med anledning av skr. 1997/98:69 Sverige i Förenta Nationerna

Motion 1997/98:U27 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

Förenta nationerna har sitt ursprung i andra världskriget. FN startar i de allierades krigskoalition på USA:s och Storbritanniens initiativ men efter hand med Sovjets deltagande. De 48 länder som i april–juni 1945 utarbetade FN-stadgan i San Francisco var alla i krig med centralmakterna. Sverige hade varit neutralt under kriget och Sverige deltog därför inte i San Francisco. Först i november 1946 valdes Sverige in i FN tillsammans med Island och Afghanistan.

FN har enligt vår uppfattning fyra huvuduppgifter:

• Den första och viktigaste uppgiften är säkerhetsrådets arbete med att upprätthålla internationell fred och säkerhet. En central uppgift är att på ett kompetent sätt leda humanitära och fredsbevarande operationer. Det handlar främst om en kraftfullt förbättrad ledningsförmåga.

• Den andra huvuduppgiften är att säkra den internationella rätten så att de grundläggande mänskliga rättigheterna efterlevs. Det är i år 50 år sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs av FN. 1998 är därför ett år då dessa frågor med all rätt får stor uppmärksamhet. Att inrätta en permanent internationell domstol för brottmål är nu det mest angelägna.

• FN:s olika underorgan gör i många fall ett viktigt arbete för att främja det globala samarbetet inom sitt område, men det är viktigt att se över hela verksamheten inför det pågående reformarbetet. Den internationella byråkratin måste minskas och effektiviteten måste stärkas till gagn framför allt för u-länderna. Organisationer som UNHCR, Unicef och vissa andra organ måste samordna och effektivisera sin verksamhet i de internationella insatserna i samband med katastrofer och krig.

• FN har också en viktig uppgift i att främja den snabba tillväxt som är den nödvändiga förutsättningen för att inom rimlig tid utrota fattigdomen i u-länderna. Här har gjorts många fel i det förflutna. Det finns här viktiga uppgifter som främst eller enbart måste hanteras inom FN-systemets ram.

Alltsedan Sverige blev medlem av FN i november 1946 har engagemanget i FN utgjort en viktig del av den svenska utrikespolitiken. Under en lång följd av år blockerades arbetet genom de motsättningar som rådde under det kalla kriget. Hundratals veton från Sovjetunionen lamslog säkerhetsrådets arbete. Trots FN-stadgan och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna var det dessutom ofta svårt att försvara kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i arbetet i generalförsamling och säkerhetsråd. Det fanns många medlemsstater som saknade ett demokratiskt styrelseskick.

Efter kommunismens sammanbrott och slutet på det kalla kriget har situationen förändrats totalt. Veto tillgrips mycket sällan och alltfler medlemsstater är demokratier och i en av generalsekreterarens rapporter från 1997 framhålls att mänskliga rättigheter skall behandlas som en integrerad del i all verksamhet.

Ett omfattande reformarbete pågår under generalsekreterare Kofi Annans ledning. Målet är att FN skall fokusera verksamheten kring fyra kärnområden: fred och säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt utvecklingsarbete. I en första resolution strävar generalsekreteraren efter att göra sekretariatet mer effektivt inom de angivna kärnområdena. En bättre politisk styrning och ledning av FN:s fonder och program i samråd med sekretariatet skall genomföras.

På landnivå skall en samordning ske så att det i mottagarländerna blir en FN-chef i ett gemensamt FN-hus. Enligt vår uppfattning bör en liknande samordning genomföras även i New York, när det gäller FN-organ som arbetar inom samma områden, vilket skulle öka effektiviteten och minska kostnaderna. Vi anser reformerna vara nödvändiga för FN:s trovärdighet.

Vi anser också att man måste utgå från den nya mål- och resultatstyrningen och besluta vilken organisation som behövs för att nå de uppsatta målen, inte tvärtom.

När det gäller diskussionen om utvidgning av säkerhetsrådet, även med ständiga medlemmar, anser vi att alltför många medlemmar med eller utan veto kan försvåra eller till och med omöjliggöra en effektiv beslutsordning. Ett forum för diskussion och beslut där alla medlemmar kan göra sina röster hörda finns i generalförsamlingen. Säkerhetsrådet måste finnas som ett kraftfullt organ med möjlighet att fatta snabba beslut, när internationell fred och säkerhet hotas.

Vi noterar skrivelsens positiva inställning till Världsbankens arbete med dess fattigdomsinriktning och att banken övertagit många uppgifter som tidigare utförts av FN-organ.

I arbetet, att utrota fattigdomen spelar Världsbanken en avgörande roll, liksom IMF har en nyckelroll i uppgiften att säkra det internationella betalningssystemet. Det viktigaste bidraget till u-ländernas utveckling är ändå den globala frihandeln, som ger u-länderna tillträde till i-ländernas marknader.

Här spelar världshandelsorganisationen WTO en avgörande roll. I detta arbete som har som mål att utrota fattigdomen finns givetvis FN med, dock utan att vara huvudfinansiär och/eller organisatör.

FN:s svåra och utdragna finansiella kris är fortfarande ett stort problem. Medan många medlemsstater har stora skulder till världssamfundet har Sverige en fordran på FN som uppgår till ca 250 miljoner kronor. Detta är inte acceptabelt. USA har den största skulden och genomförde hösten 1997 en överenskommelse med FN om hur skulden skulle regleras. Av olika skäl har detta ännu inte skett. Det ligger i FN:s intresse att alla medlemsstater fullgör sina ekonomiska skyldigheter. Vi vill också betona att FN:s inkomster skall bygga på medlemsavgifter. Vi kan inte acceptera några nya skatter eller speciella avgifter.

I skrivelsen framförs kritik mot att Sverige svarar för en oproportionerligt stor andel av bidragen till FN:s utvecklingssamarbete, medan vi har en mycket låg andel av FN:s upphandling och av rekryteringen av svenskar till olika FN-organ. Detta förhållande påtalades i en moderat motion till riksdagen 1996/97:U609, vilken fick en positiv behandling. Dock har ännu ingen förändring till det bättre skett, vilket också påtalas i skrivelsen. Intresse för projektbevakning och en god kunskap om villkoren för företagen och den internationella handeln bör finnas på de svenska utlandsmyndigheterna för att situationen skall förbättras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s huvuduppgifter.

Stockholm den 19 mars 1998
Göran Lennmarker (m)
Inger Koch (m)	Bertil Persson (m)
Lars Hjertén (m)	Sten Tolgfors (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)	Gustaf von Essen (m)
Henrik Landerholm (m)