Motion i Andra Kammaren, N:o 205

Motion 1890:205 Andra kammaren

Motion i Andra Kammaren, N:o 205.

1

N:o 205.

Herr V. Vfllllill, och herr P, AllderSSOJl i Högkil, om
tillägg till §16 regeringsformen i syfte att betrygga församlingsrätten.

Bland svenska folkets dyrbaraste rättigheter är utan tvifvel församlingsrätten;
men denna rättighet är icke hos oss, såsom i många
andra länder, garanterad i grundlagen. Under det att regeringsformen
tillförsäkrar svenska folket religionsfrihet, tryckfrihet och skydd till
person och egendom mot magtmissbruk, innehåller nämnda grundlag ingenting
om församlingsrätten. Då vår nu gällande strafflag stiftades,
infördes ej heller deri något stadgande till betryggande af nämnda rättighet;
den förutsattes, enligt hvad Riksdagen i sin skrifvelse till Kongl.
Maj:t om strafflagens antagande anförde, »såsom gifven». Emellertid
har detta haft till följd, att församlingsrätten blifvit gång efter annan
i administrativ väg inskränkt, nemligen dels genom ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868, dels ytterligare genom kongl.
kungörelsen den 10 december 1886 angående ändring i nämnda stadga.

Här är icke stället att ingå i bedömande af befogenheten af dessa
stadganden; vi hafva endast velat fästa uppmärksamheten på dem för
att derigenom visa det angelägna deri, att den ifrågavarande rättigheten
kommer att åtnjuta grundlagens hägn. Att bestämmelser kräfvas för
att vid offentliga sammankomster upprätthålla allmän ordning, är uppenbart;
ingen kan mer än vi ogilla och beklaga de missbruk af församlingsrätten,
som vid flera tillfällen egt rum; men dessa ordningsföre
Bih. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 32 Höft.

2

Motion i Andra Kammaren, N:o 205.

skrifter, lxvilka medföra inskränkning i församlingsrätten, äro efter vårt
förmenande af den vigt, att de icke böra bero af den administrativa
regeringsmagten, utan beslutas af Konung och Riksdag gemensamt.

Såsom exempel på, huru man i andra länder behandlat ifrågavarande
angelägenhet, torde vi få anföra följande stadganden ur nedannämnda
länders grundlagar:

Danmark: medborgarena hafva rätt att samlas obeväpnade. Offent liga

församlingar eger polisen rätt att öfvervara. Församlingar under
bär himmel kunna förbjudas, då af dem kan befaras störande af allmän
ordning;

Nederländerna: Invånarnes förenings- och församlingsfrihet er kännes.

Genom lag fastställas de närmare regler och inskränkningar
för utöfningen af denna frihet, att den allmänna ordningen ej''störes;

Belgien: Belgierna hafva rättighet att samlas, fredligt och obe väpnade,

när de rätta sig efter lagarne, som kunna gifva närmare bestämmelser
för denna rätts utöfning, men icke göra den beroende af
förut erhållen tillåtelse; sammankomster under bar himmel äro underkastade
polislag;

Preussen: Alla preussare hafva rätt att, utan föregående tillstånd

af öfverheten, församla sig inom hus, fredligt och obeväpnade. Till
församlingar under bar himmel erfordras öfverhetens tillstånd, och äro
sådana församlingar derjemte underkastade särskilda lagbestämmelser;

Österrike: De österrikiske statsborgarena hafva rätt att församla sig
och bilda föreningar. Utöfvandet af dessa rättigheter ordnas genom
särskilda lagar;

Italien: Rätten att samlas, fredligt och utan vapen, erkännes, så
vidt man underkastar sig de lagar, som närmare bestämma denna rätts
utöfning. Församlingar under bar himmel eller på allmänna ställen äro
underkastade polislag.

På grund af hvad vi sålunda anfört få vi föreslå, att Riksdagen
ville besluta följande förändrade lydelse af 16 § regeringsformen:

»Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra,
vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen
förderfva eller förderfva låta, till Rf, ära, personlig
frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och
dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den
ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva;
ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen
från ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga eller

Motion i Andra Kammaren, N:o 205.

3

tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning
af sin religion, så vidt han derigenom icke störer
samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.
Konungen läte en hvar blifva dömd af den domstol,
hvarunder han rätteligen hörer och lyder.»

Ej må det förmenas svenske medborgare att
sammankomma för öfverläggning i allmänt eller enskilt
ärende. De föreskrifter, som erfordras till förekommande
af missbruk af denna församlingsrätt,
meddelas i lag, som stiftas af Konungen och Riksdagen
gemensamt.

Vi anhålla, att denna motion måtte remitteras till konstitutionsutskottet,
och att detta utskott behagade vidtaga den förändring i den
af oss föreslagna redaktion, som utskottet kan anse lämplig.

Stockholm den 14 februari 1890.

V. Vahlin.

P. Andersson
Högkil.