Motion i Andra kammaren, nr 1536 år 1970

Motion 1970:1536 Andra kammaren - höst

Motion i Andra kammaren, nr 1536 år 1970

17

Nr 1536

Av fru Sundberg m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 157, med förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(196i: 822) m. m.

(Lika lydande med motion nr 1312 i Första kammaren)

Avfallsproblemen ökar ständigt, och nedskräpningen utefter våra vägar
och på rastplatser liksom i naturen i övrigt beror med all sannolikhet såväl
på den ökade mängden avfall som på att medborgarnas ansvarskänsla för
renhållning brister. Naturvårdslagen i dess nuvarande utformning, där
nedskräpning är direkt förbjuden enbart i det fall att den kan åstadkomma
otrevnad eller skada, har visat sig icke kunna utgöra ett tillfredsställande
hinder mot en fortsatt förstöring av vår naturmiljö.

Det är därför med tillfredsställelse som vi hälsar proposition nr 157 med
förslag till lag om ändring i naturvårdslagen. Förslaget bygger till stora
delar på det betänkande som kommittén för ett renare samhälle lagt fram.

Departementschefen konstaterar liksom kommittén att det är angeläget
att åtgärder vidtages för att lösa problemen med den ökade nedskräpningen.
Departementschefen har emellertid på ett par punkter frångått kommitténs
förslag. Medan kommittén föreslog ett totalförbud mot nedskräpning, följt
av ett system med ordningsbot, har departementschefen inte velat gå på
den linjen.

Flera remissinstanser har påtalat att ordningsbot utgör en för ringa påföljd
och att brott mot naturvårdslagens 23 § bör vara dagsböter eller fängelse
i högst sex månader. Denna skärpning som här också föreslås kan vi
från vår sida gå med på, dock är vi medvetna om de svårigheter som föreligger
när det gäller att följa upp efterlevnaden av lagen. Förslaget om
straffskärpning har i propositionen följts av ett förslag till ny lydelse av
37 §, varvid föreslås att ovan nämnda straff skall ådömas den som »skräpar
ned i naturen eller vid bebyggelse, om ej gärningen är belagd med straff
i brottsbalken. År gärning som sägs i första stycket 5 ringa dömes ej till
ansvar.»

Medan kommittén alltså föreslog ett strafföreläggande för all form av
nedskräpning begränsar departementschefen ansvaret till de fall då nedskräpningen
icke kan anses ringa.

Lagar måste vara så utformade att de är entydiga. Det torde för den
enskilda människan vara utomordentligt svårt att avgöra vad som kan anses
vara ringa nedskräpning. Givetvis säger naturvårdslagen i de inledande

18

Motion i Andra kammaren, nr 1536 år 1970

bestämmelserna att envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge
med naturen, vari anses bl. a. ligga skyldighet att undvika nedskräpning.
Med tanke på det relativt kännbara straff som kan utmätas för brott mot
lagen måste emellertid medborgarna ha rätt att bli informerade om i vilka
fall ansvar med strafföreläggande kan ådömas dem.

Lagrådet säger i sitt yttrande om 37 §: »I remissprotokollet har inte närmare
belysts under vilka förhållanden en gärning som innefattar nedskräpning
skall anses vara ringa. Uppenbarligen måste den närmare gränsdragningen
härvidlag överlämnas åt rättstillämpningen. Såsom anförts i remissprotokollet
innebär redan uttrycket ''skräpa ned i sig självt ett visst kvalifikationskrav.
»

Den föreslagna ändringen av naturvårdslagen kommer att starkt ingripa
i människors beteende. Detta är också avsikten. Enligt vår uppfattning torde
det emellertid vara orimligt att enbart rättstillämpningen med prejudicerande
fall skall ligga till grund för hur lagen skall tillämpas. Detta gäller
såväl för den presumptive lagbrytaren, som alltså saknar kännedom om
huruvida en av honom företagen handling kan ligga till grund för ett åtal,
som för den ordningsmakt som genom att klara direktiv inte finns ställs
i en utomordentligt svår situation när det gäller att bedöma om ett ingripande
skall ske eller inte.

Resultatet torde ofta bli att ingripande inte sker och att en uppluckring
av lagens verkliga mening blir följden.

Vi är likväl medvetna om att ett fullständigt detaljerat klarläggande om
vilka nedskräpningshandlingar som är straffsanktionerade kan vara omöjligt
att åstadkomma.

Vi vill emellertid föreslå att Kungl. Maj :t till ledning såväl för allmänheten
som för ordningsmakten låter utforma tillämpningsföreskrifter där
så klart som möjligt specificeras vilken nedskräpning som kan bedömas
vara ringa respektive icke ringa och också vilka olika förhållanden som
kan påverka bedömningen om huruvida ringa eller icke ringa nedskräpning
föreligger.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utfärdande
av sådana föreskrifter att allmänheten upplyses om
i vilka fall nedskräpning kan anses vara icke ringa och därigenom
straffsanktionerad enligt förslaget till lag om ändring av
naturvårdslagen.

Stockholm den 17 december 1970

Ingrid Sundberg (m) Eric Krönmark (m) Hans Wachtmeister (m)

Carl-Wilh. Lothigius (m) Per Petersson (m)

i Gäddvik

K L Beckmans Tryckerier AB Stockholm