med anledning av skr. 2004/05:86 Statlig organisation för handikappolitisk samordning

Motion 2004/05:So26 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, kd, m, c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Handikappdelegationen som stöd för regeringens samordningsarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Hjälpmedelsinstitutets nya roll.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samordning av ombudsmannaämbetena.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sisus.

Motivering

Många funktionshindrade lever i ofrivillig isolering - de kan inte ta sig ut och röra sig på offentliga platser på det sätt som de som inte har ett funktionshinder kan. Den fysiska tillgängligheten när det gäller byggnader, offentliga utemiljöer och allmänna kommunikationer är fortfarande alldeles för dålig i Sverige. Trots att vi tar ut världens högsta skatter klarar vi inte att skapa ett offentligt rum för alla. Trots målet att handikappanpassningar ska vara uppnådda till år 2010, trots lagen från år 1979 om kollektivtrafikens anpassning, klarar vi inte ens att genomföra det som brukar kallas enkla åtgärder i befintliga anläggningar, såsom ramper, avfasade trottoarkanter och liknande. Målen finns men det händer inte särskilt mycket.

Samma tråkiga utveckling ser vi på andra områden för stöd till funktionshindrade. Det fria skolvalet hindras av att många skolor inte är handikappanpassade. Det blir allt svårare för funktionshindrade att ta sig ut i arbetslivet, bland annat på grund av minskad omfattning av Samhalls insatser. Många funktionshindrade vittnar om bristande samordning av kommunens och landstingets insatser.

Regeringen vill ta ett steg i rätt riktning genom att föreslå en ny myndighetsstruktur på området. Tanken är att nå en bättre samordning av regeringens och sektormyndigheternas arbete på området. Paradoxalt nog väljer regeringen att bevara den delning av tillgänglighetsarbetet som finns i dag. Ansvaret är delat mellan Hjälpmedelsinstitutet och Tillgänglighetscentret vid HO. I regeringens förslag flyttas Tillgänglighetscentret till en ny myndighet. Vi menar att samordning nås bäst genom att centrala funktioner sköts inom en organisation.

Samordning med hjälp av Handikappdelegationen

Vi anser inte att det behövs någon ny, samordnande myndighet. Sverige behöver färre myndigheter, inte fler. Det är regeringens uppgift att samordna politiken, den rollen kan aldrig flyttas till någon annan. Däremot kan regeringen ta hjälp från Handikappdelegationen.

Handikappdelegationen är ett rådgivande organ för regeringen. Socialministern är ordförande. I delegationen ingår representanter för handikapporganisationerna och statssekreterare från Finansdepartementet, Utbildningsdepartementet, Kulturdepartementet, Miljödepartementet och Näringsdepartementet.

Handikappdelegationen bör följa utvecklingen på handikappområdet, hjälpa regeringen med samordning, lämna underlag för regeringens beslut och driva på för att målen i handlingsplanen ska uppnås. Vi ansluter oss alltså till en lösning som är snarlik Handisamutredningens slutbetänkande (SOU 2004:54). Skillnaden är att utredaren menade att en ny myndighet skulle visa att regeringen verkligen vill åstadkomma något. Den sortens symbolpolitik behöver vi inte mer av. Enligt utredaren har företrädare för handikapprörelsen framhållit den lösning vi nu föreslår som den mest intressanta.

Med en samordnande funktion skild från den genomförande organisationen (HI) undviker man att de strategiska frågorna drunknar i det dagliga arbetet. Detta var utredarens huvudpoäng i slutbetänkandet, något som helt har gått förlorat i regeringens skrivelse.

Hjälpmedelsinstitutet

Hjälpmedelsinstitutet bör vara det organ som har huvudansvaret för genomförandet av politiken på handikappområdet. Samtidigt ska naturligtvis handikappfrågor ingå som en naturlig del i många andra myndigheters arbete.

Vi instämmer i regeringens bedömning att Tillgänglighetscentret inte bör sortera under Handikappombudsmannen. Hjälpmedelsinstitutet har redan ett samarbete med Tillgänglighetscentret i frågor om tillgänglighet. Det är därför lämpligt att flytta centret dit för att få en helhetssyn på området.

Som regeringen nämner är det viktigt med ett helhetsperspektiv när det gäller tillgänglighets- och bemötandefrågor. Därför bör även frågor om kompetensutveckling i bemötande av personer med funktionshinder, som i dag ligger på Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus), hanteras av Hjälpmedelsinstitutet.

För att markera att Hjälpmedelsinstitutet får utökade ansvarsområden med våra förslag kan det vara lämpligt att institutet byter namn. Institutet kan då lämpligen byta namn till Handikappinstitutet, som det hette fram till 1998.

Handikappombudsmannen

De senaste 25 åren har vi fått en hel flora av ombudsmän: Jämställdhetsombudsmannen 1980, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 1986, Barnombudsmannen 1993, Handikappombudsmannen 1994 och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning 1999. Dessa bör föras samman i ett ombudsmannaämbete. De olika ombudsmännen har många beröringspunkter. En gemensam myndighet skulle ge samordningsvinster och ett starkare skydd för medborgarna.

Sisus blir inte längre en självständig myndighet

I enlighet med utredningens och regeringens förslag kan de delar av Sisus verksamhet som inte ska ingå i Hjälpmedelsinstitutets uppdrag föras över till andra myndigheters ansvarsområde. Därmed blir det, med vårt förslag, en myndighet mindre på området.

Stockholm den 6 april 2005
Kerstin Heinemann (fp)
Chatrine Pålsson (kd)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Kenneth Johansson (c)