Motioner i Andra Kammaren, N:o 191

Motion 1893:191 Andra kammaren

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

N:o 191.

Af herr £. ThermsenillS, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning i syfte af förbud mot tillverkning
och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga vätskor för
andra än medicinska och tekniska ändamål.

Jag hyser fortfarande den meningen, befästad genom det, som
den dagliga erfarenheten förer under mina ögon och till mina öron, att
tillverkning och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga vätskor för andra
än medicinska och tekniska ändamål måste helt och hållet förbjudas.

Jag anser det också vara min pligt att, så länge jag innehar förtroendet
att vara en af svenska folkets representanter, åter och åter
framföra denna stora fråga på Riksdagens bord. Jag gör det så mycket
hellre, som särskildt det gångna årets tilldragelser inom vårt land vittna
om hvilka resultat som dock kunna vinnas genom ihärdigt, återupprepadt
arbete för stora, vigtiga önskningsmål.

Denna kammares ärade talman har inför dess ledamöter vid denna
riksdags början yttrat, att vi, medan vi voro samlade vid den urtima
riksdagen, »i viss mån afslutade ett kapital i vår politiska historia».

Utan att på minsta sätt underkänna betydelsen af det kapitlets
innebörd, vågar jag dock påstå, att det kapitel i vår historia, af hvilket
dessa rader utgöra en ringa del, är vida vigtigare än det nyss afslutade.
Inga skatter tynga nemligen svenska folket så hårdt som rusdrycksskatten,
ingen fiende har någonsin farit eller kommer någonsin
att fara så förhärjande fram inom våra landamären som dryckenskapen.
Hvad äro grundskatte- och krigsmillionerna för en ringa summa,
jemförd med den, som offras på rusdrycker! Huru obetydlig den skada,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 191.

9

som åstadkommes genom krigets gissel, i jemförelse med den förödelse,
som alkoholen medfört och ännu medför!

När koleran förlidet år befarades komma att öfverskrida våra
gränser, huru handlade man då? Jo, landets yppersta krafter uppkallades
för att förebygga den dödsbringande farsotens invasion, och man
* stälde utan ringaste tvekan de medel till vederbörandes förfogande,
som den striden kräfde.

Det var ett skönt exempel af offervillig sjelfbevarelse. Månne
dryckenskapen skördar färre offer än koleran? Åro kolerans »sviter»
värre än alkoholens? Långt derifrån!

I Hamburg, den stad der den svåra farsoten härjade så grymt,
lärde man för ett högt pris pesthärdens betydelse för dödens skördar,
och den lärdomen löd: Bort med den orenlighet, som i sig innesluter
det dödande giftet!

Och så få vi ej heller låta detta rop mot alkoholgiftet tystna. Äfven
i riksdagen måste det upprepas, till dess det öfverröstat ropet från
en förderfbringande vinst- och njutningslystnad, till dess hörandet deraf
tager gestalt i afslutandet af ännu ett kapitel i vår historia, kapitlet
om alkoholgiftets förvisande till apotekarnes giftskåp. Och det kapitlet
kunde nog också vara värdt sin urtima riksdag.

, Jag föreslår, å nyo åberopande de skäl, som anförts i denna fråga
vid 1887 och 1892 års riksdagar,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t skyndsamt låta verkställa
och för Riksdagen framlägga en utredning om,
på hvilka grunder och efter huru lång tids förlopp all
tillverkning och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga
vätskor för andra än medicinska och tekniska
ändamål må kunna varda helt och hållet förbjuden.

Stockholm den 28 januari 1893.

Edvard Thermcenius.

I denna motion instämma

J. Andersson,

Lysvik.

Bih. till Biksd. Prof. 1893

P. Waldenström.

And Olsson

i Mårdäng.

E. Norman.

O. Anderson

Hasselbol.

Ollas A. Ericsson.

1 Sami. 2 Afd. 2 Band. SO. Höft.

2

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 192.

D. Persson. B. P. Ersson. A. Hansson

i Solberga.

J. P. Jansson.

E. J. Ekman.
Edvard Wavrinsky.

L. F. Odell.

John Olsson.

A. Göransson.

K. E. Holmgren.
J. A. Fjällbäck.
Nils Hanson.

N:o 192.

Af herr E. Ther in3BnillS, om skrifvelse till Kongl. Maj:t qngående
ändring af 7 kap. strafflagen.

I det tal, hvarmed Andra Kammarens ärade talman för några dagar
sedan emottog klubban, yttrade han bland annat: »Lif är utveckling,
och, i vår rastlösa tid, snabb utveckling. Denna märkliga tid har
genom sina uppfinningar omskapat vilkoren för det materiella lifvet
genom den allmänna odlingens hastiga utbredning, utflyttat gränser och
ändrat betingelser för det intellektuella lifvet, och genom denna dubbla
verksamhet håller den allt jemt på med att omdana grunderna för statsoch
samhällslif. Här måste lagstiftningen beslutsamt följa med. Dröjer
den att i rätt tid taga lugna, välberäknade steg framåt, så äfventyrar
den att ur stillaståendet plötsligt ryckas med i våldsamma språng ut i
det oberäknade och oberäkneliga.»

Dessa ord innehålla behjertansvärda sanningar. Men så glädjande
de företeelser af allsidig utveckling, som tiden fört med sig i många
fall, än äro, så nedslående är, från en sida sedt, det faktum, som vidröres
i herr talmannens ord, att utvecklingen allt jemt håller på med
»att omdana äfven grunderna för stats- och samhällslif».