Motioner i Andra kammaren, Nr 430

Motion 1918:430 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 430.

1

Nr 430.

Av herr Sundberg, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 363, med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker m. m.

I en till innevarande års riksdag avlåten nådig proposition nr 363
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag dels till förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,
dels ock till kungörelse angående utsträckning för år 1918 av den tid,
inom vilken ansökan om rättighet till viss utskänkning av rusdrycker
skall göras.

Till grund för Kungl. Maj:ts ovan berörda framställning ligger
en av kontrollstyrelsen till chefen för finansdepartementet, avlåten skrivelse
av den 15 mars 1918.

Några synpunkter utöver dem, som av kungl. kontrollstyrelsen
framförts i dess ovannämnda skrivelse har icke i propositionen åberopats
såsom skäl för framställningen i fråga. En granskning av den föreliggande
framställningen kan sålunda i huvudsak inskränkas till kontrollstyrelsens
meromnämnda skrivelse av den 15 mars 1918.

Kontrollstyrelsen påpekar, att den av Kungl. Maj:t den 14 juni
1917 utfärdade nådiga förordningen angående försäljning av rusdrycker
vidlådes av »en väsentlig brist, som icke skulle vara av lagstiftarna
avsedd eller ens förutsedd». Bristen i fråga skulle enligt kontrollstyrelsens
förmenande bestå däri, att möjlighet finnes att i varje kommun inom
landet bilda sådant bolag för detaljhandel med rusdrycker, som omförmäles
i 17 § 1 mom. av rusdrycksförsäljningsförordningen. Innan jag
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 samt. 191 höft. (Nr 430—431.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 430.

övergår att till närmare prövning upptaga frågan, huruvida nämnda
omständighet kan anses utgöra en brist i meromnämnda förordning,
tillåter ja°- mig att något uppehålla mig vid dels frågan om lämpligheten
att redan nu vidtaga ändringar i 1917 års rusdrycksförsäljmngsförordning
dels ock frågan, huruvida anmärkta omständighet kan anses
hava varit uppmärksammad av lagstiftarna. .

Den förordning angående försäljning av rusdrycker, i vilken det
nu sättes i fråga att vidtaga ändringar, antogs av 1917 års riksdag
samt utfärdades av Kungl. Maj:t den 14 juni 1917. Enligt bestämmelserna
i nämnda förordning skall densamma träda i kraft den 1 januari
1919 dock att åtgärder, som före nämnda dag erfordras i avseende å
ordnandet av detaljhandeln med rusdrycker enligt nämnda förordning,
skola vidtagas i enlighet med bestämmelserna i samma förordning. Den
första av ifrågavarande åtgärder, som i ovan berörda avseenden skola
vidtagas, utgör ingivande av ansökan före sistlidna mars månads utgång
av ansökan om- rätt till detaljhandel med rusdrycker. Det av Kung .
Maj:t framförda förslaget skulle således innebära en ändring rörande
just den bestämmelse i nämnda förordning, som förut skulle tråda i
tillämpning. Det ifrågasättes sålunda att vidtaga en ändring i forordningen,
innan densamma i huvudsak trätt i kraft. . Ur ren teknisk lagstiftningssynpunkt
kan man icke annat än ställa sig bestämt avvisande
mot att redan före lagens egentliga ikraftträdande börja vidtaga, ändringar
och tillägg till densamma. En dylik åtgärd bör enligt mitt förmenande
icke företagas, utan att särskilt starka skäl för åtgärden i fråga kan
framföras. Att några sådana skäl här skulle föreligga, har icke ens
kunnat göras troligt. Framställningen i fråga är nämligen närmast
grundad på antaganden, som kontrollstjn-elsen gör rörande verkningarna
av en i förordningen förekommande bestämmelse.

Det av Kungl. Maj:t framförda förslaget bör redan på grund av
ovan angivna omständigheter icke vinna riksdagens bifall. I anslutning
till sistnämnda fråga''är det lämpligt att undersöka, huruvida den av kontrollstyrelsen
förmenta bristen i rusdrycksförsäljningsforordnmgen tillkommit,
utan att lagstiftarna uppmärksammat densamma.

Vid bedömande av denna fråga torde uppmärksammas, att 1917
års rusdrycksförsäljningsförordning bygger på den s. k. nykterhetskommitténs
den 5''januari 1914 avgivna underdåniga betänkande med
förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker m. in Da
nvkterhetskommittén tillsattes redan den 17 november 1911, har sålunda
nvkterhetskommittén under mer än två år hållit på med att utarbeta
det förslag, varpå den nu gällande xusdrycksförsäljningsförordningen ar

Motioner i Andra kammaren, Nr 430. 3

%■ Sedermera liar frågan om genomförandet av don nya rusdryckslagstiftningen
varit föremål för särskild omarbetning av Kungl. Maj:t
och granskning vid åtskilliga riksdagar.

Vid en jämförelse mellan nykterhetskommitténs förslag till rusdrycks
försälj ningslorordning och den av Kungl. Maj:t don 14 juni
1917 utfärdade förordningen angående försäljning av rusdrycker finner
man, att Kungl. Maj:t icke i något avseende, som direkt berör det av
kontrollstyrelsen påpekade förhållandet, gjort någon ändring i det förslag
till bestämmelser, som framlades av den s. k. nykterhetskommittén.
De personer, vilka utgjorde ledamöter i den s. k. nykterhetskommittén,
kunna ju uppenbarligen icke i någon mån misstänkas för att hava
underlåtit att på ett ur nykterhetssynpunkt rationellt sätt ordna försäljningen
av rusdrycker. Detta framgår också klart och tydligt av
den synnerligen utförliga motivering, som nykterhetskommittén bestod
sitt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker. Den
bestämmelse, i vilken det nu i frågasättes att verkställa en ändring,
innehåller själva grundprincipen för ordnandet av detaljhandel med
rusdrycker i landet. Det kan under sådana förhållanden icke rimligtvis
tänkas, att nykterhetskommittén icke skulle hava tagit i beräkningen
möjligheten att inom varje kommun inom landet bilda bolag för detaljhandel
med rusdrycker. Kontrollstyrelsen torde sålunda göra ledamöterna
i nykterhetskommittén ävensom nykterhetskommitténs sekreterare orätt,
då kontrollstyrelsen uppgiver, att kommittén icke skulle hava till fullo
beaktat innebörden av sitt förslag rörande ordnandet av detaljhandeln
med rusdrycker.

Då kontrollstyrelsen stöder hela sin framställning på det obestyrkta
påståendet, att lagstiftarna icke skulle hava förstått innebörden av de i
1917 års förordning förekommande bestämmelserna rörande detaljhandeln
med rusdrycker, faller hela framställningen i fråga i och med det att
det uppvisas, att kontrollstyrelsens sagda påstående icke kan anses stå
i överensstämmelse med verkliga förhållandet.

Ehuru härefter egentligen icke förefinnes någon anledning att ingå
på någon närmare granskning av de nackdelar, som kontrollstyrelsen
påstår vidlåda 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, skall jag dock
för fullständighetens skull upptaga kontrollstyrelsens synpunkter i nämnda
avseende till närmare skärskådande.

Kontrollst}rrelsen påpekar först och främst, att ett stort antal rusdrycksförsäljningsbolag
skulle komma att föranleda större administrationskostnader
än som är erforderligt, därest bolagens antal vore mindre.
Bortsett från att kontrollstyrelsen vid behandlingen av andra frågor,

4 Motioner i Andra kammaren, Nr 430.

t. ex. frågan om kontrollstyrelsens egen organisation, icke fäster sa
stort avseende vid de kostnader, som i administrationen kan uppkomma,
synes det mig dock i förevarande fall kunna llragasättas, Huruvida
verkligen organisationskostnadernä skulle bliva mindre, därest ett mindre
antal större bolag handhade detaljhandeln med rusdrycker, än om
nämnda handel vore tillförsäkrad ett större antal mindre sådana bolag.
Att märka är nämligen, att, åtskilliga mindre bolag äro i tillfälle att
arbeta med proportionsvis betydligt mindre omkostnader än ett större
bolag. Sålunda torde det icke förefinnas någon tvekan om att hyra
för lokaler, utgifter för skrivmaterialier o. dyl. ställa sig förhållandevis
betydligt billigare för ett mindre bolag. Vidare är att märka, att möjlighet
förefinnes att utan några större arvoden kunna få ledamöter i
styrelsen för ett mindre bolag, där arbetet med bolaget är inskränkt
till minsta möjliga. Vid bedömande av administrationskostnaderna bör
också hänsyn tagas till att ett mindre bolag är i tillfälle att betinga
sig högre försäljningspris å rusdrycker, då köparne av dylika drycker
i sådant fall undgå att betala särskilda transport- och resekostnader.
Ur statsfinansiell synpunkt torde sålunda icke förefinnas någon anledning
att inskränka antalet försäljningsbolag.

Kontrollstyrelsen har vidare framfört, att ett stort antal bolag är
ur nykterhetssynpunkt mindre lämpligt, enär det icke alltid kan förutsättas,
särskilt ‘hos de mindre bolagen, att försäljningen handhaves i det
syfte, varom stadgas i 63 § av rusdrycksförsäljningsförordningen. Denna
kontrollstyrelsens uppfattning kan icke vara riktig. Enligt mitt förmenande
måste de mindre bolagen till och med vara bättre skickade
att vinna syftet med de i förordningen förekommande bestämmelserna
än ett större bolag. Det synes nämligen vara uppenbart, att möjligheten
att utöva den individuella kontroll över detaljhandeln med rusdrycker,
som utgör en av huvudprinciperna i rusdrycksförsäljningsförordningen,
skall kunna ernås bättre, därest detaljhandeln handhaves av ett bolag,
som endast har ett begränsat verksamhetsområde. De personer, som
sitta i ett dylikt bolag, äga nämligen betydligt större förutsättningar
för att kunna bedöma om och i vad mån kommurfens medlemmar skola
äga rätt att köpa rusdrycker. Någon fara för att rusdrycksförsäljningsförordningen
icke skulle av ett mindre bolag tillämpas med mindre
stränghet än ett större bolag förefinnes icke. Det måste nämligen uppmärksammas,
att styrelsen i bolaget utses till sin majoritet av sådana
myndigheter och korporationer, som måste anses hava kvalifikationer
att bedöma vederbörande ledamots lämplighet såsom ledamot i dylikt
bolag.

Motioner i Andra kammaren, Nr 430. 5

De nackdelar, som enligt kontrollstyrelsens förmenande i ovannämnda
avseende vidlåda bestämmelserna i rnsdrycksförsäljuiugsförordningen,
kunna således icke anses föreligga. Det måste sålunda ur såväl
administrationskostnads- som nykterlietssynpunkt anses vara lämpligt,
att möjlighet finnes att inom värjo kommun bilda bolag för detaljhandel
med rusdrycker, därest så skulle anses vara lämpligt. Emellertid vill
jag dessutom framhålla, att den av kontrollstyrelsen föreslagna ändringen
i rusdrycksförsäljningsförordningen icke skulle medföra do fördelar, som
av kontrollstyreisen framförts, utan skulle till och med förorsaka åtskilliga
synnerligen svåra olägenheter. Kontrollstyrelsen har sålunda
alldeles bortsett från kommunikationsförhållandena inom landet. Skulle
Kungl. Maj:ts förslag vinna riksdagens gillande, skulle detta kunna
komma att medföra, att personer, som vore boende i en kommun, där
försäljningsbolag icke funnes bildat, bleve nödsakade att företaga långa
och besvärliga resor för att kunna inköpa den kvantitet rusdrycker,
som de skulle önska. Att märka är nämligen, att ett bolags" s. k.
»filialförsäljning» icke kan omfatta annat än utskänkning av rusdrycker.
Utminutering av sådana drycker får sålunda icke förekomma i annan
kommun än den, där bolaget bildats.

Kungl. Maj:ts förslag skulle emellertid vidare kunna innebära den
nackdelen, att en kommun icke skulle kunna erhålla försäljning eller
ens utskänkning av rusdrycker inom kommunen. Det kan nämligen
mycket väl tänkas att inom ett län finnes det antal bolag, som enligt
Kungl. Maj:ts förslag högst får existera ipom länet, samt att icke något
av dessa bolag vill ingiva ansökan om att inom annan kommun, än där
de beviljats, idka utskänkning av rusdrycker. I sådant fall förefinnes
enligt Kungl. Maj:ts förslag icke någon möjlighet för kommunens medlemmar
att, huru stort intresse det än ur kommunens synpunkt kan
vara, att utskänkning av rusdrycker där förekommer, ordna så, att, dylik
utskänkningsrättighet erhålles inom kommunen i fråga. Det kan uppenbarligen
icke vara riktigt, att utskänkningen av rusdrycker inom en
kommun skall göras beroende av rent godtycke från inom länet varande
försäljningsbolags sida.

Slutligen vill jag i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på
det förhållandet, att ett stort antal av de bolag, som nu beviljats för
att i möjligaste mån uppfylla syftet med rusdrycksförsäljningsförordningens
bestämmelser, skulle, därest Kungl. Maj:ts förslag bifölls av
riksdagen, förorsakas direkta förluster. Nämnda bolag skulle nämligen
i sådant fall få betala såväl kostnaderna för bolags bildande som också
kostnaderna för bolagets trädande i likvidation och upplösning. Därest

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 430.

Kungl. Maj:ts förslag skulle komma att bifallas av riksdagen, synes det
mig därför vara riktigt, att staten, som genom sina åtgöranden måste
anses hava förorsakat nämnda förluster, håller bolagen skadeslösa i berörda
avseenden.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag vördsamt
hemställa,

att riksdagen för sin del måtte förkasta det förslag,
som innebålles i Kungl. Maj:ts nådiga proposition
nr 363 till innevarande års riksdag;

samt att, därest riksdagen däremot skulle antaga
nämnda förslag, riksdagen ville tillerkänna de under
år 1918 för sådant ändamål, som avses i 17 § 1 mom.
rusdrycksförsäljningsförordningen, bildade bolag, som
före mars månads utgång 1918 ingivit ansökan om
tillstånd till detaljhandel med rusdrycker, rätt att, därest
bolaget icke erhåller dylikt tillstånd på grund av de
av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringarna i samma
förordning, erhålla ersättning för de kostnader, som
bolagen få utgiva för bildande och likvidering av
desamma.

Stockholm den 8 maj 1918.

Axel Sundberg.