Motioner i Andra kammaren, nr 1123 år 1967

Motion 1967:1123 Andra kammaren - höst

2

Motioner i Andra kammaren, nr 1123 år 1967

Nr 1123

Av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 153, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. in.

(Lika lydande med motion nr 918 i Första kammaren)

I Kungl. Maj :ts proposition nr 153 föreslås nya regler för inkomstbeskattning
av realisationsvinst, som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring
av fastighet. Propositionen innebär också ändrade bestämmelser
för beskattning av tomtrörelse och för avgränsningen av detta begrepp.
Liksom vad gäller den kommunala förköpsrätten grundas förslagen på
markvärdekommitténs betänkande (SOU 1966:23 och 24).

De nuvarande reglerna för beskattning av realisationsvinster på fastigheter
bedöms såväl i markvärdekommitténs betänkande som i propositionen
hämma utbudet av mark utan att fördenskull förhindra spekulation.
Mark har tvärtom hittills varit ett begärligt placeringsobjekt för
den som kunnat binda kapital under en tioårsperiod. Den utbudshämmande
effekten i nuvarande regler i kombination med stegrad efterfrågan
på grund av urbanisering och en mera långsiktig bebyggelseplanering har
resulterat i kraftiga prishöjningar i tätorternas närhet eller centra
med stora och efter tio år skattefria vinster som följd.

De nya reglerna för realisationsvinstbeskattning syftar till att åstadkomma
ett ökat utbud av fastigheter och därigenom motverka omotiverade
prisstegringar. Lagstiftningen avser att »framför allt träffa spekulativa
investeringar i mark men lämna ordinära vinster vid avyttring av
egnahem, villor, hyreshus, industribyggnader och jordbruk utanför» enligt
departementschefens formulering. Vinster som beror på penningvärdets
fall skall vidare undantas från beskattning. Det finns anledning att
starkt understryka värdet av en sådan allmän målsättning.

För kapitalstarka intressenter har den nuvarande tidsgränsen på tio år
för beskattning av realisationsvinst inte utgjort något avsevärt hinder mot
spekulation i mark. En förlängning av den period under vilken skatt uttas
på realisationsvinst bedöms såväl av markvärdekommittén som i propositionen
endast bli av mindre betydelse. Av denna anledning förordas en
realisationsvinstbeskattning som i princip är obegränsad i tiden. Varje
tidsgräns har naturligtvis en återhållande effekt för den säljare som när -

Motioner i Andra kammaren, nr 1123 år 1967 3

mar sig denna och vill bjuda ut sin fastighet på marknaden. Förmodligen
skulle inte heller markspekulationen elimineras med en sådan lösning.
Tyngre väger då invändningen alt en viss typ av kapitalvinst inte bör gynnas
i förhållande till en annan genom olika beskattningsregler. Det finns
därför anledning att med tillfredsställelse hälsa en allmän översyn och
samordning av kapitalvinstbeskattningen i en inte alltför avlägsen framtid.

När det gäller beskattningens höjd lägger markvärdekommittén och
propositionen tyngdpunkten i denna något olika. I båda fallen föreslås
full beskattning under två år efter förvärvet. Markvärdekommittén vill efter
denna period att 60 % av vinsten skall beskattas, medan propositionen
stannar för 75 %. Denna skärpning bör dock ses i samband med förslag
om olika stora fasta tillägg 2 000 resp. 3 000 kr. per innehavsår att läggas
till anskaffningskostnaden vid vinstberäkningen. Därigenom uppnås
en förstärkning av det progressiva elementet i den föreslagna realisationsvinstbeskattningen.
Det medför således högre skatt på stora vinster men samtidigt
en lindring för de mindre vinsterna och försäljningsobjekten. Risken
finns givetvis att denna tyngdpunktsförskjutning i beskattningen leder
till ett minskat utbud av stora fastigheter och då i synnerhet i tätorternas
närhet och i regioner med stark expansion. Endast utvecklingen
kan visa, om man i sådana områden och med denna lösning får den utbudsökning
som är ett av förslagets syften. Det måste givetvis vara en
fördel att genom en höjning av det fasta tillägget kunna hålla de mera
måttliga realisationsvinsterna utanför en beskattning vid en längre tids
innehav.

Enligt markvärdekommittén borde inflationsvinster undantas från beskattning
genom ett årligt rakt tillägg på 6 %. För att undvika ett med
tiden minskande inflationsskydd har många remissinstanser föreslagit en
ränta på ränta-metod. Propositionen tillmötesgår dessa önskemål genom
att anknyta penningvärdeskyddet till konsumentpris- och levnadskostnadsindex
det senare utan skatter och sociala förmåner. Denna metod bör
i princip leda till ett rättvisare resultat, även om fastighetspriserna i inånga
fall och av olika skäl starkt avviker från den allmänna prisutvecklingen.
Om en bristande parallellitet i prisutvecklingen föreligger vid starka fluktuationer,
kan resultatet bli mindre tillfredsställande, t. ex. vid försäljningav
fastigheter inköpta under perioden 19181922.

Som framgår av det föregående kan vi i huvudsak godta propositionens
förslag i väsentliga delar. På några punkter föreslår vi dock i det följande
andra lösningar, vissa kompletteringar eller klargöranden i förhållande till
propositionen när det gäller vissa delfrågor.

Det i propositionen föreslagna fasta tillägget på 3 000 kr. per år medges
endast för bebyggda fastigheter och har där knutits till den väsentliga
bostadsbyggnaden. Departementschefen uttalar att bostadsdelen inte får
vara »obetydlig i förhållande till hela byggnaden» och nämner alt en port -

4

Motioner i Andra kammaren, nr 1123 år 1967

vaktsbostad i fastighet med större fabrikslokaler ej bör berättiga till fast
tillägg. Däremot bör byggnad med affärslokal och bostad för butiksinnehavaren
berättiga till sådant. Propositionen är på denna punkt inte helt
klargörande. Därför vill vi i sammanhanget aktualisera de många mindre
rörelseidkare som har bostad och verkstadslokaler i samma byggnad. Enligt
vår uppfattning bör det fasta tillägget på 3 000 kr. per år utgå även
i de fall då bostaden i detta fall utgör en mindre del av byggnaden.

Liksom med nuvarande bestämmelser skall enligt propositionen s. k.
återvunna värdeminskningsavdrag återföras till beskattning. I en uppräkning
av objekt, där tillämpning kan vara aktuell, nämns skog eller annan
värdetillgång samt byggnader. Däremot saknas skogsvägar och täckdiken,
vilket torde vara ett förbiseende. För att undvika betydande utredningssvårigheter
bör man på avskrivningsplanen ej skilja mellan ny- och omdikning.
Vi föreslår således, att propositionen kompletteras i nämnda avseende.

Inom jordbruket förekommer ofta att fastighet överlåtes t. ex. mellan
far och son för en köpeskilling som motsvarar det åsatta taxeringsvärdet.
Med hänsyn till gällande marknadspriser är en sådan överlåtelse delvis
att jämställa med gåva. I propositionen ges emellertid inte utrymme för
en sådan tolkning av beskattningsreglerna. Ägaren är således bunden av
den kontrakterade köpeskillingen vid kortare innehavstid än 20 år. Eftersom
denna lagstiftning inte kunde förutses när dessa kontrakt skrevs,
måste denna nya situation anses vara otillfredsställande. Vi föreslår därför
att överlåtelser under en 20-årsperiod före lagens ikraftträdande, mellan
nära besläktade, till taxeringsvärdet eller anskaffningsvärdet jämställes
med gåva eller arv och att man vid realisationsvinstberäkning i sådant fall
således får rätt att tillämpa motsvarande regler.

Propositionen saknar i lagtexten föreskrifter när det gäller frågan om
proportionering av anskaffningskostnaden vid delförsäljning av fastighet.
Departementschefen anser det inte vara möjligt att ge sådana föreskrifter
för dessa i huvudsak praktiska problem utan överlämnar dessa uppgifter
åt riksskattenämnden. Enligt departementschefens uppfattning bör emellertid
anskaffningskostnaden proportioneras med utgångspunkt från den ursprungliga
värdenivån. I praktiken kan detta få mindre önskvärda och
inte heller avsedda konsekvenser. I de fall då en kommun genom sin expansion
förvärvar en jordbruksfastighet med undantag för mangårdsbyggnaden
med tillhörande tomtområde, blir ofta följden att markförsäljningen
medför realisationsvinst, medan däremot en senare försäljning av byggnaden
innebär en motsvarande realisationsförlust. Den föreslagna förlustutjämningsperioden
på sex år förmår inte eliminera denna olägenhet i
normalfallet. I synnerhet gäller det äldre människor, som inte längre har
någon inkomst att avräkna realisationsförlusten mot. En möjlig lösning
är ibland att hela fastigheten försäljs och att återköp av byggnaden där -

5

Motioner i Andra kammaren, nr 1123 år 1967

efter äger rum. En sådan väg är emellertid inte alltid möjlig att praktiskt
genomföra och kan också ifrågasättas som metod från mera allmän synpunkt.

Vi vill uttala oss lör att anskaffningskostnaden vid delförsäljningar i
princip skall få proportioneras enligt de aktuella värderelationerna. I de
fall då förskjutningar äger rum mellan olika delar av en fastighet till följd
av åtgärder som ligger innanför fastighetsägarens kontroll och ej är att
hänföra till upptäckt av naturtillgångar inom fastigheten är en sådan syn
speciellt befogad. Det bör ankomma på riksskattenämnden att avge förhandsmeddelande
inför en försäljning, om sådan begäres.

Ett av den nya realisationsbeskattningens främsta syften är att stimulera
utbudet av mark med förbättrad konkurrens som följd. Redan i och
med offentliggörandet av markvärdekommitténs betänkande uppstod
emellertid en klar ökning i utbudet. Det finns anledning anta att en dämpning
av antalet försäljningar kommer att inträffa under en övergångstid
sedan de nya bestämmelserna trätt i kraft. Som också markvärdekommittén
understrukit är det önskvärt att en mjuk övergång kan åstadkommas.
Av den anledningen föreslog kommittén att fastigheter som före de nya
bestämmelsernas ikraftträdande innehafts i mer än 10 år eller förvärvats
genom arv eller dylikt skulle få en tvåårig respittid. Dessutom föreslog
man eif särskilt tillägg på 40 000 kr. att läggas till anskaffningskostnaden
och alternativt för fastigheter som innehafts mer än 20 år en fördubbling
av gällande taxeringsvärde 20 år före avyttringen. Samtliga dessa övergångsregler
avvisas i propositionen med hänsyn till risken för skatteflyktstransaktioner
samt »de fördelaktiga generella uppräkningsregler» som föreslagits.

Vi finner propositionens invändningar befogade vad gäller risken för
skatteflyktstransaktioner vid en tvåårig respittid. De förbättrade generella
uppräkningsreglerna minskar också motiven för en avvikelse från den
vanliga förhöjningen med 50 % av taxeringsvärdet vid mer än 20-årigt
innehav enligt alternativregeln. Däremot synes inte kravet på en mjuk
övergång ha beaktats. Den avmattning som kommer att inträda efter den
senaste tidens stora försäljningar motiverar en viss utbudsstimulans. Vi
vill därför föreslå att det av markvärdekommittén förordade fasta beloppet
av 40 000 kr. att läggas till anskaffningskostnaden den faktiska eller
enligt alternativregeln beräknade införes beträffande de fastigheter som
vid lagens ikraftträdande är skattefria. Övergångsbestämmelsen bör gälla
under en femårsperiod.

Under hänvisning till ovan anförda motivering hemställes,

A. att riksdagen vid sin behandling av Kung], Maj :ts proposition
nr 153 måtte besluta

att s. k. återvunna värdeminskningsavdrag skall återföras
till beskattning också för skogsvägar och täckdiken,

6

Motioner i Andra kammaren, nr 1123 år 1967

att överlåtelser till taxeringsvärdet mellan nära besläktade
under en tjugoårsperiod före lagens ikraftträdande måtte
jämställas med arv eller gåva,

att under en övergångstid av fem år ett fast tillägg på
40 000 kr. läggs till den faktiska eller enligt alternativregeln
beräknade anskaffningskostnaden för de fastigheter som
vid lagens ikraftträdande är skattefria enligt nu gällande
realisationsbeskattningsregler;

B. att riksdagen måtte uttala sig för

att det fasta tillägget på 3 000 kr. per år tillämpas också
för mindre rörelseidkare med bostad och verkstadslokaler
i samma byggnad i enlighet med vad som anförts i motionen,

att anskaffningskostnaden vid delförsäljningar proportioneras
enligt försäljningsobjektets aktuella värderelationer;
samt

C. att vederbörande utskott måtte ges i uppdrag att utarbeta
erforderlig lagtext.

Stockholm den 24 november 1967

John Eriksson (ep) Bertil Jonasson (ep) Bengt Börjesson (ep)

i Falköping

i Bäckmora