Motioner i Andra Kammaren, N:o 242

Motion 1899:242 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 242.

1

\:o 242.

Af herr E. Hammarlund, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares,
rätt till pension af staten m. m.

I öfverensstämmelse med beslut, fattadt af 1897 års Riksdag utfärdades
eu kongl. kungörelse den 1 juli 1897, genom hvilken”förordnades,

»att vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium anstäld
ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts
tjenstgöring må åtnjuta rätt till pension å allmänna indragningsstaten
enligt samma grunder, som äro eller varda stadgade för ordinarie ämneslärare
vid rikets allmänna läroverk».

I den för årets Riksdag framlagda kongl. propositionen n:o 34
med förslag till lag angående civile tjensteinnehafvares rätt till pension
af staten talas emellertid ingenstädes om lärarepersonalen vid folkskolelärareseminarierna.
Det komitébetänkande, som ligger till grund
för den kongl. propositionen, var nemligen afgifvet, innan Riksdagen år
1897 medgaf pensionsrätt för nämnda lärarepersonal.

Angående seminarielärarnes pensionsrätt är man uti det nu för
Riksdagen framlagda förslaget till pensionslag hänvisad till § 5 som
bland annat innehåller följande bestämmelse:

uRätt att afgå från tjenstebefattning med åtnjutande af hel pension inträder:

c) vid 65 lefnads- och 35 tjenstår:

för lärarne vid de allmänna läroverken med undantag af gymnastiklärarne;

g) vid 67 lefnads- och 35 tjenstår:

för alla öfrige tjensteinnehafvare, här ej särskildt nämnde.b
Ihh. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 2 Rand. t>5 Höft. (N:o 242).

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 242.

Enligt § 15 i förslaget till pensionslag skall »allt hvad nu må vara
föreskrifvel! i fråga om pensionsrätt» m. m., derest det befinnes. strida
mot livad i den nya lagen är stadgadt, icke ega giltighet för tjensteinnehafvare,
som efter den 1 januari 1900 utnämna till syssla. Det
vill häraf synas, som om meningen vore att upphätva den ar 18 J<
beslutade likställigheten mellan seminarielärare och läroverkslarare.
Åtminstone kan tvekan uppstå, huruvida folkskolelärareseminariernas
lärare framgent skola vara berättigade till hel pension vid 65 lefnadsår
(enligt kongl. kungörelsen den 1 juli 1897, som gör dem likstalda
med läroverkslärarne) eller vid 67 lefnadsår (enligt mom. g. i § n a
den föreslagna pensionslagen).

Då det såväl för den ifrågavarande lärarepersonalen som ock toi
seminarierna sjelfva är af vigt, att fullt tydliga bestämmelser härvidlag
inryckas i den nya pensionslagen och dermed hvarje möjlighet till ovisshet
undanrödies; , _ , ,, . A t-,.,

då vidare genom 1897 års beslut såväl Kongl. Maj:t som Riksdagen
godkänt den principen, att de ordinarie seminanelärarne hora
med afseende på pension vara i allo likstalda med läroverkens lärare;
då en ändring härutinnan icke kan öfverensstämma hvarken med

rättvisa eller billighet; och „ ,

dä slutligen endast genom ett strängt vidhållande åt den principen,
att seminariernas lärare icke i något afseende höra vara sämre
skida än läroverkens lärare, utan snarare tvärtom, utsigt kan finnas att
till de vigtiga läroanstalter, hvilka skola utdana lärare för rikets folkskolor,
draga de möjligast bästa lärarekrafter, ^ .

tillåter jag mig — under hänvisning till den närmare utredning,
som i ämnet förekom vid 1897 års riksdag — vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att i den pensionslag,
som kan varda antagen på grund af Kongl. Maj:ts
proposition n:o 34, uttryckligen inryckes, att rätten
till pension för ordinarie lärare och lärarinnor vid
rikets folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier
inträder vid samma antal lefnads- och tjenstår som
för lärarne vid de allmänna läroverken.

Stockholm den 5 april 1899.

Dmil Hammarlund.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS^ EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1899.