Motioner i Andra kammaren, nr 1120 år 1967

Motion 1967:1120 Andra kammaren - höst

Motioner i Andra kammaren, nr 1120 år 1967

3

Nr 1120

Av herr Oskarson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 153, med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

(Lika lydande med motion nr 907 i Första kammaren)

Enligt proposition nr 153 får förbättringskostnader å fastighet göras
till föremål för avdrag på försäljningssumman endast i de fall då dessa
kostnader inom ramen för ett år överstiger 3 000 kronor. Detta kommer
för många fastighetsägare att medföra en avsevärd försämring vid avyttring
av fast egendom i förhållande till nu gällande bestämmelser för realisationsvinstbeskattning.
I princip har nämligen den skattskyldige rättighet
att vid beräkning av realisationsvinst avräkna alla omkostnader för
den avyttrade egendomen. Markvärdekommittén har heller icke i sitt betänkande
föreslagit någon begränsning i rätten att tillgodoräkna förbättringskostnader.
Därutöver anser den att en 6 % årlig uppräkning borde få
tillgodoräknas vid sådana förbättringar som överstiger 5 000 kronor
per år.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag kommer fastighets- och egnahemsägare,
som av kapitalbrist eller andra skäl tvingas kontinuerligt verkställa förbättringar
under en följd av år för årliga kostnader understigande 3 000
kronor, att missgynnas i förhållande till dem som har möjlighet att genomföra
en större förbättring under ett år. Från rättvisesynpunkt
kan detta förhållande icke godtagas. Den ambitiöse och sparsamme
ägaren av ett eget hem eller sommarbostad genomför oftast förbättringar
på sin fastighet i den takt som tillgång på eget kapital och egen arbetsinsats
tillåter. Om dessa kostnader icke överstiger 3 000 kronor för ett år
förfaller rätten att tillgodoräkna sig någon del av förbättringskostnaderna
som avdrag vid avyttring av fastigheten. Det synes oss skäligt att likvärdiga
förbättringar av en fastighet, antingen dessa är utförda som punktinsatser
med kostnader över 3 000 kronor per år eller utförda under ett
antal år med lägre belopp per år, bör ge samma avdragsrätt för den skattskyldige
vid försäljning. Det avgörande bör naturligtvis vara de totala
kostnader som nedlagts på förbättring av fastigheten under jämförbar tid.

Alla förbättringskostnader borde i princip få tillgodoräknas vid fastställande
av fastighetens värde ur beskattningssynpunkt vid försäljning.
Å andra sidan är vi väl medvetna om de praktiska svårigheter från redovisnings-
och kontrollsynpunkt som är föl-enade vid tillämpningen av be -

4

Motioner i Andra kammaren, nr 1120 år 1967

stämmelser av angivet slag. En viss modifiering måste därför av praktiska
skäl godtagas. Vi anser det dock som mycket angeläget att i den mån det
är möjligt eliminera de orättvisor i beskattningshänseende vid försäljning
av likvärdiga fastigheter, som kan bli en följd av Kungl. Maj :ts förslag
i dess nuvarande utformning. Vi vill därför förorda att bestämmelserna
för avdragsrätt för förbättringskostnader ändras så att dessa får tillgodoräknas
vid avyttring av fast egendom därest de under en tidsperiod av
tre år uppgår till sammanlagt 3 000 kronor. Några större tillämpningssvårigheter
i förhållande till propositionens förelag bör detta icke medföra.

Med stöd av ovanstående hemställes,

att riksdagen måtte besluta

att skattskyldig vid beräkning av vinst å avyttrad fastighet
får göra avdrag för förbättringskostnad eller därmed
jämförlig reparations- och underhållskostnad då
denna under en tidsperiod av tre år uppgått till minst 3 000
kronor, samt

att uppdraga åt vederbörligt utskott att utarbeta erforderlig
lagtext.

Stockholm den 23 november 1967

Gunnar Oskcurson (h) Mårten Werner (h) Bengt-Olof Thylén (h)

Alfa Boktryckeri AB, Sthlm 1967