Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

Motion 1967:1130 Andra kammaren - höst

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

3

Nr 1130

Av herr Ohlin m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 153, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. in.

(Lika lydande med motion nr 909 i Första kammaren)

i regeringens proposition 1967:153 angående ändring i kommunalskattelagen
föreslås bl. a. att skattefriheten efter tio års innehav borttages
vid försäljning av fastighet. Vinsten föreslås vara skattepliktig även om
fastigheten förvärvats genom arv, testamente eller gåva eller på annat sätt
utan vederlag. Gällande bestämmelser om undantag från skatt för den
som förlorar sin fastighet genom expropriation föreslås bli upphävd.

Om fastigheten innehafts kortare tid än två år skall liksom nu hela
vinsten beskattas. Har fastigheten innehafts två år eller längre föreslås
75 % av vinsten bli skattepliktig. Vid beräkning av realisationsvinstens belopp
skall inköpspriset för fastigheten omräknas efter det allmänna prisläget
när avyttring sker. Årliga förbättringskostnader som uppgått till mer
än 3 000 kr. skall omräknas på samma sätt med ledning av konsumentprisindex
och levnadskostnadsindex med år 1914 som basår. Beträffande
bebyggda fastigheter, som i huvudsak användes för bostadsändamål, föreslås
dessutom att 3 000 kr. får dras av från försäljningsvinsten för varje
påbörjat kalenderår som bostadsbyggnaden funnits på fastigheten under
innehavstiden.

Lagförslaget innefattar även ändrade regler angående beskattning av
tomtrörelse. När en fastighet förvärvats uppenbarligen för att ingå i yrkesmässig
tomtförsäljning skall tomtrörelse anses föreligga. Tomtrörelse skall
också anses föreligga om den skattskyldige under tio kalenderår avyttrat
minst 15 byggnadstomter.

De nuvarande reglerna om beskattning av realisationsvinster har enligt
allmän erfarenhet hämmat utbudet av fastigheter. Bestämmelsen om
skattefrihet om den sålda fastigheten innehafts tio år eller längre liksom
att försäljningsvinsterna efter kortare innehav beskattas jämförelsevis
hårt 100 % upp till 7 år har lett till att man sökt undvika att sälja
tidigare än tio år efter förvärvet. Möjligheten att göra skattefria vinster
efter tio år har gjort mark till ett eftertrakat placeringsobjekt, framhåller
markvärdekommittén bl. a. En omläggning av reglerna rörande realisa fl

Bihang till riksdagens protokoll 1967. i- samt. Nr 11291134

4

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

tionsvinstbeskattningen är bl. a. av dessa skäl enligt vår mening i hög grad
motiverad. Också skatteförmågeprincipen talar för en evig markvinstbeskattning.
Även bestämmelserna angående skatt på tomtrörelse behöver
ändras. De nuvarande bestämmelserna ger inte full klarhet om vad som
menas med begreppet tomtrörelse. För den enskilde jordägaren uppges
det ha varit svårt att överblicka konsekvenserna av dessa bestämmelser
och rättspraxis. Reglerna och tillämpningen av dessa anses dessutom ha
hindrat utbudet av mark.

Som ansvariga i regeringsställning har socialdemokraterna haft åtskillig
tid att genomföra markpolitiska reformer. Men konkreta sådana i syfte
att till det allmänna effektivt indra skälig andel av uppkomna markvärdestegringsvinster,
som huvudsakligen beror på samhälleliga insatser, och att
underlätta för kommunerna att i god tid förvärva mark för samhällsbyggnadsändamål
har länge lyst med sin frånvaro. Den socialdemokratiska
regeringens handlande i markfrågorna under efterkrigstiden har präglats
av tvehågsenhet och brist på handlingskraft.

Mittenprogrammet

I folkpartiets och centerpartiets markpolitiska handlingsprogram, som
offentliggjordes i början av år 1966, framfördes bl. a. krav på att staten
effektivt bör underlätta lösningen av kommunernas finansieringsproblem
vid markförvärv samt att kommunal förköpsrätt införes. Dessa frågor har
till vissa delar beklagligtvis dock ej vad gäller finansieringsfrågorna
under år 1967 blivit föremål för propositioner.

I mittenprogrammet ingick även krav på revision av sådana beskattningsregler
som hämmar marköverlåtelser mellan kommun och enskilda
ägare. Mittenpartierna föreslog vidare att beskattning införes beträffande
sådan markprisstegring, som uppkommer på grund av tätorts tillväxt, samhällets
åtgärder, näringslivets expansion eller annan utveckling, som sker
oberoende av markägarens prestationer. Endast prisstegring, som är större
än vad som motsvarar förminskat penningvärde, bör därvid beaktas. Mark,
som förvärvats för familjebostad, bör i normalfallet ej falla inom beskattningsramen.

Samordning med aktievinstbeskattningen m. m.

Många remissinstanser till markvärdekommitténs betänkande har framhållit
lämpligheten att markvärdebeskattningen samordnas med beskattningen
inom andra delar av kapitalmarknaden, främst aktiemarknaden.
Som föredragande departementschefen själv säger blir det, genom att de
båda systemen är olika, svårt att avväga skatteuttaget så, att beskattningen
blir neutral från kapitalplaceringssynpunkt. Neutralitet bör givetvis råda
i detta avseende. Vi finner det därför angeläget att det så snart som möjligt
undersökes hur en samordning av kapitalvinstbeskattningen lämpligen

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

5

bör ske. Vid denna samordning bör också uppmärksammas förhållandena
mellan kapitalvinstbeskattning och förmögenhets- respektive arvs- och
gåvobeskattning. Vi återkommer senare i denna motion till andra med
markvinstbeskattningen sammanhängande resonemang av samhällsekonomisk
räckvidd.

Ett centralt inslag i en kapitalvinstbeskattning bör enligt vår mening
vara att hänsyn tages till penningvärdeförändringar. Som ovan nämnts
har folkpartiet och centerpartiet framhållit att en fiktiv och endast nominell
realisationsvinst som uppkommit genom inflationen inte bör beskattas.
Denna ståndpunkt förfäktade vi även i samband med införandet av en
evig aktievinstbeskattning den gången tyvärr dock utan att vinna gehör
för vårt krav från socialdemokratiskt håll. I föreliggande proposition föreslås
uppräkning av anskaffningsvärdet på grundval av levnadskostnadsindex
och konsumentprisindex. Detta får anses på ett tillfredsställande
sätt tillgodose kravet på hänsynstagande till förändringar i penningvärdet.

Ackumulerad inkomst

Då en inkomst, som i själva verket intjänats under flera år, åtnjutes under
ett beskattningsår, kan den skattskyldige på grund av progressiviteten
i den statliga inkomstskatten drabbas av en skattebelastning som knappast
är rimlig. Ett typiskt exempel på sådan under flera år ackumulerad
inkomst är realisationsvinster vid försäljning av fastighet, som innehafts
mer än ett år. Den hittillsvarande skattemässiga behandlingen av sådan
under flera år intjänad inkomst har dock till skillnad från vad som
gäller vid försäljning av skog inte medgivit någon progressionsutjämning.
Den särskilda förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst har inte varit tillämplig. Någon ändring
föreslås i detta avseende inte i propositionen.

Med departementschefens förslag kommer alltså den inkomsttagare, som
regelmässigt har en mycket liten inkomst, att träffas med full kraft av
den progressiva beskattningen det år han med vinst avyttrar sin fastighet.
Enligt vår uppfattning är det inte förenligt med den progressiva beskattningens
uppgift att ej i ett sådant fall låta den ackumulerade inkomsten
fördelas över flera beskattningsår.

Näringslivets skattedelegation pekar på en annan olägenhet med att inte
utsträcka tillämpningsområdet för förordningen om ackumulerad inkomst
att omfatta även realisationsvinster vid försäljning av fastighet. Med propositionens
regler måste man räkna med att presumtiva säljare söker fördela
försäljningen under flera år, för att undvika de starkt progressiva
verkningar av inkomstbeskattningen som skulle inträda om hela fastigheten
försålts under ett beskattningsår. Detta kan hämma markutbudet
och motverka kommunernas markförvärv.

Vi ansluter oss till den syn, som bl. a. remissinstanserna kammarrätten

6

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

och länsstyrelsen i Södermanlands län givit uttryck för, att förordningen
om ackumulerad inkomst av principiella skäl bör göras tillämplig på realisationsvinster
vid fastighetsförsäljningar. Enligt denna förordning skall
inkomsten fördelas på det antal år som den hänför sig till, dock högst på
10 år. Eftersom tillämpningen av förordningen blir mer komplicerad ju
fler år realisationsvinsten får spridas över, förordar vi att förordningen
om ackumulerad inkomst skall i tillämpliga delar gälla vid försäljning av
fastighet som innehafts i fem eller flera år, dock att skatteberäkningen
skall ske som om inkomsten hänfört sig till tre år.

Ej hindra rationaliseringar

Av betydande samhällsekonomiskt intresse är att realisationsvinstbeskattningen
inte utformas så att den försvårar en motiverad strukturrationalisering.
Denna principiella grundsyn har naturligtvis giltighet såväl för
industri- som för jord- och skogsbruksfastigheter. Den motiverar också
vissa nedan berörda förslag som syftar till att åstadkomma en beskattning
som inte i onödan hindrar arbetskraftens rörlighet.

Departementschefen föreslår en särskild förordning med möjlighet för
rörelseidkare, som avyttrar fastighet i rörelsen, att erhålla avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till återanskaffningsfond. Fonden skall sedan
kunna användas för avskrivning på byggnad, som inom viss tid anskaffas
i stället för den avyttrade fastigheten. Denna förordning tar emellertid
inte hänsyn till de fall, där en försäljning är klart motiverad av
strukturrationaliseringsskäl men där säljaren ej avser att göra någon sådan
^investering. Förordningen gäller ej heller vid försäljning av jordbruksfastighet
den avser endast fastighet i rörelse.

Departementschefen anser själv att denna förordning endast bör ses som
ett provisoriskt arrangemang, som det kan vara anledning att senare ompröva.
Enligt vår uppfattning bör den utredning, som vi ovan förordat, tillsättas
för att undersöka möjligheterna att åstadkomma en lämplig samordning
av kapitalvinstbeskattningen vid fastighets- och vid aktieförsäljning,
även fästa stor vikt vid kapitalvinstbeskattningens samhällsekonomiska
verkningar och då inte minst ta sikte på att strukturrationaliseringar
inte motverkas. Beskattningens samhällsekonomiska verkningar
förbisågs i mycket stor utsträckning av regeringen vid införandet av de
nya reglerna för aktievinstbeskattningen. Också i den nu föreliggande propositionen
är bedömningarna av lagförslagets samhällsekonomiska verkningar
i flera avseenden bristfälliga.

Reinvestering i villa

Departementschefen är inte beredd att införa några särregler för de fall,
då en villaägare tvingas sälja sin fastighet på grund av flyttning från orten
och sedan på inflyttningsorten skaffar en ny villa. Han anser att till -

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967 7

räcklig hänsyn tas till dessa reinvesteringsfall genom lagstiftningens
grundläggande utformning. Kommittéförslaget, som här överensstämmer
med propositionen, utsattes emellertid för kritik från flera remissinstanser
på denna punkt. Kooperativa förbundet ifrågasatte om inte någon bestämmelse
borde införas, som generellt befriar från beskattning i dessa reinvesteringsfall.
Förbundet ansåg förslagsvis, att denna regel skulle kunna utformas
så att eventuellt eljest uppkommande beskattning skall undanröjas,
därest skattskyldig i samband med byte av anställningsort, inträde
i pensionsåldern eller liknande försäljer en- eller tvåfamilj sfastighet, som
använts som egen bostad, och därefter senast inom viss tid, två å tre år,
anskaffar liknande bostadsfastighet. Också Näringslivets skattedelegation
framhöll, att de olägenheter, som uppkommer för en villaägare som
tvingas flytta från en ort och där sälja sin bostad för att i stället köpa en
villa på en ny bostadsort, inte helt undanröjs genom kommittéförslaget.

Även om i de flesta hithörande fall någon skattepliktig vinst inte uppkommer,
befarar vi att »lagstiftningens grundläggande utformning» inte
resulterar i skattefrihet i samtliga fall där en villa säljes på grund av förflyttning
till annan ort och motsvarande ^investering sedan sker. Helt
oberoende av om flyttningen beror på driftsinställelse eller är en frivillig
förflyttning, stämmer det illa med den föreslagna lagstiftningens syfte
åtminstone som vi uppfattar det att realisationsvinstbeskattning i dessa
fall skall kunna ifrågakomma. En beskattning motverkar här dessutom
direkt den rörlighet på arbetsmarknaden, som är ett av syftena med arbetsmarknadspolitiken.

Departementschefen aviserar en proposition till nästa års riksdag med
förslag om uppskov vid beskattning av vinst som uppkommit vid vissa
tvångsförsäljningar. Vi förordar att Kungl. Maj :t i det sammanhanget
återkommer med förslag att vinst som uppkommer vid försäljning av villa
på grund av ägarens förflyttning från orten inte skall vara skattepliktig,
om han inom viss tid på den nya orten köper ny villa. Om den nyanskaffade
fastigheten är avsevärt mindre eller av avsevärt sämre kvalitet kan
övervägas om endast reduktion i beskattningen bör ske inte full skattefrihet.

Liberal bevisbedömning

En evig beskattning av kapitalvinster vid markförsäljning kan medföra
betydande svårigheter av utrednings- och kontrollkaraktär. Som många
remissinstanser framhållit kan det för framför allt säljare, som länge innehaft
sin fastighet, inte sällan vara svårt att styrka anskaffningskostnader
och förbättringskostnader. Om säljaren ej skulle ha möjlighet att använda
den av departementschefen föreslagna alternativregeln, som innebär att
skattskyldig vid långa innehav som anskaffningskostnad får välja ett belopp
motsvarande 150 % av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten

8

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

20 år före avyttringen eller 150 % av fastighetens för 1914 gällande taxeringsvärde,
skulle svårigheterna bli uppenbara. I tillämpliga fall kan dessa
alternativregler åberopas om bevisning inte kan förebringas, som stöder
ett yrkande enligt huvudregeln. Departementschefen hävdar att kraven på
bevisning bör kunna ställas tämligen högt vad gäller kostnader som läggs
ned på fastighet efter det den nya lagstiftningen trätt i kraft. När det gäller
bevisning avseende förfluten tid vill vi starkt understryka synpunkten att
den skattskyldige inte haft lika stor anledning att bevara verifikationer

o. d. för framtiden. Vi förordar att skattemyndigheterna är liberala i sin
bedömning av bevisning avseende förfluten tid.

Ny alternativregel

Den alternativregel för beräkning av anskaffningskostnad, som föreslås
i propositionen, utgår från det taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen.
Ingångsvärdet får för långa innehav beräknas till 150 % av detta
värde. Det med denna metod erhållna ingångsvärdet uppräknas sedan efter
en indexserie, som grundas på levnadskostnaderna.

Med hjälp av denna alternativregel och av en liberal bedömning av bevisning
avseende förfluten tid bör svårigheterna att utreda vilken skattepliktig
vinst, som uppkommit vid en avyttring, avsevärt nedbringas. För
fastighetsinnehav, som inte går tjugo år tillbaka, är den föreslagna alternativregeln
emellertid inte till någon nytta. Om man införde ytterligare en
alternativregel för beräkning av ingångsvärde skulle utredningssvårigheterna
kunna reduceras än mer. Ingångsvärdet kunde då lämpligen vara
150 % av taxeringsvärdet vid den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande.
På sedvanligt sätt uppräknas detta värde sedan efter indexförändringarna.
Flera länsstyrelser liksom Lantbrukets skattedelegation var i sina remissyttranden
inne på tanken att i förhållande till kommittén öka det antal
försäljningar som skulle behandlas enligt kommitténs alternativregel. Metoden
skulle då vara alt förkorta tidsgränsen i förhållande till de av kommittén
förordade tjugo åren. Dessa av vissa remissinstanser framförda synpunkter
beaktas om man utöver den alternativregel departementschefen
förordar inför den som här antytts. Vi föreslår därför en alternativregel
som innebär att anskaffningskostnaderna är 150 % av taxeringsvärdet vid
den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande med sedvanlig indexbehandling.
Ett sådant ytterligare alternativ har också den fördelen att det i många
fall, där ett taxeringsvärde omkring tjugo år före avyttringen faktiskt finns,
ger ett väsentligt mer rättvisande värde än departementschefens alternativregel
gör. Det den 1 januari 1968 gällande taxeringsvärdet torde i regel vara
mer realistiskt än tjugo år gamla värden.

Den av oss förordade alternativregeln är givetvis av övergångskaraktär;
departementschefens alternativregel att anskaffningskostnad kan beräknas

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

9

med hjälp av taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen kommer efter hand
att göra den av oss förordade alternativregeln överflödig.

De fall torde inte vara fåtaliga, där den faktiska anskaffningskostnaden
är mycket låg på grund av att fastighetsinnehavaren köpt fastigheten även
nära släkting vanligen sina föräldrar till ett pris som låg inte
oväsentligt under marknadsvärdet. Också för dessa fall torde den alternativregel
vi föreslår i många fall medverka till en materiellt rimligare skattebehandling.

Rådgivning av länsstgrelserna

Den lagstiftning, som föreslås i propositionen, är i många avseenden
mycket komplicerad. Det är en fiktion att tro att fastighetsinnehavare utan
kontakt med experter skall kunna beräkna och förutse de skattemässiga
konsekvenserna av olika tänkbara avyttringsalternativ. Många fastighetsägare,
som har klart för sig att en försäljning enligt hittills gällande regler
blir skattefri, om fastigheten innehafts i tio år, känner nu oro och osäkerhet
om vilka verkningar den nya lagen kommer att ge. Mot den bakgrunden
anser vi att allmänheten åtminstone tills vidare skall ha rätt att få enklare
och för skatteexperter mer rutinmässiga frågor om den nya lagens konstruktion
besvarade hos länsstyrelserna. Däremot skall givetvis inte frågor
av principiell räckvidd eller av komplicerad natur ställas till länsstyrelserna.
För sådana problem är riksskattenämnden rätt forum. Avsikten med
detta förslag är ej att länsstyrelserna skall vara den skattskyldige behjälplig
med direkta framräkningar av vilken skattepliktig vinst som framkommer
i olika fall. De skall endast informera om vilka metoder som skall
nyttjas för att den skattskyldige själv skall kunna klara sådana beräkningar.

Under hänvisning till vad vi ovan anfört hemställer vi,

A. att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition
1967: 153 måtte

I. i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

1. att en utredning tillsättes med uppgift dels att framlägga
förslag om lämplig samordning av aktievinst- och
kapitalvinstbeskattning, dels att uppmärksamma förhållandena
mellan kapitalvinstbeskattningen samt förmögenhets-,
arvs- och gåvobeskattningen,

2. att Kungl. Maj :t återkommer till riksdagen med förslag
att vinst, som uppkommer vid försäljning av villa på
grund av ägarens förflyttning från orten, inte skall beskattas
om han inom viss tid på den nya orten köper ny bostadsfastighet,

3. att Kungl. Maj :t ålägger länsstyrelserna att besvara

10

Motioner i Andra kammaren, nr 1130 år 1967

frågor från de skattskyldiga om metoderna för beräkning
av skatten vid fastighetsförsäljning enligt denna lag;

II. uttala som sin uppfattning att skattemyndigheterna,
när bevisning avseende tid före lagens ikraftträdande ifrågakommer,
bör vid sin bedömning beakta svårigheterna för
sådan bevisning;

III. besluta

1. att med ändring av den föreslagna lagtexten förordningen
om ackumulerad inkomst i tillämpliga delar skall
gälla i fråga om realisationsvinst vid försäljning av fastighet
där fastigheten innehafts i fem eller flera år, dock att skatteberäkningen
skall ske som om inkomsten hänför sig till
tre år,

2. att med ändring av de föreslagna övergångsbestämmelserna
- införa en alternativregel av innebörd att som
ingångsvärde får väljas ett belopp motsvarande 150 % av
taxeringsvärdet vid den nya lagens ikraftträdande;

B. att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig
lagtext.

Stockholm den 24 november 1967

Sven Wedén (fp)

Elias Jönsson (fp)
i Ingemarsgården

Bertil Ohlin (fp)
Daniel Wiklund (fp) Cecilia Nettelbrandt (fp)
Sven Antby (fp) Henning Gustafsson (fp)

i Skellefteå