med anledning av skr. 2002/03:120 2003 års redogörelse för företag med statligt ägande

Motion 2002/03:N21 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Skrivelsen 3

4 Statligt företagande snedvrider konkurrensen 3

4.1 Oklara motiv till det statliga ägandet 4

4.2 Kraftig resultatförsämring 4

5 Stoppa hemlighetsmakeriet 5

6 Riktlinjerna om löner och pensioner 6

6.1 Bonus- och incitamentssystem 6

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det statliga företagandet snedvrider konkurrensen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avveckling av sådan myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en motivering till varför vart och ett av bolagen med statlig ägarinblandning även framgent bör ha sådan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om renodling av rollerna och privatisering av statliga företag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stopp för hemlighetsmakeriet vid förvaltningen av de statliga företagen.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om helt offentliga bolagsstämmor i alla statliga företag.

7. Riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder i syfte att säkerställa att en avgången vd i ett statligt företag inte samtidigt kan uppbära lön och avgångsvederlag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i statliga bolag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bonussystem inte skall tillämpas för företagsledningarna i statligt ägda bolag.

3 Skrivelsen

I skrivelsen lämnar regeringen sin årliga redogörelse för förvaltningen av statens företagsägande och för verksamheten i de företag och affärsverk som Regeringskansliet förvaltade vid årsskiftet 2002/03.

Svenska staten är Sveriges största företagare både räknat i omsättning och antalet anställda. Totalt omfattar portföljen sextiotalet företag med verksamhet inom energi, råvaror, konsumentvaror, tjänster, turism, handel, telekom, transport, finans och fastigheter. Företag med statligt ägande utgör cirka 25 procent av det inhemska näringslivet.

4 Statligt företagande snedvrider konkurrensen

Statlig kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem för en fri och rättvis konkurrens. Fyra av fem statliga bolag verkar på fullt konkurrensutsatta marknader. I praktiken agerar bolagen där med den statliga beskattningsrätten som eget kapital.

I Konkurrensverkets statistik över företag som missbrukat sin dominerande ställning syns SAS, Telia, SJ och Posten. De statliga bolagens dominans är därmed inte bara olämplig, utan även olaglig. Av domstolsavgöranden angående missbruk av dominerande ställning som Konkurrensverket redovisar på sin hemsida, rör över 60 procent företag med statlig ägarinblandning. Även i fråga om ifrågasatt konkurrensbegränsande beteende, där medborgarnas anmälningar registreras, är de statliga och kommunala bolagen överrepresenterade.

Problemen har också bekräftats av Statskontoret. I rapporten Staten som kommersiell aktör (2000:16) redovisades bl a följande.

• Hälften av alla myndigheter och statliga företag bedriver konkurrensutsatt verksamhet i påtaglig omfattning.

• Det finns ett stort utbud av statliga tjänster på konkurrensutsatta områden som endast till en del sammanfaller naturligt med myndigheternas kärnverksamheter.

• Det saknas bärande motiv till varför man bedriver den konkurrensutsatta verksamheten.

• En fjärdedel av de statliga myndigheternas och bolagens verksamhet på konkurrensutsatta områden har märkbar och negativ effekt på marknadens funktionssätt.

Dessutom bedriver en rad myndigheter konkurrensutsatt verksamhet, vilket leder till att konkurrenssituationen på marknaden påverkas. Vi föreslår att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag för att avveckla denna typ av konkurrenssnedvridning.

4.1 Oklara motiv till det statliga ägandet

I många fall är skälen till det statliga företagandet ytterligt oklara. Motiven har varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen av naturresurserna. Senare har motiveringarna ofta varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten även ansett det angeläget att ta över nedläggningshotade företag, som sedan behållits.

Med början under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram i samhället. Enligt denna syn är privatiseringar mer en praktisk än en ideologisk fråga. Skälen till förändringen är flera. En orsak är de allt starkare kraven på tydliga och aktiva ägare i företagen. När staten själv äger företag samtidigt som den har ansvaret för att fastslå reglerna för näringslivet uppstår en otydlighet i ägarrollen.

En annan orsak till den nya synen på privatiseringar är de allt mer ansträngda statsfinanserna i flera länder. Detta tvingar staterna att koncentrera sina resurser på det allra viktigaste och överlåta risktagande och ägande till andra.

En tredje orsak är att privatiseringar leder till en högre effektivitet. Överlastade statsapparater blir av med uppgifter och skötseln av företagen blir effektivare med nya, tydligare ägare. Privatiseringarna innebär vinster, både för staten och för de nya ägarna.

Det har länge rått oklarheter kring vilken strategi den socialdemokratiska regeringen har med sitt ägande. Inte heller i årets redogörelse redovisar regeringen några motiv till det omfattande statliga företagsägandet.

Rimligen borde bevisbördan ligga på regeringen. Vi föreslår att regeringen i den årliga redogörelsen, i anslutning till varje bolag med statlig ägarinblandning, skall motivera varför staten även fortsättningsvis skall upprätthålla ägandet. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras bör ingå i den privatiseringsplan som vi vill att regeringen omgående presenterar.

4.2 Kraftig resultatförsämring

Under det gångna året har resultatutfallet försämrats kraftigt i den statliga företagssektorn. Om vinsterna från statens verksamhet med spel och dobbel samt försäljning av vin, sprit och el exkluderas så gick de statliga företagen t o m med en förlust på i storleksordningen fyra à fem miljarder kronor. Det är inget bra betyg. Två företag har därtill tvingats att upprätta kontrollbalansräkning enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Det är till fördel om rollerna renodlas. Staten skall ange spelreglerna och de legala förutsättningarna för näringverksamhet men inte agera som en stor aktör på marknaden. För att förbättra konkurrenssituationen, arbetsmiljön i berörda företag och öka allmänhetens aktieägande bör inledningsvis ett trettiotal av de idag statligt ägda bolagen privatiseras.

Privatiseringarna måste ske på ett ansvarsfullt sätt och så att företagens framtidsförutsättningar stärks. Politikerinflytandet över kommersiella beslut måste bort. Dessutom är det viktigt att privatiseringarna genomförs på ett sådant sätt att staten får bra betalt och att försäljningarna bidrar till att sprida aktieägandet.

Det är också av stor betydelse att hänsyn tas till läget på de finansiella marknaderna. Omfattande utförsäljningar av statliga företag kan få effekter både på näringslivets riskkapitalförsörjning och på tillgångsprisutvecklingen. Utförsäljningen ska därför ske i en takt som inte riskerar att få negativa återverkningar på de finansiella marknaderna.

5 Stoppa hemlighetsmakeriet

Hanteringen av vissa statliga bolag visar att det finns betydande brister i form av mörkläggning och hemligstämplar. När det statliga bolaget Teracom hade extra bolagsstämma i november 2001 hemligstämplade Kulturdepartementet dagordningen till bolagsstämman. Riksdagsledamöter, som har rätt att närvara, kunde alltså inte i förväg få veta vilka frågor stämman skulle avhandla. Allmänhet och journalister hade inte ens rätt att närvara. När SJ tvingades att upprätta en kontrollbalansräkning per den 30 september 2003 så hemlighölls denna för riksdagens ledamöter (!) ända till den 13 december. Om motsvarande dispositioner som SJ:s hade ägt rum i ett företag noterat på Stockholmsbörsen så hade en svensk Enron-skandal varit ett faktum.

När regeringen häromåret föreslog en kreditgaranti på två miljarder kronor till Teracom AB gjorde man bedömningen att bolagets ekonomiska ställning inte kunde redovisas i propositionen och heller inte var nödvändig för riksdagens beslut. Allt underlag var hemligstämplat. Riksdagens ledamöter skulle alltså inte få veta bakgrunden till behovet av nya friska pengar. Allmänheten, som ytterst får stå för risker och pengar, skulle heller inget få veta.

Motsvarande hemlighetsmakeri har under det senaste halvåret gällt när regeringen i fyra propositioner föreslagit rekonstruktioner rörande Svenska Skogsplantor AB, Teracom AB, SJ AB och Svensk Exportkredit AB. Inga beslutsunderlag har redovisats i propositionerna och departementets akter har hemligstämplats i sin helhet.

I privatägda, börsnoterade företag skulle ett likartat hemlighetsmakeri vara fullständigt otänkbart. Att inte redovisa viktiga ärenden på bolagsstämman strider mot börsreglerna. Att hemlighålla bolagets ekonomi för de som skall ställa en garanti vore helt verklighetsfrämmande. Att utestänga journalister från att närvara vid bolagsstämman i ett börsnoterat företag skulle vara lika märkligt.

Öppenheten i statliga företag måste öka. Allmänhet och journalister måste ges en ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor och dagordningar måste självklart vara utan hemligstämplar. Underlag för större beslut på bolagsstämmorna måste även de vara offentliga. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

6 Riktlinjerna om löner och pensioner

Regeringen har givit ut riktlinjer som rör anställningsvillkoren för personer i företagsledande ställning i de statliga bolagen. De omfattar bl a löner, avgångsvederlag och pensioner.

Riksdagens revisorer har i sin rapport 2002/03:10 Staten som bolagsägare konstaterat att de statliga företagen tenderar att utnyttja det för vd mest förmånliga löne- respektive pensionsavtalet. I vissa bolag struntar man i regeringens riktlinjer och träffar avtal om betydligt högre löner än vad som gäller för generaldirektörer för affärsverken eller statliga myndigheter av motsvarande storlek. Än värre är att man i fem bolag har tillåtit en ordning som innebär att en avgången vd samtidigt kan uppbära både avgångsvederlag och lön. Moderaterna anser att detta är oacceptabelt. Vi kräver att regeringen vidtar åtgärder i syfte att säkerställa att det sker en avräkning från avgångsersättningen om vd erhåller en ny anställning.

Slutligen har Riksdagens revisorer påpekat att flera pensionsavtal uppvisar oklarheter eller saknar uppgifter, vilket ger utrymme för tolkningar ifråga om vilka pensioner som bolaget har att betala. Detta är brister som kan leda till stora kostnader för de berörda bolagen och som ytterst är ett uttryck för Näringsdepartementets dåliga ägarstyrning. Det är djupt otillfredsställande att staten inte har bättre kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i de statliga bolagen.

6.1 Bonus- och incitamentssystem

Bonussystem är i teorin utmärkta. De ger företagsledningar och medarbetare goda incitament att agera på det sätt som bäst gagnar företaget och dess utveckling. I praktiken är det emellertid inte lika enkelt.

För det första är det inte lätt att konstruera bonussystem som verkligen ger de rätta incitamenten. En svårighet är att fastställa parametrar som passar företaget i alla utvecklingsskeden och konjunkturfaser. Det är också svårt att säkerställa att incitamentsstrukturen blir sådan att ledningens åtgärder verkligen gagnar företagets långsiktiga lönsamhetsutveckling och inte mer kortsiktiga ambitioner.

Det finns onekligen avskräckande exempel att hämta från det privata näringslivet. Sålunda hade ett av Sveriges största börsföretag ett bonussystem för ledningen där ett positivt cash-flow utgjorde en viktig parameter. När företaget gjorde stora förluster tvingades man att i snabb takt avyttra anläggningstillgångar över hela världen. Bonuspremier utbetalades då till koncernledningen, eftersom dessa nödoperationer gav upphov till ett positivt cash-flow.

För det andra är det svårt att leva upp till högt ställda krav på insyn, öppenhet och transparens. Som exempel kan nämnas att det statligt ägda Vattenfall AB i sin årsredovisning ger en utförlig beskrivning av det bonussystem som tillämpas inom företaget. I jämförelse med många börsföretag framstår Vattenfalls redovisning som föredömlig. Inte heller Vattenfall kan dock offentliggöra de bonusavtal som har träffats mellan styrelse och verkställande ledning. Bonusparametrarna innefattar nyckeltal som företaget på goda grunder inte vill redovisa för sina konkurrenter.

I såväl statliga som privata företag är den verkställande ledningens löner, pensioner, fallskärmar och andra anställningsvillkor en styrelsefråga. Så måste det förbli. Moderaterna avvisar därför näringsministerns i media uttalade tanke på att reglera styrelsernas mellanhavanden med sina direktörer i lag. Det råder och skall givetvis råda full avtalsfrihet för bolagsstyrelser.

Enligt vår mening föreligger det dock en betydelsefull skillnad mellan statliga bolag och företag som är noterade på börsen. Den skillnaden är att man som privat aktieägare kan sälja sina aktier om man inte anser att företagets styrelse i sina relationer till den verkställande ledningen tillvaratar företagets och aktieägarnas intressen. Över det statliga företagets styrelse har man paradoxalt nog ingen kontroll alls.

Det är mot denna bakgrund som moderaterna anser att särskilda krav bör ställas på företag som helt eller delvis ägs av staten. De verkställande ledningarna i statligt ägda bolag skall betalas med fast lön och incitamentsprogram skall inte användas för företagsledningarna. Vi föreslår att regeringens riktlinjer om anställningsvillkor för personer i företagsledande ställning kompletteras med en sådan bestämmelse. Av staten utsedda representanter i delägda företagsstyrelser förutsätts agera i samma anda.

Vad vi här anfört om bonussystem till företagsledningar i statliga företag bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 12 juni 2003
Mikael Odenberg (m)
Ulla Löfgren (m)	Stefan Hagfeldt (m)
Henrik von Sydow (m)	Carl-Axel Roslund (m)
Peter Danielsson (m)	Ola Sundell (m)
Per Westerberg (m)