Motioner i Andra Kammaren, N:o 178

Motion 1896:178 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

3

N:o 178.

Af herrar G. Sälling och J. Bromée, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående afgäld från j or dafsöndring ar.

Enligt 4 § mom. 1 i Kong], Maj:ts nådiga förordning angående
hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 augusti 1881 skall »å jord,
som från hemman eller lägenhet afsöndras, årlig afgäld läggas i spanmål
eller annan lämplig räntepersedel, och må den afgäld ej vara mindre
än att den motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens
räntor och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek
och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper».

Detta stadgande, som för sin tid var fullt lämpligt och ledde till
en rättvis fördelning af skattebördorna mellan egarne af afsöndrade
jordlägenheter och innehafvarne af de stamhemman, från Indika afsöndringarna
skett, har efter de betydande förändringar, som sedermera
inträdt i grunderna för räntors och allmänna utskylders utgörande, upphört
att vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Detta liar
också blifvit allmänt erkändt både inom och utom Riksdagen. Till följd
af de beslut, som fattades af 1892 års urtima Riksdag, hafva nemligen
de å viss jord hvilande grundskatterna redan till icke obetydlig del
blifvit afskrift^ och komma att inom en ganska snar framtid helt och
hållet afskrifvas, hvarjemte rust- och rotehållsbesvären samtidigt och
efterhand väsentligen lindras, derigenom att ersättning lenmas för deras
utgörande. Dertill kommer, att åtskilliga allmänna utskylder, såsom
för tingshus- och prestgård sbyggnad samt för allmänna vägars underhåll,
numera icke fördelas efter hemmantalet, utan efter det fastigheterna
åsätta taxeringsvärdet, hvarigenom eu rättvisare fördelning af utskylderna
ernåtts.

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

Alla dessa skattelindringar hafva emellertid endast kommit egarne
af den i mantal satta jorden till godo. De numera öfverallt i landet
talrikt förekommande innehafvarne af afsöndrade jordlägenheter eller
»odelstorp», såsom de kallas i vissa trakter, särskilt i Jernband, hafva
dei-emot icke i någon nämnvärd mån kommit i åtnjutande af de med
de berörda skatteregleringarna förenade fördelar. Det enda vi i detta
hänseende kunna anteckna är att, jemlikt 10 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 »innehafvare
af afsöndrad jordlägenhet, för hvilken afgäld till stamhemmanet faststälts,
eger att, om dervid hänsyn tagits till den på lägenheten belöpande
andel af stamhemmanets väghållning, i ersättning för den skyldighet
i detta afseende, som enligt denna lag skall af lägenhetens innehafvare
utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden, som med
afseende å de förhållanden, hvilka voro för handen, då afgälden faststäldes,
kan anses hafva motsvarat lägenhetens andel i väghållet». Deremot
hafva egarne af afsöndrade lägenheter genom under de senare
åren vidtagna ändringar i grunderna för utskylders utgörande, fått sig
betydligt ökade skatter pålagda, i ty att de förutom den lägenheten
åsätta afgälden, hvilken fortfarande utgår oafkortad, äro underkastade
alla de utskylder och besvär, hvilka enligt nu gällande bestämmelser
utgå efter fastighet åsatt taxeringsvärde. Det kan derför med fullt fog
sägas, att dessa skattdragande, hvilka för det mesta befinna sig i mycket
torftiga omständigheter, fått sina utskylder i flera afseenden fördubblade.

Försök att åstadkomma rättelse i detta missförhållande hafva visserligen
icke uteblifvit; de hafva dock hittills icke ledt till något afgörande
resultat. Vid 1893 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren
tvenne särskilda motioner i detta syfte. De blefvo af lagutskottet
afstyrka, och Första Kammaren afslog dem utan diskussion, hvaremot
Andra Kammaren, efter föregången diskussion, biföll en vid utskottets
utlåtande fogad reservation, i hvilken föreslogs aflåtande af en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan om utredning och framläggande
för en kommande riksdag af förslag till lag i det syfte, hvarom motionärerna
hemstält. Samma motioner förnyades vid 1894 års riksdag,
alstyrktes äfven då af lagutskottet och blefvo denna gång af båda
kamrarna afslagna.

Såväl 1893 som 1894 års lagutskott medgaf, att, »då de förutsättningar,
hvilka på sin tid varit bestämmande för skyldigheten att för
afsöndrad jord erlägga afgäld, i sammanhang med genomförandet af
senare tiders skattereformer väsentligen förändrats och alltmera förlorat
sin betydelse, rättvisa och billighet torde påkalla en omgestaltning af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.

5

det inbördes förhållandet emellan stamhemman och derifrån af söndrad jord».
Såsom skäl för att utskottet det oaktadt icke fann sig föranlåtet att
tillstyrka de föreliggande motionerna anfördes hufvudsakligen, att då
en af Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens skrifvelse den 14 maj
1891 tillsatt komité den 5 mars 1892 afgifvit ett af komitén utarbetadt
förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring,
hvari upptagits bestämmelser, hvarigenom innehafvare af för
alltid afsöndrad jord skulle beredas tillfälle att, med befrielse från afgäldens
erläggande, i stället för framtiden få åtaga sig direkt utgörande
af sin skattskyldighet till det allmänna, och till följd deraf en kongl.
propositions framläggande i ämnet vore att till nästföljande Riksdag
förvänta, det icke vore ändamålsesligt att Riksdagen för det dåvarande
genom aflåtande af en skrifvelse, som innehölle mer eller mindre bestämda
uttalanden beträffande sättet för frågans lösning, ginge den behöriga
pröfningen af nyssnämnda förslag i förväg och derigenom tilläfventyrs
vållade uppskof med frågans lösning.

Någon kongl. proposition i ärendet har emellertid ännu icke afhörts.
Vid sådant förhållande och då bland innehafvarne af afsöndrade
jordlägenheter, åtminstone inom de orter vi representera, allmänt och,
såsom oss synes, berättigadt missnöje är rådande öfver den ofördelaktiga
undantagsställning i afseende på skattskyldighet, hvari de blifvit
försatta genom de under de senare åren vidtagna förändringarna i skattelagstiftningen,
hafva vi ansett oss ega giltig anledning att ånyo bringa
deras sak under Riksdagens ompröfning, och vi våga hoppas, att Riksdagen,
med behjertande af deras i allmänhet tryckta ställning, skall befinnas
villig att, såvidt på den ankommer, gå deras, såsom det upprepade
gånger äfven inom Riksdagen blifvit erkändt, på rättvisa och billighet
grundade anspråk till mötes.

Utan att närmare inlåta oss på den ritgning, hvari frågans lösning
bör gå, tillåta vi oss alltså föreslå,

att Riksdagen genom skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhåller om utarbetande och framläggande för Riksdagen
af förslag till lagstadgande derom, att egare
af afsöndrad jordlägenhet eller s. k. »odelstorp» må
kunna efter vissa faststälda grunder vinna befrielse
frän den lägenheten åliggande afgäld till stamhemmanet,
hvilken beräknas utgöra den på lägenheten
belöpande andel i grundskatter och indelningsverk

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 179.

samt allmänna utskylder, livilka dels blifvit afskrida,
dels komma att på grund af redan fattade beslut afskrifvas.

Stockholm den 28 januari 1896.

G. Sälling. J. Bromée.

I motionens syfte instämma:

E. Eriksson. P. Norberg. O. Walter. J. Nordin.

N:o 179.

Af herr C. G. Thor, angående tullfrihet ä fläsk.

Med anledning af det starka motstånd, som mötte förra årets förslag
till Riksdagen om höjning af fläsktullen samt de sympatier, som
uttalades äfven för helt och hållet borttagande af densamma, vågar
jag i år återkomma med förslag om fläsktullens afskaffande.

De officiella uppgifterna rörande importen af denna vara visa
oförtydbart, att importen af fläsk icke minskats genom pålagda och
höjda tullar, och dermed hafva de äfven ådagalagt, att denna tull icke
lär en skyddstull. Sålunda, hvilket ock anfördes vid 1895 års debatt
vid riksdagen i denna fråga och som icke kunde vederläggas, infördes
i medeltal åren 18881891 då tullen var 20 öro per kilogram
6,193,000 kilogram emot 5,738,000 kilogram i medeltal åren 1892
1895 då tullen var 10 öre per kilogram. Det har också ofta i Riksdagen
upprepats, att det införda hufvudsakligen amerikanska -
fläsket är ett, för isynnerhet skogs- och sågverksarbetare oumbärligt
födoämne,'' som icke af det inom Sverige nu producerade kan ersättas,