Motioner i Andra kammaren, Nr 222

Motion 1928:222 Andra kammaren

Motioner i Andra kammaren, Nr 222.

Nr 222.

Av herr Olsson i Broddbo, om ersättning till änkan Anna Forsman
för viss av statens järnvägstrafik orsakad skadegörelse.

Änkan Anna Forsman, Rensmur i Möklinta socken, vilken genom olyckshändelse
den 2 juni 1924 fick tre mjölkkor överkörda och dödade av ett
tåg å statens järnvägar på linjen Broddbo—Rosshyttan, framställde begäran
om ersättning, först till distriktsförvaltningen och sedan till kungl.
järnvägsstyrelsen, som på grund av gällande bestämmelser förklarade sig
sakna befogenhet att av statens järnvägars medel utgiva sådan gottgörelse,
bil. 1, och sålunda avslog nämnda begäran. Av det vid polisundersökningen
hållna protokollet, bil. 2, framgår, att på grund av bristfälligt
stängsel och således utan änkans förvållande hade nämnda kreatur inkommit
på banan och blivit överkörda. Kokreaturen voro unga och nyburna,
vilket även intygas, bil. 3, av strax efter olyckan tillkallad slaktare.
De voro även mycket massakrerade, så att köttet ej kunde användas,
utan måste nedgrävas, varigenom förlusten blev mycket kännbar. Åberopade
slaktare värderade de förolyckade djuren till 1,050 kronor. Bifogat
sammandrag, bil. 4, av bouppteckningen efter hennes man visar, att behållningen
i boet, i vilken även de omkomna kokreaturen voro inberäknade,
utgjorde endast 2,335 kronor 50 öre.

På grund av personlig kännedom kan jag intyga, att änkan av ekonomiska
skäl ej kunnat anskaffa kor i de förolyckades ställe, och att sålunda
på grund av minskad avkastning från ladugården hennes ställning ytterligare
försämrats. Från kommunalordföranden och kyrkoherden i församlingen
bifogas intyg, bil. 5, som likaledes styrka, att änkan är i stort
behov av ersättning.

På grund av vad jag ovan anfört, får jag vördsamt hemställa,

att riksdagen av billighetsskäl måtte tillerkänna
änkan Anna Forsman, Rensmur i Möklinta socken, en
skälig ersättning för hennes av statens järnvägars tåg
överkörda kreatur med tillsammars 1,050 kronor att
utgivas av statens järnvägars trafikmedelskassa.

Stockholm den 21 januari 1928.

E. dust. Olsson

i Hroddbo.

6

Motioner i Andra kammaren, Nr 222.

Afskrift.

Åldersbetyg.

1. Att Anna Augusta Forsman, f. Karlsson,

2. är född den 29 augusti 1876 (sjuttiosex)

3. i östhammars församling i Stockholms län, samt att hon är änka
sedan den 5 december 1922,

4. betygar Möklinta församling i Västmanlands län

5. den 26 oktober år 1927.

Paul Blankenburg,
Kyrkoherde.

Pastorsämbetet i Möklinta.

(Stämpel.)

Avskrift.

Bil. 1.

Till distriktsförvaltningen vid I distriktet, statens järnvägar, Stockholm.

Undertecknad, som genom olyckshändelse den 2 dennes fick 3 stycken kor
överkörda och dödade av ett järnvägståg, får härmed vördsamt anhålla om
ersättning från statens järnvägar för den förlust jag genom denna olycka
lidit. Mina utsikter äro förut mer än mörka på grund av att min man
genom dödsfall för 2 år sedan bortrycktes från mig med 2 barn och en
över sitt värde skuldsatt liten egendom. Sedan min man dog, har jag drabbats
av en hel rad olyckor, särskilt beträffande djuren, och den nu sist
inträffade är av så ohyggligt omfång, att min ställning är alldeles förtvivlad.
Mina förhoppningar riktar jag, nu till statens järnvägar, att jag måtte bli
ersatt för min förlust enligt det värdeinstrument, som medföljer. Avskrift
av protokoll över polisundersökning angående olyckshändelsen bifogas.

Bensmur, Broddbo den 20 juni 1924.

Anna Forsman.

Till änkefru Anna Forsman, Broddbo.

Till svar å eder skrivelse den 12 nästlidne november med begäran om
ersättning i anledning därav att tre stycken eder tillhöriga kor blivit den
2 juni 1924 dödade av ett statens järnvägars tåg får kungl. järnvägsstyrelsen,
under hänvisning till att, såsom framgår av distriktsförvaltningens vid statens
järnvägars I distrikt skrivelse till eder den 7 juli 1924 i denna sak,
ersättningsskyldighet i förevarande fall ej åligger statens järnvägar, härigenom
meddela, att kungl. styrelsen vid sådant förhållande saknar befogenhet
att av statens järnvägars medel utgiva dylik gottgörelse samt att kungl.
styrelsen för den skull funnit eder framställning icke kunna till någon dess
vidare åtgärd föranleda. Stockholm den 28 december 1927.

kungl. järnvägsstyrelsen.

Georg Jacobi.

Motioner i Andra kammaren, Nr 222. 7

Bil. 2.

Anskri fl.

Protokoll, hållet vid polisundersökning i Rensmur, Möklinta
socken, den 2 juni 1924.

S. 1). Sedan till landfiskalen i Sala distrikt per telefon inkommit anmälan,
att från Krylbo kommande persontåget nr 107 eller det, som vid 1-tiden på
middagen passerar Rensmur, hade kört över tre stycken kor, vilka ägdes av
änkan Forsman i Rensmur, Möklinta socken, och sedan lantbrukaren Lars
Emil Holmgren i Rensmur, Möklinta socken, begärt om polisundersöknings
anställande, inställde sig undertecknad, t. f. landsfiskal i Sala distrikt, biträdd
av bilägaren Axel Söder i Sala, såsom vittne, i Rensmur, varest följande
personer hördes och berättade, varefter undersökning av platsen, där påkörningen
ägt rum, även skedde.

Änkan Anna Forsman, Rensmur, Möklinta socken: Hon hade på morgonen
den 2 juni släppt ut 7 stycken kor på bete i en alldeles intill Norra Stambanan
belägen och Sala stad tillhörig skog. I nämnda skog hade nämligen
samtliga i Rensmur i Sala stad förhyrt betesrätt. Som det var endast några
dagar sedan korna för första gången under innevarande år utsläppts på bete,
vallade berätterskan dem själv tills omkring 11-tiden, då hon gått hem för
att ombestyra en del hushållsgöromål. När vittnet lämnat korna och gått
hem, hade de befunnit sig i närheten av järnvägen, men som hennes son
Oskar någon dag före innan utsläppningen av kreaturen ägt rum frågat
banvakten Ahlin i Broddbo, om stängslet kring järnvägen varit i ordning
och på detta fått jakande svar, hade hon ej ansett sig tvungen att »taga
dem med sig hemåt» eller sätta någon i sitt ställe, som vallade. Vid 3-tiden
på eftermiddagen hade hon skickat sin dotter Edit att se efter var de nu
befunno sig samt stanna kvar att valla dem. Efter en stund hade emellertid
flickan kommit hem gråtande och berättat, att hon av banvakten Ivar Ahlin

1 Broddbo fått underrättelse om, att alla 3 korna blivit överkörda av 1-tåget
och nu lågo döda i ett intill järnvägen löpande dike.

Banvakten Ivar Ahlin, Broddbo: Han hade ifrågavarande dag eller den

2 juni jämte banvakten Otto Rupert Scherman i Storljusen varit sysselsatt
med stängsellagning cirka 2 kilometer från sitt hemvist och omkring 1.5
kilometer från olycksplatsen. Sedan 1-tåget passerat det ställe, där berättaren
och bemälde banvakt varit sysselsatta, hade det strax innan det kommit
fram till vittnets hemvist givit en skarp och lång signal. Banvakten Scherman
hade då medsamma utropat: »Nu måtte det hava hänt något, ty där brukar
ju inte tåget giva signal, och det var bestämt alldeles hemma hos dig.» De
hade därför omedelbart tagit sina dressiner och begivit sig åt Broddbohållet
för att se efter av vad anledning tåget givit signal. Ifrån den plats, där
berättaren och banvakten Scherman varit, och till hemvistet gör banan en
rätt skarp krök, och finge de, sedan de passerat denna, se tåget stå stilla
på banan omkring 500 meter från kröken. Innan de emellertid hunnit fram,
hade tåget fortsatt åt Broddbo till, varför de förstått, att någon större olycka
ej skett. Ungefär 250 meter från anmärkta krök hade de fått syn på köttstycken
på banan och strax efter eller omkring 10 meter norr om en i
stängslet befintlig grund för skyddande av en övergång, hade de fått se en
ko ligga nedslungad i diket. Kon, som genast av berättaren och ovannämnda

8

Motioner i Andra kammaren, Nr 222.

banvakt Scherman undersökts, hade emellertid redan varit död. De hade
därför fortsatt framåt banan och omkring 40 meter från anmärkta grind,
fast nu söder om den, hade de fått syn på en andra ko och även denna
liggande död i diket. Omkring 40 meter från sistnämnda ko hade de även
påträffat en tredje. Samtliga korna hade varit mycket massakrerade och
som en följd därav omöjligt att använda köttet. Berättaren hade emellertid
tillkallat slaktaren A. Sahlberg i Broddbo, som även efter en stund ankommit
till platsen, och av honom fått bekräftelse på att köttet var odugligt att
använda. Slaktare Sahlberg hade, behjälplig av berättaren, så gott sig
göra lät, tagit av huden av de döda korna.

På särskild fråga, om det varit berättaren, som träffat flickan Edit Forsman
och upplyst henne om förhållandet, genmälte han, att detta var med
verkliga förhållandet överensstämmande.

Banvakten Otto Rupert Scherman, Storljusen: Han vitsordade riktigheten
av föregående berättarens härovan antecknade berättelse rörande förloppet
under den tid, de varit tillsammans.

Lantbrukaren Lars Emil Holmgren i Rensmur: Han hade vid 1-tiden på
middagen varit inne i sitt hemvist och druckit kaffe, då han fått höra tåget,
som brukar passera Rensmur vid nämnda tid, giva eu skarp och lång signal
ungefär mittför banvakten Ahlins hemvist. Som han visste, att detta ej
var brukligt, skyndade han medsamma till stället ifråga för att se av vad
anledning signal givits, och om detta kunde härleda sig från någon olycka.
Framkommen till järnvägslinjen, hade han fått se tåget stå stilla ungefär
vid bemälde Ahlins hemvist, men hade det, innan han kommit fram, satts
igång och avgått åt Broddbohållet till. Han hade emellertid fortsatt fram
och vid framkomsten till linjen sammanträffat med banvakterna Ahlin och
Scherman samt av dem fått upplysning om anledningen till varför tåget
givit signal och stannat ute på linjen. Sedan han förvissat sig om att banvakternas
berättelse var med verkliga förhållandet överensstämmande hade
han omedelbart begivit sig hem och uppringt landsfiskalen i Sala för att få
till stånd eu undersökning av platsen.

Lantbrukaren Karl Eriksson i Rensmur: Han hade även vid nämnda tid
hört tåget giva en skarp och lång signal, men som han sett eu hos ovanbemälde
Holmgren anställd dräng gå kvar vid sitt arbete å ett intill järnvägen
beläget gärde, antog han, att signalen ej föranletts av någon olyckshändelse
utan härledde sig från någon ny bestämmelse. Efter en stund
hade han dock gått fram till banan för att förvissa sig och hade då sammanträffat
med bemälde Holmgren, samt av honom fått höra anledningen till
att signal givits.

Som nu hörda vittnen ej hade något övrigt att berätta, som ansågs kunna
hava med saken att göra, tillfrågades de, efter att hela stängslet från banvakt
Ahlins hemvist räknat och omkring 2 kilometer norrut noga undersökts
samt befunnits mycket bristfälligt, huruvida de ansågo stängslet på
grund av det bristfälliga skick, det för tillfället befann sig i, kunde anses
vara orsaken till att korna kommit in på banan. Samtliga uttalade såsom
sina bestämda uppfattningar, att detta uteslutande finge anses varit vållande
till olyckan, enär på en del ställen stängslet endast behövde röras för att
ramla omkull på en sträcka av cirka 10 meter.

Det skulle till protokollet antecknas, att omkring 20 meter från det ställe,

Motioner i Andra kammaren, Nr 222. 9

där det kunde antagas att första kon blivit påkörd, en omkring 10 meter
bred öppning i stängslet fanns, och genom vilken med all säkerhet korna
kommit, enär tydliga spår funnos i marken, och vilka utvisade, att härigenom
gått nötkreatur in på järnvägens område.

Ävenså skulle till protokollet antecknas, att från eu å linjen befintlig
krök och till den plats, där överkörningen kunde antagas hava ägt rum, är
fri sikt på omkring 250 meter.

Härefter togos de döda korna i betraktande, och funnos de liggande i
ungefär samma ställning och på samma plats, dit de slungats av loket samt
befunnos vara mycket massakrerade, varför vederbörande banvakt anmanades
ringa upp vederbörande banmästare och av honom få bemyndigande att
gräva ned kropparna ifråga.

Slutligen skulle till protokollet antecknas, att kostnaden för denna undersökning
skulle gäldas av sökanden, enär statsverket ej kunde anses vara
ersättningsskyldigt.

Något vidare, som rörde saken, framkom ej under förhöret, varför detta
avslutades. Som ovan

In fidem
Hvar Ljungquist.

Avskrift.

Bil. 3.

De kor, som överkördes vid Bensinur den 2:dra dennes tillhöriga fru
Anna Forsman därstädes har av mig värderats till 1,050 kronor.

Djuren anses vara i sitt högsta värde beroende dels att de voro unga,
samt dels att de voro nykalvade, och anser jag att fru Anna Forsman ändå
gör en stor förlust.

Broddbo den 6 juni 1924.

A. T. Sahlberg.

Slaktare.

Avskrift.

Bil. 4.

Bouppteckning.

År 1923 den 19 februari förrättades bouppteckning efter hemmansägaren
Johan Albin Forsman i Rensmur, Möklinta socken, gift med efterlevande
makan Anna Augusta Forsman, född Karlsson, år 1903, samt avled den 5
december 1922.

Efterlämnande följande sterbhusdelägare:

Änkan förenämnda Anna Augusta Forsman samt två omyndiga barn:

Sonen Johan Oskar född den 15 mars 1904.

Dottern Edit Augusta » » 31 oktober 1908.

De omyndigas rätt bevakades vid förrättningen av Karl Arvid Eriksson,
Rensmur.

Boet uppgavs under edlig förpliktelse av änkan samt antecknades och
värderades som följer:

10

Motioner i Andra kammaren, Nr 222.

Tillgångar ................................................ kronor 12,635: so

Skulder .................................................... » 10,300: —

Boets behållning .................................... » 2,335: so

Därjämte uppvisades följande boet rörande handlingar:

Lagfartsbevis av den 2 oktober 1911.

» » » 10 maj 1920.

Sålunda enligt uppgift antecknat och värderat dag som ovan.

J. E. Johansson. E. A. Johansson.

Att allt blivit rätt uppgivet och ej något med vilja eller vetskap blivit
dolt eller utlämnat betygar under edlig förpliktelse som ovan.

Anna Forsman.

Vid förrättningen närvarande:

Karl Eriksson.

Godeman för de omyndiga.

Bil. 5.

Avskrift.

Att änkan Anna Forsman i Rensmur, Möklinta socken, adress: Broddbo,
på grund av ekonomiska omständigheter är i stort behov av att erhålla
ersättning för tre stycken kokreatur som den 2 juni 1924 överkördes och
dödades av tåget i närheten av nämnda Rensmur, få undertecknade härmed
vitsorda att i förenämnda fall verkligt behov för erhållande av ersättning
föreligger, intygas härmed på begäran.

Möklinta den 26 oktober 1927.

A. Joh. Johansson. Paul Blankenburg.

Ordf. i Möklinta kommunalnämnd. Kyrkoherde.