Motioner i Andra kammaren, Nr 44!)

Motion 1917:449 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 44!).

1

Nr 449.

Av herr Rydén i Malmö, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 221, angående statsbanebyggnader i Norrland.

När 1916 års riksdag beslutade färdigbyggandet av Inlandsbanan
men lämnade sträckningen mellan Sorsele och Jockmock oavgjord, berodde
detta i främsta rummet på tveksamhet om lämpligheten av att gå
den stora omvägen omkring Storavan förbi Avaviken i stället för den
raka vägen över Kasker. I den proposition nr 221 till innevarande års
riksdag, däri frågan om statsbanebyggnader i Norrland på nytt framföres,
har Kungl. Magt återigen föreslagit Inlandsbanans sträckning
förbi Avaviken. Därmed får Inlandsbanan en avsevärt större längd än
enligt den s. k. Kaskerlinjen. Skillnaden utgör, därest Gangsjajauresträckningen
väljes, 28 km., och därest linjen framdrages över Jäknajaure
32 km. Det ligger i öppen dag, att en sådan förlängning av
själva längdbanan måste anses synnerligen betänklig både ur anläggningsoch
driftkostnadssynpunkt. Anläggningskostnaden beräknas med ungefär
en och en halv million kronor överstiga den summa, som är erforderlig
för Kaskerlinjens byggande. Lägges därtill, att vartenda tåg, som skall
passera Inlandsbanan mellan Gällivare och orter söder om Sorsele, har
att tillryggalägga cirka 30 km. längre vägsträcka, om järnvägen dragés
förbi Avaviken i stället för över Kasker, så framgår det ännu tydligare
vilka starka betänkligheter som ur ren driftkostnadssynpunkt måste resa
sig mot Avavikslinjen.

Ännu betänkligare synes mig Kungl. Maj:ts förslag att avvika från
den ursprungliga Kaskersträckningen ur den synpunkten, att Inlandsbanan
genom den stora kröken åt öster runt Storavan kommer att i viss
mån frångå hela det program, som Inlandsbanan från början representerade.
Meningen var ju att framdraga Inlandsbanan så, att de stora
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 4 sand. 203 höft. (Nr 449—451.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 449.

fjällsocknarna i inre Lappmarken skulle erhålla förhållandevis goda kommunikationer,
och banan skulle därjämte på lämpligast möjliga sätt beröra
de stora sjösystemen i inre Lappmarken. Detta program har konsekvent
fullföljts ända tills man kommer förbi Sorsele. Den norr därom
belägna Stora Arjeplougs socken — till ytinnehållet närmast jämförlig
med hela Skåne — åter, skulle komma att behandlas på ett synnerligen
styvmoderligt sätt, i det att järnvägen endast skulle beröra en ytterkant
av socknens östligaste del. Avståndet från Arjeplougs kyrkby till närmast
tänkbara järnvägsstation — detta under den ovissa förutsättningen
att en ny ännu icke ens stakad landsväg kommer till stånd — kommer
att bli cirka 4 mil, och för de 1,223 ovan odlingsgränsen bosatta sockeninbyggarna
komma avstånden till järnvägen att bli flerdubbelt större.
Under sådana förhållanden är det icke underligt, att Arjeplougs befolkning
med störa bekymmer ser sina berättigade förhoppningar om eu för
sig gynnsam sträckning av Inlandsbanan hotade.

Även med avseende på Avavikslinjens sträckning i förhållande till
det stora sjösystemet Hornavan—Uddjaure—Storavan ställer sig densamma
avsevärt ogynnsammare än den ursprungligen planerade linjen
över Kasker. Nivåskillnaden emellan Uddjaure och Storavan är visserligen
så obetydlig, att en uppräkning av Kaskerströmmen utan allt för
stora kostnader kan möjliggöra eu fullt tillfredsställande sammanhängande
sjöfart på dessa båda sjöar, och kunna följaktligen dessa båda ur trafiksynpunkt
närmast betraktas såsom ett sammanhängande vatten, vilket
sålunda kommer att i sin allra östligaste ända beröras av Avavikslinjen.
Helt annorlunda ställer det sig med den stora, in i den egentliga fjällregionen
inskjutande Hornavan. Nivåskillnaden mellan Hornavan och
Uddjaure, vilka sammanbindas med de strida och ofarbara Arjeplougsströmmarna,
är så betydlig, att en sammanhängande seglation mellan
dessa båda vatten endast kan åstadkommas genom synnerligen dyrbara
kanaliseringsarbeten, vilkas utförande ur rent ekonomiska synpunkter
åtminstone under nuvarande förhållanden måste anses otänkbara. Hela
Hornavan och därmed sammanhängande vattenområden längre in i fjällregionen
komma sålunda att praktiskt taget bli oberörda av Inlandsbanan,
därest densamma dragés förbi Avaviken. Kommer däremot linjen
över Kasker till utförande, så kommer denna att omedelbart beröra
samtliga dessa tre stora sjöar. Vid Kasker träffar den västligaste ändan
av Storavan och östligaste delen av Uddjaure, och längre upp genom
Arjeplougs socken kommer den vid Kakel i omedelbar beröring med
Hornavans viktiga vattenbäcken. Kaskerlinjens utförande står sålunda i
fullaste överensstämmelse med hela det program, som varit grundlag -

Motioner i Andra lcammaren, Nr 449. 15

gande för de ursprungliga stakningarna av Inlandsbanan. Därest man
återigen övergiver detta program och söker järnvägens sträckning i
främsta rummet genom de bygder, där redan nu de största ekonomiska
betingelserna för järnvägens bärighet äro till finnandes, så torde det vara
självklart, att ju längre öster ut järnvägen dragés fram, desto större äro
dessa betingelser, och man kommer från dessa utgångspunkter självfallet
till en järn vägssträckning som, i likhet med Avavikslinjens östligaste projekt,
på Hägra få mils avstånd närmar sig kustbanan. Men därmed har
man ock fullständigt uppgivit Inlandsbanans idé att tillföra de inre Lappmarkssocknarna
någorlunda tillfredsställande kommunikationer och därmed
öppna möjligheterna för en omfattande kolonisation och ett ekonomiskt
tillgodogörande av den inre Lappmarkens stora rikedomar. En
sådan lösning av Inlandsbanefrågan innebär ock enligt min uppfattning
eu djup orättvisa emot befolkningen i dessa gränsorter för svensk
odling.

Det torde ock vara tvivel underkastat, huruvida de ekonomiska
kalkyler, på vilka Kungl. Maj:ts förslag grundats ifråga om de olika
järnvägssträckningarna mellan Sorsele och Jockmock, äro i alla avseenden
uttömmande och tillfyllestgörande. Förtroendemän för Arjeplougs
kommun, som äro fullständigt inne i Lappmarkssocknarnas förhållanden
i berörda hänseenden, ha ställt till mitt förfogande ett kompletterande
utredningsmaterial, vilket kommer till avsevärt andra resultat än de
utredande myndigheternas. Då emellertid, med hänsyn till postgången
i dessa bygder, detta material icke i sin helhet vid motionstidens utgång
kommit mig tillhanda, torde jag få utbedja mig tillfälle att framdeles
ställa detta material till riksdagens förfogande.

Om sålunda Inlandsbanan efter min mening bör framdragas den
raka vägen över Kasker genom centrala delar av Arjeplougs socken, så
är jag, i likhet med de utredande myndigheterna, övertygad därom, att
en tvärbana mellan Inlandsbanan och Jörns station å norra stambanan
utgör ett nödvändigt komplement till längdbanan. Jag kan därvid icke
dela den av departementschefen uttalade uppfattningen, att denna tvärbanas
byggande skulle komma efter någon av de längre söderut ifrågasatta
tvärbanorna. I detta avseende synas mig de skäl, som i fjol anfördes
för ett omedelbart byggande av tvärbanan Jörn—Avaviken, alltjämt
äga giltighet. Icke minst med hänsyn till arbetets utförande synes
det vara ändamålsenligt att arbetena å denna banas byggande påbörjas
så tidigt, att byggnadsarbetena å Inlandsbanan inom Arjeplougs socken
bli samtidiga med arbetena å tvärbanan. Av de båda alternativen V.
Voujjaure och Gubblijaure såsom tvärbanans anslutningspunkt vid Kasker -

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 449.

linjen synes mig endast det sistnämnda böra på allvar ifrågasättas med
hänsyn till trafikbehoven inom de bygder som järnvägen genomlöper.
Visserligen skulle Kaskerlinjen med tvärbanan Gubblijaure—Jörn bliva
inemot 2 millioner kronor dyrare än Avavikslinjen över Gangsjajaure,
men med hänsyn till den nedgång i de årliga driftkostnaderna, som den
kortare Kaskerlinjen medför ifråga om själva längdbanan, torde dessa
engångskostnader böra tillmätas en underordnad betydelse. Då härtill
kommer att järn vägsfrågans lösning i enlighet med av mig förordat
alternativ skulle på ett vida gynnsammare och i det stora hela rättvisare
sätt lösa den inre Lappmarkens trafikproblem, tvekar jag icke att hos
riksdagen framställa yrkande att Kaskerlinjen jämte tvärbanan Gubblijaure—Jörn
kommer till utförande.

Vad Kungl. Maj:ts förslag i övrigt beträffar tillåter jag mig uttala
den uppfattningen, till vilken jag kommit genom ingående studier av
föreliggande utredningar samt personliga resor i de bygder, som beröras
av de olika tvärbaneprojekten, att det kompromissförslag, som förslaget
Forsmo—kloting innebär, är i det stora hela misslyckat. Därest,
såsom riktigt torde vara, man vid byggandet av tvärbanor mellan Inlandsbanan
och kustbanan har att tillse, att dessa tvärbanor så nära som
möjligt ansluta sig till gamla handels- och förbindelsevägar mellan inlandet
och kusten och att de framdragas genom bygder, där de naturliga
förutsättningarna för järnvägens bärighet förefinnas, är det efter
min uppfattning omöjligt att på ett tillfredsställande sätt ordna dessa
förhållanden utan byggandet av sammanlagt fyra nya tvärbanor. De
sträckningar, som efter min övertygelse därvid äga de största förutsättningarna,
äro, nämnda i den ordning i vilken de synas böra komma till
utförande, Gubblijaure—Jörn, Mellansel—Råsele, Stensöta—Hällnäs samt
Ulriksfors—Långsele. Den lilla bandelen Umeå—Holmsund, som berör
en trafikfråga för sig, kan byggas oberoende av de nyss nämnda tvärbanorna.
Kompromissförslaget Forsmo—Boting, som både ur ekonomiska
och tekniska synpunkter erbjuder en synnerligen olycklig lösning
av tvärbanefrågan,5 bleve därmed ställt utom räkningen. Då emellertid
frågan om tvärbanorna Mellansel—Råsele samt Ulriksfors—Långsele icke
torde kunna anses föreligga i så utrett skick, att ett yrkande om omedelbart
riksdagsbeslut angående densamma nu bör framställas, lärer i detta
avseende förslag allenast böra omfatta skrivelse till Kungl. Maj:t för
fullständig utredning av dessa förslag.

Efter min uppfattning vore det sålunda lyckligast om riksdagen nu
fattade följande beslut:

Motioner i Andra hammaren, Nr 449.

5

l:o) Inlandsbanans framdragande över Kasker till Jockmock;

2:o) Tvärbanan Jörn—Gubblijaures omedelbara byggande;

3:o) Principbeslut om byggande av tvärbanan Stensele—Hällnäs;
4:o) Byggande av bandelen Umeå—Holmsund; samt
5:o) Skrivelse till Kung!. Maj:t med begäran om utredning samt
förslag om byggande av tvärbanorna Mellansel—Råsele och
Ulriksfors—Långsele.

I anslutning till ovan anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa:

l:o) att riksdagen ville besluta att Inlandsbanan
skall å bandelen mellan Sorsele och Jockmock framd
ragas förbi Kasker i huvudsaklig överensstämmelse
med därom av Järnvägsstyrelsen uppgjort förslag;

2:o) att riksdagen ville besluta, under de förbehåll
beträffande villkor om kostnadsfri upplåtelse av
mark med mera, som innehållas i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 4 april 1917 och med rätt för
Kungl. Maj:t att närmare förordna om banornas sträckning,

dels anläggande av en tvärbana mellan Jörns
station å norra stambanan och Gubblijaure å den föreslagna
Inlandsbanesträckningen inom Arjeplougs socken,
för vilken tvärbana beräknats en anläggningskostnad
av 8,180,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Hällnäs station
å norra stambanan till Stensele å Inlandsbanan,
för vilken handel beräknats en anläggningskostnad av
11,150,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till
Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande hamn
utanför Holmsund för en med tillämpning av de före
kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriser
beräknad anläggningskostnad av 1,200,000
kronor;

3:o) att riksdagen ville för år 1918 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, att utgå av lånemedel,
för påbörjande av arbetena å tvärbanan Jörn—
Gubblijaure;

Motioner i Andra kammaren, Nr 449.

4:o) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om fullständig utredning och därpå grundat
förslag till anläggande av tvärbanor mellan Långsele
station å norra stambanan och Ulriksfors station å Inlandsbanan
samt mellan Mellan sel s station å norra
stambanan och Råsele å Inlandsbanan.

Stockholm den 2 maj 1917.

Värner Rydén.