Motioner i Andra Kammaren, N:o 222

Motion 1896:222 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

Nso 222.

Af herr A. Y. Ljuilglliail, i anledning af Kong!. Majds proposition
med förslag till lag om rätt till fiske m. m.

Hur glädjande det än må vara, att ett »förslag till lag om rätt till
fiske» sent omsider blifvit framlagdt till Kiksdagens pröfning, så minskas
dock tillfredsställelsen deröfver i väsentlig mån deraf, att förslaget fullständigt
åsidosatt all hänsyn till fiskets vård och i en ny lagbestämmelse
om sedvanerätts gällande framför den skrifna lagen till och med söker
införa en ny tingens ordning å fiskerättens område, hvarigenom de ur
fiskevårdshänsyn betänkligaste förhållanden skulle grundläggas. I hela den
bildade verlden har nemligen den uppfattningen allmänt gjort sig gällande,
att det så kallade »fria eller vilda» fisket är ur fiskevårdshänsyn förkastligt,
hvad sötvattnen vidkommer, hvarför det äfven nästan ''allestädes för
dylika vatten förbjudits, och det till och med i så stora sådana som Donau
och lihen; ja äfven för sötvattnen liknande fjordar i saltsjön samt med
hänsyn till fisket å landgruuden inomskärs i tjordar med mer utpreglad
hafskarakter är förhållandet i fiskevårdshänsyn detsamma, ty i de förra
medför likheten med sötvattnen samma skyddsbehof och i de senare utgöra
landgrundon såsom bekant fiskynglets vanligaste tillhållsplats.

Uti dels Högsta Domstolens yttrande öfver särskilde komiterados »förslag
till lag om rätt till fiske», dels ock do till nämnda komiterades utlåtande
fogade reservationerna finnas flera anmärkningar mot olika delar
af lagförslaget, af hvilka anmärkningar de, som röra §§ 2, 3 och 12
samt framför allt de, som rigtats mot det nya andra stycket i sistnämnda
Bill. till Riktat. Prof. 1800. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 4G Käft. (N:o 222.)

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

paragraf, synas böra föranleda ändringar uti förslaget. Med aflägsnandet
af sistberörda bestämmelse, hvilken, såsom redan autydts, ur fiskevårdshänsyn
är i högsta grad förkastlig och skulle, om den blefve lag, tillfoga
fisket mer skada, än hela den öfriga delen af förslaget kan efter antagandet
gagna detsamma, är emellertid förknippadt behofvet af att en annan ny
bestämmelse inskjutes till förmån för det enligt sedvanerätt tillåtna »fria
eller vilda» fisket vid öppen hafsstrand eller utom skären, på sätt ungefärligen
Malmöhus läns landsting föreslagit i dess yttrande öfver 1883 års
förslag till ny fiskeristadga (Underdåniga utlåtanden i anledning af särskilda
komiterades den 3 mars 1883 afgifna betänkande med förslag till
ny fiskeristadga m. m. Stockholm 1885, sid. 110, 115, 125126).

Ehuruväl kanske önskligast vore, att lagförslagets § 3 andra stycket
erhölle följande lydelse:

»I det ymniga fisket af stor sill vid rikets vestra kust ega,
utan hinder af någons på § 12 grundade enskilda rätt, en hvar
svensk undersåte att å djup deltaga med rörlig redskap äfven
vid annans strand.

I de delar af skärgårdarne vid rikets vestra kust, der för
ymnig fångst af från hafvet ingående dreffisk de inom häradet
boende af ålder fått fiska å djup med stora vadar vid annans
strand, skall sådan rättighet dem fortfarande tillkomma; och
anses i fråga om dylikt fiske fjord, vik eller sund, som ligger
mellan två eller flera härad, såsom för dessa gemensamt fiskevatten»,

och att lagförslagets § 4 gåfves följande vidgade innehåll:

»Der de inom häradet eller tingslaget boende hittills fått
oklandradt idka fiske med krok eller ref, sättgarn eller mjärdar
å djup inomskärs och uti hafsbandet såsom en från äldre tider
af dem nyttjad rättighet, vare de fortfarande i samma omfattning
som tillförene vid sådan rätt bibehållne; och anses i fråga
om dylikt fiske fjord, vik eller sund, som ligger mellan två
eller flera härad eller tingslag, såsom för dessa gemensamt fiskevatten»
;

så torde dock, för undvikande af för stora rubbningar ''i den nu gällande
lagstiftningen, vara rådligast, att de två första styckena af nämnda § 3
gifvas den lydelse, som nedan föreslås, och att berörda § 4 får förblifva
oförändrad.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

3

Bestämmelserna om en viss företrädesrätt för strandegarne vid notfiske
enligt lagförslagets § 3 första och andra styckena böra, såsom ur
bruk komna och allt annat än tidsenliga, kunna rent af upphäfvas och
ersättas genom dels ett förtydligande af nämnda andra stycke, hvarigenom
strandegarerätten i afseende på landgrundet blefve skyddad och fiskets
vård främjades, dels ock ett nytt stycke om det fortfarande utgåendet af
ersättning eller så kallad landlott i de fall, der sådan af ålder varit
bruklig.

Uti den så kallade hafsfiskekomiténs betänkande med »förslag till
ordningsstadga för hafsfisket vid kusten af Göteborgs och Bohus län» finnes
uti förslagets § 17 följande bestämmelse:

»I sund må ej fiskeredskap användas så, att fiskens gång
afstänges. Yadstäng för sillfiske må dock sättas tvärt öfver
sund, der ej farled är, men finnes ej i närheten annan led för
fiskens gång mot land, skall sådant vadstäng omedelbarligen
tömmas»;

men då densamma tydligen innebär en inskränkning uti de i § 14 andra
stycket af den föreslagna lagen om rätt till fiske gifna föreskrifterna, så
synes bestämmelsen i fråga rättast böra öfverflyttas till och få såsom ett
tillägg inflyta uti nämnda stycke af lagförslagets § 14.

I bohuslänska skärgården är brukligt, att man med stora så kallade
stängvadar afspärrar större bafsvikar eller mindre fjordar af stundom flera
kilometers längd från fri förbindelse med bafvet och sedan idkar sillfiske
med vad eller sättgarn inuti det sålunda afspärrade området, till bvilket
fiske den, som gjort afspärrningen, anses ega uteslutande rätt och med
hänsyn till bvilket §§18 och 19 i den föreslagna lagen om rätt till fiske
samt 24 kap. § 14 strafflagen böra underkastas någon ändring, dervid
sistnämnda lagrums första sats bör gifvas en lydelse, som mer öfverensstämmer
med den, hvilken användts i motsvarande del af § 29 i gällande
fiskeristadga. (Jemför vidare härom hafsfiskekomiténs betänkande, sid.
121 124.)

På grund af hvad sålunda i största korthet anförts och med hänvisning
till ofvan åberopade handlingar får jag härmed hemställa,

dels att Riksdagen ville för sin del antaga Kongl.
Maj ds förslag till lag om rätt till fiske med de andringar,
som här nedan angifvas:

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

§ I I

öppna hafvet lemnar särskilt
tillstånd.

§ 2.

Saltsjöfisket inomskärs omkring
fiskevattnet. v

Vid öppna hafsstranden samt utom skären omfattar,
der ej annorledes ---för annan fiskande.

§ 3.

I Norrbottens, Vesterbottens, Vesternorrlands och
Gefleborgs län må å ställen, der sådant af ålder varit
vanligt, strömmingsfiske med rörlig redskap idkas af
hvarje svensk undersåte äfven vid annans strand, dock
med not endast då stranden består af skogsmark eller
sten och ej af åker eller äng.

..< ,.<.i .? ... . .. , t. Tf: -

§ 4.

I de delar af skärgårdarne vid rikets vestra kust,
der för ymnig fångst af hafsfisk, som går till stränderna
i stora stimmar, de fiskande af ålder oklandradt
fått följa fisken efter dess dref och fiska å djup äfven
vid annans strand, skall sådan rättighet fortfarande
dem tillkomma.

§ 5.

Der vid öppna hafsstranden och utom skären de
fiskande hittills fått oklandradt idka fiske eller agntägt
med rörlig redskap äfven i annans fiskevatten såsom
en från äldre tider af dem nyttjad rättighet, vare de
vid sådan rätt bibehållne, så vida det utan hinder
för utöfvande af enskild fiskerätt vid stranden ske kan.

Motioner i Andra Kammaren, N-.o 222.

5

§ 6.

Der fiske, efter ty i 3, 4 och. 5 §§ sägs, idkas
vid annans strand--- skada och intrång.

Har strandegare med kostnad --vare

han vid fiske, som i 3, 4 och 5 §§ afses, berättigad
att uppbära han det underhåller.

Der vid fiske, hvarom i 3, 4 och 5 §§ skils, de
fiskande för fiskets utöfvande erlagt afgift eller så kallad
landlott till strandegarne, vare desse vid sådan rätt
bibehållne.

§ 7.

Fiske med krok eller ref----rätt att idka.

§ 8.

TJti insjöar och rinnande dess egor
hörer.

§ 9.

I de öppna delarne fiske i öppna
hafvet.

§ 10.

Ström- och insjöfisken försiggått,
fritt fiske.

§ Il Kronans

enskilda fisken rättsinnehafvare
förbehållna.

§ 12.

I de fiskevatten ---skada och intrång.

Allmänningsfiske må beslut derom
fattas.

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

§

13.

Oskift fiskevatten må alle --uppföras

och nyttjas.

I oskift fiskevatten som ej är delegare.

§ 14.

Varder jord åt någon som till jorden
hörer.

§ 15.

År genom urminnes häfd någons
enskilda rätt till fiske, vare det gällande, om ock strandegarerätten
derigenom inskränkes. Sådan inskränkning
må dock ej göras större, än tillgodonjutandet af den
särskilda rättigheten oundgängligen kräfver.

§ 16.

Om lapparnes rätt särskildt är
stadgadt.

§ 17.

Fast eller rörlig utsättas i kungs ådra.

I eif, ström, å eller sund är särskildt
stadgadt. Vid ymnigt sillfiske må ock vadstäng
sättas tvärt öfver sund, der ej farled är; men
finnes ej i närheten annan led för fiskens dref, skall
sådant vadstäng omedelbarligen tömmas och upptagas.

§ 18.

Der eif, ström eller å som i 17 §
omförmäles.

ft

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

7

§ 19-

Eger någon särskild hvarom i 17
eller 18 § stadgas, njute den rättighet till godo..

§ 20.

m r-.1 i:

Finnes uppenbart, att led eller ådra, hvarom i

17 eller 18 § förmärs, blifvit------ den tred skandes

bekostnad.

§ 21.

Fiskar någon utan lof förverkadt
till fiskerättens innehafvare eller, då fångsten skett i
allmänt kronofiske, till åklagaren.

§ 22.

Anträffas å bar gerning någon, som olofligen
fiskar i annans eller eget fiskevatten, må den, som

fiskerätten eger eller innehafver, eller hans folk--

eger fisket nyttja.

§ 23.

Fordrar någon i fall, hvarom i 6 eller 12 § sägs,
ersättning om valet förordna.

Part, som ej nöjes med öfverexekutor
annorlunda förordnar.

Vill den, som ersättning det honom
öppet.

§ 24.

Fiskeriidltare vare berättigade anvisa
nödigt område.

A kronomark, invid som pröfvas
skälig;

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 222.

dels ock att Eiksdagen ville för sin del antaga
Kongl. Maj:ts förslag till lag angående ändrad lydelse
af 24 kap. 14 § strafflagen med följande ändring:

Den, som olofligen fiskar i fiskevatten, der lian ej
eger rätt till det idkade fisket, eller sätter ut fast
fiskeredskap högst etthundra riksdaler.

Stockholm den 26 februari 1896.

Axel Vilh. Ljungman.

!b.:.h

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 189b.