Motioner i Andra hammaren, Nr 206'

Motion 1918:266 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 206''.

Nr 266.

Av herr Björck 111. fl., om skrivelse till Kungi. Maj:t angående
avskaffande av biskops och konsistoriums överinseende
över de allmänna läroverken och statens folkskolesemin
arier.

Sedan gångna tider har det för den svenska statskyrkans representanter
varit en angelägenhet av största vikt att utöva överinseende över
landets undervisningsväsen. Med oemotståndlig makt ha visserligen tidsförhållandena
inskränkt en tidigare nog så vidsträckt befogenhet. Den
1904 genomförda stora läroverksreformen avsåg sålunda att helt undandraga
läroverken kyrkans, d. v. s. biskoparnas och domkapitlens inflytande
eller med andra ord att sekularisera det högre skolväsendet, en åtgärd,
som tidigare vidtagits i flera främmande stater.

Dessvärre togs steget därvid ej fullt ut. Liksom för att rädda åt de
undanskjutna kyrkliga myndigheterna ett sken av fortsatt inflytande på
läroverken, tilldelade 1905 års läroverksstadga fortfarande en del befogenheter
åt stiftens biskopar i egenskap av eforer för läroverken, ett förhållande,
som alltjämt kvarstår. Såväl 1910 som 1913 har genom motioner
i riksdagen försök gjorts att åstadkomma rättelse i nämnda hänseende,
ehuru första kammarens motstånd hittills hindrat riksdagsinitiativ i frågan.

Enligt § 201 i läroverksstadgan tillkommer det eforus i varje stift
att hava uppsikt över de allmänna läroverken i stiftet och särskilt över
det sätt, på vilket kristendomsundervisningen vid dem handhaves, samt att
för sådant ändamål besöka läroverken. Eforus skall vidare sättas i tillfälle
att avgiva yttrande och förslag vid tillsättningen av alla läraretjänster,
vari kristendom ingår såsom ämne. Slutligen har biskopen jämlikt
§§ 202 och 203 i stadgan att fastställa ordning för gudstjänstbesöken,

8

• Motioner i Andra kammaren, Nr £66..

utsätta dag för termins början och slut samt tid för årsavslutniug, varjämte
§ 204 föreskriver, att eforus skall för varje''läroverk inom stiftet,
med undantag av de inom stiftstaden belägna högre allmänna läroverken
och stiftets samskolor, förordna en inspektör, och äger eforus, där han så
finner lämpligt att genom denne som sin ställföreträdare utöva den befogenhet
och de åligganden, som tillkomma eforus.

Även vid utfärdandet av den nya stadgan för statens folkskolseminarier
1914 fullföljdes samma strävanden att fortfarande underordna undervisningen
under den kyrkliga myndigheten. Uti § 171 fastslås sålunda,
att konsistorierna utöva den lokala tillsynen över folkskolseminarierna i
stiften. Konsistoriernas ordförande eller den av denne utsedde inspektorn
äger att deltaga i kollegiets överläggningar, i vissa fall jämväl i besluten.
Likaledes tillkommer konsistoriets ordförande eller seminariets inspektor
viss befogenhet i ekonomiska angelägenheter. Och konsistoriet är enligt
§ 17 7 beklätt med icke oväsentlig myndighet, bl. a. yttrande-och förslagsrätt
vid tillsättning av samtliga lärartjänster vid seminariet, sålunda ej
blott den vid läroverken eforus tillkommande att avgiva förslag vid besättande
av kristendomslärarbefattningar.

Det ligger i öppen dag, att, såsom i annat sammanhang beträffande
det självskrivna biskopliga prokanslcriatet närmare utvecklats, anordningar
av nu angivet slag icke äro förenliga med vår tids uppfattning av undervisningens
ställning. Upprättandet av läroverks- och folkskolöverstyrelserna
har tilldelat undervisningsväsendet en självständig administration, som icke
blott är fullt vuxen att ensam utöva den myndighet, som nu tillkommer
de nämnda kyrkliga institutionerna, utan som redan faktiskt fullgör en del
av de åligganden, som samtidigt åvila eforus och konsistorium. Övriga
eforus eller domkapitel ensamt tillkommande angelägenheter äro av den
art, att de utan risk och på starka skäl kunna överlämnas åt skolmyndigheternas
uteslutande handläggning.

Även om icke dessa talande principiella skäl förelegat för att bringa
ur världen biskoparnas och konsistoriernas berörda otidsenliga inflytande
på den högre undervisningen, skulle de praktiska olägenheter i form av
onödig omgång och tidsutdräkt vid ärendenas avgörande, som den nuvarande
anordningen medför, fullt motivera eu ändring i den riktning här antytts.
I detta sammanhang torde förtjäna särskilt framhållas det betänkliga i den
kyrkliga myndighetens befogenhet vid lärartjänsternas besättande såsom
ägnad att möjliggöra anläggande av obehöriga synpunkter vid platsernas
rekrytering.

Motioner i Andra kammaren, Nr 266.

9

Då sålunda ett konsekvent genomförande av tidigare fastslagna grundsatser
för undervisningsväsendets ledning fordrar avskaffandet av de ovannämnda
kvarlevorna av en svunnen tids kulturförhållanden, och då vidare
hänsynen till att denna ledning må erhålla största möjliga enhetlighet och
praktiska rörlighet gör en avskrivning av biskops och konsistoriums inflytande
på undervisningsväsendet önskvärd och nödvändig, få vi hemställa,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville — eventuellt och i den mån
riksdagens medverkan därtill erfordras — efter inhämtande
av riksdagens beslut vidtaga sådan ändring i nu
gällande stadga för de allmänna läroverken och för
statens folkskoleseminarier, att biskops och konsistoriums
överinseende över nämnda undervisningsanstalter
avskaffas.

Stockholm den 2 februari 1918.

Wilhelm Björck.

Gustav Möller.

Per Edvin Sköld.

M. Chr. Jensen.

K. A. Andersson

Fiskebäckskil.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 4 samt. 105 käft. (Nr 264—266.) 2