Motioner i Andra kammaren, Nr 467

Motion 1918:467 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 467.

3

Nr 467.

Av herr Jönsson i Fridhill, i anledning av Kungl. Majds proposition,
nr 415, angående vissa ändringar i gällande
bestämmelser om understöd av statsmedel åt föreningar
för beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk.

*

I det förslag till ändrade bestämmelser angående jordbrukskassor
och centralkassor för jordbrukskredit, som innefattas i Kungl. Maj:ts
proposition nr 415, föreläggas till riksdagens prövning flera för beståendet
och utvecklingen av denna organisation för jordbrukets driftkredit högst
betydelsefulla förändringar. Hur tacksam och förstående för dessa föreslagna
åtgärders gynnsamma inverkan på driftkreditens sunda utveckling
man än kan vara villig erkänna att desamma innebära, torde det dock
med fog kunna erinras, att frågan knappast får den slutgiltiga lösning,
som på grund av redan vunnen erfarenhet anses önskvärd eller rent av
är nödvändig, för att kassorna skola tillfredsställande kunna fylla sin
uppgift, och de förhoppningar förverkligas, som man hyste, då riksdagen
1915 fattade de beslut, som gåvo till resultat Kungl. Maj:ts den 18 juni
samma år utfärdade lagar och författningar i hithörande ärende.

För att kunna tillhandahålla de lånesökande medlemmarne i dessa
kassor medel mot något så när rimliga räntor, är det nästan uteslutet,
att centralkassorna kunna i annan bankinrättning upplåna det härför
erforderliga kapitalet, ty härigenom blir ju självfallet räntesatsen alltför
hög, och även om rediscontering vid något tillfälle anlitas, föreligger
även fara för att i vanliga fall blir det en så hög ränta å utlåningen,
att kassornas styrelser söka undvika denna utväg att anskaffa nödigt

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 467.

kapital. Därför är det av den största betydelse, att kassorna medgivas
rätt att i största möjliga utsträckning emottaga penningar å insättning
från allmänheten. Utöver medgiven rätt att i vissa fall emottaga medel
till förräntning av anslutna jordbrukskassor, torde det därför vara nästan
ett livsvillkor för kassorna att bliva beredda tillfälle att även från allmänheten
emottaga penningar å sparkasse-, kapital- och depositionsräkning
samt om möjligt jämväl å upp- och avskrivningsräkning, givetvis
dock till begränsat belopp. Även om en dylik rätt bleve tillerkänd i
viss omfattning, skulle säkerligen icke likviditeten riskeras. Däremot
skulle de belopp, som härigenom komme att inflyta, högst väsentligt bidraga
till att hålla utlåningsräntorna nere och jämväl vara ägnade att
stärka kassornas ekonomi.

Det nu ifrågasatta förhöjda statsbidraget bör göras retroaktivt, så
att även redan befintliga centralkassor må få delaktighet av detsamma.
Det sjunkande penningvärdet har gjort, att dessa hittills endast med de
största svårigheter kunnat utöva sin banbrytande verksamhet. Ett vittnesbörd
härom lämnas i den kungl. propositionen å sid. 25, där i Mälarprovinsernas
centralkassas framställning till Kungl. Maj:t relateras siffror,
som tala sitt tydliga språk om nödvändigheten av att även förut bildade
ceutralkassor hava det största behov av förhöjt anslag. Under ordinära
förhållanden hade visserligen med skäl kunnat ifrågasättas lämpligheten
av att göra här ifrågasatta anslag retroaktivt, men som envar
måste erkänna hava de exeptionella förhållandena även här menligt inverkat.
Det intresse för denna av statsmakterna beslutade och understödda
verksamhet, som inom hittillsvarande centralkasseområden kommit
till synes, och de fördelar i avseende på ekonomisk självhjälp, som de
mindre jordbrukare, vilka vunnit inträde i jordbrukskassor, uppskatta
med den största tillfredsställelse, skulle genom riksdagens bifall till denna
förhöjning av anslaget vara ägnat att sporra till intensiva ansträngningar
för att göra denna organisation känd i vidare kretsar bland vår
jordbruksidkande befolkning och otvivelaktigt bliva en väsentlig faktor
för jordbrukets höjande.

I propositionen finnes intagen bestämmelse, att centralkassornas område
må kunna utsträckas att omfatta högst sex län. Godkännande må
emellertid icke lämnas, där från något av länen icke så stort antal som
tio jordbrukskassor ansluta sig till centralkassan, såvida icke godkännandet
tillstyrkts av detta läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott-.
Denna bestämmelse kan möjligen försvåra utvidgning av centralkassor -

Motioner i Andra kammaren, Nr 467.

5

nas verksamhetsområde och utestänga enstaka jordbrukskassor från att
ingå som medlemmar i centralkassa. Ifrågavarande bestämmelse, som
tinnes intagen i § 20 i kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och
24 i kungörelse av den 18 juni 1915 angående godkännande från det
allmännas sida av centralkassor, bör därför utgå.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att riksdagen i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 415 måtte besluta,

att i kungörelse om ändrad lydelse av vissa
delar av kungörelsen av den 18 juni 1915, angående
godkännande från det allmännas sida av vissa centralkassor,
intages bestämmelse, att, under förutsättning
att kassa fyller vad eljest finnes stadgat, densamma
må äga rätt att från allmänheten, såväl som
från anslutna jordbrukskassor och föreningar, till visst
begränsat belopp emottaga penningar å sparkasse-,
kapital- och dispositionsräkning samt upp- och avskrivningsräkning; att

i mom. 2 i gällande bestämmelser, angående
understöd av statsmedel åt föreningar för beredande
av driftskredit åt idkare av mindre jordbruk, intages
bestämmelse att föreslagen ökning i statsbidrag från
den 1 januari 1919, nämnda bidrag må tilldelas även
förutvarande centralkassor för jordbrukskredit efter
samma grunder som nybildade sådana kassor; samt
att i föreslagen lydelse av § 20 i kungörelse om
ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelse
den 18 juni 1915 angående godkännande av vissa
centralkassor, sista stycket: »Ej heller —--för valtningsutskott»,

måtte utgå.

Stockholm den 22 maj 1918.

Swen Jönsson.