med anledning av skr. 2003/04:110 Demokratipolitik

Motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en förbättrad analys av varför väljarna i mindre utsträckning röstar i kommun- och landstingsval än i övriga val.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det behövs en förbättrad analys av vilka åtgärder som skulle stimulera fler medborgare att delta och ta förtroendeuppdrag samt av varför många väljer att lämna förtroendeuppdrag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fullmäktige skall besluta om att anordna en rådgivande folkomröstning om 10 % av medborgarna kräver det.

Motivering

Regeringens skrivelse om demokratipolitik ger en intressant bild av hur den svenska demokratins utveckling förhåller sig till de mål som riksdagen lagt fast. Valdeltagandet ska öka väsentligt i de nationella och kommunala valen liksom i valet till Europaparlamentet. En ökad andel av medborgarna skall inneha någon form av politiskt förtroendeuppdrag. Medborgarna ska ha bättre möjligheter än idag att delta och påverka den politiska processen och möjligheterna ska bli mer jämlika.

Valdeltagandet sjunker

Av skrivelsen framgår att valdeltagandet fortsätter att sjunka, såväl i riksdagsvalet som i kommun- och landstingsfullmäktigevalen. Särskilt markant är minskningen bland förstagångsväljare. Andelen personröster minskade i samtliga val.

I analysen av varför valdeltagandet minskar konstateras att forskningen visar att de konstitutionella ramarna har betydelse för nivån på valdeltagandet. Den nedåtgående trenden i väljarnas partiidentifikation anges som ännu en orsak till det sjunkande valdeltagandet.

Bland de åtgärder som regeringen vidtagit för att öka valdeltagandet återfinns många administrativa insatser och information via olika myndigheter och förvaltningar.

En fråga som det finns anledning att pröva i den fortsatta processen är på vilket sätt dessa åtgärder stärker eller försvagar den pågående trenden. Om det är så som skrivelsen antyder, borde då inte frågan ställas vilka alternativa åtgärder som måste vidtas för att stärka väljarnas motivation för att delta i de allmänna valen? I detta sammanhang finns alla skäl att pröva också de konstitutionella ramarna i den kommande författningsutredningen i syfte att stärka väljarnas möjligheter till ansvarsutkrävande, deltagande och påverkan.

Väljaren tenderar måhända att välja deltagande i ökad utsträckning i de val som upplevs som extra betydelsefulla. Detta kan man möjligen utläsa i bilden av att man idag deltar i större utsträckning i riksdagsval än i kommun- och landstingsval. Av det skälet ökade förmodligen också deltagandet i den senaste folkomröstningen. Här behövs en förbättrad analys av varför väljarna i mindre utsträckning röstar i kommun- och landstingsval. Saknas idag utrymme för reellt inflytande, vilket är avgörande för att motivera väljarna att delta? Detta bör ges regeringen till känna.

Färre förtroendevalda

Målet som riksdagen antagit är att andelen medborgare som har ett förtroendeuppdrag ska öka och som ett delmål anges 10 000 fler förtroendevalda i kommuner och landsting år 2010. Av skrivelsen framgår att andelen förtroendevalda fortsätter att minska samtidigt som uppdragskoncentrationen växer. Istället för att öka riskerar andelen förtroendevalda att minska med bortåt 10 000 till år 2010, om utvecklingen fortsätter. Självklart påverkar detta representativiteten och morgondagens folkstyre.

Allt färre har någon uppfattning om de förtroendevaldas sätt att sköta sina uppgifter och många vet inte vem som har ansvaret. Allt färre känner någon förtroendevald. Självklart påverkar detta såväl medborgarnas uppdragsvillighet som förutsättningarna för att kunna utkräva ansvar i allmänna val. Med allt färre uppdrag väljer allt fler av medborgarna också att lämna partipolitiken. Kvar blir en allt mindre aktiv kärna. Detsamma synes gälla även för föreningsliv i övrigt.

Det saknas en analys av vilka åtgärder som skulle stimulera fler medborgare att delta och ta förtroendeuppdrag. Likaså saknas en analys av varför många väljer att lämna förtroendeuppdrag. Finns ett reellt utrymme att påverka eller upplever allt fler att de blir ”statliga tjänstemän” och väljer de då hellre att ta anställning som sådan än att åta sig ett förtroendeuppdrag med åtföljande ansvar? Utvecklas en möjlighet att tycka för många men med makt för allt färre, till följd av den pågående utvecklingen? Främjar eller motverkar denna utveckling ett högre valdeltagande? Här behövs en utvecklad analys. Detta bör ges regeringen till känna.

Deltagande mellan valen

Deltagande mellan valen måste på olika sätt utvecklas. Insatserna för att främja ett rikt föreningsliv och ett starkt civilt samhälle måste stärkas. Det kräver ett ökat utrymme för den enskilda människan att i samverkan hitta och forma lösningar. All makt utgår från medborgaren – som delegerar delar av den i allmänna val. Men medborgarens maktrum måste vidgas, likväl som det kommunala självstyret. Det krävs mindre uppifrånstyre för att bryta igenom den bild av att någon annan alltid har uppdraget, ofta någon myndighet eller förvaltning. I detta sammanhang blir den kommande översynen av författningen central.

Av skrivelsen framgår att många medborgare som väcker förslag har bristande kännedom om ansvarsfördelningen i den offentliga verksamheten. Detta talar också för att det behövs ett nytt perspektiv i det offentliga styret för att främja deltagande.

Antalet folkomröstningar i landets kommuner har sedan möjligheten öppnades 1977 varit 68 medan 164 har avslagits av fullmäktige. Av de rådgivande omröstningar som genomförts har fem tillkommit genom folkinitiativ, medan 75 folkinitiativ avslagits. Om medborgare som engagerar sig och deltar mellan valen ska känna att det är meningsfullt krävs att det finns klara spelregler. För folkets initiativ finns stipulerat ett krav på att 5 procent av medborgarna ska stå bakom kravet för att fullmäktige ska behandla det. På motsvarande sätt borde det införas ett krav på fullmäktige att om ett visst antal medborgare så kräver måste omröstning genomföras. Här har riksdagen vid ett flertal tillfällen tydligt klargjort sin uppfattning och krävt att regeringen skall återkomma med initiativ i enlighet med riksdagens tillkännagivande. Det förslag som redovisas i denna skrivelse ger inte en bild av att regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med ett lagförslag så som riksdagen begärt. För att undvika att regeringen underlåter att återkomma till riksdagen med det lagförslag som riksdagen begärt bör riksdagen ånyo tydliggöra för regeringen som sin mening att om 10 procent av medborgarna så kräver skall fullmäktige besluta om att anordna en rådgivande folkomröstning. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 1 april 2004
Kerstin Lundgren (c)
Agne Hansson (c)	Eskil Erlandsson (c)
Viviann Gerdin (c)	Johan Linander (c)
Claes Västerteg (c)	Margareta Andersson (c)