Motioner i Andra Kammaren, N:o 2

Motion 1897:2 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

3

\

N:o 2.

Af herr A. Y. Ljungman, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om förslag till en särskild, på förordningen om
allmänna bevillningen icke hvilande kommunalskattelag.

Uti regeringsformens 57 § lyder det 1866 tillfogade andra stycket
sålunda: »Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta,
bestämmes genom kommunallagarne, hvilka af Konungen och Riksdagen
gemensamt stiftas»; men, i stället för att man i öfverensstämmelse med
detta lagbuds innebörd borde åvägabragt en särskild af Konungen och
Riksdagen gemensamt stiftad kommunalskattelag, har man åtnöjt sig
med att, allt fortfarande bibehålla den äldre anordningen att grunda den
kommunala beskattningen på den till staten utgående allmänna bevillnin^en
och derigenom äfven ett mycket betydande hinder emot önskhga
reformer i fråga om icke blott beskattningsväsendet, utan äfven den på
detta hvilande rösträtten både i kommunala angelägenheter och vid
riksdagsmannaval.

Då kommunalskatten är den i regeln långt större, mer tryckande
‘och för folket vigtigare direkta skatten, är det helt visst äfven lämpligt,
att den får hvila på egen, efter de kommunala förhållandena anpassad
grund i stället för på en med annat syfte och med hänsyn till helt
andra förhållanden upptagen statsskatt sådan som den allmänna bevillningen.
Genom erhållandet af en särskild, af Konungen och Riksdagen
gemensamt stiftad, fullständig kommunalskattelag skulle man
dessutom vinna större säkerket icke blott för mera lämplighet och
rättvisa, utan äfven för en tillräckligare fasthet i den kommunala beskattningen,
än då densamma, såsom nu är förhållandet, grundas på en för

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.

annat ändamål afsedd förordning, som kan af Riksdagen allena ändras
och i sjelfva verket fastställes för blott ett år i sänder.

Allmänna bevillningen åter bör tydligen, om den på bästa sätt skall
motsvara sin bestämmelse, anordnas på sådant sätt, att den kommer att
utgöra en alldeles fristående skatt för sig, så att den med hänsyn blott
till statens egna, mer allmänna kraf kan fastställas utan någon som helst
hänsyn till den kommunala beskattningen. Detta hindrar emellertid icke,
att man för allmänna bevillningens debiterande kan, om sådant pröfvas
lämpligt, begagna den för kommunalbeskattningen gjorda upptaxeringeu
af fast egendom och inkomst, ehuru naturligen en sådan möjlighet icke
innebär, att man i bevillningsförordningen icke kan fastställa egna bestämmelser
äfven för taxeringen.

I England har den kommunala beskattningen sedan gammalt och i
1 reussen sedan 1893 grundats på egna, från de direkta statsskatterna
skild skatter, och lider det intet tvifvel, att allt fler stater komma att
reformera sitt kommunala skatteväsende i den af England och Preussen
angifna rigtningen.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag alltså hemställa,

det Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till
Riksdagens antagande framlägga ett förslag till en särskild,
på förordningen om allmänna bevillningen icke
hvilande kommunalskattelag.

O

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Axel Vilh. Ljungman.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1897.