Motion i Andra kammaren, nr 1521 år 1970

Motion 1970:1521 Andra kammaren - höst

Motion i Andra kammaren, nr 1521 år 1970

5

Nr 1521

Av herrar Westberg i Ljusdal och Sellgren, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 155-, med förslag till lag om lokaliserings
samråd, m. in.

(Lika lydande med motion nr 1305 i Första kammaren)

Inledning

Undersökningarna om de regionala utvecklingstendenserna i Sverige visar
att den regionala obalansen blivit alltmer framträdande med befolkningskoncentration
i storstadsområdena. Av material från expertgruppen
för regional utredningsverksamhet (ERU) framgår att näringslivet utvecklas
mot en uppdelning i en storstadsorienterad del med tyngdpunkt på kontaktverksamhet,
informationsbehandling och styrning och en del som orienteras
mot andra regiontyper med inriktning på direkt varuproduktion. Följden
av den antydda utvecklingen kan enligt ERU bli allvarliga ekonomiska,
sociala och kulturella spänningar. De uppkomna problemen har givit anledning
till att man i den regionalpolitiska diskussionen yrkat på åtgärder
för att dämpa tillväxten i de s.k. stockningsområdena.

Det i propositionen föreslagna samrådsförfarandet och anmälningsskyldigheten
ligger väl i linje med vad folkpartiet framhållit som tänkbar åtgärd
för detta ändamål. I motion till vårriksdagen med anledning av propositionen
om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten anfördes
sålunda att tillståndstvång för företagsetablering av geografiska skäl kan,
om den inte tillämpas med största varsamhet, innebära en fara för landets
ekonomiska utveckling. Från liberal synpunkt är metoden betänklig och
bör tillgripas endast om man verkligen kan uppnå värdefulla samhällsekonomiska
fördelar. Däremot kan ett system med etableringsanmälan prövas.
Ett sådant system innebär att företag som avser att etablera sig eller göra
större utbyggnader skall anmäla detta i god tid.

Propositionen, som nära ansluter till den i departementet utarbetade stencilen
om lokaliseringssamråd, är en skärpning av förslaget om etableringsanmälan
så till vida att anmälan skall följas av ett obligatoriskt samråd.
Förfarandet enligt propositionens utformning förtjänar att på försök prövas.
Det är emellertid angeläget att riksdagen också i fortsättningen ges
möjlighet att nära följa regionalpolitikens uppläggning. Vi anser därför
att propositionens lagförslag vad gäller samrådsförfarandets geografiska
omfattning närmare bör preciseras.

6 Motion i Andra kammaren, nr 1521 år 1970

Samrådets syfte

Samrådsförfarandets huvudsyfte är enligt propositionen »att främja lokaliseringar
som står i överensstämmelse med regionalpolitikens mål». Det
innebär att samrådet skall syfta till att balansera den ekonomiska utvecklingen
mellan olika regioner, dvs. att dämpa storstadstillväxten och stimulera
till expansion i regioner med sysselsättningsproblem.

Som ett komplement till den tidigare utvidgningen av arsenalen av regionalpolitiska
medel är samrådet motiverat. Effektiviteten av de hittills
använda medlen bör genom detta tillfälle till obligatorisk information bli
större. För att informationen skall bli konsistent och meningsfull krävs
emellertid att lokaliseringsmyndigheten vid samråden kan presentera av
statsmakterna preciserade mål för olika regioner. Det måste därför klart
sägas ut vilka orter som kan påräkna statligt stöd. Det bör i det sammanhanget
understrykas att statliga inrättningar inte utan synnerliga skäl
bör flytta från mindre expansiva regioner innan sådant beslut fattats.

I propositionen framhålls att vi för närvarande i vårt land saknar erfarenhet
av ett allmängiltigt organiserat samrådsförfarande. Av stor betydelse
för det fortsatta regionalpolitiska arbetet torde därför vara, att en
noggrann utvärdering sker av vilka administrativa och lokaliseringspolitiska
effekter systemet medför.

Den geografiska avgrånsningen

Samrådsförfarandet avses gälla storstadsregionerna. Regeringen förbehåller
sig emellertid rätten att efter hand utnyttja eller begränsa samrådsskyldigheten.
Motiv för samråd kan på goda grunder sägas föreligga i alla
regioner där stockningstendenser är fullt märkbara. Begränsningen till
storstadsregionerna motiveras bland annat med att varje samrådsärende
måste få en individuell prövning. Vi anser det vara ett tungt vägande skäl
mot en utvidgning av samrådsförfarandet. En onödig byråkratisering av informationsutbytet
mellan samhället och näringsliv vare oss fjärran.

För en viss utvidgning talar emellertid ännu starkare skäl. Om samrådsskyldigheten
skall få den avsedda regionalpolitiska effekten är det nödvändigt
att också låta det gälla starkt expansiva regioner inom storstädernas
influensområde. Skulle t. ex. Uppsalaregionen nu undantas från anmälningsskyldighet,
innebär det rimligtvis att många företag väljer detta eller
motsvarande alternativ (som bidrar till att förstärka den geografiska utvidgningen
av Storstockholm) trots att det från regionalpolitisk synpunkt
måste vara intressantare att diskutera t. ex. Falun—Borlänge, Gävle, Sundsvall
eller Karlstad. I likhet med flera remissinstanser ansluter vi oss därför
till att förslaget om samråd även skall avse delar intill de s. k. storstadsområdena
och att den geografiska avgrånsningen skall vara så flexibel som

7

Motion i Andra kammaren, nr 1521 år 1970

det är praktiskt möjligt. Det senare innebär att Kungl. Maj :t bör bemyndigas
att besluta om den närmare avgränsningen men med tillägget enligt
nuvarande förslag att samrådsskyldigheten också i inledningsskedet skall
omfatta de här omnämnda stadsregionerna.

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi,

att riksdagen måtte uttala att samrådsskyldigheten utom i
storstadsregionerna jämväl må omfatta starkt expansiva
stadsregioner i storstädernas omedelbara influensområde.

Stockholm den 10 november 1970

Olle Westberg (fp) Rolf Sellgren (fp)

i Ljusdal