Motioner i Andra Kammaren, N;o 243

Motion 1899:243 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N;o 243.

1

N:o 243.

Af herr C. Wtlllis, i anledning af Kongl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares
rätt till pension af staten m. m.

I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag med
förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension af
% staten äro lärarne vid de allmänna läroverken upptagne bland de tjensteman,
som skulle ega rätt att afgå med hel pension vid 65 lefnads- och
35 tjensteår, under det att lärarjie vid rikets universitet och »öfriga dermed
jemförliga högre undervisningsanstalter», såsom tekniska högskolan,
fria konsternas akademi, musikaliska akademien m. fl., utgöra eu grupp
för sig, som skulle berättigas till hel pension vid 65 lefnads- och 25
tjensteår. Hvarken till någon af dessa båda grupper eller till någon
annan i paragrafen angifven kategori af tjenstemän äro lärarne vid rikets
seminarier uttryckligen hänförda, hvadan de skulle komma att räknas till
de »öfriga tjensteinnehafvare», som först vid 67 lefnads- och 35 tjensteår
skulle blifva till hel pension berättigade.

En dylik skilnad med afseende på lärarnes pensionsrätt emellan
seminarierna och statens öfriga läroverk skulle med all säkerhet lända
seminarierna till största skada. Deras lärarecorpser skulle dels blifva svagt
rekryterade, dels mycket vexlande, i det att alla lärare med någorlunda
god kompetens skulle söka platser vid de läroverk, som erbjuda gynsamBih.
till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 2 Afl}- 2 Band. 66 Hcift. (N:o 243.)

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.

mare pensionsvilkor. Dock kunna vigtiga skäl anföras för den åsigten,
att seminarierna med afseende på lärames pensionsrätt borde vara gynsammare
stälda än andra läroverk med samma kompetensvilkor för lärarebefattning.
Seminarielärarens kall är nemligen särskild! magtpåliggande,
derför att verkningarne af dess bättre eller sämre fyllande göra sig märkbara
i så vida kretsar. En seminarielärares uppgift krafvel ock en relativt
mångsidig utbildning, nemligen både fackbildning och allmän och speciel
pedagogisk bildning, både förmåga att undervisa vuxna och klar blick
för barnaundervisningens kraf. Man borde derför söka åvägabringa vissa
garantier för att seminarierna komme i besittning af så goda lärarekrafter
som möjligt, och en sådan garanti vore att finna i jemförelsevis förmånliga
pensionsvilkor.

Utom dessa skäl, som gälla för seminarierna i allmänhet, kunna
särskilda skäl anföras för min åsigt och hemställan, att lärarne vid högre
lärarinneseminarium måtte med afseende på pensionsrätten likställas med
professorerna vid rikets universitet och lärarne vid öfriga med universiteten
i någon man jemförliga högre undervisningsanstalter. Undervisningen
vid detta läroverk är nemligen både i fråga om kurser och lärosätt
i de flesta ämnen en annan och högre än den, som meddelas i de
allmänna läroverken, och i seminariets högsta afdelning (fackstudiekursen)
får den enahanda form som den akademiska undervisningen och ett innehåll,
som svarar mot fordringarne i de lägre universitetsexamina. Man
måste ock af detta läroverks lärare fordra, att de följa med den vetenskapliga
literaturen inom sina fack, om de skola kunna fylla de kraf,
som på dem rättvisligen böra ställas.

Utom 6 ordinarie lärare (5 lektorer och 1 adjunkt) finnas vid
detta läroverk anstälda 4 ordinarie lärarinnor. Dessa lärarinnor hafva
visserligen eu mera elementär undervisning än lärarne, alldenstund deras
hufvudsakliga verksamhet faller inom den med seminariet förenade normalskolan
för flickor; men då lärarinnorna hädanefter jemförelsevis sent torde
komma att vinna anställning såsom ordinarie, torde både billigheten och
läroverkets intresse kräfva, att de erhålla samma pensionsvilkor som de
ordinarie lärarne.

På grund af hvad sålunda anförts, tillåter jag mig att hemställa,

att i den pensionslag, som kan varda antagen på
grund af Kongl. Maj:ts proposition n:o 34, ordinarie

Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.

3

lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminarium
tillerkännas rätt att afgå från sina tjenstebefattningar
med åtnjutande af hel pension vid 65 lefnads- och
25 tjenstår.

Om remiss till utskott anhålles.

Stockholm den 8 april 1899.

C. Wallis.