med anledning av skr. 2001/02:83 En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

Motion 2001/02:K82 av Per Lager m.fl. (mp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 29

2 Förslag till riksdagsbeslut 30

3 Inledning 30

4 Olika aktörers roll 32

5 Migrationspolitiska mål 33

5.1 Flyktingbarn 34

5.2 Utvisnings- och avvisningsförbudet vid risk för tortyr m.m. 35

5.3 Könsrelaterad förföljelse 35

6 Diskriminering 35

6.1 Jämställdhet mellan kvinnor och män 36

6.2 Rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering 36

6.3 Handikappolitiken 37

6.4 Diskriminering på grund av sexuell läggning m.m. 37

7 Barnpolitiken 37

8 Äldres rättigheter 38

9 Boendefrågor och segregation 38

10 Nationella minoriteter 39

10.1 Samerna 39

11 Polisens våldsanvändning 40

12 Rätten till domstolsprövning 40

13 Utbildning och information om mänskliga rättigheter 41

2 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av handlingsplaner för mänskliga rättigheter hos myndigheterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör verka för miniminormer som värnar en humanitär asylrätt.

3. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheter för flyktingar att söka humanitärt visum i tredje land.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om amnesti för gömda flyktingbarn.

5. Riksdagen begär att regeringen utreder ensamma flyktingbarns situation.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen inom EU bör verka för framtagandet av ett gemensamt handlingsprogram för hur ensamma flyktingbarn skall omhändertas.

7. Riksdagen begär att regeringen utreder förutsättningarna för och behovet av en mer generell diskrimineringslagstiftning för samtliga samhällsområden.

8. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten av en utökad kvinnojoursverksamhet, så att alla kvinnors och särskilt invandrarkvinnors behov av stöd kan tillgodoses.

9. Riksdagen begär att regeringen utreder transpersoners speciella behov av diskrimineringsskydd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barnkonsekvensanalyser och barnbilagor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äldres speciella situation.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samerna.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till domstolsprövning.

3 Inledning

Miljöpartiet ser med tillfredsställelse att regeringen sent om sider presenterar en nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna.

Vi noterar dock att regeringen tycks se skrivelsen främst som ett dokument riktat till den internationella arenan. Inget vore trevligare än om Sverige kunde utgöra ett gott exempel för andra länder på grund av att vi är ett land där de mänskliga rättigheterna fullt ut omsatts i praktiken. Det är avgörande för våra möjligheter att främja mänskliga rättigheter i andra länder eller för att påpeka att andra regimer brister i sin respekt för de mänskliga rättigheterna, att vi själva är trovärdiga. Miljöpartiet hade önskat att handlingsplanen varit mer konkret och nationellt fokuserad, att den identifierat problem och lämnat förslag på hur bristande uppfyllelse av de mänskliga rättigheterna på den nationella nivå kunnat åtgärdas.

De mänskliga rättigheterna värnas på internationell nivå genom FN:s konventions- och deklarationsarbete och på europeisk nivå genom den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, med dess dömande organ domstolen som garant för att anslutna stater skall tillämpa de i konventioner och protokoll givna rättigheterna. Även inom ramarna för EU-samarbetet söker man främja mänskliga rättigheter. På den nationella nivån återfinns grundlagsskyddade rättigheter, specifikt i regeringsformens första och andra kapitel, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, men även i en rad andra lagar såsom t.ex. socialtjänstlagen.

Sverige har tillträtt flertalet internationella och regionala konventioner på området samt planerar att fortsätta göra så. Vi hade tidigare ambitionen att vara internationellt drivande, men profilen har i mycket blivit lägre i anledning av EU-medlemskapet. Sverige har genom ovan nämnda grundlagar och övrig lagstiftning samt andra åtgärder/styrmedel sökt genomföra uppställda mål och internationella förpliktelser. Likväl har Sverige fått en hel del internationell kritik för att vi inte lever upp till våra konventionsåtaganden. Miljöpartiet kan t.ex. konstatera att Sverige inte lever upp till barnkonventionen på flyktingområdet, att vi har svårt att garantera sociala och ekonomiska rättigheter. Det allmänna skall t.ex. enligt regeringsformen 1 kap. 2 § andra stycket trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och en god levnadsmiljö. Trots regeringsformens högt ställda ambitionsnivå kan vi t.ex. inte tillse att alla ges ett fullgott boende utifrån den enskildes behov och förutsättningar. Människor borde inte behöva vara hemlösa i ett land som definierar sig självt som en välfärdsstat med respekt för de mänskliga rättigheterna. Analfabetism borde inte heller få existera i ett land med lagstadgad allmän skolplikt och rätten till utbildning inskriven i regeringsformen. Vi anser även att alla, oberoende av medborgarskap, skall få åtnjuta de mänskliga rättigheterna.

Vi har även ansett att det föreligger skäl att reservera oss i ett antal konventioner. Regeringen skriver i skrivelsen att den noga skall följa upp den kritik som riktas mot Sverige vad avser åtaganden om mänskliga rättigheter. Miljöpartiet hade hellre sett att regeringen inte bara följt kritiken utan konkret i handlingsplanen angett att kritik skall föranleda relevanta åtgärder. Formerna för detta pågående arbete kan diskuteras, t.ex. kan den interdepartementala grupp inom Regeringskansliet som föreslås i skrivelsen ges denna uppgift. Det viktiga är att relevant kritik leder till snabba åtgärder i samråd med riksdagen.

Samtliga svenska reservationer bör som regeringen skriver ses över. Översynen bör göras genom en oberoende parlamentarisk kommitté. Förekomsten av reservationer bör ingående belysas och debatteras. Ambitionen bör givetvis vara att Sverige inte skall reservera sig, dock kan i ett enskilt fall en reservation av olika orsaker vara påkallad. Konventioner i sig och efterlevnad av dem skall säkerställa att alla stater garanterar sina invånare mänskliga rättigheter. Det är sålunda rättigheterna som är det centrala, inte var konventionerna uppställs.

Miljöpartiet välkomnar att regeringen med jämna mellanrum avser att återkomma till riksdagen för att redovisa hur arbetet med de mänskliga rättigheterna fortskrider på nationell nivå. Det är väsentligt att regeringen kommunicerar såväl framgångar som motgångar. Miljöpartiet menar att riksdagen bör ges en mer aktiv roll i uppföljningen och utvärderingen av de mänskliga rättigheterna samt involvera i arbetet med att åtgärda kritik från FN:s granskningskommittéer och Europadomstolen. Med hänsyn till att fråga om mänskliga rättigheter griper över en rad departement, sektorer, myndigheter m.m., och därmed även en rad riksdagsutskott, riskerar enskilda frågor att inte få tillräcklig tyngd och uppmärksamhet eller att inte ses i ett större sammanhang. Uppföljningar och utvärderingar av handlingsplanen måste ha en problembaserad utgångspunkt och inte, såsom i föreliggande handlingsplan, i allför hög grad fokusera på hur väl vi implementerar och tillämpar de mänskliga rättigheterna.

4 Olika aktörers roll

Såsom regeringen konstaterar vilar ansvaret för att de mänskliga rättigheterna respekteras och tillämpas i enskilda fall och i beslutsfattandet på de offentliga aktörerna på nationell, regional och kommunal nivå. Vidare ansvarar givetvis lagstiftaren för att andra samhällsaktörer via lagstiftning verkar med respekt för de mänskliga rättigheterna. Miljöpartiet ser det som en självklarhet att mänskliga rättigheter skall beaktas i allt offentligt beslutsfattande samt utgöra grundvalarna för den offentliga verksamheten. För att garantera att rättigheterna de facto respekteras bör olika metoder m.m. utarbetas och ingå i utredningar, beslutsfattande och verksamhet.

Åtgärder för att stärka och effektivisera barnombudsmannen välkomnas. Sådana åtgärder bör i mån av behov föreslås vad gäller övriga ombudsmän. Ombudsmannainstitutet och tillämpliga lagar är för närvarande delvis under utredning. Miljöpartiet har i en tidigare motion föreslagit att regeringen utreder förutsättningarna för att de nuvarande ombudsmännen samordnas i en myndighet. Även huvudmannaskapet för ombudsmännen bör utredas. Idag lyder ombudsmännen under regeringen. Miljöpartiet anser att ombudsmännen både av praktiska men även av principiella skäl borde placeras under riksdagen. Deras integritet och trovärdighet skulle stärkas ifall de vilande direkt under de folkvalda, istället för under det verkställande arbetsutskottet regeringen.

Regeringen överväger att ytterligare uppmärksamma myndigheter med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter på deras ansvar. Det är närmast genant att myndigheter skall behöva uppmärksammas på sitt ansvar att värna om och respektera de mänskliga rättigheterna. Miljöpartiet vill påpeka att samtliga myndigheter bör uppmärksammas på sitt ansvar, inte endast de med ett särskilt ansvar. De senare borde dessutom på grund av sitt särskilda ansvar vara mer medvetna om frågorna i sin myndighetsutövning. Lämpligt vore t.ex. att ge samtliga myndigheter i uppgift att utarbeta en egen handlingsplan för mänskliga rättigheter i syfte att belysa hur olika rättigheter kan komma att aktualiseras i den egna myndighetsutövningen, vilka konsekvenser det får för arbetet samt föreliggande utbildningsbehov om rättigheterna och deras konsekvenser.

Med hänsyn till att kommunala beslut och den kommunala verksamheten berör den enskilde i så hög grad borde handlingsplanen ha behandlat det kommunala arbetet med – och ansvaret för – de mänskliga rättigheterna mer ingående. Kommunerna bör åläggas att införa lokala handlingsplaner för det egna arbetet med de mänskliga rättigheterna i stort och särskilda rättigheter specifikt. Miljöpartiet har i tidigare motioner framfört krav på barnkonsekvensanalyser i beslutsfattandet. Sådana analyser för olika rättigheter och grupper med särskilda behov bör inkorporeras i beslutsfattande och verksamhet. Kommunala handlingsplaner är viktiga för att styra utvecklingen i rätt riktning, men de främjar även den interna kunskapen om de mänskliga rättigheterna, förutsatt att dessa dokument är levande och använda i daglig verksamhet och beslutsfattande.

Miljöpartiet vill särskilt betona vikten av att samtliga offentliga lokaler, såsom beslutsforum, myndigheter och samlingslokaler handikappanpassas så långt möjligt. Ambitionsnivån måste i denna handlingsplan vara full tillgänglighet till offentliga handlingar och offentliga lokaler. Funktionshindrade måste ges samma möjlighet som andra att verka som förtroendevalda.

5 Migrationspolitiska mål

Till följd av Amsterdamfördraget har frågor om förföljelse och tortyr kommit att bli en del av gemenskapsrätten. Regeringen skriver att ett av målen med migrationspolitiken är att öka harmoniseringen av flykting- och invandringspolitiken inom EU. Enligt Miljöpartiet bör målsättningen vara att tillse att EU:s politik på området främjar högt ställda krav på rätten till asyl. Politiken skall vara i linje med internationella konventioner samt helst gå ännu längre i en strävan att värna den enskildes mänskliga rättigheter. Miljöpartiet kan inte acceptera harmoniseringsdokument som strider mot de mänskliga rättigheterna och/eller internationella konventioner på området. Sverige bör inom EU verka för miniminormer i harmoniseringsdokument som värnar en humanitär asylrätt och ha en högt ställd profil i dessa frågor. Det måste vara den enskildes rättighetsperspektiv som är det viktiga inte harmonisering och gemenskapspolitik som sådan.

Miljöpartiet anser att kommissionens meddelande om ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status giltig i hela unionen för den som beviljas asyl undergräver idén om harmonisering via miniminormer och strider mot de mänskliga rättigheterna på asylområdet. För den enskilde blir första landets reglering avgörande, utan möjlighet att få förnyad prövning i en medlemsstat med mer generösa regler. Den enskildes möjlighet att välja – eller oförmåga att välja – destinationsland blir avgörande för hans/hennes asylprövning.

Miljöpartiet menar att rätten till asyl, respekt för de mänskliga rättigheterna, humanitet, skäliga handläggningstider och rättsäkerhet skall utgöra målsättningen för den nationella migrationspolitiken och för Sveriges agerande i olika internationella och regionala forum. Vi bör kunna vara ett föregångsland och se internationella konventioner som miniminormer.

Regeringen avsätter 55 miljoner kronor för att handläggningstiderna hos Migrationsverket och Utlänningsnämnden inte skall öka. Miljöpartiet vill höja ambitionsnivån så att handläggningstiderna minskar. Det är inte till fyllest att endast uppnå att handläggningstiderna inte ökar. Den enskilde asylsökanden skall garanteras en individuell, snabb och rättssäker hantering av sitt ärende. Avgörande i bedömningen skall vara huruvida den enskilde uppfyller asylkraven och faller in under flyktingbegreppet, inte huruvida den enskilde av olika orsaker t.ex. initialt uppgett annan identitet eller initialt uppgivit andra uppgifter. Den enskilde kan av olika orsaker ha sett sig nödsakad att lämna inkorrekta uppgifter t.ex. till följd av felaktig information om vilka skäl som krävs för asyl/uppehållstillstånd. En human handläggning måste kunna ha överseende och uteslutande beakta om skäl för asyl/uppehållstillstånd finns. Effektivitetskrav och behov av så kallade ordnade former får under inga omständigheter åsidosätta kraven på humanitet, individuell prövning och rättssäkerhet.

Miljöpartiet har tidigare anfört att presumtiva flyktingar bör ges möjlighet att söka humanitärt visum vid t.ex. svensk ambassad i fall då det vore orimligt att låta den asylsökande avvakta handläggningen av asylärendet i ursprungs- eller transitland. Med orimlighetsrekvisitet avses att personen kan göra troligt att det föreligger grava hot mot liv och frihet.

5.1 Flyktingbarn

Vad avser barn måste deras speciella skyddsbehov beaktas vid asyl/uppehållstillståndsprövningen och vad avser handläggningen som sådan. Vid handläggning och prövning skall barnkonventionen tillämpas. Myndighetspersoner som handlägger ärenden där barn förekommer eller som i anledning av ett ärende kommer i kontakt med barn måste ha den kompetens som krävs för att förhålla sig till barn, barns behov och deras utsatta situation. Miljöpartiet vill särskilt uppmärksamma problematiken med gömda barn. Vi har tidigare anfört att ensamma eller gömda barn med familjer av humanitära skäl och med hänsyn till barnkonventionens krav måste ges asyl/uppehållstillstånd. Barn som ensamma kommer till Sverige är extra skyddsvärda och utsatta. Vi har under senare tid sett prov på effekterna av en oacceptabel handläggningen av dessa ärenden. De ensamma barnens situation och handläggningen av dessa ärenden måste utredas och nödvändiga åtgärder vidtas. Sverige bör verka för att man inom EU tar fram ett gemensamt handlingsprogram för hur flyktingbarn, särskilt ensamma, skall behandlas. Utgångspunkten skall vara barnkonventionens krav. Miljöpartiet kräver allmän amnesti för gömda flyktingbarn i Sverige.

5.2 Utvisnings- och avvisningsförbudet vid risk för tortyr m.m.

Avseende förbudet mot utvisning och avvisning på grund av risk för tortyr m.m. vill Miljöpartiet endast påpeka att risken för beslut i strid med förbudet måste undanröjas. Den internationella kritik som förekommit visar att beslutsfattande myndigheters kompetens bör öka. Brister avhjälps inte genom att regeringen följer upp hur Migrationsverket och utlänningsnämnden lever upp till visioner och verksamhetsmål. Dessa myndigheter har att följa gällande rätt på området och de mänskliga rättigheterna, varför utvisning eller avvisning inte får ske om risk för tortyr m.m. föreligger. Det är sålunda myndigheternas lagstadgade rättstillämpning regeringen skall följa för att vid behov vidta åtgärder.

5.3 Könsrelaterad förföljelse

Miljöpartiet ställer sig positiva till att könsrelaterad förföljelse inkorporeras i flyktinbegreppet.

6 Diskriminering

Miljöpartiet välkomnar tilläggsdirektiv till Diskrimineringsutredningen för att utreda en generell diskrimineringslagstiftning, omfattande samtliga relevanta diskrimineringsgrunder och samhällsområden. Frågans omfattning och dignitet medför att en parlamentarisk kommitté ovillkorligen bör tillsättas.

Miljöpartiet ställer sig bakom försöken att åtgärda alla former av diskriminering på våra högskolor. Studenter är en ur många aspekter marginaliserad grupp i samhället som står utanför de rättighetsregleringar som finns t.ex. inom arbetslivet. Därtill är det givetvis förödande för försöken att motverka diskriminering att unga människor under sin utbildning möter diskriminering eller själva utsätts för diskriminering. En diskriminering som kan tolkas som accepterad av samhället om motverkande åtgärder och motiverade sanktioner vid konstaterad diskriminering saknas. Studenter och elever på grund- och gymnasieskolan löper risk att få sitt liv påverkat av diskriminering samt att ta med sig diskriminerande värderingar ut i arbetslivet. Många andra grupper och enskilda utanför arbetslivet omfattas inte av diskrimineringsreglerna. Dessa bör därför göras generella för att kunna gälla hela samhället.

6.1 Jämställdhet mellan kvinnor och män

Avseende jämställdhet mellan kvinnor och män delar Miljöpartiet regeringens målsättning om att kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden. Arbetet för att åstadkomma ett jämställt samhälle bör intensifieras och måste genomsyra hela samhället.

Miljöpartiet vill specifikt uppmärksamma behovet av att kvinnojourerna byggs ut, att deras möjlighet att erbjuda professionell hjälp stärks. Alla kvinnor, oberoende av bostadsort och medborgarskap, skall ges tillgång till kvinnojourer och skyddat boende. Invandrarkvinnors situation och behov måste beaktas inom ramarna för den nuvarande kvinnojoursverksamheten eller genom tillskapandet av särskilda kvinnojourer inriktade på invandrarkvinnors behov. Såväl individens behov som integrationsaspekter bör beaktas. Konkret bör t.ex. kvinnojourerna ges medel för anlitande av tolk samt ha tillgång till tolkjourverksamhet för att snabbt kunna erhålla tjänsten. Vidare bör kvinnojourerna vid behov få tillgång till kompetens om etnicitet m.m. Behovet av generell kompetensförstärkning bör ses över och medel tilldelas för informations- och utbildningsinsatser. I det enskilda fallet bör möjlighet föreligga att snabbt kunna få tillgång till efterfrågad kompetens med hänsyn till att en kvinna kan uppsöka kvinnojouren vid akut skydds- och stödbehov.

I anledning av att vi inte lever i ett jämställt samhälle bör kvinnoperspektivet beaktas i all offentlig verksamhet, lagstiftning och annat beslutsfattande. I en handlingsplan för de mänskliga rättigheterna bör risken för att kvinnor kan bli utsatta för dubbel/multi-diskriminering belysas. En kvinna kan t.ex. bli diskriminerad på grund av ett funktionshinder eller etnisk tillhörighet och på grund av sin könstillhörighet.

Det är inte tillfyllest att frågan huruvida länsstyrelsen bör ges tillsynsansvar över jämställdhetslagens regler om aktiva åtgärder endast bereds inom Regeringskansliet. Tillsynsfrågan och vem som skall ansvara för tillsynen borde lämpligen utredas i ett vidare perspektiv t.ex. av Jämo.

6.2 Rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering

Regeringen beskriver i handlinsplanen en rad åtgärder och initiativ för att söka åtgärda problem relaterade till rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering. Samtliga företeelser är givetvis oacceptabla och ett aktivt arbete för att motverka dylika företeelser måste bedrivas och svara mot samhällsförändringarna. Gedigna utbildnings- och informationsinsatser krävs för att komma tillrätta med dessa problem i kombination med aktiva insatser och incitament för att minska segregation och öka integrationen inom alla samhällsektorer. Miljöpartiet hänvisar i denna motion till att vi samarbetat med regeringen om skrivelsen En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering och till vad vi sagt i anslutning till den skrivelsen.

6.3 Handikappolitiken

Som tidigare anförts skall målsättningen för handikappolitiken vara att tillse att samtliga medborgare, funktionshindrade eller ej, ges full möjlighet att delta i samhällslivet. Utgångspunkten skall vara den enskildes behov, inte statliga eller kommunala begränsningar. Alla former av faktisk diskriminering eller utrymme för framtida diskriminering bör omedelbart åtgärdas.

Motsvarande gäller givetvis även åldersrelaterad diskriminering oavsett om fråga är om barn, ungdomar eller äldre. Med hänsyn till den demografiska utvecklingen i Sverige där en större andel av befolkningen kommer att utgöras av äldre. Det borde ligga i samhällets intresse att bättre efterfråga den kompetens och erfarenhet som de äldre besitter samt att tillse att hinder för deltagande undanröjs.

6.4 Diskriminering på grund av sexuell läggning m.m.

Miljöpartiet efterlyser konkretare och mer långtgående åtgärder för full likabehandling av hetero- homo- och bisexuella i såväl arbetslivet som samhället i stort. Homosexuella skall ges rätt att ingå borgerligt äktenskap på samma villkor som heterosexuella. Den nuvarande partnerskapsregistreringen bör ersättas med äktenskap. Vi anser vidare att homosexuella i enlighet med den nyligen lagda samarbetspropositionen mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänstern skall ha rätt att adoptera på samma villkor som heterosexuella. Vi anser även att homosexuella skall ges rätt till assisterad befruktning.

Miljöpartiet anser att Diskrimineringsutredningen skall ges i uppdrag att undersöka transpersoners situation i samhället, om det föreligger behov av särskilt diskrimineringsskydd för denna grupp samt behov av att kriminalisera hets med anspelning på könsidentitet.

7 Barnpolitiken

Barns specifika behov och rättigheter har berörts i olika sammanhang i motionen t.ex. flyktingbarns rättigheter. Det borde vara en självklarhet att alla barn och ungdomar (oavsett medborgarskap) skall växa upp under goda och trygga förhållanden. Motsatsen får och kan inte tolereras. Samhället måste i stort och i det enskilda fallet beakta och värna om barns och ungdomars behov.

Miljöpartiet vill att FN:s barnkonvention införlivas i svensk rätt. För att ett införlivande skall ges reell effekt måste antingen uttryckligen stadgas i olika lagar att barnkonventionen skall beaktas eller också införlivas den på sätt som skett med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Båda förfarandena, men särskilt det senare, ställer stora krav på utbildningsinsatser. Barnperspektivet skall beaktas i all offentlig verksamhet och beslutsfattandet på nationell, regional och kommunal nivå. Detta sker lämpligen genom krav på barnkonsekvensanalyser som en naturlig del i beslutsunderlag samt genom att barnkonventionen tillämpas i olika verksamheter. Miljöpartiet vill att barnbilagor skall ingå i både kommunal- och statsbudget.

För att värna om de mänskliga rättigheterna generellt och för att värna om barns rättigheter specifikt måste samhället prioritera skola och utbildning. De mänskliga rättigheterna bör ges stort utrymme i undervisningen i grundskolan och på gymnasiet samt i utbildningen av samtliga professioner som verkar inom barnomsorgen, skolan och högskolorna.

Miljöpartiet är emot barnäktenskap. Barnäktenskap kan inte sägas vara förenligt med mänskliga rättigheter. Äktenskap skall ingås frivilligt av vuxna individer, inte av barn som saknar mognad och livserfarenhet att självständigt fatta ett så livsavgörande beslut.

8 Äldres rättigheter

Alla individer oavsett ålder skall garanteras sina mänskliga rättigheter och att denna rätt har som utgångspunkt den enskilda individens behov och förutsättningar. Synen på de äldre bör dock förändras så att den innefattar inte enbart äldres specifika behov och rätten att få dessa behov tillgodosedda på ett individuellt anpassat och respektfullt sätt, livs- och yrkeslivserfarenhet bör tillskrivas ett högre värde i arbetslivet och i samhället i stort. Samhället bör genom att tillskapa forum och instrument söka vägar för att kunna ta del av den resurs äldre utgör. Kompetens/erfarenhetsbanker skulle t.ex. vara ett effektivt sätt för myndigheter, beslutsfattare, organisationer och enskilda att komma i kontakt med äldre i specifika frågor. Viss erfarenhet eller en viss kompetens skulle kunna efterfrågas och möten för utbyte komma tillstånd. Vi måste förstå att en aktiv äldre generation inte utgör en belastning för samhället utan en resurs.

9 Boendefrågor och segregation

Miljöpartiet delar målsättningen för regeringens bostadspolitik, men efterfrågar konkreta åtgärder och incitament för att uppnå målsättningen. Vi kan konstatera att det krävs mer än retorik för att alla skall ges förutsättningar att leva i goda bostäder till en rimlig kostnad. Bostäder som dessutom är ekologiskt hållbara samt bidrar till jämlika och värdiga levnadsförhållanden. Bostadsbristen är akut i storstäderna, speciellt Stockholmsområdet. Förhållandena är desamma avseende mindre lägenheter/studentboendeformer på våra universitet och högskoleorter. Bostadsbristen försämrar människors livskvalitet, ekonomi, möjligheten att planera sitt liv, bilda familj, studera eller arbeta.

Ironiskt nog har under senare tid framförts argument att bostadsbristen i Stockholm lett till minskad segregation. Andra grupper än tidigare har sökt sig ut till förortsområdena på grund av att de inte kunnat få bostad i innerstan eller i mer attraktiva förorter. Lägenhetsomsättningen i tidigare mindre attraktiva förorter minskar. Även om resonemanget visar att det inte finns något ont som inte har något gott med sig bör aktiva samhällsåtgärder vidtas för att minska segregationen och öka integrationen på bostadsmarknaden. Miljöpartiet vill också uppmärksamma situationen i attraktiva skärgårdssamhällen och liknande miljöer, där boendekostnaderna medfört en omvandling från permanent- till fritidsboende.

Regeringen har avsatt 30 miljoner kronor för insatser mot hemlöshet. Enligt regeringsformen skall det särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till en bostad. Ur ett rättighetsperspektiv är hemlöshetsproblematiken ett misslyckande. Regeringen avsatte även 1999 30 miljoner kronor för hemlösa. I handlingsplanen ger nu regeringen ytterligare 30 miljoner under tidsperioden 2002–2004. Frågan är om dessa medel är tillräckliga samt huruvida redan vidtagna och planerade åtgärder angriper problemen.

Inom Regeringskansliet bereds för tillfället betänkandet ”Att motverka hemlöshet”. Miljöpartiet avvaktar Regeringskansliets beredning. Vi önskar dock redan nu anföra att boendefrågor måste lösas utifrån den enskildes förutsättningar, behov och önskemål. Bostadsbyggandet bör bli mer pluralistiskt avseende formerna, t.ex. borde olika former av kollektivboende kunna erbjudas på marknaden riktat såväl till individer med hemlöshetsproblematik, som till äldre, ungdomar eller vuxna yrkesarbetande och kombinationer av olika grupper som önskar ta del av kollektiva tjänster och aktiviteter.

10 Nationella minoriteter

Miljöpartiet ställer sig bakom de av regeringen föreslagna åtgärderna på området. Vi vill dock betona att minoritetspolitiken måste omsättas i verkligheten. Samtliga berörda grupper och enskilda individer måste ges det skydd och stöd som gruppen och individen behöver. Vi vill särskilt betona vikten av modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning i strävan att värna minoriteters möjligheter att verka i samhället samt för att värna och stärka den kulturella identiteten. För att öka förståelsen för minoriteters villkor, men även för att ge förståelse för samhället i stort och dess utveckling måste information och utbildning om minoriteter ges till alla.

10.1 Samerna

År 2002 kan Sverige alltjämt inte på ett godtagbart sätt värna om, och skydda, den ursprungsbefolkning som lever innanför vår nationella gräns, en gräns som i sig t.ex. utgör ett problem för rennäringen och därmed den samiska kulturen. Sverige lever inte fullt ut upp till sina internationella åtaganden. Sverige har dessutom inte ratificerat ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsbefolkningar. I dagarna kom en hovrättsdom i en marktvist mellan ett antal samebyar och en större grupp markägare. Tvisten har pågått i tolv år och domen gick samebyarna emot. Domen påverkar på ett avgörande sätt samebyarnas möjlighet att bedriva rennäring. Miljöpartiet hänvisar till tidigare motion som behandlar samerna och ILO. Här vill vi endast betona vikten av att markfrågan ges en tillfredsställande lösning utifrån ett rättighetsperspektiv samt att samerna med hänsyn till pågående rättsprocesser ges ekonomiska möjligheter att föra sin talan. Markfrågan får inte vara avhängig av möjligheten för berörda samebyar att finansiera rättsprocesser som i slutändan leder till svåra ekonomiska avbräck.

11 Polisens våldsanvändning

För att säkerställa allmänhetens förtroende för polisen och för övriga rättsvårdande myndigheter måste allmänhetens krav på demokratisk kontroll och insyn tillgodoses. Miljöpartiet avvaktar i denna fråga den parlamentariska kommitténs översyn.

12 Rätten till domstolsprövning

Miljöpartiet anser inte att det är till fyllest att regeringen endast följer utvecklingen vad avser krav på domstolsprövning som EG-rätten och Europakonventionen om mänskliga rättigheter ställer. I de fall då det kan konstateras att Sverige inte uppfyller krav på rättsprövning som stadgas i internationella konventioner, Europakonventionen om mänskliga rättigheter eller som följer av EG-rätten måste åtgärder för att säkerställa rätten till domstolsprövning omedelbart vidtas.

Miljöpartiet kan endast konstatera att regeringen själv nämner FN och EU:s beslut om att frysa tillgångar med anknytning till terrorism. I besluten regleras inte särskilt frågan om rätt till domstolsprövning för de personer som fått sina tillgångar frysta. Regeringen anför att det trots detta kan finnas möjligheter för dessa personer att föra saken till domstol. Bara det faktum att regeringen inte med säkerhet kan uttala att det föreligger en rätt till domstolsprövning samt vad som hittills förevarit i frågan visar att denna rätt inte kan tas för given. Den enskilde måste ges möjlighet att få sin sak prövad i domstol samt ges information om hur detta skall gå till. Motsatsen kan inte vara förenligt med våra rättsprinciper.

13 Utbildning och information om mänskliga rättigheter

Miljöpartiet delar regeringens bedömning att kunskapen om samtliga mänskliga rättigheter bör förbättras. Specifikt bör dess karaktär och odelbarhet belysas samt vilka rättigheter och möjligheter att erhålla dessa rättigheter som den enskilde eller en grupp har. Miljöpartiet har i en tidigare motion med anledning av regeringens proposition ”Demokrati för det nya seklet” föreslagit att samtliga invånare skall ges lättillgänglig information om våra grundlagar och mänskliga rättigheter m.m. i ett nationellt- europeiskt och internationellt perspektiv. Värdefullt vore givetvis ifall informationen kunde kombineras med olika former av utbildningsinsatser för den som önskar tillägna sig mer kunskap om rättigheterna eller delta i olika diskussionsforum.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 18 februari 2002
Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp)	Mikael Johansson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Lars Ångström (mp)