med anledning av skr. 2007/08:34 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2006

Motion 2007/08:Ju16 av Mehmet Kaplan m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att effektivisera användningen av hemliga tvångsmedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör låta utreda en förbättring och effektivisering av de offentliga ombudens arbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en oskyldig person som utsatts för integritetskränkande tvångsmedel bör ha möjlighet att rikta skadeståndsanspråk mot staten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden bör flyttas så att den blir underställd riksdagen i stället för regeringen samt få utökat mandat att granska enskildas klagomål.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att garantera medborgarna insyn och medel för att skydda sig mot integritetskränkande intrång från staten.

Miljöpartiet de grönas syn på hemliga tvångsmedel

Miljöpartiet de gröna anser att användandet av hemliga tvångsmedel innebär ett ingrepp i den personliga integriteten och sålunda alltid måste ske rättssäkert. Den yttersta avvägningen ska ske mellan brottsbekämpande behov och den enskildes integritet.

Den personliga integriteten är skyddad i svensk grundlag samt i Europakonventionen. I flera utslag från Europadomstolen påtalas att effektivitet i rättsmedlen går hand i hand med den lagstiftade rätten till personlig integritet.

Det vi ser som problematiskt vid användning av hemlig teleavlyssning, hemlig kameraövervakning och hemlig teleövervakning är när detta medför att oskyldiga och tredje part i direkt oproportionerlig och oacceptabelt hög grad utsätts för integritetskränkningar. Ineffektiviteten i dagens system innebär att man inte lyckas uppnå kraven som ställs i Europakonventionens artikel 8, rätten till skydd för privatlivet, samt artikel 13, rätten till effektiva rättsmedel.

Ineffektiva hemliga tvångsmedel

I regeringens årliga redogörelse för användandet av hemliga tvångsmedel framgår att antalet teleavlyssningar ökat återigen. År 2001 beviljades 398 stycken hemliga teleavlyssningar. År 2006 var siffran 893 stycken. Trots ökningen har effektiviteten, dvs. andelen av fallen där den hemliga teleavlyssningen haft betydelse för undersökningen, fortsatt ligga på en konstant nivå på mellan 40 och 50 % under de senaste fem åren.

Hoppet om att den personliga integriteten värnas i det rättsliga arbetet ligger i händerna på de offentliga ombuden. När polisen i domstolen ansöker om att utnyttja hemliga tvångsmedel ska ombuden företräda den som dessa ska riktas mot. År 2006 avslogs 13 ansökningar. 2004 avslogs endast en ansökan. Det faktum att så få ansökningar avslås, trots att exempelvis bara hälften av teleavlyssningarna sedan är till nytta för utredningen, visar på bristen på effektiva rättsmedel.

Regeringen anför att hemliga tvångsmedel är ett viktigt instrument i den brottsbekämpande verksamheten. Den låga effektiviteten kommenteras med ett resonemang om att alla förundersökningar inte kan leda till fällande dom. Det ter sig motsägelsefullt att regeringen anser att användningen av hemliga tvångsmedel varit ”framgångsrik” då medlen haft betydelse i bara cirka hälften av fallen, en konstant nivå sedan tio år tillbaka. Med tanke på att regeringen förespråkar ytterligare integritetskränkande instrument, såsom preventiva tvångsmedel, och dessutom har infört möjlighet till buggning, borde det ligga i dess intresse att se allvarligt på den låga effektiviteten. Miljöpartiet anser att regeringen borde omvärdera sina slutsatser i denna redogörelse om effektiviteten i användningen av de hemliga tvångsmedlen.

Miljöpartiet efterlyser också en analys av hur tvångsmedlen relaterar till rätten till skydd för privatlivet i artikel 8 i Europakonventionen och rätten till effektiva rättsmedel i artikel 13. En sådan lyser med sin frånvaro i skrivelsen.

Vid införande av preventiva tvångsmedel

Under hösten biföll riksdagen regeringens förslag om buggning. Ytterligare ett förslag, denna gång om preventiva tvångsmedel, har bordlagts genom minoritetsvotum och inväntar behandling. Det är därför på sin plats att se helheten när det gäller de hemliga tvångsmedlens utveckling i landet.

Preventiva tvångsmedel

Enligt förslaget om preventiva tvångsmedel ska kraven på den grad av misstanke som krävs sänkas betydligt – från dagens nivå som kräver att brottet ska ge minst två års fängelse – till att det räcker att polisen ska ”kunna anta” att ett brott ska kunna äga rum.

Den förra regeringen, som lade fram förslaget, grundade förslaget på en utredning av Solveig Riberdahl. Förslaget kritiserades hårt av justitiekansler Göran Lambertz, Advokatsamfundet och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet.

Justitiekanslern kritiserade avvägningen mellan polisens behov av att bekämpa brott och intrånget i den personliga integriteten. Han menar att denna blir ”mest pannkaka”.

Advokatsamfundet har i sitt remissvar påtalat den överhängande risken för att de hemliga tvångsmedlen nu drabbar en större krets av människor, exempelvis vänner och anhöriga till misstänkta.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet skriver i sitt remissvar: ”På en rent abstrakt nivå, om förslaget blir lag, skapas det utrymme för den typ av kontroll av befolkningen som man mer förknippar med starkt auktoritära regimer än med demokratiska stater.”

Enligt fakultetsnämnden är det viktigt att skapa starka rättssäkerhetsgarantier mot missbruk av tvångsmedlen och säkra kontrollmekanismer. Här aktualiseras frågan om rollen för de offentliga ombuden, domstolen och inrättande av en säkerhets- och integritetsskyddsnämnd. Denna diskussion förs nedan.

Domstolarnas och de offentliga ombudens roll

Sedan tidigare ska beslut om hemliga tvångsmedel fattas av domstol, utan att den misstänkte själv är närvarande. För att bevaka den enskildes rätt och personliga integritet har ett system med offentliga ombud införts. De offentliga ombuden ska också bevaka att principerna för tvångsmedelsanvändning efterlevs. Enligt vad regeringen uppger har införandet av de offentliga ombuden till dags dato inte ökat antalet avslag på ansökningar om hemlig kameraövervakning. Vad gäller hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har endast tretton fall av begäran om tillstånd avslagits av domstol år 2006.

Under år 2005 har många av de offentliga ombuden starkt kritiserat sina ytterst begränsade möjligheter att hjälpa dem de företräder att tillvarata sina medborgerliga fri- och rättigheter. Det har framkommit att såväl domstolens som de offentliga ombudens reella möjligheter att pröva en ansökan om exempelvis hemlig teleavlyssning är ytterst begränsade. Det skulle till och med kunna ifrågasättas om inte den rättsliga prövningen och de offentliga ombudens inblandning i proceduren är av rent formellt slag. Det är mot denna bakgrund angeläget att de offentliga ombudens roll i försvaret av medborgarnas integritet effektiviseras och förbättras. Detta bör utredas.

Reella rättssäkerhetsgarantier

Det ter sig inte desto mindre förvånande att regeringens planer på ökade ingrepp i medborgarnas personliga integritet inte åtföljts av vederbörliga kontrollorgan och åtgärder för att säkra effektiviteten och säkerheten i användningen av de hemliga tvångsmedlen.

Det är principiellt bra och på rätt väg att regeringen infört en skyldighet att i efterhand underrätta den som utsatts för ett hemligt tvångsmedel, men såsom förslaget slutligen utformats i propositionen är denna skyldighet kantad av undantag som urholkar tanken med reell rättssäkerhetsgaranti för den enskilde.

Det som regeringen fortfarande bortser från är det som rätten till effektiva rättsmedel stadgar i Europakonventionen, nämligen tydlig skadeståndsskyldighet vid de fall då integritetskränkande instrument används mot oskyldiga. Utan en sådan rätt får underrättelseskyldigheten en tandlös karaktär.

Utöver de aviserade förslagen om att låta den öppna polisen använda hemliga tvångsmedel med sänkta krav på brottsmisstanke har flera andra lagförslag motiverats med rikets säkerhet och kampen mot terrorism, bl.a. förslag om DNA-registrering och implementeringen av datalagringsdirektivet. Två sådana förslag har redan antagits, nämligen buggning och Försvarets radioanstalts (FRA) utökade möjlighet till avlyssning. Sammantaget ser vi en utveckling mot ett övervakningssamhälle.

Miljöpartiet ställer sig frågan om varför regeringen inte nämner Integritetsskyddskommitténs existens i sina slutsatser i skrivelsen. Vi ser det som allvarligt och högst anmärkningsvärt att förslagen om utökad avlyssning (t.ex. i förslagen om FRA och buggning) tagits och att de som nu väntar (t.ex. preventiva tvångsmedel) kommer att genomföras utan hänsyn till kommitténs resultat i kommande betänkande.

Detta skickar ett tydligt budskap till svenska folket att regeringens avvägningar för att säkerställa medborgarnas rättssäkerhet är tomma ord. Integritetsskyddskommitténs slutsatser kommer alltså inte att bli föremål för avvägningar i regeringens iver att införa ”anti-terrorlagar”. Vi ser det som nödvändigt att invänta Integritetsskyddskommitténs betänkande för att därefter föreslå lämpliga åtgärder för att tillförsäkra medborgarna reella rättssäkerhetsgarantier.

Vidare ska regeringen tillsätta en särskild nämnd, säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, med uppgift att granska myndigheters användning av hemliga tvångsmedel.

Frågan är om denna nämnd kommer att leda till reella rättssäkerhetsgarantier och inte bara mer byråkrati. Nämndens uppgift kommer att vara att utöva särskild tillsyn av de organ som verkställer användning av hemliga tvångsmedel. Miljöpartiet anser att den nya nämndens plats som kontrollorgan vore bättre lämpat som underställt riksdagen, liksom Justitieombudsmannen är, och inte regeringen. Dessutom frågar vi oss om tillsynen kommer att vara omfattande nog. Nämnden bör kunna granska enskilda ärenden samt kunna genomföra system- och verksamhetstillsyn. Nämnden bör även stå för en redovisning av om de hemliga tvångsmedlen har haft önskad effekt.

Det råder ingen tvekan om att det är angeläget att polisen har tillräckliga verktyg för att säkra samhällets och medborgarnas säkerhet. Utifrån den brist på effektivitet som visas i tvångsmedelsanvändningen, avsaknaden på genomarbetade avvägningar mellan den enskildes rätt till integritet och de förväntade fördelarna av de nya tvångsmedlen och en analys som visar att en ny brottslighet kräver nya verktyg för polisen är vi dock inte övertygade om nödvändigheten i de tvångsmedelsreformer som pågår. De nu antagna förslagen i kombination med dem som väntar innebär sammantaget en oroväckande utveckling mot ett övervakningssamhälle. Vi kan inte acceptera att medborgarnas rättssäkerhet äventyras på ett sådant sätt och kommer även fortsättningsvis att arbeta för effektivt polisiärt arbete, mot ökande integritetskränkande lagförslag samt för effektiva och starka rättssäkerhetsgarantier.

Stockholm den 18 januari 2008
Mehmet Kaplan (mp)
Jan Lindholm (mp)	Mikael Johansson (mp)
Ulf Holm (mp)