Motioner i Andra Kammaren, N:o 147

Motion 1895:147 Andra kammaren

38

Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.

U H j ( '' '' i t. f.

N:o 147.

Af herr D. K. Bergström, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning och framläggande af förslag till
lagstiftning i fråga om tvister mellan arbetare och arbetsgifvare.

Bland de sociala spörsmål, som sedan länge tagit uppmärksamheten
i anspråk i de flesta länder och som det äfven hos oss ligger nära till
hands att söka utreda och lösa, är frågan om att åstadkomma en ändamålsenlig
lagstiftning till biläggande af rätts- och intressetvister mellan
arbetare och arbetsgifvare.

Det är en erfarenhet, som gjorts och göres öfver allt, äfven hos
oss, att långvariga tvister mellan arbetare och arbetsgifvare ofta lända
båda parterna till stor skada. Äfven der en dylik tvist eller strid,
hvilken måhända förts med de skarpaste vapen, slutar med en lösning,
som erkännes vara god, har man skäl att fråga sig, om icke denna
lösning borde kunnat vinnas för billigare pris och under gynsammare
vilkor för båda de stridande parterna. Och det är en naturlig åtgärd,
att samhället söker göra hvad det kan för att nedbringa krigskostnaderna
eller, om man ser dem från en annan synpunkt, offren å såväl arbetsgifvarnes
som arbetarnes sida till ett minimum.

Ur dylika betraktelser hafva sträfvandena framgått att så skyndsamt
som möjligt afgöra och bilägga uppkommande tvister mellan arbetarne
och deras arbetsgifvare genom användande af skiljedomstolar, näringsdomstolar,
förlikning snä md er m. fl. inrättningar, olika i olika länder.

Äfven i vårt land har frågan om lagstiftningsåtgärden i dylik retning
bragts å bane, nemligen genom två motioner, väckta i Andra
Kammaren af herr Richard Gustafsson vid 1887 års januari- och maj -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.

39

riksdag, och genom två motioner, väckta i Andra Kammaren af herr
Ernst Beckman vid 1892 och 1893 års riksdagar. Herr Richard Gustafssons
motioner afsågo inrättande af lagstadgade skiljedomstolar mellan
arbetare och arbetsgifvare, herr Ernst Beckmans deremot en lagstiftning
om förliknings- och skiljenämder. Båda motionärerna påyrkade utredning
och framläggande af förslag inför Riksdagen.

De tvenne gånger, det nu ifrågavarande ämnet på grund af herr
Beckmans motioner var före under senaste treårsperiod, tillvann det sig
ganska mycket beaktande såväl inom de utskott, dit Andra Kammaren
hänvisat motionerna, som vid kammarens slutliga behandling af ärendet.
Om man genomgår det utskottsbetänkande (Andra Kammarens tillfälliga
utskott n:o 11), som afgafs vid 1893 års riksdag, d. v. s. senaste
gången frågan varit före inom Riksdagen, och hvilket, i olikhet med
utskottsbetänkandet från år 1892, afstyrkte herr Beckmans motion, skall
man finna, att anledningen till detta afstyrkande hufvudsakligen var af
formel natur. Utskottet anmärker mot motionären, att han lemnat frågan
om »rättstvister» mellan arbetare och arbetsgifvare helt och hållet
å sido, hvarefter utskottet yttrar:

»Enligt utskottets åsigt kan svårligen från statens sida vidtagas
mått och steg för förliknings- och skiljenämders införande i vårt land,
utan att i sammanhang dermed frågan om frivilliga inrättningar för
rättstvisters afgörande komme på tal.

I 1887 års ofvannämda dag om skiljemän hafva vi en grund,
hvarpå utan större svårighet skulle kunna byggas, för att med ett jemförelsevis
enkelt lagstiftningsarbete bereda tillfälle till upprättande af
frivilliga såväl skiljemannainrättningar för rättstvister som förlikningsoch
skiljenämder för intressetvister.»

Utan att här närmare ingå på frågan om användbarheten af 1887
års lag om skiljemän såsom grund för ett dylikt lagstiftningsarbete,
ansluter jag mig för min del fullständigt till den af 1893 års utskott
uttalade uppfattningen, att, när en utredning och eventuelt ett lagstiftningsarbete
. på detta område skola företagas, dessa böra omfatta såväl
rätts- som intressetvisterna mellan arbetsgifvare och arbetare. Frågan
öfverlemnas i sådant fall till regeringens förberedande pröfning i hela
dess vidd, och detta synes mig fördelaktigt ur flera synpunkter, icke
minst ur den, att Riksdagen då icke behöfver i förväg och i frågans
outredda skick göra något uttalande eller ens någon antydan om, huru
Riksdagen anser den bäst kunna lösas.

1 enlighet med denna min uppfattning, och då mitt yrkande kommer
att gå ut på frågans utredning i hela dess vidd, har jag icke heller för

40

Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.

egen del någon anledning att i denna motion inlåta mig på någon
undersökning eller uttala någon åsigt rörande bästa sättet för frågans
lösning.

Att en lösning af ifrågavarande sociala spörsmål är önskvärd och
bör eftersträfvas äfven i vårt land, derom torde meningarna med hvarje
år, som går, bli allt mera eniga, inom alla lager af samhället. I saknad
af en tillfyllestgörande arbetsstatistik har det varit mig omöjligt att
här framställa någon öfversigt öfver de senare årens tvister mellan
arbetare och arbetsgifvare i vårt land, öfver antalet arbetsinställelser
och arbetsstängningar, öfver antalet i tvisterna inbegripna arbetare och
arbetsgifvare, öfver de offer af ekonomisk och annan art, som strejkerna
och arbetsstängningarna kostat de stridande parterna o. s. v. Men i
detta fall lär erfarenheten äfven utan en sådan statistisk öfversigt
gifva såväl den ene som den andre tillräckliga vittnesbörd från
olika delar af vårt land om att de sätt, som för närvarande merendels
komma till användning, då det gäller att slita tvister mellan arbetare
och arbetsgifvare, icke äro till synnerlig fördel, vare sig för de tvistande
eller för samhället.

På grund af hvad jag nu i korthet anfört, tillåter jag mig föreslå:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till regeringen
anhålla om utredning, i hvad mån en ändamålsenlig
lagstiftning till biläggande af rätts- och intressetvister
mellan arbetare och arbetsgifvare må genom utveckling
af gällande eller antagande af ny lag kunna vinnas;

samt anhålla, att regeringen ville, efter verkstäld
utredning, inför Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 27 januari 1895.

David Bergström.

I motionens syfte instämma:

Fridtjuv Berg.
C. G. Thor.
Oskar Eklund.

Magnus Höjer.
Johannes Svensson.
Adolf Aulin.