med anledning av skr. 2004/05:125 Redovisning av fördelning av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 2004

Motion 2004/05:So39 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Arvsfondens nya organisation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avstående av arv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om projekt som tilldelats stöd av Arvsfonden.

Ny organisation

Vi moderater har i tidigare motioner föreslagit att fördelningen av arvsfondsmedel flyttas från regeringen och dess kansli. Nuvarande placering av Arvsfondens kansli hos Regeringskansliet - i kombination med Arvsfondsdelegationens tydliga koppling till ledande politiska tjänstemän i departementen - riskerar att allvarligt minska förtroendet för Arvsfondens användning. I sitt remissvar till Arvsfondsutredningen avstyrkte Statskontoret, Ekonomistyrningsverket och Kammarkollegiet förslaget att Arvsfondsdelegationen skall vara en nämndsmyndighet inom Regeringskansliet. Det främsta skäl som man uppger för detta ställningstagande är just risken för sammanblandning av statens finanser och medel ut Allmänna arvsfonden.

Vi delar uppfattningen att handläggningen till fullo bör ske utanför Regeringskansliet och anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Arvsrätt för kusiner

1734 års ärvdabalk stadgade en oinskränkt släktarvsrätt, det vill säga man följde släktbanden hur långt som helst för att hitta en arvinge. Tredje arvsklassen omfattade då alla övriga släktingar. Detta förändrades 1928. Genom beslut 1928 begränsades tredje arvsklassen genom att den kom att omfatta endast en del av den tredje parentelen, noga räknat far- och morföräldrar samt deras barn (mostrar och morbröder, fastrar och farbröder). Har man inga släktingar i någon av arvsklasserna och har underlåtit att förfoga över sin kvarlåtenskap genom testamente, tillfaller kvarlåtenskapen Allmänna arvsfonden.

Det framstår som självklart att det är bättre att egendom stannar i enskilda händer än att den tillförs en statligt kontrollerad fond, låt vara att fonden stöder en del behjärtansvärda projekt. Därför bör släktarvsrätten utökas.

Vänskapsband och ekonomiskt beroende tunnas i de flesta fall ut ju avlägsnare släktskapet är. Det är dock svårt att se att detta skulle motivera ett förstatligande av arvlåtarens tillgångar. Ett argument mot oinskränkt släktarvsrätt är att det kan vara svårt och kostsamt att forska efter avlägsna släktingar. Någonstans kan det därför trots allt vara lämpligt att dra en gräns. De fall då man måste söka arvingen längre bort än kusinernas krets torde bli tämligen fåtaliga. Den avgjort viktigaste förändringen av arvsrättsreglerna skulle därför vara att ge kusiner och deras avkomlingar rätt att ta arv.

Mot bakgrund av detta anser vi att ärvdabalken bör ändras så att till tredje arvsklassen hänförs alla släktingar som hör till tredje parentelen. Det innebär att släktarvsrätten skulle utsträckas till att omfatta även kusiner och deras avkomlingar.

Avstående av arv

Vi anser att gränsen för när regeringen träder in för att fatta beslut om att Arvsfonden avstår från arv skall höjas. Det förefaller onödigt att regeringen skall träda in på en så förhållandevis låg nivå. Det kan innebära att andra viktiga uppgifter trängs undan, vilket har negativa konsekvenser för den offentliga förvaltningens effektivitet. Gränsen för när regeringen skall fatta beslut bör därför höjas från två miljoner kronor till 20 miljoner kronor.

Synpunkter på projekt

Flera av de projekt som har beviljats stöd inom ramen för Allmänna arvsfonden är offentliga åtaganden som annars skulle finansieras via statsbudgeten. Det förefaller orimligt att Arvsfondens medel skall användas för att komplettera bristande offentlig resurstilldelning.

Exempel på saker som vi menar bör finansieras offentligt är projekt i direkt anslutning till regeringens satsning Flicka. I just detta fall är det speciellt angeläget att det går att ställa myndigheter till svars för den verksamhet som bedrivits. Flickaprojektet har fällts av ett enigt konstitutionsutskott för att ha utpekat vissa medier. Projektets verksamhet har med andra ord stått i konflikt med den grundlagsfästa pressfriheten. Det förefaller oklart hur detta problem hade hanterats om den aktuella verksamheten i stället bedrivits med finansiering av Allmänna arvsfonden.

Projekt i direkt anslutning till statliga åtaganden av den här typen bör rimligen bedrivas inom ramen för den offentliga finansieringen. När projekt utvärderas är det också till fördel om kostnader och fördelar enkelt kan ställas mot varandra. Att låta Arvsfonden delfinansiera insatser är därför inte bra. Vi menar att arvsfondsmedel i största möjliga utsträckning bör gå till verksamheter som inte är ett direkt ansvar för offentliga myndigheter. I annat fall riskerar Arvsfonden att legitimera offentliga myndigheters oförmåga att leva upp till sitt ansvar.

Ett annat exempel är stödet till barn och ungdomar med en förälder i häkte. Detta handlar om insatser som bör ingå i kriminalvårdens egen programverksamhet. Vi är även kritiska mot att arvsfondsmedel går till ungdomsråd. Detta är en verksamhet som ger ungdomar falska förhoppningar om att kunna påverka politiker och politiska beslut. När förändringar sedan inte sker riskerar man att konsekvensen blir frustration och missnöje som i värsta fall riktar sig mot det vuxna samhället. Klotter, även om det kallas graffiti, tillhör inte heller de verksamheter som bör uppmuntras med arvsfondsmedel.

Stockholm den 8 juni 2005
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Anne Marie Brodén (m)	Magdalena Andersson (m)
Maud Ekendahl (m)	Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Stefan Hagfeldt (m)