Motioner i Andra Kammaren, N:o 171

Motion 1896:171 Andra kammaren

28

Motioner i Andra Kammaren, N:o 171.

N:o 171.

Herr A. G. Andersson i Himmelsby, om ändring af 8 och 17
§§ i lagen ang. sparbanker den 29 juli 1892.

I lagen om rikets sparbanker af den 29 juli 1892 finnes i § 8
föreskrifvet, att den förteckning, som sparbankens styrelse är skyldig
lemna till Konungens befallningshafvande öfver sparbankers hufvudman
och styrelseledamöter, »skall genom Konungens befallningshafvandes försorg,
men på sparbankens bekostnad, införas i länskungörelserna och i tidning
i orten. I § 17 föreskrifves samma åtgärd med revisionsberättelsen, det
yttrande sparbankens styrelse och det beslut af hufvudmännen, hvartill berättelsen
må hafva gifvit anledning. Denna åtgärd, nemligen införandet i
länskungörelserna samt en tidning i orten af dessa förteckningar å hufvudman
samt styrelseledamöter och revisionsberättelse m. m. skall väl
vara afsedd för att allmänheten må genom densamma kunna få upplysning,
om hvilka personer som äro hufvudmän och styrelseledamöter
i ortens sparbanker samt en öfversigt af sparbankernas ställning och
på så sätt blifva till gagn för insättande i sparbankerna. Någon stor
nytta kan jag dock icke finna att denna åtgärd kan åstadkomma, ty
hvad införandet i länskungörelserna beträffar, så torde det ej blifva så
många som genom dem få kännedom om nämnda förhållande, då det
väl endast är ett fåtal, som på dem prenumerera och på det sättet
blifva i tillfälle att få upplysning om deras innehåll. Icke heller torde
uppläsandet i kyrkorna af de samma, der sådant sker, mycket bidraga
till att bibringa allmänheten insigt om nämnda förhållande, då det
vid kungörelsernas uppläsande icke i allmänhet torde vara många
närvarande.

29

Motioner i Andra Kammaren, N:o 171.

Återstår då införandet i ortens tidning. Äfven denna åtgärd
torde vara af ganska ringa vigt för erhållande af kännedom i nämnda
afseende, åtminstone bland dem, som borde hafva största intresset derför,
nemligen insättarne. Ty inom hvarje län, i synnerhet de stora,
utgifves ett större antal tidningar, och då det torde vara få bland den
klassen af länets invånare, nemligen insättarne, som läsa mer än en
af länets tidningar, så blifver det säkerligen ett mindretal af dem, det
närmast rör, hvilka ''genom nämnda förteckningars samt revisionsberättelsers
m. m. införande i en af dessa lära känna de samma. Och det
torde således med fullt skäl kunna ifrågasättas, huruvida införandet i
länskungörelserna samt i tidningar af ofvan berörda förteckningar etc.
är till något verkligt gagn för insättarne. Det oaktadt få sparbankerna
vidkännas ganska stora utgifter derför, och såsom bevis härpå kan anföras,
att kostnaden för nämnda annonsering uppgått till omkring 50
kronor för år, för hvarje sparbank i den trakt, der jag bor. Att detta
är en ganska stor utgift för sparbankerna i anseende till det gagn,
som insättarne kunna hafva deraf, torde ingen gerna vilja bestrida,
äfvensom att den i synnerhet för de mindre är ganska känbar, emedan
det för en sparbank, som icke har mer än 25 å 30 tusen kronor att
förvalta, är ganska mycket att på tio år utgifva omkring 500 kronor i
annonskostnad, och detta för annonser, som säkerligen äro till ringa
gagn, enär i största delen af riket sparbanksdistrikten icke lära vara
större, än att inom hvarje distrikt den derför intresserade allmänheten
utan dessa utgifter för sparbankerna kan skaffa sig tillförlitliga upplysningar,
om hvilka personer, som äro hufvudmän och styrelseledamöter
i dess sparbank, om den anser det nödvändigt. För min del tror jag
att Konungens befallningshafvande ganska lätt kunna förskaffa sig tillförlitliga
upplysningar om både hufvudmän och styrelseledamöter i
sparbankerna inom sina respektive län, och att dessa korporationer med
den både rätt- och skyldighet, som de hafva, icke skola underlåta att
vaka öfver att sparbankerna skötas på ett sådant vis, att insättarne
hafva full säkerhet för att de icke skola behöfva förlora något af sina
i sparbank insatta medel.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå,

det Riksdagen ville för sin del besluta, att sista
delen af 8 § i lagen angående sparbanker må uteslutas,
och hvilken eger följande lydelse:

30

Motioner, i Andra Kammaren, N:o 172.

»Den förteckning skall genom Konungens befallningshafvandes
försorg, men på sparbankens bekostnad,
införas i länskungörelserna och i tidning i orten»,
dels ock, att i § 17 samma lag följande ord:
»och offentliggöras på sätt i 8 § sägs» uteslutas.

Stockholm deri 28 januari 1896.

Gustaf Andersson.

Häruti instämma:

C. E. Johansson,

i Bergu.

J. Ericsson.

N:o 172.

L. P. Larsson i Berga, ang. bildande af en fond, af sedd att vid
genomförande af förbud mot bränvinstillverkning ersätta tillverkningsskatten
å bränvin.

Enligt Kongl. Maj:ts nådiga proposition n:o 1 till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof finnes för år 1897 att disponera
ett öfverskott från 1S94 års statsreglering af 8,296,155 kronor 51
öre. Derjemte påräknas ett öfverskott från 1895 års statsreglering af
13,700,000 kronor.

Då nu till Riksdagens pröfning föreligga förslag rörande användning
af dessa öfverskottsmedel, torde förnämligast hänsyn böra tagas
till dels att dessa medel otvifvelaktigt till större delen influtit genom
de ökade tullinkomsterna, dels att de enligt Hans Maj:t Konungens uttalande
år 1888 skola användas till sådana ändamål, som medföra förmån
åt dem, hvilka närmast drabbats af de förhöjda tullarnes tyngd.