med anledning av skr. 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik i Sverige

Motion 2003/04:MJ56 av Jan Andersson m.fl. (c)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det i och med jordbruksreformen är än mer angeläget att jordbrukets s.k. ryggsäck lyfts av.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att reformen sätter ytterligare fokus på att det svenska jordbrukets och livsmedelssektorns konkurrenskraft måste stärkas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att 5/8 av det frikopplade stödet till potatisstärkelse bör utbetalas som regionstöd och 3/8 som ett frikopplat gårdsstöd utifrån referensperioden 2000–2002.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att om det uppstår ett ekonomiskt utrymme när det står klart hur mycket mark som anmälts 2005, så skall dessa pengar gå till att justera upp hektarbeloppen för åkermark.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stödrättigheterna skall tillfalla den som brukade marken under 2004.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att om Finland väljer att fortsatt koppla sitt stöd för vallfröodling, krävs det att Sverige följer Finlands modell.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige skall utnyttja möjligheten till en nationell reserv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att följa utvecklingen, så att konkurrenskraften inte försämras gentemot konkurrentländernas grönfodertorkar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige fullt ut utnyttjar möjligheterna inom LBU-program, vilket kräver svensk medfinansiering.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att handelsgödselskatten inte skall ingå i LBU-finansieringen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att man inte skall särbehandla jordbrukets arbetsmaskiner, utan även sänka dieselskatten för skogsbrukets arbetsmaskiner.

2 Inledning

Centerpartiet vet att livskraftiga lantbruk är en motor för landsbygden. Vi vet också att lantbruket skapar tillväxt för Sverige. Med ett konkurrenskraftigt lantbruk följer också livsmedelsförädlingsföretag, turistnäring, småskaligt skogsbruk och så vidare. Drygt fem procent av sysselsättningen i landet har jordbruket som grund (tio procent om man också inkluderar skogsbruket). Det krävs en modern jordbrukspolitik som uppmuntrar nya generationer att satsa på yrket. Det är därför med stor förskräckelse som vi ser hur regeringen behandlar näringen. Det är förvånande att regeringen inte respekterar eller visar tilltro till de gröna näringarnas tillväxtpotential.

Centerpartiet anser att det sättet som regeringen behandlade näringen, när man i elfte timmen börjar ”kohandla” med mp och v om jordbrukspolitiken, är under all kritik. Det arbete som de två referensgrupperna gjort under vintern riskerade helt plötsligt att vara förgäves. Det är inte konstigt att företagare runt om i vårt land fruktade stora omfördelningar. Det är däremot anmärkningsvärt att dessa duktiga företagare är så vana vid att bli styvmoderligt behandlade av vår regering, att reaktionen på skrivelsen blev att ”det kunde varit värre”. Pengar som redan hör till näringen och är utlovade sedan länge, bör självklart inte betraktas som några ”nya” pengar. Vi upplever en stark irritation ute bland lantbrukarna över svikna löften om skattesänkningar. Persson lovade redan 1999 sänkt dieselskatt men sedan dess har han istället bara höjt den och fortsätter att ge vaga, urholkade löften om en sänkning. Hur många gånger kan man lova någonting och ändå ha ett förtroende hos företagarna?

Det måste dock ses som positivt att näringen nu får besked om de svenska tillämpningarna av MTR-reformen.

3 Utgångspunkter

Utgångspunkterna för Centerpartiets ställningstagande kring införandet av EU:s reformerade jordbrukspolitik i Sverige, har redan från början varit att politiken ska främja dem som är villiga att satsa på ett levande lantbruk. Nystartare och utökare får inte komma i kläm i och med det nya systemet. Vi anser också att stödsystemen måste vara enkla att hantera för lantbruksföretagarna. Vid en framtida frikoppling av jordbruksstöden måste vi dessutom vara tydliga med att stöden utgår för den samhällsnytta som företagarna producerar, i form av sunda och säkra livsmedel och ett öppet kulturlandskap.

Centerpartiet har också varit tydligt med att reformen måste kopplas samman med Sveriges nationella jordbrukspolitik. Nu kommer det att bli än mer angeläget att se över utgifterna som svenska lantbrukare har och jämföra med sina kolleger som de konkurrerar med på världsmarknaden. Det handlar till exempel om enklare regelverk för företagare, att den s k ryggsäcken lyfts av och att politiker och allmänhet stöttar och inser värdet i ett levande lantbruk! Vad som ovan anförts om att det i och med jordbruksreformen är än mer angeläget att jordbrukets s k ryggsäck lyfts av bör ges regeringen tillkänna.

Det finns ett tydligt samband mellan svensk livsmedelsproduktion och inhemsk livsmedelsförädling och därmed arbetstillfällen. Reformen sätter ytterligare fokus på att det svenska jordbrukets och livsmedelssektorns konkurrenskraft måste stärkas. Detta bör ges regeringen tillkänna.

4 Val av modell

Centerpartiet stöder valet av en blandmodell och att reformen ska genomföras redan 2005. Centerpartiet menar också att det är lämpligt med en indelning i 5 regioner, där nuvarande regionerna 5 och 6 slås samman.

Det frikopplade stödet för potatisstärkelse bör utbetalas som ett gårdsstöd till viss del. 40 procent av stödet för potatisstärkelsen kommer att frikopplas i och med reformen. Centerpartiet anser att 5/8 av detta bör utbetalas som regionstöd och 3/8 som ett frikopplat gårdsstöd utifrån referensperioden 2000–2002. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Det är önskvärt att förstärka stödet till åkermark. Detta för att skapa ett rimligare förhållande till konkurrentländernas nivåer. Centerpartiet anser att om det uppstår ett ekonomiskt utrymme när det står klart hur mycket mark som anmälts 2005, så ska dessa pengar gå till att justera upp hektarbeloppen för åkermark. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Äganderätten för stödrättigheter i en blandmodell, skall fördelas till den som brukar marken under 2004. Detta är ett krav för att inte markägare skall kunna säga upp arrendatorn, för att i stället själv extensivt hävda marken. Vad som ovan anförts om att stödrättigheterna skall tillfalla den som brukade marken under 2004 bör ges regeringen tillkänna.

Centerpartiet anser att det är viktigt att inte enskilda brukare eller branscher kommer att drabbas orimligt hårt av reformen. Ett exempel på brukare som kan drabbas hårt är timotejfröodlarna. Många odlare är specialiserade på vallfröproduktion och i vissa bygder är det en betydande gröda. Det som kan slå hårt mot näringen är inte frikopplingen utan om det blir olika villkor i länderna. Sverige är ledande i Europa på timotejfröodling, ihop med Finland. Det är därför viktigt att vi får samma spelregler som våra största konkurrenter och det är därför angeläget att man följer Finlands val vid genomförande 2006. Idag finns det ett kilostöd som utgör ungefär halva intäkten och detta föreslås frikopplas enligt regeringens förslag. Om Finland väljer att fortsatt koppla sitt stöd för vallfröodling, krävs det att Sverige följer Finlands modell. Detta bör ges regeringen tillkänna.

5 Nationell reserv

Centerpartiet menar att den nationella reserven ska användas som en form av stötdämpare för de brukare som drabbas orimligt hårt av reformen. Den nationella reserven ska även användas för att möta utökare och nystartare, som har svårt att hävda sig på basis av referensåren. Vi menar att det finns ett särskilt stort socialt ansvar eftersom jordbruket utgör en speciell typ av företagande, där boendet också är kopplat till gården. En levande landsbygd kräver att det finns företagsekonomiskt lönsamma lantbruksföretag. Även om målsättningen har varit att omfördelningarna ska bli så små som möjligt i konstruktionen av blandmodellen, kommer det att finnas företag som varit väldigt beroende av dagens stödsystem och där omfördelningarna kommer att drabba dem hårt. Det kan handla om väldigt specialiserade företag som har en relativt intensiv produktion. Även dessa måste omfattas av den nationella reserven. Vad som ovan anförts om att Sverige ska utnyttja möjligheten till en nationell reserv bör ges regeringen tillkänna.

6 Graden av frikoppling

Centerpartiet instämmer i skrivelsens bedömning att handjursbidraget ska kopplas maximalt, dvs. 75 %. Utvecklingen inom nötköttssektorn måste följas nogsamt under de kommande åren, för att man vid översynen 2009 ska kunna göra en eventuell justering.

Likt vallfröodlingen är vallproduktion för hetluftstorkat foder en regionalt betydelsefull odling. Denna typ av produktion kan ge positiva miljöeffekter i regionen som berörs. Det är därför viktigt att följa utvecklingen, så att konkurrenskraften inte försämras gentemot konkurrentländernas grönfodertorkar. Detta bör ges regeringen tillkänna.

7 Nationellt kuvert

Centerpartiet ställer sig principiellt negativt till att använda ett s k nationellt kuvert. Vi menar att jordbruket står inför tillräckligt stora förändringar i och med frikopplingen och det kommer att vara dramatiskt nog. Att därutöver dra undan medel från den enskilde brukaren anser vi är att utsätta näringen för ytterligare påfrestningar. Börjar man använda ett nationellt kuvert så riskerar man att öppna för stora omfördelningar mellan branscher och bygder.

8 Modulering och LBU-programmet

Sverige måste utöka vår nationella budget för medfinansiering av samtliga stöd för miljö- och landsbygdsutveckling från EU. Vi måste bli bättre på att utnyttja de medel som finns inom EU:s budget. Genom moduleringen kommer allt mer av de rena produktionsstöden att föras över till LBU-stöd, vilket är en nödvändig och eftersträvansvärd utveckling. Samtidigt som det ställer än högre krav på vår nationella medfinansiering av LBU-programmen. Med tanke på den svenska regeringens inställning till medfinansiering hittills, känns den inte helt pålitlig i denna fråga. Att regeringen dessutom under vinterns förhandlingar talat om att använda LBU-stöd för att finansiera administrationen kring jordbruksreformen, gör oss än mer bekymrade. Centerpartiet kräver att Sverige fullt ut utnyttjar möjligheterna inom LBU-programmen, vilket kräver svensk medfinansiering. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Centerpartiet stödjer skrivelsens utökade satsningar på LBU-programmen men vi ställer oss samtidigt frågande till hur mycket nya pengar som verkligen förs in i programmet. Till exempel ska det användas 270 miljoner från handelsgödselskatten. Dessa pengar har alltså bönderna själva betalat in och tidigare har de återförts direkt till näringen. Centerpartiet menar att skatten på handelsgödsel måste bort om vi ska kunna konkurrera med övriga länder, och miljöstyrningen ska därmed ske på annat sätt. Vad som ovan anförts om att handelsgödselskatten inte ska ingå i LBU-finansieringen bör ges regeringen tillkänna.

9 Tvärvillkor, genomförandetidpunkt och övriga frågor

Centerpartiet har vid flertalet tidigare tillfällen motionerat i riksdagen om att arealstöd och samtliga djurbidrag ska utbetalas senast den 30 november för stödåret. Detta har vi dock inte fått gehör för utan regeringen fortsätter att använda utbetalningarna som en säkerhetslina för att klara statens utgiftstak, på bekostnad av den enskilde lantbrukarens likviditet. Nu kräver vi att utbetalningar av direktersättningar och frikopplade stöd läggs fast på datum före kalenderårsskiftet fr o m 2004, med hänsyn till lantbrukarens likviditetssituation.

Det krävs en infasningsperiod under några månader i samband med årsskiftet 2004/2005 för att undvika slakteriköer och marknadsstörningar inom nötsektorn.

En grundläggande princip vid fördelningen av stödrättigheter måste dessutom vara att tillgängliga belopp utnyttjas så långt som möjligt varje år.

Centerpartiet anser att tvärvillkoren ska anpassas till europeisk standard. Det är principiellt en fråga om att inte ha dubbelbestraffning i svensk förvaltning.

10 Produktionsskatter inom jordbruket

Eftersom jordbruket idag till stora delar styrs av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, innebär ”ryggsäcken” att svenskt jordbruk inte kan konkurrera på lika villkor. Om någon i vår svenska riksdag tror att svenska bönder kör mer ”för nöjes skull” p.g.a. sänkta dieselskatter så är det en stor felbedömning. Jordbrukaren är som vilken annan företagare som helst. Det gäller att hushålla med resurserna och få plus och minus att gå ihop. Det finns utredningar som påvisar tydliga konkurrensnackdelar jämfört med andra länder, t.ex. Danmark och Finland.

Det är mycket positivt om man nu äntligen kommer att sänka dieselskatten för jordbruket men vore samtidigt förödande om man särskiljer skogsbrukets arbetsmaskiner i detta hänseende. Skogen är en av Sveriges viktigaste exportnäringar med ett bidrag på 80–90 miljarder till Sveriges handelsbalans. Vad som ovan anförts om att man inte ska särbehandla jordbrukets arbetsmaskiner utan även sänka dieselskatten för skogsbrukets arbetsmaskiner bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 5 maj 2004
Jan Andersson (c)
Roger Tiefensee (c)	Eskil Erlandsson (c)
Margareta Andersson (c)	Birgitta Carlsson (c)
Kenneth Johansson (c)	Sofia Larsen (c)
Birgitta Sellén (c)