Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.9

Motion 1908:249 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 24.9.

1

N:o 249.

Af herr K. E. 0. Kjellberg Hl. fl., i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.

Genom Kungl. Maj:ts proposition n:o 54 föreligger vid innevarande
riksdag ett förslag till reglerande och förbättrande af barnmorskekårens
ställning. I det anförande till statsrådsprotokollet den 21 sistlidne
februari, hvarmed chefen för civildepartementet motiverar det framlagda
förslaget, heter det bland annat: »Det kan icke vara till fromma för
allmänheten, att samhällstjänare med en utbildningstid af i regel 1 år
och med ett så pass ansvarsfullt och kräfvande arbete i den allmänna
hälsovårdens tjänst som barnmorskornas ofta lefva under otillfredsställande
ekonomiska villkor och utan förutsättningar att ägna sitt yrke
den omsorg och det intresse, dess utöfning kräfver.

Att nu för att råda bot mot förevarande missförhållanden genom
lagbud ålägga kommunerna att hos sig anställa och med skäligt belopp
aflöna nödigt antal barnmorskor torde icke ''erbjuda alltför stora betänkligheter
och synes för öfrigt, därest man vill uppehålla grundsatsen om
barnmorskors tillhandahållande åt allmänheten såsom en kommunal plikt,
vara det enda medlet att effektivt förbättra barnmorskekårens villkor.

Då jag sålunda ansett mig böra ansluta mig till medicinalstyrelsens
förslag, i hvad det innebär skyldighet för kommuner att mot skäligt
arfvode anställa nödigt antal barnmorskor, har det tillika stått klart
för mig, att det härvid för statsmakterna gäller att framgå varsamt
och icke åstadkomma brådstörtade eller för kommunerna betungande
rubbningar, hvilka alltför mycket skulle inkräkta på kommunernas fria
sj älfbestämningsrätt.»

Bih. till BiJcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 92 Käft. (N:ris 249250.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 249.

Då Riksdagen går att fatta beslut i en fråga, hvarigenom för en
längre _ framtid de ekonomiska villkoren skola fastställas för ett stort
antal i det allmännas tjänst, med ansvarsfullt och kräfvande uppdrag
anställda personer, torde man böra kasta en blick på de af vederbörande
själfva framställda anspråken för att se, i hvad mån dessa kunna tillgodoses.
Det visar sig då, att sjunde allmänna barnmorskemötet i
Malmö 1907 anhållit, »att kommunalt anställd barnmorskas minimiaflöning
ej måtte fastställas lägre än till 400 kronor om året, förutom
hittills vanliga naturaförmåner af bostad och vedbrand eller motsvarande
penningeersättning». I afseende på barnmorskornas utsikter till
inkomst därutöfver torde böra anföras departementschefens yttrande:
»Angående beloppet af barnmorskornas årsinkomst på grund af taxa
föreligga inga exakta uppgifter. Så mycket torde dock enligt hvad
som meddelats mig, kunna sägas, att årsinkomsten af densamma för
närvarande på landet i medeltal icke öfverstiger 100 kronor». Tillmötesginge
Riksdagen barnmorskornas ofvan anförda önskningar, skulle
medelinkomsten för barnmorska å landsbygden utgöra 500 kronor jämte
naturaförmåner. Skulle åter det i lag föreskrift^ lönebeloppet komma
att begränsas till af Kung!. Maj:t föreslagna 300 kronor, så torde barnmorskornas
rättmätiga anspråk inom en kort tid göra en ändring af
lagen nödvändig eller åtminstone högeligen önskvärd. Flere af Konungens
befallningshafvande och ännu flere förste provinsialläkare hafva
uttalat sig för eu årlig minimiaflöning af fyra hundra kronor jämte
bostad och vedbrand.

I afseende på kommunernas sinsemellan högst växlande ekonomiska
bärkraft, då det gäller att ställa sig den föreslagna lagen till efterrättelse,
har Kungl. Maj:t genom föreskriften i § 1 anvisat vägen för
smärre kommuner att med hvarandra eller med större kommuner anställa
gemensam barnmorska eller bilda ett barnmorskedistrikt. Så
småningom kommer väl erfarenheten att visa beliofvet af noggrannare
bestämmelser angående de i § 1 antydda förhållanden (folkmängd, ytinnehåll
m. in.), under hvilka kommuner tillåtas ha gemensam barnmorska
eller under hvilka en kommun enligt lagen är skyldig anställa
två eller flera barnmorskor. Enligt lagförslaget skall det tillkomma
Konungens befallningshafvande att efter förste provinsialläkarens hörande
pröfva hvarje fall, där fråga gäller en gemensam barnmorska för
två eller flera kommuner. Med tiden lär väl behofvet af för hela riket
enhetliga bestämmelser i dessa afseenden göra sig gällande.

Emellertid gifver lagförslaget (3 § andra stycket) dessutom

Konungens befallningshafvande rätt att efter förste provinsialläkarens

Motioner i Andra Kammaren, N:o 249.

3

hörande på ansökan af kommun medgifva aflöningens utgående »med
skäligt lägre belopp» (än det i samma § 3 första stycket föreskrifna).

Denna föreskrift torde kunna medföra vissa betänkligheter. En
kommun, som icke anser sig böra betunga sin budget med den i § 3
(första stycket) föreskrifna utgiften, kan enligt § 1 genom öfverenskommelse
med andra kommuner med mindre kostnad fullgöra lagens föreskrift.
Men under det § 1 (jämförd med § 3 första stycket) garanterar
den för två eller flera, och § 3 (första stycket) den för en kommun
anställda barnmorskan fulla löneförmåner, kommer andra stycket af
sistnämnda § att för ett (sannolikt ej obetydligt) antal för en kommun
anställda barnmorskor innebära en större eller mindre inskränkning af
den föreslagna normalminimilönen. Då såsom nämndt den föreslagna
lagen i § 1 ger smärre kommuner möjlighet att med mindre
kostnad fullgöra sina skyldigheter i fråga om anställandet af barnmorska
utan någon inskränkning i dennas löneförmåner, så torde andra stycket
af lagförslagets § 3 från kommunal synpunkt vara öfverflödigt och från
barnmorskornas synpunkt vara högst betänkligt.

Då den kungl. propositionen afser ett åläggande för kommun att
mot en viss minimilön anställa barnmorska, torde det vara både önskvärdt
och lämpligt, att staten för att minska kommunernas utgifter
till ifrågavarande ändamål bidroge till kostnadernas betäckande och
därigenom ådagalade sitt intresse för att kommunerna till det allmännas
fördel anställde barnmorskor; statsbidraget kunde exempelvis motsvara
en fjärdedel af den kontanta lönen. Dessutom torde ett visst belopp
böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, afsedt till extra understöd i särskilda
fall åt mindre bemedlade kommuner, som på grund af sitt geografiska
läge hindras att sammansluta sig med andra kommuner till ett
barnmorskedistrikt. De anställda barnmorskorna blefve härigenom icke
blott kommunens utan jämväl statens tjänare, hvilket från deras synpunkt
torde äga icke så ringa betydelse.

Då emellertid frågan om ett statsanslag för ifrågavarande ändamål
fordrar utredning såväl i afseende på det blifvande antalet barnmorskedistrikt
som ock i andra afseenden, så anse vi lämpligast att nu inskränka
oss till hemställan om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om
utredning och förslag angående statsbidrag till barnmorskors aflöning.
Då lagen om anställande af barnmorska föreslås att träda i kraft först
med 1912 års ingång, så torde frågan om statsbidrag till kommunalt
anställda barnmorskors aflöning väl hinna att af Riksdagen i god tid
dessförinnan afgöras.

På grund af hvad sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa,

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 249.

att Riksdagen ville besluta, att § 3 i Kungl. Maj:ts
förslag till lag angående kommuns skyldighet att anställa
barnmorska måtte få följande förändrade lydelse:

»Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd,
skall i årlig lön åtnjuta minst fyrahundra kronor
samt därjämte förses med tjänlig bostad
ett hundra kronor.

Aflöningen bestämmes varda föreskri
fven.

Kunna kommuner ---Konungens befall ningshafvande.

))

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, i hvad
mån bidrag af-statsmedel sktdle kunna beviljas kommun
för aflöning af fast anställd barnmorska, samt för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill utredningen kan
föranleda.

Stockholm den 8 maj 1908.

Knut Kjellberg.

M. Matsson.
Alfr. Lundgren.

A. Thyländer.

P. Hörnsten.
Knut A. Tengdalil.
Karl M. Lindh.

L. Gust. Broomé.
Frithiof Söderbergh.
W. Johansson,

Öija.

I motionens syfte instämma:

Joh. Larsson.

Presstorp.

Conrad Vahlquist.

Oscar Forsling.