Motioner i Andra kammaren, Nr 457

Motion 1918:457 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 457.

3

Nr 457.

Av herrar Lovén och Bäcklund, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 381, angående tillfällig lönereglering
för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.

I inledningen till Knngl. Maj:ts proposition, nr 381, angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid statens järnvägar m. m., har departementschefen
i ett flertal frågor angående i övrigt erkänt berättigade
förändringar och förbättringar förklarat sig måste avstå från förslag därom,
och detta av det skäl, att det nya förslaget endast vore ett provisorium, som
icke avsåg att rubba på nu gällande principer. Denna grundsats har också
så samvetsgrant följts, att t. o. m. en del uppenbara olägenheter med
orättvis verkan mot personalen bibehållits, ehuru ett avhjälpande av desamma
näppeligen på något vis lärer vare sig rubbat det bestående
systemet och ej heller lagt hinder i vägen för det enhetliga ordnande
av löneförhållandena vid flere av statens verk, man är i färd med att
åvägabringa. Bland flere sådana fall vilja vi endast peka på ett i detta
sammanhang. Mycket orättvisa ojämnheter i avlöningshänseende ha
nämligen uppstått därigenom, att en del personal med längre tjänstetid
än sina kamrater, har i vissa fall genom illa avvägda bestämmelser
kommit i lägre löneklasser än deras kamrater med kortare tjänstetid.
Det absurda i detta förhållande är från alla håll erkänt. Detsamma påpekades
även av mig i motion (nr 398) vid förra årets riksdag, vid
vilkens behandling statsutskottet ställde sig välvilligt till mitt yrkande
på rättelse, fastän utskottet icke ansåg sig utan vidare kunna ändra då
föreliggande förslag till bestämmelser. Någon rättelse av nämnda oegentlighet
är som sagt icke heller nu föreslagen.

Det nu anförda styrker oss i den uppfattningen, att departementschefen
av förut berörda skäl endast ansett sig böra vidtaga sådana förändringar
i avlöningsbestämmelserna, som varit synnerligen starkt påkallade.
Det är under sådana förhållanden knappast motiverat att företaga
den ändring i avlöningsreglementets § 1. mom. 6 som nu skett.

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 457.

Enligt nu gällande bestämmelser fördelas — med undantag för några
få högre tjänstemän — arvodet i lön och tjänstgöringspengar på följande
sätt: arvode över 3,900 kr. 2 s lön och 1 3 tjänstgöringspengar,
arvoden å 3,900 kr. och därunder intill 2,100 kr. 3 4 lön och 1U tjänstgöringspengar
och arvode å 2,100 kr. och därunder 4/b lön och 7s tjänstgöringspengar.
I propositionen föreslås nu emellertid eu försämringför
de lägst avlönade grupperna i så måtto, att tjänstgöringspengarna å
arvode å 2,100 kr. och därunder skola beräknas till 1 4 arvodet i stället
för Vb. Under den tid befattningshavare är i tjänst eller eljest får uppbära
hela arvodet, har ju saken ingen betydelse, men i alla de fall, såsom
vid sjukdom eller dylikt då befattningshavare får vidkännas avdrag
å tjänstgöringspengarna, uppstår ju en försämring mot, om bestämmelsen
kvarstått oförändrad. Visserligen har departementschefen accepterat och
stött sig på 1915 års kommissions uttalande, att bestämmelsen om endast
1 b av arvodet som tjänstgöringspengar knappast torde bibehållas vid utarbetandet
av gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal verk.
Men om så är, torde som ovan påpekats, nog flera av nu gällande bestämmelser,
vilkas ändring måste gå i för personalen gynnsam riktning,
med minst lika stor säkerhet bortfalla.

Då vi här med utgångspunkt från departementschefens egna grundsatser
icke finna ifrågavarande förändring av behovet nu påkallad, hemställes
härmed,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 381, vid antagande av fönrpat avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar, måtte
besluta att bibehålla nu gällande reglementes § 1
mom. 6 oförändrat.

Stockholm den 17 maj 1918.

Carl Loven.

Helge Bäcklund.