Motioner i Andra Kammaren, N:o 151

Motion 1896:151 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.

17

-j u-1'' ... : i-; g''it O ILj ! i -< i it. ;j:''i

N:o 151.

! -v- . u- ^ 1 O''''

i 1 j/j IMJ ''* ''»-? '' .! : i * * £ f ; i i U i , " \ i 1

Af herr 0. G. Eklund från Stockholm, angående ändrad lydelse
af 5, 11 och 14 §§ i kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1362.

I en till 1894 års Riksdag afgifven motion (n:o 112) hemstälde
jag om vissa förändringar i kongl förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 23 maj 1862 i syfte att få valrättsbestämmelserna
i nämnda förordning lika med motsvarande bestämmelser i kongl. förordningen
för rikets öfriga städer.

Min motion, som af lagutskottet behandlades i samband med motioner,
gående ut på att en persons blotta åtalande för vanfräjdande brott
ej måtte göra honom disqvalificerad att erhålla vissa allmänna förtroendeuppdrag,
vann så till vida Riksdagens bifall, att Riksdagen för sin
del beslöt att ur § 11 af ofvannämnda förordning utesluta orden »som
står under annans husbondevälde».

Kongl. Maj:t har emellertid icke kunnat godkänna den formulering
af paragrafen i fråga, som Riksdagen antagit, detta dock icke beroende
på den förändring, som vidtagits med anledning af min motion, utan
på den ändring, som berörda paragraf undergick med anledning af
nyss omnämnda, i samband med min motion behandlade förslag. Då
sålunda ej ens det obetydliga, som Riksdagen år 1894 godkände af min
hemställan, lyckats bli lag, vågar jag å nyo vördsamt framställa mina
önskemål.

Ur de båda kongl. förordningarna: Om kommunalstyrelse i stad
af den 21 mars 1862 och Om kommunalstyrelse i Stockholm af den
23 maj 1862 anför jag följande paragrafer:

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 29 Höft.

3

18

Motionär i Andra Kammaren, N:o 151.

A. Rörande valrätt:

Kongl. förordningen för rilcets städer:

§ 10. En hvar välfräjdad svensk
undersåte, som är medlem af en
stadskommun samt enligt 57 § förbunden
att erlägga skatt till kommunen
och icke häftar för oguldna
statsutskylder, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser, som
§11 innehåller, berättigad att vid
allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar
och beslut i alla de staden
rörande angelägenheter, hvilka
icke enligt rikets grundlagar eller
särskilda författningar äro vissa
klasser af stadens medlemmar förbehållna.

Enahanda rättighet tillkommer
bolag.

§ 11. För omyndig röstar vid
allmän rådstuga förmyndaren eller,
der flere äro förmyndare, den som
desse bland sig utse.

Ej må för samfäld egendom mer
än en person talan vid allmän rådstuga
föra. För bolag må bolaget
eller dess styrelse och för oskiftadt
bo delegarne i boet ombud utse.

För näring eller rörelse, som
under borgenärers förvaltning står,
äfvensom i enahanda fall för fast
egendom må ej röstas.

Kongl. förordningen för Stockholm:

§ 9. En hvar svensk undersåte,
som är medlem af kommunen samt
enligt § 40 förbunden att till densamma
erlägga skatt, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser
och inskränkningar, som §§ 10
och 11 innehålla, berättigad att i
val af stadsfullmägtige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer
bolag.

§ 10. För omyndig röstar förmyndare
eller, der flere äro förmyndare,
den, som desse bland sig
utse.

Ej må för samfäld egendom mer
än en person rösträtt vid valet utöfva.
För bolag må bolaget eller
dess styrelse och för oskiftadt bo
delegarne i detsamma ombud utse.

För näring eller rörelse, som
under borgenärers''förvaltning står,
äfvensom i enahanda fall för fast
egendom må ej röstas^ :

§ lh Den, som ej råder öfver
sig och sitt gode, som står under
annans husbondevälde, som sin
egendom till borgenärer äfträdt och
ej visat sig vara från deras kraf
lagligen fri, som är för nesligt brott

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.

19

tilltalad, dömd eller under framtiden
stäld, eller som genom domstols
beslut förklarats medborgerligt
förtroende förlustig eller ovärdig
att inför rätta föra annans talan,
må ej valrätt utöfva; och ej heller
må den, som för oguldna statsutskylder
häftar, i valet deltaga.

B. Rörande valbarhet:

x j,, .. ... ,:|

Kongl. förordningen för rikets städer:

Kongl. förordningen för Stockholms stad:

§ 14. Stadsfullmägtig kan endast
den vara, som uppnått 25 år
och, enligt hvad här ofvan finnes
stadgadt, sjelf valberättigad är.

§ 27. Stadsfullmägtige väljas

ibland stadens röstberättigade--

§ 28. Stadsfullmägtig kan ej
den vara, som icke uppnått 25 års
ålder; ej den, som icke råder öfver
sig och sitt gods; ej den, som all
sin egendom till borgenärer afträdt
och icke, på sätt lag förmår, visa
gitter, att han från deras kraf fri
är; ej den, som är för nesligt brott
tilltalad eller under framtiden stäld;
ej heller den, som genom domstols
beslut förklarats medborgerligt förtroende
förlustig eller ovärdig att
inför rätta föra annans talan.

Af de anförda paragraferna framgår, att i den förstnämnda förordningen
uppdrages en bestämd skilnad emellan dem, som ega valrätt,
och dem, som äro till stadsfullmägtige valbara, under det att i Stockholmsförordningon
valrättsvilkoren äro lika med valbarhetsvilkoren.

Det kan väl icke gerna vara annat än ett förbiseende, att så
väsentliga olikheter i fråga om valrätt uppstått i de olika kommunalförfattningarna;
olikheter, som kunna medföra, att af två personer, i
precis lika omständigheter i öfrigt, den ene, boende i Stockholm, saknar
rösträtt och den andre, boende i landsortsstad, eger sådan, samt
att, om de båda byta vistelseort, den rösträttslöse vinner valrätt, under
det att den andre förlorar sin.

Alldenstund den s. k. politiska rösträtten är beroende af don

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.

kommunala, blir olikheten än mera i ögonen fallande och orättvis; ty
om man också skulle anse tillåtligt, att det finnes olika vilkor för
kommunal rösträtt i olika städer i samma land, kan man väl aldrig
anse det rätt och billigt, att olika vilkor äro uppstälda för erhållande
af politisk rösträtt i olika städer. En sådan olikhet existerar faktiskt
i Sverige, tack vare den undantagslagstiftning, som i fråga om kommunal
rösträtt gäller i Stockholm.

Oafsedt dessa synpunkter fins det andra, som tala för en förändring
af de angifna paragraferna i Stockholmsförordningen, nemligen
svårigheten för vederbörande myndigheter att hålla reda på alla de
personer, som möjligen skola hänföras under de olika kategorier, som
§ 11 angifver. Kändt är också, i huru ringa grad det lyckats Stockholms
magistrat att åstadkomma korrekta vallängder. Det är ju alldeles
tydligt, att det icke gerna är möjligt att i en så stor stad som
Stockholm hålla reda på alla valmäns, särskildt deras, som inflyttat
från landsorten^ föregående affärsställning. Derför inträffar det också,
att personer, som i landsorten gjort konkurs, sedan de inflyttat till
Stockholm helt ogeneradt deltaga i val och dertill anse sig vara i sin
goda rätt, under det att stockholmaren, som råkat ut för samma öde
måhända för många år sedan, i trots af att han ordentligt betalar sina
kommunalutskylder och är lika god medborgare som någon, vackert
får låta bli.

Lagutskottet vid 1894 års riksdag säger med anledning af min
då väckta motion, efter att ha godkänt och förordat min hemställan
om husbondestreckets borttagande, följande:

»Öfriga af nämnda motionär ifrågasatta ändringar i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm i syfte att i fråga om valrätt bringa
denna förordning i full öfverensstämmelse med förordning om kommunalstyrelse
i rikets öfriga städer synes utskottet icke vara af behofvet
påkallade, helst motionären underlåtit att väcka förslag om ändring i
9 § af förutberörda förordning, samt alltså, äfven om motionärens förslag
bifölles, olikformighet uti förevarande afseende i allt fall skulle
qvarstå mellan nämnda förordningar.

Rörande dessa lagutskottets invändningar tillåter jag mig påpeka,
att jag, i hvad jag här ofvan anfört, framhållit flere talande omständigheter
och påvisat, att de ändringar jag åsyftar verkligen äro af behofvet
påkallade såväl af principella som praktiska skäl. Jag kan härtill foga
ännu ett praktiskt skäl, nemligen att en förändring i det syfte jag
begär i hög grad skulle minska det valtrassel, som numera synes höra

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151. 21

till ordningen för dagen vid åtminstone hvarje val till Riksdagens Andra
Kammare.

1895 års lagutskott, som äfvenledes afstyrkte framställningen,
anför såsom skäl för afslag, att jag i den af mig föreslagna lagtexten
bibehållit bestämmelsen, att en persons blotta tilltalande för vanfräjdande
brott skulle utgöra hinder för hans valbarhet till stadsfullmägtig,
en bestämmelse, mot hvars oförändrade bibehållande Riksdagen år 1894
uttalat sig.

Denna utskottets invändning berör en alldeles ny fråga. Min
framställning afser icke att åstadkomma en förändrad lagtext, utan
blott att få fullständig likställighet mellan de olika förordningarna i fråga
om en och samma sak, nemligen vilkoren för utöfvande af kommunal
valrätt. Denna synpunkt förbiser utskottet helt och hållet och inblandar
en sak, som ligger utom motionens syfte och hvilken berör icke blott
Stockholms stads kommunalförordning, utan äfven riksdagsordningen,
rättegångsbalken, samtliga förordningar om kommunalstyrelse, förordningarna
om kyrkostämma och landsting. En fråga är, att valrättsoch
valbarhetsvilkoren i Stockholm blifva bragta i öfverensstämmelse
med motsvarande vilkor i andra delar af landet, en helt annan och en
alldeles särskild fråga är att förändra bestämmelsen, att åtal för vanfräjdande
brott medför inhabilitet för vissa medborgerliga uppdrag. Att
den senare frågan mycket väl kan afgöras för sig, visar Riksdagens
beslut af 1894, närmare angifvet i Riksdagens skrifvelse till Konungen,
n:o 97, nämnda år. Följaktligen kan äfven den förra frågan, den af
mig i denna motion berörda, lösas utan att ställas i samband med
den andra.

Och då jag endast föreslår vissa paragrafers omflyttning i en enda
förordning i syfte att vinna mera likställighet och rättvisa, synes det
mig, att Riksdagen genom att antaga mitt förslag icke det minsta
kan anses frångå sitt 1894 fattade beslut.

Möjligt är, att Kongl. Maj:t omsider kan aflåta kongl. proposition
med anledning af Riksdagens skrifvelse n:o 97 af år 1894 och den
hvilande grundlagsändringen. Derest ej Riksdagen endera fattat särskildt
beslut i den af mig framstälda frågan eller fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på önskvärdheten af likställighet i fråga om valrättsvilkoreu,
torde i en sådan kongl. proposition komma att beröras blott hvad
Riksdagen i sin ofvannämnda skrifvelse meddelat.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig framställa
tvenne alternativa förslag:

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.
antingen

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§
9, 11 och 14 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 23 maj 1862 måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 9. En hvar välfräjdad svensk undersåte, som
är medlem af kommunen samt enligt § 40 förbunden
att till densamma erlägga skatt, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser, som §§ 10 och 11 innehålla,
berättigad att i val af stadsfullmägtig deltaga.
Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 11. Ej må den, som för ogulda stadsutskylder
häftar, i valet deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som
icke uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder
öfver sig och sitt gods; ej den, som all sin egendom
till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår,
visa gitter, att han från deras kraf fri är; ej den,
som är för nesligt brott tilltalad eller under framtiden
stäld; ej heller den, som genom domstols beslut förklarats
medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig
inför -råtta föra annans talan, och ej den, som icke
sjelf röstberättigad är. /

eller n . ,io i .

att Riksdagen villo besluta att i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
förändringar i kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 23 maj 1862, att valrättsvilkoren
i Stockholm blifva öfverensstämmande med
valrättsvilkoren i rikets öfriga städer och landsbygd.

''** I{ i ''} j 7 *s i;!P3:mh .!.'' * '';.''.*»* w: J> ? ni, * i

Stockholm den 28 januari 1896.

-t - , {/ ;(/! j. i '' ! j ; ii '''') .f p-i1 f, j » [ ,.0| |

Oskar Eklund.