Motioner i Andra Kammaren, N:o 189

Motion 1890:189 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.

N:o 189.

Af herr M. Dallll, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om åtgärders vidtagande för åstadkommande af daglig
samfärdsel mellan Eugen och Skånes sydkust samt om
anvisande af ett förslagsanslag å lf)00 kr. för ärendets
utredning.

Det har ofta under senare tiden med fosterländsk grämelse framhållits,
huru som våra företagsamma grannar på hinsidan Öresund
bemägtigat sig ej blott den störa och vinstgifvande trafiken i sundet,
utan snart sagdt äfven tagit på entreprenad att förmedla vår samfärdsel
med Europas kontinent. I och med det vestkustbanan kommit till
stånd, dragés helt naturligt trafiken från vestra Sverige och delar af
Norge i ännu högre grad än hittills söderut. Danskarne hafva länge
sedan förutsett detta och en ångfärjeförbindelse, understödd af danska
staten, är snart färdig att vid Helsingborg draga nämnda trafik öfver
till danska sidan och på den projekterade kustbanan till Köpenhamn
och så vidare öfver Gjedser. Men ej nog härmed, en väsentlig del af
södra stambanans trafik skall säkert öfver Hessleholin taga samma väg,
till stort men för nämnda statsbana. Det har derför på möten — exempelvis
skånska ingeniörsklubbens i fjor — diskuterats frågan om en
snabb och af Danmark oberoende samfärdselled mellan skandinaviska
halfön och tyska riket. Den under byggnad varande preussiska örlogshamnen
Sasinitz på Riigen har gifvit klaven till ett förslag, att medelst
2 första klassens postångare — till en början — med 17 å 20 knops
fart (af hvilka Sverige och Preussen anskaffade hvardera en) upprätt -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 189.

15

hålla daglig förbindelse mellan nämnda hamn och någon punkt på
skånska sydkusten, hvarifrån kurirtåg förde direkt till Stockholm och
vice versa. Härigenom blefve resan mellan Berlin och Stockholm betydligt
kortare, billigare och äfven beqväm are än öfver Gjedser och
genom Danmark, då man i förra fallet endast hade ett främmande land
att beträda och således endast en tullvistation att underkasta sig. Den
sydeuropeiska turistströmmen skulle då kunna ledas öfver Berlin och
Rugen direkt till Sverige. Vi skulle så att säga komma att andas
friare och i någon mån frigöra oss från den kommersiella förlamning,
hvarmed den numera ingalunda lille »jätteungen», Köpenhamn, hotar
oss. Emellertid bör man, i fall vederbörande anse saken i fråga ega
någon betydelse för vårt land och folk, akta sig att försumma fatalier,
utan söka åstadkomma en utredning om lämpligaste anknytningslinie
mellan södra stambanan och kusten och träda i underhandling med
Tyskland om saken. Med det vänskapsförhållande, som ju för närvarande
råder mellan oss och tyska riket, torde frågan väl lätt kunna
ordnas efter vår önskan; vi finge då en angenämare känning af den
tyska vänskapen än militärfunderingar. Åtskilliga anknytningslinier
hafva vid de ofvannämnda mötena föreslagits: såsom Eslöf—Ystads-,
Kjeflinge—Lund—Trelleborgs- och Malmö — Trelleborgsbanorna, isynnerhet
de två sistnämnde, af hvilka Lund—Trelleborgsbanan får trafikeras
med kurirtågs hastighet, under det Malmö—Trelleborgsbanan för detta
ändamål behöfver ombyggas, något som också en af de förnämsta intressenterna
i banan tillkännagifvit skulle ske utan någon statens uppoffring,
derest staten förband sig att trafikera nämnda bana med kurirtåg.
Sjövägen Malmö—Rugen har äfven föreslagits; deremot har invändts
att södra delen af sundet om vintertiden stundom fylles med drifis,
hvarigenom denna passage försvåras, ja ibland rent af omöjliggöres såsom
i fjor, då Falsterbo fyrskepp måste bogseras till Trelleborg i stället
för Malmö. Staden Trelleborg har fördelen af en rymlig och god hamn,
som städse kan angöras, då staden ej ligger vid någon vik utan vid
ett öppet, stort vatten, der vågsvallet bryter isen, innan den blifvit för
tjock. Att traden under alla omständigheter borde gå öfver Skånes
hufvudstad, Malmö, torde väl emellertid vara klart, helst som en del
köpenhamnsk post och resande, som skola till de östra delarne af Preussen
och tyska riket, då möjligtvis stundtals komme att gå denna genar
e väg. Nog af — i kretsar, der frågan dryftats, har man insett och
ansett, att något i denna sak borde göras, men att enskilde vore allt
för vanmägtige att försöka täfla med så erfarna och väl organiserade
rivaler som »de forenede dampskibsbolag», som ega till sin disposition

16

Motioner i Andra Kammaren, N;o 189.

det väsentligaste af danska nationens köpmannaintelligens i förening
med ofantliga kapital. Staten måste här vid lag träda emellan och
taga vara på ej ett lokalt, men ett nationelt intresse och detta innan
det blir försent, ty »jätteungen» håller på att få nya tänder, nemligen
frihamnsrättigheter, och sedan blir den ej så god att bitas med. Hamburgs
mellanhandsfunktion har den redan delvis öfvertagit och med frihamnsrätten
skall han blifva en skaffare och förläggare för hela Skandinavien
och med danskens kända patriotism skall han under Dannebrogens
liimlaburna flagg sända oss ländernas alster och vi i södra och mellersta
Sverige sällan hafva nöjet se en svensk flagga utom på våra fiskbåtar,
vedskutor och — krogar. Ja, Köpenhamn är och blir i kommersielt
hänseende vårt nya »Lubeck», ej mindre mägtigt och förlamande
för vår inhemska affärsverksamhet än Gustaf Wasas, så vida ej
sjelfbevarelsedriften kan förmå oss att äfven i detta hänseende i tid
vidtaga mått och steg för neutralisering af den hotande invasionen.
Emellertid vill jag nu endast vördsamt föreslå, att Riksdagen

dels till Kongl. Maj:t aflåter en skrifvelse, det
Kongl. Maj:t täcktes ingå i underhandling med Preussen
och Tyska riket om beredande af en daglig samfärdsel
mellan Rugen och Skånes sydkust på sätt som
i ofvanstående motivering framhållits och åstadkomma
utredning om lämplig anknytningslinie mellan nämnda
kust och södra stambanan,

och dels bevilja ett förslagsanslag af 1,000 kronor
för nämnda ärendes utredning.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.