med anledning av skr. 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik

Motion 2001/02:MJ31 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen samt att utforma dessa så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att tillgå i statlig ägo.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna och stärka den privata äganderätten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avsätta mera resurser till plantering och skötsel av lövskog.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor, djur och natur.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla en ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får utkomst av reservats- och naturskyddsområden.

1 Ideella organisationers betydelse för naturvården

Organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Hembygdsförbund är antagligen de som har den bästa bevakningen av bevarandet av den biologiska mångfalden i kulturlandskapet. Även studieförbund och fiskevårdsföreningar spelar på många platser en stor roll i det ideella arbetet. Dessa organisationer studerar och följer vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och medverkar i opinionsbildningen, uppmuntrar till vård av byggnader och miljöer i såväl landsbygden som i stads- och tätortsmiljöer. I många fall bidrar organisationerna till skötsel och varsam förnyelse av dessa miljöer. Organisationernas verksamhet söker påverka utvecklingen på miljöområdet i positiv riktning. Även de närboende har ofta ett starkt engagemang och arbetar ideellt med lokal skötsel för att värna särskilt värdefulla naturområden.

Ska Sverige vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling är det nödvändigt att ta tillvara det engagemang som redan finns i verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att låta bli. Ersättningen till de ideella krafterna är blygsamma jämfört med vad tjänstemän och konsulter kostar. Anslagen till de ideella organisationer som är verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör räknas upp. Vad som ovan anförts om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör ges regeringen till känna.

2 Ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen

Öppna landskap med hagmarker och ängar är uppskattade inslag i vår natur. I de flesta fall är det generationer av bönder som har format det öppna landskapet och främjat den biologiska mångfalden. De natur- och kulturhistoriskt vackra landskapen ger inte bara dem som bor på landsbygden glädje. De betyder rentav ännu mer för de människor som inte har tillgång till detta i sin vardag. Många människor som bor i städer och förorter tillbringar fritid och semester på landsbygden, vilket för många ger god avkoppling och livskvalitet.

För att skapa en hållbar utveckling av den svenska miljö- och naturvården krävs ett nära samarbete mellan jord- och skogsägare och berörda myndigheter. Odlingslandskapets variation, som gynnar många växt- och djurarter, håller på att växa igen till följd av utarmningen av det svenska jordbruket. I Sverige har mycket av kunskapen om bondesamhället och dess kultur och traditioner gått förlorad i takt med att alltfler jordbruk försvinner. Det behövs en politik som lyfter fram värdet av att bruka odlingslandskapet som är vårt viktigaste kulturminne, men också det mest eftersatta.

EU:s miljöprogram har på många sätt gynnat ett öppet landskap och till viss del den biologiska mångfalden. Samtidigt har det varit svårt att rikta miljöprogrammen till de värdefullaste markerna, ofta intilliggande gårdar som brukar jorden. Ersättning för skötsel av betesmarker har varit betydelsefull. Vi förespråkar en fortsatt tillämpning av ersättning till markägare för att vårda det öppna landskapet som är ett gemensamt samhällsintresse. Jord- och skogsbrukarna utgör bra resurser som naturvårdare i Sveriges arbete att främja en hållbar utveckling. Denna kompetens bör användas i större omfattning mot att markägarna får ersättning för allt det arbete som krävs för att upprätthålla öppna landskap. Ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen måste öka. Programmen måste dessutom utformas så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden. Vad som ovan anförts om att öka ersättningsnivåerna för ängs- och betesmarksprogrammen samt utforma dessa så att de lättare kan anpassas till lokala förhållanden bör ges regeringen till känna.

3 Reservatbildning

Det är ett måste för alla inblandade och berörda, inte minst för markägarna, att det finns långsiktiga och tydliga regler för skyddet av den biologiska mångfalden. Reservatsbildningar måste föregås av ordentliga konsekvensanalyser. När staten pekar ut vissa områden som är särskilt intressanta att bevara är det viktigt att den enskilde markägaren inte drabbas på ett negativt sätt. Staten måste ta sitt ansvar att se till att detta inte sker. Markägaren måste ges skälig ersättning för de miljöinsatser som görs och vid bildandet av olika typer av reservat. Detta kan ske genom ekonomisk kompensation eller genom att ersättningsmark erbjuds. Utan en skälig ersättning försvåras möjligheterna för att få förståelse hos berörda markägare som drabbas av inskränkningar i nyttjandet av sin mark. Centerpartiet anser att detta vore en olycklig utveckling. Ekonomisk kompensation är i vissa fall problematisk. Många markägare som avstår sin mark till reservat eller accepterar andra inskränkningar för att skydda den biologiska mångfalden vill inte ge upp den rörelse som kan vara associerad med användandet av marken. Just mot bakgrund av detta är det viktigt att möjligheten till ersättningsmark prövas noggrant och gärna innan ekonomisk ersättning erbjuds vid reservatsbildningar.

Genom bildandet av det nya Sveaskog har möjligheterna ökat för att erbjuda ersättningsmark och även utförsäljning av skogsmark till enskilda. Detta arbete måste ske utan dröjsmål. Vid avsättning av skyddsvärd skog bör dock i första hand statlig skog avsättas för reservatsbildning. Reservatsbildning av övrig skog bör endast ske i de fall då likvärdig skog ej går att finna i statlig ägo. Vad som ovan anförts om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att tillgå i statlig ägo bör ges regeringen till känna.

En viktig princip, som vi återigen vill peka på, handlar om samrådsförfarandet när myndigheterna gör inventeringar av markområden. Inventeringarna inför Natura 2000 är ett typexempel på hur det inte får gå till. Många markägare kan vittna om att myndigheterna inventerade marker utan att markägarna var medvetna om det. Än värre från denna synpunkt är att Natura 2000-områden inrättats utan markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det befogat med obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Vad som ovan anförts om obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden bör ges regeringen till känna.

4 Skogsbruket

Ett hållbart skogsbruk måste ses i perspektivet bruka utan att förbruka. Vi måste kunna bruka skogens resurser utan att förbruka naturens eller människors livsvillkor. Tyvärr har ibland det moderna/storskaliga skogsbruket av olika anledningar missgynnat vissa arter, t.ex. den vitryggiga hackspetten, som är beroende av lövträd, gamla träd och död ved. Sveriges skogsägare är viktiga för miljöarbetet och har ett ansvar för att bevara den biologiska mångfalden. Den totala naturvårdshänsynen får också väl godkänt i den nyligen publicerade skogspolitiska utvärderingen SUS 2001.

Skyddet av den biologiska mångfalden måste självfallet fortsätta. Samtidigt är det viktigt att slå fast att staten har ett övergripande ansvar för att den enskilde markägaren inte ska hamna i kläm vid reservatsbildningar på privat mark.

4.1 Privat äganderätt

Skogsnäringen har stora möjligheter till en positiv utveckling. Sverige har en blandad ägostruktur. Centerpartiet värnar det spridda skogsägandet med allt ifrån familjeskogsbruk till skogsbolag. Särskilt positivt ser vi på det småskaliga skogsbruket. Skogsbruket verkar på en fri marknad och Centerpartiet tror på markägarnas ansvar och möjligheter att utveckla näringen inom de ramverk som finns för skogsbruket. Det finns i Sverige en stor kunskap och vilja att förvalta skogen på ett bra sätt.

I det svenska samhället finns i dag ett brett stöd för det enskilda ägandet. Själva ägandet ifrågasätts inte från så många håll men det finns många som vill urholka det privata ägandet. Ett tydligt exempel på detta är viljan att försvaga den grundlagsstadgade rätten till ersättning vid ingrepp. Det är en absolut nödvändighet att markägare ges full ersättning när skogsmark av olika anledningar tas ur skoglig produktion och omvandlas till reservat och liknande. Det är olyckligt om gränsen för vad en markägare ska acceptera i form av inskränkningar flyttas mot en större grad av tillåtande för denna form av inskränkning. I Centerpartiets miljömålsmotion, i vilken miljömålet levande skogar behandlas, finns mer om problematiken kring markägarnas perspektiv. Ett ensidigt hävdande av det gemensammas intresse framför den enskildes äganderätt riskerar att leda till en ökad misstro mot rättsstaten och till att människor i allt mindre utsträckning känner det personliga ansvaret för sin egendom och miljöpåverkan.

Den privata äganderätten måste skyddas och ständigt försvaras. Äganderätten ska inte försvagas utan förstärkas. Vad som ovan anförts om att värna och stärka den privata äganderätten bör ges regeringen till känna.

4.2 Lövskogsplantering

Det är angeläget att få in mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra och mellersta Sverige. Samtidigt finns det en stor oro hos skogsägarna kring lövskogen. I och med att många nyckelbiotoper kan finnas i lövskogen finns en oro för att staten genom olika former av avsättningar ska ta marken ifrån ägarna. Med tanke på regeringens högt ställda mål om skogsavsättningar är detta en befogad oro. Metoden att genom stora avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan således motverka sitt syfte vad gäller att få ökade inslag av lövträd. Här kan den nya modellen för bevarande av skyddsvärd skogsmark som Centerpartiet föreslog i samband med regeringens miljömålsproposition vara ett betydligt bättre instrument.

För ca två år sedan stormfälldes stora mängder lövskog i Sverige. Medel avsattes då för återplanteringar. Detta är dock inte nog. Mer medel måste reserveras för olika lövskogsprojekt. Vad som ovan anförts om att avsätta mera resurser till plantering och skötsel av lövskog bör ges regeringen till känna.

5 Grönområden i storstäder och tätorter

Grönområden i stadsmiljöer är av stor betydelse för människor, djur och natur. Vi blir friskare av att ha tillgång till en park, att följa årstidernas växlingar etc. Det är vetenskapligt belagt. Flera grönområden är dock hotade till följd av exploatering vid t.ex. vägbyggen. Bevarandet av grönområden är viktigt av flera skäl. Dels ger dessa möjlighet till fritidsaktiviteter och rekreation för människor, vilket i sin tur bidrar till god hälsa och livskvalitet, dels är de viktiga för den biologiska mångfalden och miljön.

Närheten till grönområden tycks enligt flera undersökningar ha en avgörande betydelse för om människor över huvud taget ska ge sig ut på promenader. För de allra flesta är tillgången till bostadsnära rekreationsområden av största betydelse för stadsmänniskans livskvalitet och gör regionen till ett bra ställe att bo på. Fjällen och skärgården är attraktiva att besöka på semestern, fiskesjön och svampskogen för helgutflykten. Även till vardags behöver vi dock en stunds avstressande avkoppling då vi får möjlighet till frisk luft, dagsljus och motion. Då utgör parker och natur ett viktigt inslag för människor som bor och verkar i stadsmiljöer. Vardagspromenaden in mot centrum är kanske dagens enda utevistelse. Det är då av stort värde om man kan kombinera nytta med nöje genom en promenad längs en trivsam gångväg som ger skönhetsupplevelser och naturkontakt.

En grön stad är inte bara vacker och trevlig. För att små barn ska ha goda förutsättningar att utveckla ett nära och förtroligt förhållande till naturen är det viktigt att de ofta får tillfälle att möta naturen. Vistelser i naturen gör dessutom barnen starkare, friskare och mer koncentrerade. Skogen och parker nära hemmet och skolan eller dagis kan alltså grundlägga ett naturintresse och en känsla av ansvar inför det levande. Exempelvis kan parker utgöra levande klassrum där kunskap om natur, ekologi, kultur och historia m.m. kan studeras. Skolgårdar är ofta fattiga på naturinslag. Det finns dock skolor som arbetar med odlingsprojekt, holkuppsättning, dammar etc. På så sätt hittar barn nya spännande lekar i stimulerande och varierande lekmiljöer. Detta bör uppmuntras och tillämpas i större utsträckning bland skolorna.

Oavsett om man är barn, ungdom eller vuxen är det viktigt med närhet till grönområden. Särskilt viktigt är dock att belysa vikten av tillgängligheten till grönområden för äldre, sjuka och handikappade och deras möjligheter till utomhusaktiviteter. Svenska liksom utländska studier från sjukhus och vårdinrättningar visar på ett minskat behov av läkemedel, smärtstillande mediciner och sömntabletter när patienterna togs ut i parker och naturområden. De sov även bättre och blev mindre rastlösa. De fungerade bättre socialt och mådde bättre fysiskt. Det finns även fler positiva kopplingar mellan sjukvård och utomhusvistelser i grönområden. Patienter inom sjukvården och boende inom äldrevården bör ges bättre möjligheter till utomhusvistelser och naturupplevelser.

Naturmark och grönområden i och kring staden hjälper oss även att dra nytta av naturens förmåga att rena smutsig luft och orent vatten. Den stora ansamlingen av människor i städer ökar risken för att oönskade ämnen når skadliga halter. Här fyller de gröna områdena i och kring staden en viktig funktion, men för att de inte ska ta skada så måste områdena vara tillräckligt stora. Vad som ovan anförts om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor, djur och natur bör ges regeringen till känna.

6 Turism och naturvård i samarbete

Det finns många goda skäl till att skydda naturområden. Dessa områden måste dock kunna förenas med möjligheten för de lokalt boende att få utkomst av de skyddade områdena. Ett starkt incitament för att skydda naturområden är att det finns ett stort naturintresse bland den stora allmänheten. Naturintresset kan främjas bl.a. genom att främja en ekologiskt hållbar turism i dessa skyddade naturområden. Turism som t.ex. ger människor möjlighet att se hur en riktigt gammal skog ser ut för att på så sätt lära sig mer om dess betydelse för bl.a. den biologiska mångfalden måste komma fler tillgodo. Människor behöver i större utsträckning ges möjlighet att ta del av de många gånger skyddade naturvårdsområdena som finns bevarade. En större öppenhet genom att göra naturskyddsområden tillgängliga för allmänheten ökar chansen för att sprida kunskap och öka förståelsen för dess värden. Annars finns det en risk att naturskyddsområden blir en undangömd tillgång för särskilt bevandrade naturvårdskännare.

För landsbygden är turismen på många håll ekonomiskt mycket betydelsefull. Gårdsbutiker med lokalt förädlade produkter, konst, logi, utflyktsmål, aktiviteter och kurser är exempel på vad landsbygden i dag har att erbjuda runtom i Sverige. Dessa exempel skulle likaväl på många sätt med stor varsamhet kunna bedrivas i skyddade naturområden. Till viss del sker detta i dag, men möjligheter till utveckling finns i hög grad. Efterfrågan på resmål med genuina upplevelser växer ständigt. Detta intresse måste tillvaratas genom att stötta etablerade och blivande entreprenörer att skapa och utveckla nya resmål och upplevelser på landsbygden och särskilt naturintressanta områden. Allmänhetens intressen och naturskyddsintressen måste länkas samman i högre utsträckning så att en hållbar utveckling av besöksnäringen på landsbygden främjas. Detta kan bidra till ökad förståelse för naturvårdens betydelse. Vad som ovan anförts om att utveckla en ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får utkomst av skyddade reservats- och naturskyddsområden bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 april 2002
Eskil Erlandsson (c)
Sven Bergström (c)	Birgitta Carlsson (c)
Viviann Gerdin (c)	Åke Sandström (c)