Motioner i Andra hammaren, Nr 185

Motion 1917:485 Andra kammaren

Motioner i Andra hammaren, Nr 185.

11

Nr 485.

Av herr Hage, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 356,
angående godkännande av förlikning svis bestämd skatteköpeskilling
för hemman å Tana bergslags allmänning m. m.

Riksdagen har förut givit uttryck åt den uppfattningen, att lägenhetshavare
å rekognitionsskogarna äro i rättsligt hänseende synnerligen dåligt
ställda samt att en förbättring häri vore önskvärd. Sålunda godkändes
år 1912 av båda kamrarna det då av lagutskottet avgivna förslaget om
utredning av denna sak, i syfte att »innehavarna av dylika lägenheter
må kunna tryggas i besittningsrätten till desamma». Åven innevarande
år har andra kammaren vid behandling av motion angående social
arrendelagstiftning avgivit en opinionsyttring i samma riktning. Det är
också eu lika allmänt utbredd som väl grundad uppfattning, att staten
lämnat sina forna nybyggare å rekognitionsskogarna i rättsligt avseende
synnerligen värnlösa.

Under dessa förhållanden ligger det makt uppå, att riksdagen icke
i någon särskild detaljfråga intager en ståndpunkt, som vid den blivande
behandlingen av saken i hela dess vidd, vilken vid den pågående utredningens
avslutande förestår, kan befinnas oriktig och som då skulle
kunna binda riksdagens händer. Så skulle dock kunna ske, om riksdagen
skulle antaga det i Kungl. Maj:ts proposition nr 356 angående
godkännande av förlikningsvis bestämd skatteköpeskilling för hemman å
Tima bergslags allmänning framlagda förslaget. Dessa hemman äro
nämligen på vanligt sätt bildade av den till Tunabergs kopparverk den
5 juli 1757 anslagna rekognitionsskogen, å vilken finnas anlagda 34
torp och lägenheter, av vilka 21 äro av så hög ålder, att de anlagts
före skogens upplåtande till nämnda verk. De finnas också upptagna
med sina innehavare i jordeböckerna på 1600-talet, då de äro upptagna
som kronotorp och då åborna intogo en ställning som kronoåbor.

12 Motioner i Andra kammaren, Nr 485.

För alla dessa lägenhetshavare bleve ett bifall till propositionen
ett hårt slag. Alla deras odlingar, byggnader och anläggningar av alla
slag skulle falla under bolaget på ett sätt sådant, att man kan säga,
att det bleve en ren gåva från de fattiga lägenhetshavarna till bolaget.
Staten skulle alltså taga av de fattiga allt vad de ägde och ge åt ett
bolag. Och huru skulle riksdagen kunna om några få år hävda en
annan ståndpunkt, om den nu ger på hand att dessa torpare icke skola
ha den ringaste rätt?

Det synes mig, som om en mänskligare utväg hade varit att låta lägenhetshavarna
inlösa sina torp, vartill de äro villiga, eller att bibehålla
dem som krono- och upplåta dem åt innehavarna med ständig åborätt.

Det är mig också bekant, att lägenhetshavarna vänt sig till kammarkollegium
med framställning i detta syfte, samt att de också i några
fall fått löfte om tillmötesgående, men — som framgår av propositionen —
utan resultat. Ty som ett tillfredsställande resultat kan man ej betrakta
det förslag, som i den kungl. propositionen göres, att köparen, bolaget,
skulle förbindas till att låta de tre nuvarande innehavarna av torpen
Långbro, Nystugan och Lilla Torskhult kvarsitta odrivna under innehavarnas
och deras efterlevande makes livstid.

Då utredning i detalj rörande torpens försäljning till innehavarna
nu ej kan medhinnas, vill jag alltså föreslå,

att riksdagen måtte besluta att avslå den kungl.
propositionen, under uttalande att den må undergå
omarbetning i den riktning, att lägenheterna må, vid
försäljning till bolaget av egendomen i övrigt, frånskiljas
och antingen försäljas till innehavarna eller
under ständig besittning för dem och deras arvingar
upplåtas, men under bägge alternativen på sådant sätt,
att tillgång till nödig hushållsskog tillförsäkras lägenhetshavarna.

Stockholm den 12 maj 1917.

Ernst Hage.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1917.