med anledning av skr. 2007/08:109 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik

Motion 2007/08:U22 av Bodil Ceballos m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Sverige inför ordförandeskapet och FN:s högkommissaries granskning ska ha sett till att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna även i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fri- och rättigheter i svensk grundlag ska gälla lika för alla oavsett medborgarskap.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att även Sverige måste tåla en granskning och ta den kritik som andra länder uttalar mot oss på allvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyldigheten att skydda så sällan som möjligt ska inbegripa militära insatser.

5. Riksdagen begär att regeringen omgående återkommer med förslag för att implementera Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen genom ny lagstiftning.

6. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med tydliga besked om både form och medel vad gäller kvinnors mänskliga rättigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barnkonventionen ska införlivas i svensk rätt och därmed vara tillämplig i hela landet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i sin skrivelse i juni 2008 bör ge de medborgerliga och politiska samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samma tyngd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör följa FN-resolutionens uppmaning och prioritera den grundläggande mänskliga rättigheten rätten till mat.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den bör prioritera rätten till vatten.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör engagera sig både inom FN-systemet och genom EU för att understödja en utveckling där företagens ansvar för mänskliga rättigheter förtydligas och där möjligheterna till ansvarsutkrävande och skadestånds- och straffansvar förtydligas.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen också bör agera för att svenska statliga företag avkrävs MR-policyer och rutiner för kontroll och uppföljning av dessa.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska tydliggöras i svensk lagstiftning att domstolarna i asyl- och utvisningsärenden ska beakta UNHCR:s rekommendationer och lyssna på kritik som framförs.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ha en konsekvent syn på tillståndet i världen.

Inledning

”Arbetet för de mänskliga rättigheterna måste fortsätta och efterlevnaden måste förbättras och stärkas. Sverige ska aktivt medverka till att detta arbete drivs framåt och vara en tydlig röst i värnandet av alla människors lika värde och rättigheter.”

På detta sätt avslutas regeringens proposition om de mänskliga rättigheterna och man skulle kunna säga att det är ungefär detsamma som sagts på de tidigare 64 sidorna i dokumentet även om det benats upp i olika avdelningar och rubriker. Och självklart är det så att vi alla kan hålla med regeringen i denna sammanfattande bedömning, i synnerhet om den omfattar alla världens människor.

Sopa rent framför egen dörr först

År 2009 är Sverige ordförandeland i EU. Mänskliga rättigheter står då högt på dagordningen. År 2010 kommer Sverige att granskas av FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna. Både ordförandeskapet och granskningen kommer att sätta fokus på hur vi i Sverige arbetar med de mänskliga rättigheterna även på hemmaplan.

Skrivelsen behandlar i och för sig mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, men det hade varit klädsamt om den också åtminstone nämnde de brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i Sverige, bl.a. mot utländska medborgare som befinner sig på svenskt territorium.

Enligt skrivelsen är och ska Sverige vara en tydlig röst i världen för de mänskliga rättigheterna. Regeringen höjer t.o.m. ambitionerna på detta område och ska agera både bilateralt och multilateralt för att de mänskliga rättigheterna ska implementeras och efterlevas fullt ut i alla världens länder. Det torde också inkludera Sverige.

De mänskliga rättigheterna är universella och odelbara. De gäller för alla människor utan åtskillnad, oavsett land, kultur eller specifik situation. Ingen regering kan hävda särskilda förhållanden som tradition, kultur eller religion som skäl för att kränka de mänskliga rättigheterna, skriver regeringen. Den anser att begreppet mänskliga rättigheter riskerar att urholkas när stater försöker relativisera dess innebörd och hävda undantag av diverse slag.

Ändå har Sverige sedan många år tillbaka med hänvisning till den reglerade invandringen begått åtskilliga brott mot de mänskliga rättigheterna då människor har utvisats direkt till tortyr i strid med tortyrkonventionen och då barn har utvisats i strid med barnkonventionen. Inget land har blivit fällt så många gånger som Sverige för brott mot tortyrkonventionen.

Inom ramen för utvecklingssamarbetet kommer det att ges stöd till utbildning av personal inom rättsväsendet som t.ex. polis och fängelsepersonal i syfte att förebygga tortyr. Det vore lämpligt om Migrationsverkets personal också fick utbildning i hur man undviker att utvisa människor som riskerar att drabbas av tortyr. Att förebygga tortyr på individnivå är att låta bli att utvisa människor som utsätts för denna risk. Denna kunskap har i vissa fall fattats hos svenska beslutsfattare.

Varje gång vi utvisar människor direkt till krig begår vi nya brott mot asylrätten. Ett annat brott mot de mänskliga rättigheterna är att utvisa homosexuella till länder där homosexualitet bestraffas med döden.

Andra tvivelaktiga beteenden som också torde strida mot de mänskliga rättigheterna är de förvarstaganden som sker av asylsökande i Sverige där människor spärras in på obestämd tid i väntan på utvisning. Den som begått ett brott har rätt till en prövning i flera instanser. En asylsökande är helt utlämnad till Migrationsverkets och gränspolisens godtyckliga bedömning av huruvida personen i fråga tänker motsätta sig avfärd till hemlandet eller ej. En asylsökande får också finna sig i att bli hämtad utan förvarning, i hemmet, på vårdcentralen, i skolan etc. och att bli hemskickad utan att ens få ta avsked. Den som inte har råd att anlita en advokat får snällt finna sig i denna behandling.

Miljöpartiet anser att Sverige inför ordförandeskapet och FN:s högkommissaries granskning ska se till att förbättra situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna även i Sverige.

Fri och rättigheter i svensk grundlag

Den svenska grundlagsfästa rättighetskatalogen gäller för svenska medborgare och i huvudsak även för utländska. Rättigheter kan begränsas i lag. När det handlar om svenska medborgare ska begränsningen vara godtagbar i ett demokratiskt samhälle och nyttan stå i proportion till vad man uppnår med bestämmelsen. När det gäller utländska medborgare behöver det inte vara godtagbart i ett demokratiskt samhälle och nyttan behöver inte heller stå i proportion till vad man uppnår. Att det går att ta människor med utländsk bakgrund i förvar utan att ett brott har begåtts torde ha sin grund i denna bestämmelse.

Men även om det med tvekan är godtagbart enligt svensk grundlag att behandla människor på det sätt vi gör är också Europakonventionen lag i Sverige, och den föreskriver att alla rättigheter gäller envar, vilket inkluderar även utländska medborgare. Enligt folkrätten kan stater göra vissa undantag från de mänskliga rättigheterna under väpnad konflikt, dock aldrig mot förbudet mot slaveri och tortyr. I Sverige pågår det ingen väpnad konflikt, och det finns därför inte heller anledning att behandla utländska medborgare på annat sätt än svenska.

Miljöpartiet anser att fri- och rättigheter i svensk grundlag ska gälla lika för alla oavsett medborgarskap.

Vikten av att reagera mot brott mot de mänskliga rättigheterna

Regeringen menar att det är legitimt att reagera, och i riksdagen uttalar vi oss ofta om brott mot de mänskliga rättigheterna runtom i världen. Vi ser det nästan som vår parlamentariska skyldighet att uppmärksamma orättvisor som begås i andra länder. För inte så väldigt länge sedan uttalade sig en kuban i FN:s MR-råd om Sverige och anklagade oss för att slänga ut alla som inte var av vikingablod från vårt land. I det läget blev Sverige i huvudsak förnärmat i stället för att fundera över om det kanske låg något i det kubanen uttryckte. En mycket rimlig tolkning är att kubanen faktiskt känner till hur vi behandlar asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Det är dumt att kasta sten när man sitter i glashus.

Miljöpartiet anser att även Sverige måste tåla en granskning och ta den kritik som andra länder uttalar mot oss på allvar.

Skyldigheten att skydda

Det är av stor vikt att länder hjälper varandra i situationer av konflikt. Det är bra att det finns ett regelverk som reglerar vad som får göras och inte. Den nya principen om skyldighet att skydda är, vilket uppmärksammas i skrivelsen, kontroversiell. I synnerhet skyldigheten att i extrema fall reagera med militärt våld. Märkligt är också att denna skyldighet av någon anledning oftare anses vara av vikt när det gäller länder med olje- och gasfyndigheter eller andra åtråvärda naturresurser. Folkrätten legitimerar så att säga i efterhand invasionen av Afghanistan, och det ändrade regelverket kan missbrukas av stormakterna, men även av andra stater.

Miljöpartiet anser att skyldigheten att skydda så sällan som möjligt ska inbegripa militära insatser.

Internationella brottmålsdomstolen

Sverige har inte implementerat Romstadgan, vilket betyder att misstänkta förbrytare kan förbli ostraffade. Den nuvarande svenska lagstiftningen avseende internationella brott är på flera punkter mycket bristfällig och lever inte upp till Romstadgans krav. Rikspolisstyrelsen har uppskattat att uppemot tusen misstänkta krigsförbrytare och förövare av andra internationella brott befinner sig i Sverige. Om Sverige inte lagför dessa personer, kan ICC under vissa omständigheter begära att personerna överflyttas till Haag. I värsta fall kan personer förbli ostraffade.

Miljöpartiet anser att Sverige har en skyldighet att genomföra en anpassning av lagstiftningen så att den överensstämmer med Romstadgan. Regeringen bör därför omgående återkomma med förslag för att implementera Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen genom ny lagstiftning.

Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter

Sverige prioriterar på olika sätt jämställdhetsarbete och kvinnors rättigheter, inte minst i biståndet. Den nya biståndspolitiken, där nya prioriteringar görs samtidigt som kraven på egeninsatser m.m. av de ideella organisationerna skärps, riskerar dock att försämra möjligheterna att aktivt arbeta ute i fält. De ideella organisationerna vittnar om otydlighet både vad gäller formen för det framtida biståndet och om vilka resurser som står till förfogande för detta prioriterade område.

Miljöpartiet anser att regeringen snarast ska återkomma med tydliga besked om både form och medel.

Barnets rättigheter

Sverige är ett land som alltid gått i täten när det gäller barns rättigheter. Ändå gäller inte Barnkonventionen i Sverige och som tidigare nämnt anses den reglerade invandringen vara viktigare än att tillförsäkra utländska barn den rätt barnkonventionen ger dem. När detta påtalas för medborgarna är det få som förstår att så är fallet. I Sverige hänvisar vi till barnkonventionen i väldigt många fall, men när det handlar om implementering är svaret att barnkonventionen inte är en svensk lag. För att få den att gälla måste nu kommuner och landsting ta omvägen att via fullmäktige fatta beslut att barnkonventionen gäller i deras kommuner och landsting. På detta sätt har vi en situation där barnkonventionen gäller i delar av landet samtidigt som den inte gäller i andra.

Miljöpartiet anser att barnkonventionen ska införlivas i svensk rätt och därmed vara tillämplig i hela landet.

MR och demokrati för rättvis och hållbar utveckling

Politiken för global utveckling ska präglas av fattiga människors perspektiv på utveckling och ett rättighetsperspektiv. Regeringen framhåller att i synnerhet de medborgerliga och politiska rättigheterna är av avgörande betydelse.

Miljöpartiet är kritiska till att de s.k. ESK-rättigheterna inte ges den tyngd de förtjänar.

Just nu pågår slutförhandlingarna om ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen, (IKESKR, Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna), där bl.a. rätten till mat ingår. Detta är en av de viktigaste processerna som pågår just nu för att stärka ESK-rättigheterna. Sverige deltar i dessa förhandlingar.

Vi vet ännu inte hur utfallet blir, men det är viktigt att detta tilläggsprotokoll blir heltäckande och av samma kvalitet som de uppföljningsmekanismer som finns för övriga konventioner för mänskliga rättigheter.

De båda konventionerna från 1966 om mänskliga rättigheter som trädde i kraft 1976 har samma dignitet. På Världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993 fastslogs att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara och ömsesidigt beroende. Rättigheterna är individuella och de båda konventionerna ömsesidigt stödjande. Men västvärlden inklusive Sverige fortsätter att behandla vissa mänskliga rättigheter som ”viktigare” än andra. Detta märks tydligt i den nya skrivelsen om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (2007/08:109) där ESK-rättigheterna är oroväckande frånvarande. Regeringen tycks tro att ESK-rättigheterna uppfylls automatiskt om de medborgerliga och politiska rättigheterna infrias.

Genom att också ESK-konventionen får en kraftfull uppföljningsmekanism kan människors ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillgodoses på ett effektivare sätt och rättigheternas lika värde äntligen infrias. De flesta staterna i utvecklingsländer är för ett starkt tilläggsprotokoll. Sverige däremot fortsätter att tvivla på att ett tilläggsprotokoll är rätt sätt att uppfylla ESK-rättigheterna. I förhandlingarna har Sveriges regering velat införa en hög tröskel för klagomål som ska tas upp, vilket i praktiken begränsar möjligheten för individer att få upprättelse.

Människor behöver en möjlighet att individuellt kunna klaga på sina regeringar inom FN-systemet, om och när deras rätt att överleva kränks av den egna regeringen. Det gäller t.ex. när människor diskrimineras i fråga om tillgång till sociala stödprogram, människor som fördrivs från sin mark och därigenom förlorar sina försörjningsmöjligheter eller människor i slumområden vars tillgång till vatten stryps. Alla dessa exempel visar på kränkningar av rätten till försörjning.

Regeringen avser att återkomma i en särskild skrivelse i juni 2008 om MR i utvecklingssamarbetet. Vi ser fram emot en skrivelse där de medborgerliga och politiska samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ges samma tyngd.

Mat som mänsklig rättighet

Mer än 6 miljoner barn dör varje år av hungerrelaterade sjukdomar före sin femte födelsedag, och det finns nu 854 miljoner undernärda människor totalt i världen, konstaterade FN i resolutionen Rätten till mat som antogs i november 2007. FN konstaterade också att antalet undernärda människor har ökat de senaste åren. Man påminner om vikten av New York-deklarationen Action Against Hunger and Poverty och konstaterar att löftet från FAO:s toppmöte World Food Summit 1996 om att halvera antalet svältande på 20 år inte kommer att hållas.

Generalförsamlingen uppmanar till sist kraftfullt staterna att prioritera Rätten till mat i sina utvecklingsstrategier (Resolution on The Right to Food, document A/C.3/62/L.53).

Den fattiga människans perspektiv sätter individen i fokus genom att utgå från hennes verklighet, erfarenheter och prioriteringar, skriver regeringen och fortsätter: ”För att Sveriges bidrag till global utveckling och kampen mot fattigdom ska bli effektiv måste vi öka vår förmåga att sätta oss in i den fattiga individens verklighet.” Därför är det anmärkningsvärt och mycket beklagligt att regeringen nedprioriterar de ekonomiska och sociala mänskliga rättigheterna och bl.a. helt utelämnar rätten till mat.

Rätten till mat är nämligen en av de allra mest grundläggande mänskliga rättigheterna, men trots detta är grav undernäring och svältdöd ett ”normaltillstånd” för miljontals barn. Regeringen verkar vara helt blind för det första steget i den mänskliga behovstrappan.

Miljöpartiet anser att rätten till mat ska prioriteras av regeringen.

Vatten som mänsklig rättighet

Över en miljard människor saknar i dag tillgång till rent vatten. Det är främst marginaliserade och utsatta grupper som saknar vatten. Anledningen till detta är exempelvis diskriminering, stigande priser, föroreningar från storskaligt jordbruk och industri, samt bristande saneringsmöjligheter.

Sambandet mellan vatten och mat är mycket starkt. Vi människor behöver konsumera i genomsnitt fyra liter dricksvatten varje dag. Men det går åt mycket mer vatten för att producera vår mat, åtminstone 2 000 liter per dag. Och det gäller om vi är vegetarianer. För dem som äter kött kan det gå åt dubbelt så mycket, ca 4 000 liter per dag, om köttet kommer från djur som föds upp på spannmål.

Internationell rätt erkänner vatten inte bara som ett mänskligt behov utan också som en grundläggande mänsklig rättighet, enligt samma konventioner som behandlar rätten till mat. Med ett människorättsperspektiv är det också möjligt att fånga problemets kärna. Att vatten är en uttalad mänsklig rättighet måste dock göras mer tydligt än vad fallet är i dag och är något Sverige bör verka för på internationell nivå.

Vatten är också en vara som säljs på en marknad och privata storföretag, ofta europeiska, ger sig allt oftare in i vattensektorn för att på kommersiell bas distribuera och rena vatten. Genom WTO:s tjänstehandelsavtal, Gats (General Agreement on Trade in Services), har EU ställt hårda krav på att u-länder ska öppna upp sin vattendistribution för EU-företag som kan konkurrera ut inhemsk service. Även om Gats-avtalet inte formellt tvingar något land till avregleringar och privatiseringar innebär dess blotta existens en press på enskilda länder att öppna sin tjänstesektor. Sådana liberaliseringar i u-länderna har i många fall fått katastrofala effekter för de fattigaste. Sverige måste därför med kraft motsätta sig privatiseringar av vattentjänster.

Miljöpartiet anser att rätten till vatten ska prioriteras av regeringen.

Företagens sociala ansvar

De senaste decenniernas globalisering har lett till stora välståndsökningar men samtidigt har många enskilda staters relativa styrkeposition gentemot stora internationella företag försvagats. Många stater har i dag problem med att upprätthålla lag och ordning inom sina territorier. Allt fler fall av brott mot mänskliga rättigheter (MR) där företag är inblandade rapporteras. Behovet blir allt större av globala regelverk som bättre skyddar samhällen och enskilda individer mot brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöring i samband med företagsverksamhet. Att regeringen uppmärksammar detta i sin skrivelse är bra.

Trots privata initiativ från många företag, olika former av ”mjuka regler” såsom OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s trepartsdeklaration om multinationella företag och mänskliga rättigheter, saknas dock fortfarande möjligheter att hålla företag ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter och miljöförstöring. Ett juridiskt globalt regelverk saknas och de sanktionsmöjligheter som finns inom ramen för enskilda länders lagstiftning är små. Det konsumenttryck som många företag inom detaljhandeln upplever fungerar betydligt sämre för icke konsumentnära företag där handeln sker mellan olika företag.

Miljöpartiet menar att det är av största vikt att den process som pågår inom FN:s kommission för mänskliga rättigheter får fortsätta och ges det politiska stöd som den behöver. Sverige bör därför aktivt engagera sig både inom FN-systemet och genom EU för att understödja en utveckling där företagens ansvar för mänskliga rättigheter förtydligas och där möjligheterna till ansvarsutkrävande och skadestånds- och straffansvar förtydligas. Utan starkt politiskt tryck i denna fråga från medlemsländerna kommer frågan inte att kunna lösas.

Regeringen bör också agera för att svenska statliga företag avkrävs MR-policyer och rutiner för kontroll och uppföljning av dessa. Mänskliga rättigheter och miljöfrågor måste också kopplas tydligare till andra politikområden så som föreskrivs inom ramen för Politik för Global utveckling. Staten bör i alla sina ekonomiska relationer med omvärlden arbeta för respekt för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. I statliga och kommunala upphandlingskontrakt som rör varor och tjänster från andra länder bör det vara självklart att kräva respekt för mänskliga rättigheter och internationellt erkänd arbetsrätt i kontrakten. Även statliga exportkrediter och andra stöd bör kopplas till bra, mätbara och uppföljningsbara rutiner och policyer för efterlevnad av internationellt erkända mänskliga rättigheter.

Migration

”Sverige ska vara en fristad för dem som flyr undan förföljelse och förtryck. Möjligheten att söka asyl ska värnas och utvecklingen i Europa mot mer av stängda gränser ska motverkas”. Miljöpartiet instämmer i detta men menar att formuleringen blir ihålig med tanke på uppfattningen i många av EU-länderna och den bristande respekten för asylrätten. Den utveckling vi ser är att Sverige förvisso kan hjälpa till att förbättra situationen generellt för flyktingar i Europa genom att aktivt driva att EU ska ha en generösare linje, men samtidigt utgår många länder från en så låg nivå att vår egen i stället för att höjas sakta men säkert sjunker till en lägre nivå.

Sverige är en stor bidragsgivare till UNHCR och arbetar aktivt för UNHCR:s arbete vad gäller flyktingskydd, enligt skrivelsen. Detta är svårtolkat och kan innebära både något positivt och negativt. Det negativa skulle vara att Sverige lägger sig i UNHCR:s bedömningar på ett sätt vi inte borde, dvs. genom att styra verksamheten i kraft av att vi är en stor givare. Det är också märkligt att Sverige som torde ha ett stort förtroende för UNHCR, med tanke på att vi fortsätter att vara en stor givare, ändå inte tar hänsyn till organisationens rekommendationer när det gäller säkerhetsläget i olika länder.

FN, Europadomstolen och Europarådet har riktat kritik även mot de nordiska länderna när det gäller flyktingars och ensamkommande barns rättigheter.

Miljöpartiet anser att det ska tydliggöras i svensk lagstiftning att domstolarna i asyl- och utvisningsärenden ska beakta UNHCR:s rekommendationer och lyssna på kritik som framförs.

Situationen i världen – försämringar av MR-situationen

I Sudan (Darfur), Demokratiska Republiken Kongo, Tchad m.fl. ställen i världen begås storskaliga övergrepp där människor tvingas på flykt, våldtas och dödas. I synnerhet kvinnor och barn drabbas. De afrikanska demokratierna är sköra och våld och politiska motsättningar flammar snabbt upp. MR-kränkningar sker också i länder med demokratisk utveckling. Det sexuella våldet och diskrimineringen av kvinnor är oacceptabel i Kongo, enligt skrivelsen. Ändå utvisar vi människor till Kongo. I Etiopien och Eritrea begås svåra övergrepp. I Ogaden sker tvångsförflyttningar, godtyckliga frihetsberövanden och utomrättsliga avrättningar. Ändå utvisar vi människor dit. Situationen för västsaharier i Marocko har inte förbättrats, ändå utvisar vi människor dit.

I skrivelsen framstår det som om situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet har förbättrats de senaste åren. Skrivelsen är i och för sig skriven före det senaste kurdiska nyårsfirandet då turkisk polis ingrep med stor brutalitet. Respekten för minoriteters rättigheter har inte uppvisat några stora förbättringar i det praktiska livet, även om det i teorin ska ha skett en förbättring. Trots det utvisar vi både kurder, turkar och andra grupper till Turkiet.

I Azerbajdzjan och Armenien går utvecklingen i negativ riktning. Ändå utvisar vi människor dit. I Vitryssland och Ryssland sker en försämring, men vi utvisar människor dit, trots att Ryssland enligt skrivelsen är ett av världens farligaste länder för journalister.

I Irak pågår det ett krig. Tortyr, utomrättsliga avrättningar och godtyckliga frihetsberövanden är exempel som skrivelsen tar upp om Irak. Kvinnors rättigheter har försvagats. Ändå utvisar vi människor till Irak.

I Syrien och Iran ökar antalet avrättningar, men vi utvisar människor dit. I Palestina försämras läget för de mänskliga rättigheterna, och de befinner sig i både en intern och extern väpnad konflikt. Ändå utvisar vi människor dit, även barn.

I USA har vi ett antal mycket stora plumpar i protokollet, dvs. dödsstraffen och att interner inte har rösträtt samt Guantánamobasen. Skrivelsen pekar på ett antal problem i hela Latinamerika men när det gäller Colombia, som får mycket skarp kritik från FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna, kallas det inte kränkningar utan en intern väpnad konflikt med en svår humanitär situation som följd. Även om Sverige inte anser att Farc-gerillan och paramilitärer kan göra sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna utan att det bara är stater som kan begå sådana, så är situationen den att en stor del av kränkningarna fortfarande begås av polis och militär. Sverige tar emot kvotflyktingar från Colombia men skickar tillbaka spontanflyktingar.

Kina är det land som avrättar flest människor, ändå väljer regeringen att konstatera att det har blivit bättre. I förhållande till vad?

I Afghanistan är det krig och situationen förvärras av centralregeringens svaga ställning. Det råder också en kultur av straffrihet för personer med ekonomiskt och politiskt inflytande. Utifrån Sveriges regerings resonemang om vad som är brott mot de mänskliga rättigheterna menar regeringen att det är den afghanska regeringens uppgift att skydda afghaner. Talibanerna begår enligt den tolkningen inte brott mot de mänskliga rättigheterna utan kriminella handlingar. Vi menar att bl.a. talibaner begår brott mot de mänskliga rättigheterna och att den afghanska staten inte har kapacitet och styrka att skydda afghanerna. Trots denna uppenbara brist på skydd skickar Sverige människor tillbaka till Afghanistan där de både kommer direkt tillbaka till ett krig och där de riskerar att utsättas för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Miljöpartiet anser att regeringen ska ha en konsekvent syn på tillståndet i världen. Det går inte att å ena sidan påstå att det går att återvända till ett land då vi å den andra beskriver att det begås svåra brott mot de mänskliga rättigheterna i landet i fråga.

Stockholm den 2 april 2008
Bodil Ceballos (mp)
Ulf Holm (mp)	Max Andersson (mp)
Peter Rådberg (mp)