderrias s. k. opartiskhet blir säkert illusorisk.
Lagen blir i sina konsekvenser förr eller senare en strejkbrytarevärvningslag
och hela denna statsorganisation kan komma att bli ett statens strejkbrytarorgan
större än vad man hittills någon gång fått se i den vägen.

Slutligen blir det eu förbudslag mot emigration och speciellt mot
emigration av arbetare.

Kunpd. Maj:t ser i den civila värnplikten den enda räddningen ur
svårigheterna, som åsamkas genom nödvändigheten att bringa bränslefrågan
ur världen. V i äro emellertid övertygade om, att ''statsmakterna
genom en energisk kraftinsats efter andra linjer skola vara i stånd att
ordna bränslefrågan, utan att . tillgripa tvångsarbetets förhatliga åtgärd.
Genom att använda rätten att expropriera pappersved, pitprops o. °s. v.
för användning till ved kunna avsevärda bränslekvantiter förvärvas. Den
mängd arbetskraft, som nu är bunden i militärtjänstgöringens improduktiva
gärning mciste frigöras och skulle naturligtvis komma jordbruksproduktionen
och vedproduktionen till godo. Den socialdemokratiska vänstergruppen
i riksdagen har redan framlagt motion om inställande av alla
vapenövningar i år, både neutralitetsvakt och värnpliktstjänst och kan nu
med hänsyn till bränslefrågans läge med ännu större kraft framföra denna
uppfattning.

Från samhällets sida kunna ock effektiva åtgärder vidtagas för att på
frivillighetens väg stimulera arbetarna att söka arbete i bränsleproduktionens
tjänst. Den åtgärd, som därvidlag närmast torde komma i fråga, är,
att statsmakterna erbjuda väsentligt höjda löner åt de arbetare, som äro
villiga till bränsleanskaffningsarbete åt kronan. Lika litet som statsmakterna
förut ryggat tillbaka för rätt så stora utgifter, då det gällt att stimulera
livsmedelsproduktionen, lika litet böra de draga sig för de ekonomiska
kostnader, som kunna finnas ofrånkomliga "för stimuleriimen av
bränsleproduktionen. Lika väl som riksdagen fastslagit vissa garanterade
minimipriser, som jordbruksproducenterna kunna påräkna för sina produkter,
lika val kan man göra gällande att arbetarna böra stimuleras till
ökad produktion genom liknande åtgärder, avseende att öka avkastningen
av deras arbete.

En följd härav torde naturligtvis bli — om eu sådan utväg tillämpas
att även de enskilda företagen tvingas till en motsvarande höjning
av löner speciellt för vedproduktionen — men torde man kunna antaga,
att den enskilda industrien just nu mycket’ väl kan bära ffenna

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 493.

ökade utgift. Skulle emellertid — i undantagsfall — det genom verifierade
och bestyrkta uppgifter klarläggas, att något företag ej mäktat bära
denna ökade utgift, bör det kunna ordnas så, att staten tillskjuter de utgifter,
som befinnas nödvändiga.

Att disponera de nödvändiga penningmedlen för det åsyftade ändamålet
torde vara en överkomlig sak, Genom indragning av neutralitetsvakten
bli tiotals miljoner kronor besparade. De förutbeslutade anslagen
för detta års värnpliktsövningar torde väl på något sätt kunna komma
denna brännsleanskaffning till del, om värnpliktsövningarna inställas. Det
föreligger också vägande skäl för att för samma ändamål reservera de av
regeringen föreslagna anslagen till extra krigsmateriels anskaffning.

Ett ordnande av hela frågan efter de linjer, som här antytts, torde
kunna, tillsammans med de principiella skälen, väl motivera ett avslag av
Kungl. Maj.ds proposition om civil värnplikt. Men ytterligare några direktiv
skulle kunna här lämpligen givas för ordnande av speciellt bränsleanskaffningen.
Först bör då, för ett inskränkande av vedbehovet vedkontingentering
samt kontingentering av materialier för lumsuppvärmning i
allmänhet'' vidtagas. Innehavare av större lägenheter få därvidlag finna
sig i att fullt uppelda endast någon mindre del av lägenheten och i den
övriga delen endast hålla den värme som möjligen motiveras av att lägenheten
ej får taga skada.

Vidare torde det böra överlämnas åt järnvägsstyrelsen att själv
anskaffa ved, ett uppdrag, som denna myndighet anser sig kunna själv
fullgöra.

Ägare av skog — staten och enskilda — bör förpliktigas att avverka
viss kvantitet per företag i förhållande till varje skogsägares areal
in. in. Arbetskraft till detta torde kunna erhållas genom erbjudande av
goda löner genom arbetsförmedlingsanstalternas förmedling.

På vissa delar av landet har redan nu befolkningen tillerkänts rätt
att taga någon del av sitt bränslebehov å statens eller kommunala skogai.
Man borde "kunna fullfölja derin,1! princip genom att anordna vedinsamlings
och vedavverkningsexpeditioner av befolkningen till stats- och kommunalskogar
under ledning av skogstjänstemän. Även i privata skogar skulle
sådant kunna ske på sådant sätt, att överenskommelse inginges med den
enskilde skogsägaren om rätt till vedavverknfng från befolkningens sida;
vid vilken avverkning ombud för den enskilde skogsägaren kunde närvara
och uppvärdera vad som avverkats eller uppsamlats, varefter staten borde
ersätta den enskilda skogsägaren efter uppvärderingen. För att stimulera
befolkningen till att på detta sätt på lediga stunder själva fylla sitt vinterbrflnslebehov
torde det uppsamlade eller avverkade virket erhållas utan

Motioner i Andra kammaren, Nr 495.

5

kostnader för konsumenterna. Staten borde alltså itven kunna ställa fordon
för hemtransporten till förfogande.

Det torde kunna antagas, att utskottet äger möjlighet och befogenhet
att närmare utformulera de bestämmelser som skulle bli nödvändiga
för vinnande av vad som här föreslås. Riksdagen borde alltså giva regeringen
de befogenheter att ordna frågan, som här uppräknats.

Med hänvisning till denna motivering hemställes alltså

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 341 med förslag till lag om allmän tjänsteplikt.

Stockholm den 19 maj 1917.

Å. tf. Skareen. Magnus Bengtsson. Ernst Hage.

Tvär Vennerström. Z. Höglund. C. O. Johansson.

Rikard Eronn. Christian Ericson. K. Lundberg.

C. V inberg. J. Henry Erikson.

Instämma i motionens syfte:
J. Björling.

Fabian Månsson.