Motioner i Andra hammaren, Nr 432

Motion 1918:432 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 432.

\

Nr 432.

Av herrar Norman och Magnusson i Skövde, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 313, angående åtgärder
för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden.

I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition nr 311 angående ändring
i avlöningsstaten för provinsialläkare m. in. föreslås dels i proposition
nr 312 ändringar i gällande provinsialläkaretaxa, dels i proposition nr
313 vissa åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden.
I sistberörda proposition föreslås, att riksdagen måtte till bidrag för
lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
å extra stat för 1919 anvisa ett förslagsanslag av 230,000 kronor, att
användas i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna
grunder. Enligt dessa skall bidrag utgå till kommuner på avstånd
av över en mil från läkarestationen samt med två femtedelar av kostnaderna
under förutsättning, att vederbörande kommun ikläder sig ansvarigheten
för likaledes två femtedelar. För att åtnjuta sådant bidrag
föreslås ett penningstreck av respektive 2,000 och 1,000 kronors inkomst,
samt föreslås vidare ett åläggande för kommunalnämnden att upprätta
förteckning över de personer inom kommunen, som äro berättigade till
bidrag.

Behovet och rättvisan uti, att en utjämning i den enskildes kostnader
för läkarevård genomföres och ej i så hög grad som nu är fallet
är beroende på det större eller mindre avståndet till läkarestationen, vilja
vi kraftigt understryka. Kostnaderna för läkares anlitande bliva för avlägset
boende så betydande, att detta oftast i det längsta undvikes med
följd att det mången gång sker för sent. Givetvis innebär detta en
orättvisa och en betydande olägenhet för alla avlägset boende, även om
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 samt. 192 käft. (Nr 432—435.) 1

2

Motioner i Andra kammaren, Nr 432.

den ]ättare kan övervinnas av ekonomiskt mera välsituerade. Rent principiellt
hålla vi dessutom före, att statsmakterna böra inrikta sig på att
så långt möjligt åstadkomma lättnader för den mera avlägset boende
befolkningen för att stödja den i dess hårdare kamp för tillvaron,
varigenom ock möjligheter öppnas till en önskvärd förtätning av befolkningen
i våra avlägsnare bygder.

Åro vi sålunda ense med den i Kung!. Maj:ts proposition framburna
tanken på en utjämning av sjukvårdskostnaderna, anse vi de av Kungl.
Maj:t föreslagna grunderna för utjämningen vara mindre lämpliga, och
att de sålunda icke böra vinna riksdagens gillande. Därest man erkänner
det riktiga i principen om utjämning av den enskildes kostnader i
föreliggande fall, bör man ock erkänna, att kostnaderna för utjämningen
böra fördelas så rättvist som möjligt även mellan kommunerna eller dem,
som kunna åläggas draga kostnaderna. Riksdagen har ju tidigare uttalat
sig för beredande av lindring — skatteutjämning — åt hårt skattetyngda
kommuner. Detta blir ingalunda fallet genom Kungl. Maj:ts förslag.
Medan mera välbelägna kommuner inom en mils avstånd från
läkarestationen alldeles undslippa att betala de föreslagna två femtedelarna,
kommer denna i många fall förvisso rätt betydande utgift att påvila de
mera avlägsna kommunerna, som dessutom ofta, just på grund av sin
avlägsna belägenhet, ha mindre bärkraft, mindre skatteintäkter och större
skatter. Att så betunga de redan förut ogynnsamt ställda kommunerna,
kan icke vara välbetänkt eller rättvist. Därtill kommer, att det ifrågasatta
villkoret alldeles uppenbart skulle föranleda skarpa meningsbrytningar
och strider inom kommunerna, i det att givetvis skilda meningar
skulle göra sig gällande, huruvida kommunen skall åtaga sig att gälda
föreskrivna två femtedelar eller icke. Att göra en så pass ömtålig och
grannlaga sak beroende på beslut och intressemotsättningar inom kommunerna,
vore förvisso betänkligt.

Starka och berättigade invändningar kunna också resas mot de föreslagna
inkomstgränserna, som komme att verka synnerligen godtyckligt.
Medan den, som av fast egendom åtnjuter under 1,000 kronors inkomst,
men som på sin fastighet håller häst själv och själv utgör den vid legning
rätt dyrbara skjutsningen, synes han dock i lika grad som den,
vilken leger skjuts, bli berättigad till ersättning för densamma. Uppenbarligen
kan också exempelvis i en stor familj behovet av utjämning
vara betydande, även om inkomsterna något överskrida den stadgade
maximigränsen, medan förhållandet kan vara motsatt för åtskilliga som
befinna sig under inkomstgränsen. Därjämte får man ej bortse från

Motioner i Andra kammaren, Nr 482.

3

rättvisan att bereda utjämning mellan den i sjuk vårdshänseende närboende
och befolkningen i avlägsna bygder.

Kungl. Maj:ts förslag skulle orsaka ytterligare betydande besvär och
skrivningar för de redan förut hart belastade kommunala myndigheterna.
Svårigheter torde ock möta att få dessa uppgifter tillräckligt noggranna
som ock läkarens räkningar och en tillförlitlig kontroll av desamma, allt
omständigheter som skulle föranleda slitningar och trassel. Slutligen
torde man ock böra undvika att genom en inkomstgräns som den föreslagna
skapa frestelsen att för förmånens åtnjutande på ena eller andra
sättet hålla sig under maximiinkomstgränsen.

Kostnaderna för den föreslagna utjämningen kunna icke överblickas,
men torde sannolikt bli högre än vad Kungl. Maj:t föreslagit. Oss
synes bättre och säkrare företaga en utjämning av provinsialläkaretaxan
och eventuellt använda det till utjämning av sjukvårdskostnaderna föreslagna
beloppet till, efter en utjämning av taxan, möjligen erforderliga
lönetillägg.

Som en sammanfattning av anmärkningarna mot förslaget torde
kunna sägas, att det orättvist tynger de redan förut ofta hårt skattetyngda
avlägset belägna kommunerna, föranleder strider och mångskriveri
inom kommunerna samt kommer att individuellt verka synnerligen
ojämnt.

Enda rättvisa och lämpliga utvägen synes oss därför vara en utjämning
av taxan därhän, att för alla sjukbesök betalas lika avgift oberoende
av resans längd. Åven om härigenom nödvändiggöres en höjning
av avgifterna för läkaren närboende, kunna givetvis dessa som
slippa dryga skjutskostnader bära denna höjning till förmån för en rättvis
och lämplig sänkning i avgifterna för avlägset boende. Visserligen
kan häremot resas den invändningen, att genom en sådan utjämning
ingen lättnad beredes i de ofta dryga skjutskostnaderna, men dels innebär
det givetvis en stor lättnad och en rättvisa för alla, om läkararvodet
väsentligt sänkes för avlägset boende, dels äro de föreslagna utvägarna
för en utjämning, även ifråga om skjutskostnaderna, enligt vår mening icke
lämpliga. Då emellertid förslagen om ändring i läkaretaxan inrymmas
i en särskild proposition, föreslå vi i en särskild motion uttalande om
ändringar i densamma, och vilja på grund av det anförda hemställa,

att riksdagen måtte så till vida bifalla Kungl.
Maj:ts proposition nr 313, att å extra stat för år 1919
anvisas ett förslagsanslag av 230,000 kronor, att an -

4

Motioner i Andra kammaren. Nr 432.

vändas till beredande av ersättning, enligt grunder
som Kungl. Maj:t ville bestämma, åt provinsialläkare
och extra provinsialläkare för genom eventuellt ändrad
läkartaxa orsakad minskad inkomst.

Stockholm den 8 maj 1918.

David Norman. Karl Magnusson

i Skövde.