med anledning av skr. 1996/97:64 Alternativ till traditionell burhållning av höns

Motion 1996/97:Jo12 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Bakgrund

När riksdagen 1988 fattade beslut om förbud att hålla höns i
burar var det mot bakgrund av den nya djurskyddslagen. I
dess portalparagraf, 4 §, stadgas att djur skall "hållas och
skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar
deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt." I de
burar som används var och är detta inte möjligt.

För att skapa förutsättningar för en smidig övergång och för att få till-
räcklig tid för att ta fram alternativ till burar medgavs en tioårig
övergångstid.
Jordbruksverket har haft ansvaret för att ta fram och godkänna nya
inhysningssystem och för genomförande av omställningen. Detta har man
inte klarat av. Den rapport, Värphöns kontrollstation 1996, som Jordbruks-
verket presenterat och som ligger till underlag för regeringens skrivelse, ger
på intet sätt ett fullständigt underlag för riksdagens ställningstagande. Som
ett
exempel kan nämnas att det av rapporten inte framgår om de olika upp-
gifterna om dödlighet, fjäderplockning och kannibalism beror på inhysnings-
systemet eller på andra faktorer. I andra studier har påvisats att t ex byte av
foder kan leda till utbrott av fjäderplockning och kannibalism oberoende av
inhysningssystem. Det finns också studier som visar att höns av olika raser är
mer eller mindre benägna för dessa typer av beteendestörningar. Inte heller
finns redovisat motsvarande jämförbara studier för burhöns i produktion. Än
mer anmärkningsvärt är att det system som Jordbruksverket förordar inte är
prövat vad avser de kriterier som gällt för alternativa system.

Det är därför djupt olyckligt att regeringen så okritiskt följt Jordbruks-
verkets slutsatser.

Den samlade forskningen om höns och hönshållning visar att frågan är mer
komplex än vad man tror vid ett första påseende. Dels handlar det om vilka
påfrestningar vi har rätt att utsätta djur för. Den svenska djurskyddslagen,
som vi har anledning att vara stolta över måste gälla alla husdjur - även höns.
Dels handlar det om synen på livsmedelsproduktion i ett större sammanhang.
Ingen annan näring är så präglad av en industriell stordriftssyn som den
svenska äggnäringen. 1995 fanns enligt SCB, 86 % av hönsen i 286
besättningar vilket innebär ett genomsnitt på drygt 18 000 höns per besätt-
ning. Strukturen utvecklas mot allt färre besättningar med fler höns per
besättning Totalt fanns 6,1 miljoner värphöns 1995. Det är ganska naturligt
att de stora buräggsproducenternas röster hörs mest i debatten, men de
politiska slutsatserna måste utgå från ett strikt djurskydds- och arbetsmiljö-
perspektiv.

Nästan 90 % av de svenska äggen produceras av burhöns. De svenska
reglerna innebär att en värphöna i bur har ett utrymme på 600 cm² (vilket
motsvarar en A4). EU:s minimimått är 450 cm². (Finland har 480, Danmark
har 600 och Norge har 700). I många länder i världen gäller 300 cm² eller så
finns inga regler alls. Sverige och Finland har också förbud mot näbb-
trimning. I andra länder klipper man kycklingarnas näbbar för att de inte skall
hacka varandra, något som orsakar stort lidande.

Från och med årsskiftet kommer EU att införa ett frivilligt märknings-
system, där konsumenten skall kunna se hur ägget är producerat.

Alternativproduktionen
missgynnas

Det finns ett behov av alternativproducerade ägg, men de
äggproducenter som lagt om sin produktion och de som vill
göra det motarbetas i dag av den stora dominansen från
buräggsproducenter. Dessutom finns det inte tillgång till
heltäckande statistik över produktion och försäljning av ägg
från frigående höns. Den svenska statistiken omfattar endast
den produktion som säljs via de stora packerierna. Dessa
redovisar att en betydande andel alternativproducerade ägg
säljs som konventionellt producerade, dvs burägg. Det visar
sig dessutom i en studie som gjorts av ICA att många
konsumenter tror att de köper sprättägg när de i själva verket
köper burägg. För att kunna bedöma utvecklingen måste
statistikrutinerna förbättras så att korrekt och tillräcklig
information kan fås. Det är bra att regeringen anser att
forskning och utveckling av ekologiska system och
lågbeläggningssystem bör ge hög prioritet.

En bur är en bur

Regeringen föreslår i skrivelsen att 9 §
djurskyddsförordningen skall ändras så att så kallade
modifierade burar skall kunna godkännas. Vänsterpartiet kan
inte ställa upp på detta. Här redovisas några av huvudskälen:

- Det ger helt fel signaler till marknaden och till omvärlden att efter nio år
fatta ett beslut som i princip upphäver burförbudet från 1988. Frågan gäller
inte OM burförbudet skall genomföras utan NÄR. Och då måste det gälla alla
former av burar. Regeringens förslag innebär att näringen investerar fast sig i
ett nytt bursystem för 15 till 20 år framåt.

- De modifierade burarna är inte prövade i Sverige! Man kan rikta kritik
mot de försök som gjorts med alternativa system, men de modifierade
burarna är på grund av beslutet från 1988 att betrakta som burar och det har
därför inte varit aktuellt att pröva dem (JV Rapport 1996:6 sid 43).
Regeringen föreslår sålunda att ett helt nytt system skall införas utan att man
vet något om vare sig dödlighet, kannibalism, fjäderplockning eller andra
beteendestörningar!

- Ägg producerade i modifierade burar klassas som "burägg" enligt EU:s
märkningssystem som från och med januari 1998 skall tillämpas i Sverige.
Den relativa fördelen med större buryta per höna som de svenska äggen
skulle kunna få jämfört med burägg från andra länder kan inte utnyttjas.

- Den utveckling mot alternativ hönshållning och en mer småskalig
äggproduktion som börjar växa fram bromsas upp och försvåras.

- Sveriges trovärdighet när det gäller djurskydd på andra områden minskar
om burförbudet upphävs. Krav på försämringar av den svenska djurskydds-
lagen kan komma att krävas som argument för att inte få försämrad kon-
kurrenskraft också för andra djur. Regeringens stöd för modifierade burar är
ett indirekt stöd för dem som argumenterar för att djurskyddslagens nuvaran-
de utformning försämrar Sveriges konkurrenskraft.

Vänsterpartiet godtar däremot principen om att införa funktionskrav för
inhysning av värphöns men föreslår följande formulering av 9 § jämfört med
regeringens förslag (ändring kursiverad, strykningar inom parentes):

"Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system (burar) än sådana
som uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt
utrymme. Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteende-
störningar hos hönsen hålls på en låg nivå. (Kraven i första stycket gäller
även för andra inhysningsformer.)

Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur höns skall in-
hysas.

Om det finns särskilda skäl får Jordbruksverket i enskilda fall medge
undantag från kraven i första stycket i enlighet med föreskrifter som med-
delas av verket."

Äggproduktion i Norrland

Under det senaste året har den norrländska äggproduktionen
utsatts för en stark konkurrens från Finland. Bakgrunden är
de övergångsregler som den finska regeringen lyckades
förhandla fram inför Finlands medlemskap i EU. Detta har
inneburit att subventionerade finska ägg kunnat säljas till
priser som legat under produktionskostnaderna för den i
sammanhanget lilla norrländska äggnäringen. I ett längre
perspektiv innebär detta att norrländsk äggproduktion
riskerar att helt slås ut. Mindre än 5 % av värphönsen finns i
Norrland. Den regionala självförsörjningsgraden är låg. Det
borde därför finnas en stor potential för en högre
självförsörjningsgrad och därmed ökad norrländsk
äggproduktion. En utveckling av en mer småskalig
närproduktion av ägg skulle bidra till att minska behovet av
långväga transporter, vilket är bra ur miljösynpunkt. Den
skulle också bidra till att skapa nya arbetstillfällen och vara
ett komplement till annan produktion. Det krävs emellertid
en riktad och medveten satsning från samhällets sida. Det
kärvare klimatet i Norrland gör att det bland annat krävs
investeringsstöd, intransportstöd och ett produktionsstöd.
Samhällsekonomiskt innebär detta en effektiv
resursanvändning om fler människor får arbete och de
långväga transporterna kan minska.

Framtidens äggproduktion

Ägg som produceras av höns i burar hör inte hemma i
framtidens livsmedelsproduktion. Det är därför uppenbart att
den svenska äggnäringen måste omstruktureras. Det är
varken etiskt eller djurskyddsmässigt försvarbart att hålla
husdjur under industriliknande betingelser. Detta oavsett att
dagens svenska burproducerade ägg håller en hög kvalitet.
Inriktningen måste vara att näringen skall bli mer småskalig
och bedrivas på ett sådant sätt att den kan leva upp till den
svenska djurskyddslagens höga krav. Detta kan också bidra
till att fler arbetstillfällen skapas och att långväga transporter
minskar. En framtidsinriktad politik för svensk
äggproduktion kan också bidra till att behålla och höja
kvalitetsstämpeln på svenska livsmedel. Sveriges produktion
svarar för ca 2 % av den totala äggproduktionen i EU. Ägg
kommer under lång tid framöver därför aldrig bli annat än en
"nischproduktion" inom exportnäringen. Men en medveten
satsning på alternativa system där djurskyddslagens krav
uppfylls kan göra äggnäringen till en spjutspets för svensk
livsmedelsproduktion.

Därför krävs också ekonomiska satsningar på att genomföra en omställning
av äggnäringen till alternativa inhysningsformer som inte innebär att värp-
höns hålls i burar. Ett investeringsstöd/startstöd, som särskilt riktas till
alternativproducenter skulle bidra till att öka produktion och marknadsföring
av dessa ägg.

Det måste vidare vara en målsättning att den svenska regeringen med kraft
verkar för att äggproduktionen i övriga EU sker på ett etiskt och djurskydds-
mässigt säkert sätt. Det innebär bland annat att Sverige aktivt skall driva krav
om förbud mot inhysning i burar, att värphöns skall ha möjlighet att utföra
naturliga beteenden, förbud mot näbbtrimning samt förbud mot kontinuerlig
användning av antibiotika i fodret. Vänsterpartiet stöder regeringens förslag
om att Sverige skall verka för att funktionskrav införs i alla medlemsstater i
EU. När det gäller märkningsreglerna föreslår Vänsterpartiet dessutom att
Sverige skall verka för att dessa blir obligatoriska.

Omställning

Eftersom Jordbruksverket inte lyckats genomföra det
uppdrag som riksdagen beslutat om måste
omställningsperioden förlängas. Ett argument från näringen
som också stöds av regeringen är att omställningen endast
kan ske i den takt som konsumenterna accepterar de höjda
priser som blir följden av ett burförbud. Det är sant att
produktion och konsumtion i någon mån måste följas åt. Men
hur konsumtionen av svenska ägg kommer att utvecklas
beror också på det stöd, den marknadsföring och den
konsumentinformation som näringen själv och statsmakterna
är beredda att ställa upp med. En mycket enkel åtgärd är att
alla svenska äggproducenter märker sina ägg enligt EU:s
märkningssystem och att handeln tar ansvar för att också
redovisa när man säljer utländska ägg.

Eftersom merparten av dagens burar redan är avskrivna måste nyinveste-
ringar ske oavsett val av inhysningssystem. Det finns därför goda förutsätt-
ningar att ställa om äggproduktionen för en stor del av näringen.

En omställning av den svenska äggnäringen kräver ett antal åtgärder:

- Investeringsstöd för omställning till alternativa system. Investeringsstödet
kan delvis finansieras via en omställningsavgift som t ex kan formas som
en avgift per höna och som tas ut från de inhysningssystem som beviljas
dispenser.
-
- Inrättande av en central rådgivningstjänst. Det är bra att regeringen nu
föreslår en sådan. Rådgivning och utbildning är nödvändig för att få fart på
omställningen. Det krävs kunskaper i både djurskötsel, ekonomi och
distribution.
-
- Intensifierad forskning. Den forskning som bedrivits hittills har varit
alltför inriktad på att ta fram en höna som passar för buräggsproduktion
och som ger hög avkastning. I framtiden krävs en intensifierad forskning
om hönans behov och beteende vid olika alternativa inhysningsformer,
liksom forskning om olika rasers och fodrets betydelse för produktionen.
-
- Ökad satsning på uppfödning av värphönskycklingar som är anpassade till
golvproduktion. Sedan sextiotalet när burhönssystemet började få en större
omfattning har värphönskycklingar fötts upp för att vara anpassade till ett
liv i bur. Erfarenheten visar att för att fungera i andra system måste
uppfödningen anpassas från det att kycklingen kläcks. Hönsfåglar tillhör
de djur som präglas mycket snabbt efter kläckning.
-
Dispenser

På grund av att Jordbruksverket inte klarat av det uppdrag
som gavs enligt riksdagsbeslutet från 1988 måste
övergångstiden till nya system förlängas. Med de
produktionsmetoder för värphöns som finns i dag skulle den
sista omgången burhöns få tas i produktion senast september
1997. Detta kommer inte att vara möjligt för alla. För att
övergången till ett nytt hönshållningssystem för
äggproduktion skall ske så smidigt som möjligt måste
dispenser ges. Regeringen föreslår att tidsbegränsad och
individuellt prövad dispens från delar av funktionskraven bör
kunna medges på gårdsnivå för traditionella burar som
uppfyller högt ställda djurskyddskrav.

Vänsterpartiet anser att det inte finns några traditionella burar som
uppfyller högt ställda djurskyddskrav. Dispenser bör därför vara korta och
gälla för högst en insättning i produktion efter 1 januari 1999. Byte av burar
bör inte tillåtas efter det att ändringen av 9 § djurskyddsförordningen trätt i
kraft.

Dispenser skall endast kunna ges där djurhälsokraven är höga. Ägg-
näringen, SFS - Svenska Ägg, har utarbetat ett program för djuromsorg och
kvalitetssäkring av svenska ägg. Programmets målsättning är bland annat att
garantera ett djurhållningsprogram som tillgodoser god djurhälsa, livsmedels-
säkerhet och etisk djurhållning. Med en successiv skärpning av omsorgs-
programmets krav bör det till stora delar kunna ligga till grund för
dispensreglerna.

EU:s märkningssystem

Från 1 januari 1998 omfattas Sverige av EU:s
märkningssystem. Det är fortfarande frivilligt att märka
äggen, men den som vill redovisa vilket inhysningssystem
som använts måste strikt följa EU:s kriterier. Det finns fem
nivåer, två avser ägg från höns som får gå ute, två avser ägg
från höns i olika frigående inomhussystem och den femte
nivån avser burägg. Märkningssystemet särskiljer inte ägg
producerade i olika bursystem. Det innebär att ägg från höns
inhysta i den av regeringen föreslagna modifierade buren
skall konkurrera med ägg från höns i små trånga burar utan
möjlighet till något naturligt beteende. Detta är ytterligare ett
argument mot de modifierade burarna. Trots detta är det ett
steg framåt för konsumenten om alla ägg märks med
produktionssätt. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen
rekommenderar samtliga svenska äggproducenter att följa
EU:s märkningssystem.

- En omställning av svensk äggnäring ställer krav på fortsatt rapportering
till riksdagen om hur omställningen fortlöper.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 9 § djurskyddsförordningen ändras i enlighet med följande:
"Höns för äggproduktion får inte inhysas i andra system än sådana som
uppfyller hönsens behov av rede, sittpinne, sandbad och tillräckligt utrymme.
Inhysningen skall ske på ett sådant sätt att dödlighet och beteendestörningar
hos hönsen hålls på en låg nivå. Jordbruksverket får meddela ytterligare
föreskrifter om hur höns skall inhysas. Om det finns särskilda skäl får
Jordbruksverket i enskilda fall medge undantag från kraven i första stycket i
enlighet med föreskrifter som meddelas av verket.",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äggproduktionen i Norrland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av framtidens äggproduktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ekonomisk satsning på en mer småskalig
äggproduktion,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur Sverige bör verka för en förändrad äggproduktion i EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsstödets utformning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på forskningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppfödning av värphönskycklingar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dispens från burförbudet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av ägg,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att omställningen årligen bör återrapporteras till riksdagen.

Stockholm den 22 januari 1997

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Eva Zetterberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)