med anledning av skr. 1998/99:96 Lägesrapport angående de regionala tillväxtavtalen

Motion 1998/99:N12 av Lena Ek (c)

Med anledning av det pågående arbetet med de regionala
tillväxtavtalen har centerkvinnorna genom en enkät till
länsstyrelsernas jämställdhetsexperter undersökt hur och i
vilken grad kvinnorna varit representerade.

Tjugoen av landets länsstyrelser har svarat på enkäten. Av svaren att
dömabestår de regionala partnerskapsgrupperna i genomsnitt av 20-25 %
kvinnor, dvs en fjärdedel av det totala antalet representanter. Resten (75 %)
är män. Vi har också funnit att nästan samtliga ordförande i partnerskaps-
grupperna är män och att kvinnorna generellt finns med i högre utsträckning
i de breda diskussionsgrupperna men saknas ju närmare beslutsgrupperna,
dvs makten, man kommer.

(Endast något undantag finns, som t ex Gävleborgs län som uppger att tre
av sju ledamöter i beredningsgruppen är kvinnor, och att en av dessa är ord-
förande i gruppen.) Det menar vi är helt oacceptabelt.

Bland enkätsvaren har vi hittat ett enda undantag som visar på "varannan
damernas". Det är Blekinge län där varje myndighet och organisation, efter
uppmaning, representeras av en man och en kvinna.

Även Uppsala har en högre andel kvinnor jämfört med riksgenomsnittet,
mellan 38 och 40 % av deltagarna i olika temagrupper är kvinnor.

I både Dalarna och Jämtlands län tillstår de svarande att de kommer att
komplettera partnerskapet med fler kvinnor eftersom de upptäckt att myndig-
heter, organisationer och företag mest föreslagit män, och att det i vissa
arbetsgrupper helt saknas kvinnor.

I region västra Götaland har jämställdhetsexperten "inget inflytande över
de regionala tillväxtavtalen" och av svaret framgår också att partnerskapet
här kräver en ekonomisk motprestation i form av medel till olika utveck-
lingsprojekt som avtalen kommer att omfatta. Region Skånes svar visar
samma tendens med svag kvinnorepresentation.

Det leder oss fram till frågan om större regioner medför att genusperspekti-
vet helt tappas bort eller i vart fall minskar. Enligt enkätundersökningen
finns det uppenbart ett samband mellan storleksordning på organisations-
strukturer och svag kvinnorepresentation.

Svaren visar tydligt på att det är en manlig norm som genomgående styrt
arbetet med de regionala tillväxtavtalen. Detta trots centrala direktiv från
regering och riksdag om "jämtegrering" och ett genusperspektiv.

Det är högst förvånande att allt tal om "jämtegrering" som skett under
senare år, inte minst i offentlig sektor, inte fått större genomslagskraft.

Enligt den s k 3-R-metoden som lanserats av docent Gertrud Åström, som
en förutsättning för att kunna få en bättre jämställdhet, står det första R:et
för representation.

Representation är huvudkrav nummer ett för att man skall kunna vara med
och påverka, dvs kvinnor måste vara representerade i beslutsgrupper av den
typ som det regionala partnerskapet för tillväxtavtalen utgör.

Det andra R:et står för realia, dvs båda könen måste ha tillgång till
verktygen för att kunna påverka och förändra, makt att kunna förändra.

Det tredje R:et står för resurser och är ofta en följd av hur det ser ut med
representation och realia. Finns kvinnorna representerade och har de tillgång
till de verktyg som behövs för att kunna nyttja sin representation till att ta
fram de resurser som måste till för att uppnå ett jämställt samhälle?

Det naturliga kravet på tillväxtavtalen är att de skall jämställdhetsmärkas
både vad avser representation och resurser.

Vi har också genom en tidigare enkät till länen (98) angående fördelningen
av småföretagarstödet, kunnat konstatera att ca 70 % av stödet går till typiskt
manliga branscher, och att kvinnors företag utestängs från möjligheten att
söka redan i de kriterier som gäller för att söka.

Småföretagarstöd går nämligen inte att söka för företag inom försäljning,
klädindustri och för företag som vänder sig till en lokal marknad, vilket
många små tjänsteföretag gör. Dessutom finns ett krav på att anställa
personal för att kunna söka stöd. Dessa regler och kriterier gör sammantaget
att många typiska kvinnoföretag inom handels- och tjänstesektorn utestängs
från möjligheten att söka småföretagarstöden. Pengarna går främst till
företag i "skruv- och mutterbranscher".

Mindre än 30 procent av stödet går till kvinnor i vissa län vilket innebär
färre antal jobb till kvinnor jämfört med män.

Vi konstaterar att regionerna redan i nuläget i arbetet med tillväxtavtalen
skall redovisa egen finansiering av regionala projektidéer och förslag. Detta
kan riskera att många goda idéer om projekt för t ex små företag och
program och rådgivning för att utveckla kvinnors företagande inte kommer
att kunna genomföras p g a avsaknad av egen finansiering.

Vi vill också poängtera vad som anförts i regeringens skrivelse om
nödvändigheten av regeländringsförslag på punkter som hindrar tillväxt och
utveckling och en helhetssyn bland de regionala aktörer som hanterar
företagsutveckling.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den låga kvinnorepresentationen i regionernas arbete med
tillväxtavtalen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att offentliga stödmedel skall fördelas rättvist mellan företag som
drivs av kvinnor respektive män,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av regionala projekt och nödvändigheten av
förändringar i regelverk för att underlätta tillväxt och utveckling samt om
behovet av en helhetssyn bland de regionala och centrala aktörerna som
hanterar frågor om företagsutveckling.

Stockholm den 29 april 1999

Lena Ek (c)

Viviann Gerdin (c)

Margareta Andersson (c)