med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget

Motion 2003/04:Sf38 av Erik Ullenhag m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige för de nya EU-medborgarna fullt ut från den 1 maj 2004 skall tillämpa reglerna om fri rörlighet och att några övergångsregler därmed inte skall införas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen med hjälp av ambassaderna i respektive nytt medlemsland skall genomföra en informationskampanj för att välkomna arbetstagare till Sverige och informera om villkoren på den svenska arbetsmarknaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra reglerna på EU-nivå för att tydliggöra att den fria rörligheten handlar om fri rörlighet för arbetstagare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändra svenska regelsystem för att fler skall komma i arbete och för att bidragsberoende skall brytas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att minska den svarta sektorns omfattning i Sverige.

EU:s utvidgning – en historisk händelse

Den första maj i år är en historisk dag. Tiotals miljoner människor, som för bara drygt tio år sedan levde under kommunistiskt förtryck, kommer in i det EU som syftar till att säkra demokratin, friheten och freden.

Utvidgningen ger oss européer stora möjligheter att framgångsrikt möta de utmaningar vi står inför: att säkra freden, att motarbeta gränsöverskridande brottslighet, att hantera miljö- och klimathoten och att vässa vår konkurrenskraft i globaliseringens tid. En gemensam marknad utan handelshinder innebär en starkare ekonomi med fler och bättre jobb, högre tillväxt och fler investeringar.

Vi liberaler har tillhört de politiska krafter som arbetat hårdast för unionens utvidgning. Omedelbart efter Berlinmurens och den europeiska kommunismens fall, alltså redan innan Sverige självt blivit EU-medlem, talade Folkpartiet liberalerna för en snabb utvidgning av unionen till Central- och Östeuropa samt Baltikum. Hade liberaler fått bestämma skulle det som nu sker den 1 maj hänt för flera år sedan. Vi har kritiserat partier som varit skeptiska och politiker som dragit benen efter sig. Det var långt ifrån en självklarhet att unionens utvidgning skulle lyckas. Men tack och lov segrade denna gång de krafter på vår kontinent som har förmågan att se de historiska möjligheterna.

Nej till övergångsregler – se möjligheterna …

Rätten att ta arbete inom hela Europeiska unionens område har från början varit en hörnsten i EU-samarbetet. Att människor flyttar mellan länder ökar den ömsesidiga förståelsen och får positiva effekter på den europeiska ekonomin. Rätten och möjligheten att flytta ökar naturligtvis starkt individernas frihet. Det har blivit en självklarhet att alla medborgare i EU-länderna ska kunna resa, arbeta och leva i hela unionen på samma villkor.

Sverige har tidigare lovat de nya EU-medborgarna att de på samma sätt som de nuvarande unionsmedborgarna ska omfattas av den fria rörligheten. Människor i de nya medlemsstaterna trodde att Sverige och några andra länder skulle våga gå före och stå upp för ett Europa där de nya medlemmarna välkomnades med en öppen famn i stället för med en armbåge. Socialdemokraterna har nu brutit de löften som de avgav när Sverige var ordförandeland i EU. Göran Perssons omvändelse är på många sätt ett historiskt svek.

Vi säger därför nej till övergångsregler. En ungrare ska behandlas på samma sätt som en fransman eller en tysk.

Fri rörlighet – en konkurrensfördel för Sverige

Sverige och övriga Västeuropa behöver fler människor som arbetar. Kulturella och språkliga hinder talar för att migrationen från öst till väst inte kommer att bli så omfattande utan att vi dessutom kommer att behöva arbetskraftsinvandring från tredje land.

Den åldrande svenska befolkningen talar för att det är nödvändigt att på bred front föra en politik som ökar utbudet av arbetskraft. Arbetslösheten, sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna måste ner. Utanförskapet behöver brytas så att människor kan gå från bidrag till arbete. Studietiden kan förkortas om den används effektivare. Det ska löna sig att arbeta, så att människor stimuleras att träda in i och stanna i arbetslivet. I ett längre tidsperspektiv är det också mycket positivt om födelsetalen stiger.

Men även om allt detta lyckas kommer både Sverige och övriga Västeuropa att behöva arbetskraftsinvandring för att klara den framtida välfärden. Om vi inte får in människor från andra länder kommer det finnas alldeles för få i arbetsför ålder – vi kommer helt enkelt att vara alltför få som ska försörja alltför många.

Undersökningar visar också på att vi går mot en växande arbetskraftsbrist. Flera landsting genomför rekryteringskampanjer utomlands för att få läkare och sköterskor. Småföretag annonserar månad efter månad efter specialistkompetens, men ingen i Sverige söker de lediga jobben. Verkligheten i Sverige idag är att arbetslöshet och arbetskraftsbrist existerar sida vid sida.

Enligt FN behöver nettoinflödet av arbetskraft till EU uppgå till ca 3,6 miljoner per år fram till 2050 för att antalet personer i arbetsför ålder ska kunna hållas konstant. Enligt AMS arbetsgivarundersökning från juni 2002, riktad till privata såväl som offentliga arbetsgivare i Sverige, har inom vissa yrkesområden mer än 20 procent av arbetsgivarna inte fått tillräckligt med arbetssökande till utannonserade platser. Kommunförbundet beräknade i en rapport att rekryteringsbehovet i kommunerna, till följd av pensionsavgångar, uppgår till 570 000 personer fram till 2010. Det är således helt nödvändigt att införa större möjligheter för människor från andra länder att få komma in i vårt land för att arbeta.

Trots de alarmerande siffrorna är den svenska debatten kring arbetskraftsinvandring låst. Regeringens ovilja att utreda hur Sverige kan öppna för arbetskraftsinvandring har varit påtaglig – först i dagarna har den av riksdagen för länge sedan begärda utredningen om saken tillsatts. Retoriken som används i regeringens skrivelse om övergångsregler, liksom diskussionen om att behålla arbetsmarknadsprövningen även för de nya EU-medborgarna, ger ofrånkomligen intrycket att många inom socialdemokratin fortfarande ser utländsk arbetskraft som ett hot i stället för en tillgång.

Men regeringens resonemang håller inte. Även om vi lyckades att få in de nya svenskar som i dag saknar arbete på arbetsmarknaden kommer det att finnas behov av arbetskraftsinvandring.

Det dröjer inte många år innan de västeuropeiska länderna kommer att bli tvingade att konkurrera om den arbetskraft som kan tänka sig att flytta till Sverige och andra länder. Självklart kommer de nya unionsmedborgarna hellre att söka sig till ett land som välkomnade dem som fullvärdiga EU-medborgare från dag ett än till de länder som mötte dem med skepsis. Ett nej till övergångsregler skulle alltså vara en konkurrensfördel för Sverige.

Varje EU-medborgare som vill arbeta ska känna sig hjärtligt välkommen till Sverige. Sverige ska med hjälp av ambassaderna i respektive nytt medlemsland genomföra en informationskampanj riktad till de nya EU-medborgarna om villkoren på den svenska arbetsmarknaden. Syftet ska vara att få hit människor som vill arbeta, och information ska ges om att bidrag utan krav på motprestation i princip inte förekommer i Sverige.

Sveriges roll i det framtida samarbetet

Sverige är internationellt sett ett litet land, men under perioder har vi kunnat spela en avgörande roll på den internationella arenan. Inom EU har Sverige och svenska parlamentariker visat att det går att göra skillnad med hjälp av goda argument, men självklart kommer det svenska inflytandet att bli något mindre i ett utvidgat Europa.

Självklart spelar det roll för vår relation till de nya medlemsländerna hur vi agerar i samband med deras EU-inträde. Ett Sverige som vågar stå upp för de nya medlemmarna och låta medborgarna i dessa länder få röra sig fritt på samma sätt som medborgarna i de gamla EU-staterna kommer att få nya vänner och nya allierade. Ett Sverige som sviker sina tidigare löften riskerar dock att få sämre relationer med Polen, Ungern och de andra länderna som nu kommer in i EU. Ett nej till övergångsregler skulle kunna skaffa oss nya allierade i EU-samarbetet och därmed vara en investering för ett större svenskt inflytande i EU-arbetet de kommande åren.

… men vettiga regler ska gälla

OECD:s statistik om graden av integration i medlemsländerna – återgiven i organisationens senaste Sverigerapport – placerar Sverige allra sist en tabell över medlemsländerna. Som mått använder OECD andelen utlandsfödda män som har arbete. Det måttet kan naturligtvis diskuteras, men är enligt vår mening ett viktigt tecken på att Socialdemokraternas integrationspolitik havererat. All erfarenhet visar att jobb och egen försörjning är det mest avgörande för graden av integration i ett samhälle.

Regeringen och Socialdemokraterna försöker nu smita undan ansvaret för en misslyckad integration genom att argumentera för en mer restriktiv migrationspolitik. Övergångsregler för de nya medlemsstaterna kommer dock inte att lösa de stora integrationsproblem som Sverige brottas med. Snarare är det tvärtom. De signaler som Göran Persson sänt ut genom sitt tal om ”social turism” riskerar att leda till en större skepsis mot invandrare i allmänhet. Det underlättar knappast integrationen av dem som i dag befinner sig i utanförskap.

Folkpartiet liberalerna har en rad förslag på det integrationspolitiska området som syftar till att se till att människor kommer i arbete. Dessa förslag har sin aktualitet främst för dem som i dag sitter fast i bidragsberoende, men linjen är densamma i all Folkpartiets politik: jobb i stället för bidrag. Människor når självförverkligande genom arbete. Bidragsberoende leder till passivitet och utanförskap. Folkpartiet liberalerna driver denna linje såväl i Sverige som i EU. Vettiga regler ska gälla och vi har därför en rad förslag om regelförändringar som borde genomföras alldeles oavsett den förestående östutvidgningen.

Förändringar av EU-regler för att jobblinjen ska gälla

Folkpartiet liberalerna har tagit flera initiativ för att ändra de EU-regler som styr den fria rörligheten. Folkpartiets mål har varit generella regelförändringar som ytterligare tydliggör att den fria rörligheten inom EU handlar om fri rörlighet för arbetstagare. Folkpartiet har fått stöd för generella regelförändringar av Centerpartiet i Sverige och en rad liberala systerpartier i Europaparlamentet. Däremot har de svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet röstat emot alla förslag om generella regelförändringar och regeringen har i riksdagsdebatter visat att den är ointresserad av att ta initiativ på EU-nivå för att tydliggöra att den fria rörligheten handlar om fri rörlighet för arbetstagare.

Regeringen har såvitt vi kunnat få fram inte lyft ett finger i EU:s ministerråd för att genomföra de förändringar som skulle minimera risken för att människor hamnar i bidragsberoende i stället för i arbete. Socialdemokraterna har i stället för att verka för regelförändringar på EU-nivå kapitulerat och lagt förslag om övergångsregler.

Det behövs regelförändringar på EU-nivå. Inte för att östutvidgningen riskerar att leda till större problem än tidigare utan därför att regler som inte gynnar arbete före bidrag är fel oavsett om de gäller för svenskar, ungrare eller fransmän. EU-regelverket bör förändras på följande punkter:

1. Den s.k. tiotimmarsregeln ska ersättas med krav på självförsörjning för att en arbetstagare ska beviljas uppehållstillstånd.

2. Medlemsstaterna ska ha rätt att vidta åtgärder mot personer som medvetet flyttat för att utnyttja ett annat lands sociala trygghetssystem.

3. Inget land ska behöva betala försörjningsstöd till EU-medborgare som saknar uppehållstillstånd.

Förändringar av svenska regler för att jobblinjen ska gälla

De problem som Göran Persson varnar för när det gäller östutvidgningen har egentligen ingenting att göra med utvidgningen som sådan. Orsaken till att människor sitter fast i bidragsberoende är den misslyckade integrationspolitiken och orsaken till den omfattande svarta sektorn i Sverige är höga skatter och bristande kontroll. Dessa problem kommer att kvarstå även om övergångsregler skulle införas. Vi tar dock de verkliga problemen på stort allvar och vill i detta sammanhang lyfta fram ett par av de åtgärder som skulle behövas för att se till att människor som fastnat i passivitet kommer i arbete och för att svartjobb görs vitt:

• Jobbkrav i stället för bidrag

Alldeles för många i Sverige sitter fast i bidragsberoende. Vi anser att det alltid ska ställas krav på motprestation – helst arbete, gärna i kombination med språkutbildning, jobbsökaraktiviter eller liknande – när det gäller friska personer som uppbär försörjningsstöd. Det är fullt möjligt enligt nuvarande lagstiftning.

• Skattereduktion för hushållstjänster

Idag är det i stor utsträckning utländsk arbetskraft som utför obeskattade hushållstjänster. Mellan 63 procent och 74 procent av kostnaderna för en tjänst utgörs av skatter och sociala avgifter. Inkomstskatter, sociala avgifter och moms driver upp timpriset till nivåer som nästan inga hushåll med normala inkomster är beredda att betala. Mer eller mindre allt hushållsarbete som utförs mot betalning utgör i dag svart arbete.

Det enklaste sättet att förändra situationen är att införa en skattereduktion för hushållens köp av den här typen av tjänster genom en skattereduktion i företaget för halva totala arbetskostnaden samt förenklade regler för privatpersoner att betala in skatter och sociala avgifter.

• Större insatser mot skattefusk

Svenska myndigheter bör ges större resurser att komma åt skattefusk och annan illegal verksamhet. I den svenska modellen spelar facket en viktig roll för att tillvarata arbetstagarnas intressen i fråga om löner och anställningsvillkor. Den rollen kommer självfallet att bestå också i ett läge när inflödet av arbetskraft från andra länder ökar. Det är dock viktigt att slå fast att när det gäller kontrollen av efterlevnaden av lagar och bestämmelser är det en myndighetsuppgift.

Sammanfattning

EU:s östutvidgning är en av de största händelserna i vår samtid. Vår förhoppning är att utvidgningen bland annat kommer att medföra att vi kan locka människor till Sverige för att arbeta. Vi säger därför nej till övergångsregler men menar samtidigt att det av andra skäl är centralt att genomföra åtgärder som kan leda till att jobb ersätter bidragsberoende och för att svensk arbetsmarknad ska fungera bättre än i dag.

Vi är övertygade om att fri rörlighet för de nya medlemsstaternas medborgare inte kommer att vare sig ställa till problem på svensk arbetsmarknad eller öka antalet som sitter fast i bidragsberoende. Men om vi skulle ha fel vill vi understryka att det finns möjlighet att återkomma med särskilda regler för de nya medborgarna. Att utan större saklig grund, som regeringen gör, utgå från att det blir problem och ”välkomna” de nya EU-medborgarna med diskriminering ställer vi oss dock helt avvisande till.

Stockholm den 24 mars 2004
Erik Ullenhag (fp)
Tina Acketoft (fp)	Gunnar Nordmark (fp)
Birgitta Ohlsson (fp)