med anledning av skr. 2004/05:95 Sverige i Förenta nationerna 2003-2004

Motion 2004/05:U10 av Lotta Hedström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en grundligare redogörelse för sitt agerande kring och sina prioriteringar inför FN:s högnivåmöte.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en skrivelse eller liknande om FN:s framtidsfrågor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sveriges linje i EU om FN:s agerande noga skall tydliggöras och förankras på svensk botten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att verka för att stävja hoten mot NPT-processen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en konvention om små och lätta vapen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en tydligare framtida struktur för styrkebidrag till FN.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om svensk vapenexport.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om FN:s terrorlista.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sanktioner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att högprioritera SRHR i globala forum under de kommande åren.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ratificera ILO:s resolution 169 om ursprungsfolkens rätt.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att arbeta för nollsvält och en korrekt orsaksanalys av matbrist och hungerproblem.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om Unep samt förhållandet mellan WTO:s handelsregler och multilaterala miljöavtal.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om resolution 1325.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en global vattenkonvention.

Inledning

Miljöpartiet välkomnar regeringens skrivelse om Sverige i Förenta Nationerna 2003-2004.

Vi anser att det är angeläget att Sveriges regering verkligen prioriterar arbetet i FN så som den säger sig göra. Det är också viktigt med en genomlysning av vilka frågor Sverige drivit i organisationen. På vissa punkter hade dock en tydligare precisering kring agerande och prioriteringar, gjorda likaväl som kommande, varit önskvärd.

Samtidigt som skrivelsen behandlar verksamheten under de två senaste åren är den också framåtblickande till sin karaktär, vilket är relevant då ett ambitiöst reformarbete har inletts inom FN, med stor betydelse för omvärlden. Högnivåmötet i september i år om detta kommer att komma i hela världens fokus.

I det stora hela delar Miljöpartiet regeringens prioriteringar för arbetet inom FN, men vi återkommer nedan till ett antal frågor där vi gör andra bedömningar eller är av en annan åsikt än regeringen.

Framtidsfrågor

I Miljöpartiets partimotion Förenta Nationerna i en globaliserad värld, redogör vi på en rad punkter för vår syn på FN. Sedan motionen skrevs har den av generalsekreterare Kofi Annan tillsatta högnivåpanelen presenterat sin rapport Om hot, utmaningar och förändringar om bland annat de hot världen står inför och hur FN-institutionerna ska fungera för att kunna bemöta dessa. I början av året kom dessutom ytterligare ett viktigt dokument, nämligen rapporten om millenniemålens genomförande (Investing in Development, A practical Plan to Achieve the millennium Development Goals). I dagarna har vidare Kofi Annan lagt fram sin egna rapport In larger freedom.

Vi vill verkligen understryka det som regeringen uttrycker i skrivelsens inledning om att FN, som det globala och legitima forumet är det enda alternativet, eftersom vår tids problem och konflikter kräver multilateralt samarbete och gemensamma lösningar. Detta kan inte nog betonas. Men för att lyckas med sin uppgift måste FN onekligen reformeras och bättre anpassas till hur världen ser ut idag, med nya aktörer och nya möjligheter och hot. I likhet med vad vi tidigare anfört anser vi också att FN måste utvecklas till att bli både en mer demokratisk och mer effektiv organisation.

Regeringen hänvisar i sin skrivelse till bland annat högnivåpanelens rapport och säger sig ha välkomnat innehållet i densamma. En genomläsning av skrivelsen ger dock inte många ledtrådar till hur regeringen ställer sig till den, exempelvis när det gäller de två alternativ för säkerhetsrådets reformering som har lagts fram.

När det gäller rapporten om millenniemålens genomförande säger regeringen sig stödja flera av huvudtankarna, även om man riktar viss kritik mot att rapporten inte i tillräcklig utsträckning redogör för hur länder i konflikt eller liknande ska behandlas. Miljöpartiet skulle dock vilja efterlysa en än tydligare svensk reaktion på rapporten och dess åtgärdsförslag. I fråga om millenniemålen och deras framåtskridande hade det också varit på plats med en kort redogörelse för tendenserna, samt hur rapporteringsprocessen genomförts även i andra länder.

Regeringen redogör i sin skrivelse för en rad kanaler i vilka svensk påverkan inför höstens högnivåmöte sägs ske. En tydligare genomgång av med vem, hur och när dessa kontakter tas vore här på sin plats!

Med anledning av ovanstående vore det därför bra om regeringen återkom med en grundligare redogörelse för sitt agerande kring och sina prioriteringar inför FN:s högnivåmöte. Detta skulle också kunna vara ett led i den bredare offentliga, såväl som parlamentariska, debatt kring dessa frågor som idag lyser med sin frånvaro.

Miljöpartiet hoppas därför att inom kort fååterkomma med sina specifika synpunkter på FN:s framtidsfrågor inom ramen för en detaljerad proposition eller liknande från regeringen. Hela landet bör beredas tillfälle att läsa och sätta sig in i det viktiga och avgörande arbetet med att reformera FN. En regeringsskrivelse med enskildheter i detta och med ett enbart framåtsyftande perspektiv behövs därför.

FN och EU

I skrivelsen redogörs för den omfattande EU-samordning på FN:s centrala verksamhetsområden som äger rum. Till dessa områden hör exempelvis fred och säkerhet samt mänskliga rättigheter. Miljöpartiet har vid ett antal tillfällen, alltsedan Sverige blev medlem i EU, varnat för att EU:s stärkta roll på det internationella planet leder till en allt tystare röst på motsvarande arena för Sveriges del. Med tanke på den roll Sverige traditionellt spelat och ännu vill kunna spela, vore en sådan utveckling förödande. Snarare än det som regeringen anför i fråga om "större genomslag och starkare inflytande" som EU-medlem, anser vi således alltså att risken för det motsatta är uppenbar. I det sammanhanget förefaller det desto angelägnare att den linje Sverige för i EU om FN:s agerande, och i Generalförsamlingen i själva FN, noga tydliggörs och förankras på svensk botten.

Massförstörelsevapen

I skrivelsen säger sig regeringen fortsätta att driva en aktiv politik för arbetet med nedrustning och ickespridning av såväl vapen som konventionella vapen. När det gäller massförstörelsevapen hänvisas bland annat till det arbete som Sverige bedriver inom alliansen Ny Agenda samt till den kommande översynskonferensen i maj.

Däremot sägs ingenting i skrivelsen om de hot som finns mot hela NPT-processen idag. Vissa länder som idag inte formellt sett har kärnvapen håller på att utveckla en kapacitet för detta, samtidigt som länder som idag har kärnvapen håller på att glida undan från sina tidigare åtaganden om nedrustning, alltmedan förhandlingarna står nästintill stilla.

Regeringen bör verka för att detta inte blir fallet och anstränga sig å det yttersta för att framsteg ska uppnås i fråga om icke-spridning och nedrustning vid konferensen så att inte NPT-processen förlorar momentum och att omvärlden förmås att inse att kärnvapenhotet i världen åter ökar.

Konventionella vapen

Det arbete som pågår inom FN:s ram när det gäller små och lätta vapen är välkommet då dessa vapen idag till stora delar är okontrollerade. Ett juridiskt bindande instrument för att märka och spåra lätta vapen är ett steg i rätt riktning, liksom den Plan of Action som finns som etablerat instrument vid sidan om en rad regionala överenskommelser. I längden behövs dock en separat konvention mot spridning av just små och lätta vapen/SALW, eftersom det utgör det vapenslag som i störst utsträckning skadar och dödar civila och är enklast och billigast att sprida och lära sig använda. Med andra ord: ett ofta negligerat dödligt hot mot mänskligheten. Detta bör regeringen verka för inom FN.

Snabbinsatsstyrkor

Under rubriken fredsfrämjande insatser refererar regeringen alldeles för summariskt till medlemskapet i den multinationella snabbinsatsstyrkan Shirbrig och vad detta innebär. I skrivelsen nämns även EU:s militära krishanteringsinsats Althea och Natoledda KFOR i Kosovo som exempel på insatser av regionala organisationer vilande på FN-mandat. I det sammanhanget kan anföras att en bredare diskussion behöver föras om hur FN i framtiden ska få resurser till sina operationer till stånd.

Samtidigt talas det också om att stödet till framför allt afrikanska aktörer i den fredsfrämjande verksamheten ska öka. Miljöpartiet anser att det är just den här typen av regionala organisationer som är av synnerlig betydelse för en framtida hållbar världsordning. I exempelvis Sudan sker detta bäst genom att FN i sitt fredsuppdrag använder Afrikanska unionens kommando, och under det bistår med styrkor inkallade från resten av världen.

Ska man förlita sig mest på EU och militäralliansen Nato som tendensen nu verkar vara, eller är det enskilda länders truppbidrag och Shirbrig som ska tas i anspråk?

Sverige bör verka för en tydligare framtida struktur för styrkebidrag till FN.

Detta bör göras genom att fortsatt ta enskilda länder i anspråk, att tydligt kräva enbart FN-mandat för all svensk internationell truppmedverkan, att motverka sammanblandningen av militära EU- och Natostrukturer, samt genom att FN medvetet stärker kapacitetsutnyttjandet från icke-EU och icke-Natoländer. Detta bör ges regeringen till känna.

Vapenexportkontroll

I skrivelsen omtalas exportkontroll enbart i samband med icke-spridning av massförstörelsevapen till icke-statliga aktörer och den resolution kring detta som säkerhetsrådet antagit, samt den internationella kommission under Hans Blix ledning som Sverige inrättat.

I ljuset av detta är det synnerligen olämpligt att Sverige så tydligt förbereder uppluckringar av den restriktiva svenska exportkontrollregimen och att det vapensamarbete som raskt utvecklas inom EU genom bl.a. Försvarsbyrån bejakas utan svenska förbehåll. De vackra orden om Sveriges arbete i FN i fråga om massförstörelsevapen och annat fredsarbete klingar falskt när vår egen vapenexport samtidigt inte bara ökar, och enligt de senaste siffrorna nu uppgår till ett värde av 7,2 miljarder kronor per år, utan dessutom blir föremål för regeringens omhuldande. Det är uppenbart så att den ena handen inte vet vad den andra gör: Den samstämmighet som annars ska genomsyra svensk politik i enlighet med den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling saknas onekligen. Det reglemente som finns för svensk vapenexport får under inga omständigheter mildras.

Terrorism, rättssäkerhet och sanktioner

Efter de senaste årens uppmärksammade terrordåd har frågan kommit högt upp på den internationella dagordningen. Som det antyds i skrivelsen finns det idag ingen allmänt erkänd definition av begreppet terrorism. Det anförs dock att det i högnivåpanelen görs försök att ringa in begreppet, men det är oklart om regeringen har någon åsikt om i vilken riktning detta bör ske.

Kampen mot terrorism får på inga villkor föras med medel som äventyrar just de värden terrorismen hotar. Med andra ord: Civila och politiska fri- och rättigheter och individens rättssäkerhet får inte bli lidande.

Ett exempel bland många på detta är den terrorlista som säkerhetsrådet beslutat och där USA haft ett alltför stort inflytande när det gäller vem som ska klassas som terrorist eller ej. En bättre väg att gå vore att enskilda länder rapporterar in sina dokumenterade terroristmisstänkta. Vi förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att den ordning där USA tillåts vara första ingivare av uppgifter till FN:s lista snarast avskaffas. Rättssäkerheten för sanktionsdrabbade måste säkerställas.

När det gäller arbetet med att utveckla olika icke-militära sanktioner inom FN:s ram så borde Sverige, med sin kunskap om sanktioner, ta på sig en starkare roll inom EU på området samt hjälpa andra regionala organisationer, exempelvis Afrikanska Unionen, att utveckla sanktionsinstrument. Dessutom borde Sverige ta initiativ till att samla erfarenheter från de tre processer (i Tyskland, Schweiz och Sverige) om sanktionsfrågor som hållits. Detta bör ges regeringen till känna.

Handel

I sin skrivelse tar regeringen under rubriken Ekonomiska och handelsrelaterade frågor även upp det pågående arbetet med handelsförhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO). Att som regeringen hävda att "julibeslutet" i WTO avspeglar Doharundans ambitioner om en för fattiga länder gynnsam utvecklingsrunda är dock uppenbart felaktigt, då detta beslut inte kan betecknas som tillräckligt långtgående för fattiga länders vidkommande i det avseendet.

Trots WTO:s tillkortakommanden så innebär ändå de ansträngningar som görs inom ramen för Världshandelsorganisationen enhetliga världshandelsregler och i ljuset av vetskapen om hur mycket mer avgörande för välstånd och allmän utveckling god och rättvis handel är, är det viktigt att detta regelbygge inte saboteras av t.ex. de bilaterala avtal som nu sluts mellan EU och AVS-länderna, s.k. EPAs.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR)

När det gäller frågor som berör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) hävdas det i skrivelsen att insatser på detta område är avgörande när det gäller att uppnå millenniemålen. Här ställs också synen på kvinnors liv och rättigheter på sin spets - vem har rätten att bestämma över kvinnans kropp?

Miljöpartiet delar regeringens åsikt om dessa frågors betydelse och ser med oro på de försök som görs av reaktionära krafter världen över, ofta med religiöst fundamentalistiska förtecken, att avföra dem från agendan. Särskilt upprörande är tendenserna från vissa mäktiga länder att använda sitt biståndsgivande för att utöva utpressning mot t.ex. aborter och kondomanvändning.

Sverige har haft en hög profil i SRHR-frågor, bland annat som största givare till FN:s familjeplaneringsorgan UNFPA. Den veritabla backlash som sker på området just nu innebär dock att ännu kraftigare insatser krävs i framtiden för att stävja de negativa krafterna. Regeringen bör därför högprioritera detta område för svenskt agerande i globala fora under de kommande åren.

ILO

ILO:s arbete omnämns kortfattat och då i synnerhet i fråga om arbetslivet. Vi vill ta tillfället i akt och påminna om att Sverige ännu ej ratificerat ILO:s resolution 169 om ursprungsfolkens rätt. Sveriges trovärdighet som förespråkare för ursprungsfolkens rättigheter stärks inte av att våra egna samers hävdvunna rättigheter inte ges ett legitimt uttryck. Denna brist bör snarast korrigeras.

Livsmedel

Under rubriken livsmedels-, jordbruks- och skogsfrågor anför regeringen att en stor majoritet av världens extremt fattiga bor på landsbygden. Huruvida regeringen anser att det finns en direkt koppling mellan att vara extremt fattig och att bo på landet låter vi vara osagt.

Med extrem fattigdom avses att leva på under en dollar per dag, vilket enligt FN:s beräkningar är en brutal verklighet för ofattbara 1,2 miljarder människor. Även om detta är under alla omständigheter oacceptabelt så har en fattig människa som lever på landsbygden och har tillgång till mark trots allt andra möjligheter att få mat för dagen till sig och sin familj än vad en fattig människa som lever i en stad har. Regeringens slutsats av det förenklade resonemanget ovan blir att FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO behöver stärkas när det gäller att bekämpa fattigdom och hunger, vilket dock tillsammans med ett starkare WFP (World Food Programme) och en totalt sett bättre samordning av alla FN:s verksamheter är välkommen.

Regeringen säger sig arbeta aktivt i arbetet med global livsmedelssäkerhet. Dock går enligt Miljöpartiets förmenande arbetet som rör gensäkerhet inom WHO:s standardiseringsorgan Codex Alimentarius alldeles för långsamt fram, trots svensk ordförande. Både avfärdandet av illusionen om genförändrad mat som lösningen på världens hungerproblem, liksom behovet av klara strategier för:

• livsmedelssäkerhet (food saftey) - i vilket t.ex. kemikaliefrihet och näringsvärde ingår,

• livsmedelstillgång (food security) och inte minst

• livsmedelssuveränitet (food sovereignty), dvs. att varje land ska ha rätt att bestämma över sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, är omistliga delar i en användbar begreppsapparat mot hunger och för nollsvält.

Det vi vill tillfoga i analysen är att brist på mat inte bara uppstår på något magiskt eller oförklarligt sätt, utan är ett resultat av maktmissbruk och av grav misshushållning. Jorden kan föda mer än den befolkning vi nu har, men mänskliga rättigheter, fred och demokrati är de främsta förutsättningarna för en nollsvältsvision. Regeringen bör därför arbeta för nollsvält och för en korrekt orsaksanalys av matbrist och hungerproblemen, baserat på ovanstående.

Miljöfrågor

I enlighet med tidigare motioner från Miljöpartiet vill vi här återigen yrka på att Unep uppgraderas till ett regelrätt FN-organ samt att de olika multilaterala miljöavtalen bör överordnas WTO:s handelsregler, i synnerhet gäller detta relationen mellan Tripsavtalet och Konventionen om biologisk mångfald (CBD). Relationen mellan WTO och miljöavtalen sägs idag vara "ömsesidigt stödjande". I realiteten får dock som regel miljöavtalen stryka på foten, vilket är oacceptabelt. Detta bör ges regeringen till känna.

Genderfrågor

I samtliga reformeringsrapporter saknas på ett flagrant sätt jämställdhetsperspektivet. Även om Sverige säger sig driva genderfrågor sååterfinns de inte bland Sveriges prioriteringar när det gäller FN:s reformer. Det är ett faktum att FN aldrig kan förbättras om inte kvinnor tillåts ta plats och blir synliga, såväl internt som på fältet. Sverige bör därför högprioritera detta i reformarbetet.

Vi vill i sammanhanget också passa på att upprepa vårt krav på en större manskonferens i FN:s regi, eftersom mäns roll och deras delaktighet i arbetet för en jämställd värld alltför litet betonas. I den internationella diskussionen är det fortfarande för mycket så att jämställdhet ses som en "kvinnofråga". Vidare förväntar Miljöpartiet sig en betydligt mer kraftfull insats från svenska regeringens sida med avseende på implementering och bekantgörande av Säkerhetsrådets resolution 1325 (2000). Fem år efter att kvinnors roll i kallt konfliktarbete satts på agendan måste man med sorg konstatera att det mesta återstår att genomföra.

Mänskliga rättigheter och folkrätt

Regeringen berör i sin skrivelse kortfattat frågan om relationen mellan den klassiska statsbaserade folkrätten och det moderna individbaserade MR-arbetet. Ett mer problematiserande resonemang kring detta hade varit på sin plats, eftersom offentlig debatt på ett påtagligt sätt satt sökarljuset på denna problemställning efter Balkankrigen, Rwanda, Afghanistan- och Irakinvasioner. Den klassiska konflikten mellan en stats suveränitet och det internationella samfundets rätt att ingripa när stater kränker sina medborgares mänskliga rättigheter är emellertid inte olöslig. De två begreppen inbegriper varandra och är inte motställda. Detta bör tydliggöras inom ramen för en behövlig översyn av internationell rätt och om rättig-/skyldighet att ibland ingripa i staters "inre angelägenheter".

Under rubriken Mänskliga rättigheter nämns att Sverige i likhet med tidigare lagt fram den vartannat år återkommande resolutionen om 1966 års konventioner för mänskliga rättigheter. Efter att Sverige vintern 2004 slutat att aktivt motarbeta ett tilläggsprotokoll till konventionen om de ekonomiska, sociala och ekonomiska rättigheterna, hade det kanske även varit på sin plats med en redogörelse för hur man nu istället avser att verka för ett tillskapande av ett sådant fakultativt protokoll där medborgare kan ställa stater till svars för brister i individens ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i synnerhet när det gäller rätten till mat.

Behovet av nya konventioner

Miljöpartier menar att Sverige bör ta initiativ till och aktivt verka för att det utformas ytterligare två viktiga globala FN-konventioner; den konvention om icke-spridning av små och lätta vapen - SALW (Small Arms and Light Weapons) som det redogjorts för ovan, samt en konvention om rätten till vatten. Rätten till vatten täcks idag delvis av några andra konventioner, men denna livsviktiga och idag starkt hotade resurs måste stärkas och skyddas. Rätten till vatten måste betraktas som en mänsklig rättighet av egen kraft, i synnerhet i ljuset av millenniemålens uppfyllande.

Stockholm den 31 mars 2005

Lotta Hedström (mp)