med anledning av skr. 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1995

Motion 1995/96:U43 av Bengt Hurtig m.fl. (v)

Inledning

Vänsterpartiet har nyligen i motion 1995/96:U22 redovisat
sin syn på det framtida EU-samarbetet med anledning av
regeringens skrivelse 1995/96:30, som behandlade EU:s
regeringskonferens. Vänsterpartiets syn på hur regeringens
samarbete med riksdagen ska utvecklas och det demokratiska
underskottet bekämpas kommer att framgå under den
översyn av riksdagens EU-arbete som genomförs av
konstitutionsutskottet. I de politikområden som redovisas i
skrivelse 190 om verksamheten under 1995 finns emellertid
en stor mängd frågor som inte behandlas vare sig i
regeringskonferensen eller i diskussionen om riksdagens EU-
arbete varför några synpunkter på det löpande arbetet i EU
kan vara befogade.

Skrivelsen kan sägas ge en god översikt över vilka frågor
som behandlats i unionen under 1995 och kan vara en källa
till baskunskaper om EU-frågor. Vi noterar dock att de
skönmålande beskrivningarna av konsekvenserna av
medlemskapet är en fortsättning på de uttryckssätt som
utvecklades före den svenska folkomröstningen. Dessa
skönmålningar har verksamt bidragit till det politikerförakt
och den misstro mot politikens möjligheter som idag är en
realitet. I skrivelsen sägs att Sverige som fullvärdig medlem
av EU fått ett större inflytande över den europeiska
kontinentens, och därmed sin egen, framtid. Givetvis bör
detta också kunna sägas om de övriga 14 medlemsländerna
med en befolkning på 357 miljoner som därmed fått ökat
inflytande över Sverige. I skrivelsen sägs också att
arbetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen förblivit
i princip oförändrad. När det gäller EU-lagstiftningen har
enligt vår uppfattning de facto beslutsmakten flyttats från
riksdag till regering och initiativrätten har flyttats från
riksdagen till EU-kommissionen. Riksdagen fungerar i bästa
fall genom EU-nämnden och kontakt mellan regering och
fackutskott som samrådspartner när det gäller EU-
lagstiftning. Detta samråd har också stora svårigheter att
fungera eftersom varken EU-nämnd eller fackutskott får full
information, ministerrådets dagordningar ändras,
beslutsunderlag kommer sent och inte alltid är översatt o.s.v.
Vi noterar också att i uppräkningen av EU 96-kommitténs
ledamöter har tre ledamöter, Siv Holma (v), Göran
Lennmarker (m) och Berit Löfstedt (s), utelämnats.

EU - rikemansklubb med
stormaktsambitioner

EU-ländernas samlade bruttonationalprodukt är idag
världens största jämfört med andra stormakter. Även om
klyftorna inom EU är stora och arbetslöshet och fattigdom
oförsvarligt hög utgör EU-länderna i världsmåttstock en
rikemansklubb som förbrukar resurser t.ex. ifråga om råvaror
och energi långt över världens genomsnitt per capita.
Samtidigt finns då och då en tendens att betrakta världens
tillgångar som en resurs just för det rika Västeuropa.
Frankrike anser det självklart att de skall kunna utnyttja mark
och vatten för att genomföra kärnvapenprov mot folkens
vilja i Stilla Havet i syfte att stärka det militära försvaret av
EU. Denna fråga har varit ett av de hetare
diskussionsämnena inom EU under 1995 och Sverige har
framfört sin kritik mot Frankrike och har agerat för ett stopp
för kärnvapenproven men såvitt vi kan finna behandlas inte
Sveriges kritik av Frankrike explicit i skrivelsen.

I en rapport från kommissionen beskrivs den resursrika
Barentsregionen i norra Ryssland som både "Europas
kommande Mellanöstern" och dess kommande
"Ruhrområde", tydligt signalerande att man förväntar sig att
det resursrika norra Ryssland ska försörja de
resurshungrande EU-länderna. Man kan fråga sig vilken bild
den ryska befolkningen får av sina västliga grannar när den
tar del av dessa synsätt. De västliga företag som etablerar sig
i länderna i f.d. Sovjetunionen möter inte så sällan
brottslighet och maffiametoder men också en brist på
lagstiftning och försvagade rättsinstanser. I många fall finns
inte den lagstiftning som tvingar dem till hänsyn till
människor och miljö på samma sätt som i deras hemländer.
Bilden av en ganska rå och rövaraktig västeuropeisk
kapitalism får därmed spridning och tenderar att underminera
den politiska avspänningen mellan öst och väst.

Vi har givetvis anledning att känna oro för Rysslands
demokratiska stabilitet, kriget i Tjetjenien och respekten för
de mänskliga rättigheterna i landet. I ett västligt perspektiv är
det ett hot när Ryssland försöker samla sina grannar för att
samordna ekonomi, politik och försvar. Men väst begär sam-
tidigt att rysk opinion ska se Tysklands och Frankrikes
strävan att genomföra motsvarande samordning inom EU:s
ram som positiv ur säkerhetssynpunkt. Detta kan i öst
uppfattas som att EU ser vissa länders stormaktspolitik som
önskvärd medan andras stormaktsroll är förkastlig. För den
framtida freden i Europa är relationerna mellan Ryssland och
andra stormakter av största vikt. Någon mer ingående
säkerhetspolitisk analys finns inte i skrivelsen och någon
beskrivning av mer svenska självständiga säkerhetspolitiska
ställningstaganden ges inte.

EU är givetvis en stormakt i världen också på handelns
område och försöker med olika protektionistiska metoder
skydda sina egna företag. Länder utanför EU har efter det
svenska medlemskapet drabbats av högre tullar än de Sverige
tillämpade före medlemskapet. Ett omfattande system av
importlicenser, importkvoter och antidumpingåtgärder har
också genom medlemskapet blivit en del av den svenska
utrikeshandelspolitiken. Detta leder inte så sällan till högre
konsumentpriser och att svenska företag liksom andra EU-
företag drabbas av motåtgärder som länder utanför EU
vidtar. Regeringens mörkläggning av den GATT-rapport som
visade att svensk handel med länder utanför EU skulle
försvåras visar hur känsliga dessa frågor anses vara. Någon
analys av konsekvenserna för Sveriges utrikeshandel av EU-
medlemskapet ges inte i skrivelsen. Av skrivelsen framgår att
Sverige i flera situationer verkat i syfte att främja frihandeln.
Något särskilt kraftigt agerande till stöd särskilt för att
undanröja hinder för utvecklingsländernas export till EU
noteras inte.

Även Loméavtalet som anges vara särskilt förmånligt för
de s.k. AVS-länderna har tullar och kvoter som drabbar
jordbruks- och livsmedelsprodukter som är viktiga
exportvaror för dessa länder. Det kan givetvis också
ifrågasättas om det i längden är rimligt att genom ett särskilt
avtal gynna bara ett 70-tal AVS-länder, främst tidigare
kolonier, medan andra u-länder hålls utanför de
gynnsammare villkoren. EU:s behandling av Sydafrika har
varit otillfredsställande. Sydafrika har ett stort behov av att
förbättra sin utrikeshandel för att undvika ett socialt,
ekonomiskt och politiskt sammanbrott i landet.

Även om förhållandena i många utvecklingsländer varit
positivt de senaste decennierna finns i världen en
avgrundsdjup brist på jämlikhet. Enligt UNDP, Human
Development Report, har ojämlikheten i världen till och med
ökat; mellan 1960 och 1991 ökade andelen av världens
samlade BNP för den rikaste femtedelen av jordens
befolkning från cirka 70 % till nära 85 %. Samtidigt
minskade andelen för den fattigaste femtedelen från 2,3 %
till 1,4 %. Den rika världen har givetvis ett stort ansvar för
att genom en rättvis handelspolitik, skuldavskrivningar och
biståndspolitik motverka de ökade klyftorna. Tyvärr har bara
ett par av EU:s medlemsländer lyckats nå upp till FN:s mål
om att ge 0,7 % av BNP i bistånd till den fattiga delen av
världen. Sveriges tycks nu vilja närma sig denna gräns utan
att det sägs att det är en anpassning mot EU-ländernas
biståndsnivåer. Denna politik är beklaglig.

EU är en stor givare av livsmedelsbistånd. Om sådant
bistånd ges måste det vara väl samordnat med de mottagande
ländernas jordbruks- och livsmedelspolitik så att inte den
lokala livsmedelsförsörjningen slås ut. Ett sätt att göra detta
är att mottagarländerna får ekonomiskt bistånd för att köpa
livsmedel till svältande befolkningar och därmed också kan
stödja det egna jordbruket om de så önskar.

Till bilden av EU:s politik på den internationella arenan
hör också medlemsländernas vapenexportpolitik till
krisområden och områden där krig och konflikter hotar.
Denna vapenexportpolitik skämmer bilden av ett EU som en
union som verkar för regional säkerhet, fred och stabilitet. I
en del fall köps stora mängder vapen av länder som inte kan
uppfattas vara utsatta för något större yttre hot. Vapnen kan
därför komma att användas mot dessa länders egna
befolkningar. I förhållande till sin storlek är Sverige en stor
vapenexportör och en EU-anpassning av svensk
vapenexportpolitik skulle sannolikt innebära ännu mer liberal
export. I skrivelsen markeras inte att Sverige avser att
behålla sin egen kontroll av krigsmateriel.

Genom EU-medlemskapet har Sverige till viss del tvingats
inordna sin utrikespolitik gentemot övriga världen under
EU:s paraply. Det har givetvis medfört att Sverige fått en
lägre profil i andra internationella organisationer. Många
uppfattar att på områden som nedrustning, mänskliga
rättigheter och försvaret av FN har Sveriges röst blivit
mindre aktiv och mer tillbakadragen. Sverige måste i
internationella organisationer såväl inom som utom EU mer
kraftfullt stå upp för internationell solidaritet och rättvisa och
försvara de små ländernas rätt i en värld där en ogenomtänkt
stormaktspolitik kan hota fred och stabilitet.

Fästning Europa

Anklagelserna att EU utvecklas mot en "fästning Europa"
synes bli alltmer berättigade. Oron gäller främst asylrätten
och den personliga integriteten. Sverige har som en del av
samarbetet infört visum för medborgare från ytterligare nio
stater som en följd av EU-beslut. En ny typ av
visuminstrument, flygplatstransitvisum, håller också på att
införas, och en ny definition av begreppet flykting som är
restriktivare än definitionen i FN:s flyktingkommissariats
handbok har också godtagits. Sveriges flyktingpolitik är
också numera mycket restriktiv och enskilda individer
kommer lätt i kläm. Sverige väntas också inom en snar
framtid bli observatör i Schengensamarbetet och efter kort
tid medlem. Schengenkonventionen har från början
utarbetats under stor sekretess av fem EU-länder.
Europaparlamentet har förklarat att utarbetandet av
Schengenkonventionen var ett brott mot demokratiska
principer. Schengenkonventionen står i princip utanför
parlamentarisk och rättslig kontroll. I praktiken kommer
makten i stor utsträckning att ligga hos den s.k.
exekutivkommittén som består av Schengenländernas
justitie- eller invandrarministrar.

Genom borttagande av personkontrollen vid
Schengenländernas inre gränser måste kontrollen vid de yttre
gränserna skärpas. Det blir exekutivkommittén som i stor
utsträckning kommer att bestämma reglerna för vilken typ av
personer som får resa in. En asylsökande som t.ex. fått avslag
kommer att hamna på spärrlista över personer som inte får
resa in. Om personen får nya asylskäl torde det bli omöjligt
att göra en ny inresa och nytt försök att få asyl.

Europolkonventionen står inför ett ratificerande inom de
nationella parlamenten. Denna konvention öppnar för att
polisen ska få föra och byta information i s.k. förspaning
eller analysregister där registrering av personer kan ske inom
rätt vida ramar. Inte bara brottsmisstänkta utan även
eventuellt tilltänkta offer, vittnen och uppgiftslämnare kan i
värsta fall komma att registreras avseende politisk
uppfattning, religion, ras, tecken på sjukdomar eller sexuellt
beteende.

I Sverige har debatten om "Fästning Europa" varit
begränsad och i skrivelsen analyseras inte konsekvenserna
av alla de åtgärder som nu vidtas för att skärpa kontrollen av
såväl EU:s egna medborgare som medborgare i länder
utanför EU.

EMU:s tredje steg

Vänsterpartiet har redovisat sin syn på EMU i motion
1995/96:U22. De flesta bedömare inser att den snabba och
hårda bantning av statsutgifter som EMU förutsätter i många
länder leder till en ökad arbetslöshet. En ensidig och hård
koncentration på prisstabilitet som ekonomiskt mål hotar
också att på lång sikt befästa arbetslösheten. Inflationen kan
inte bekämpas till vilket pris som helst med samma frenesi
om den är 2 % som när den är 10 %. Hög inflation är
oacceptabel. Men en massarbetslöshet på kanske 20 % är
också oacceptabel. Någon närmare analys av sambandet
mellan EMU:s konvergenskrav och kraven på den
ekonomiska politiken efter det att den gemensamma valutan
införts och arbetslösheten förs inte i skrivelsen. Inte heller
diskuteras det demokratiska problemet med att flytta
besluten över penning- och valutapolitiken från en
myndighet under riksdagen till en av regeringar och
parlament oberoende ledning för en europeisk centralbank.
Det hänvisas inte heller till någon analys som pekar på att
just EU är ett s.k. optimalt valutaområde.

Skyddet för miljö, hälsa och
säkerhet

Av skrivelsen framgår att Sverige på en del områden fått
gehör för krav på ökat skydd för hälsa, miljö och säkerhet.
Det framgår också att ännu finns ingen full klarhet över vad
som ska hända med Sveriges undantag för våra litet hårdare
regler när övergångstiden löper ut. Den s.k. CE-märkningen
har visat sig ha brister bland annat när det gäller leksaker.
Försvagningen av livsmedelskontrollen har blivit tydlig vid
en del utbrott av salmonella och i samband med debatten om
galna ko-sjukan. För många svenska konsumenter är
frånvaron av pålitlig ursprungsmärkning irriterande.
Allergiker oroas av att vissa tillsatser i livsmedel inte
kommer att kunna undvikas på grund av bristfällig märkning.
Av skrivelsen framgår att Sverige har svårigheter att
upprätthålla en del av de nationella skyddsnivåer vi hittills
uppnått.

Barnens rätt

Situationen i EU:s medlemsländer präglas av ökad
arbetslöshet, ekonomisk kris och nedskärningar av sociala
utgifter. Allt fler barn drabbas av den sociala utslagningen.
Miljoner barn växer upp utan att få sina grundläggande
rättigheter tillgodosedda såsom de definieras av FN:s
barnkonvention. EU fattar självt beslut som innebär att
tillverkare har möjlighet att saluföra produkter som inte är
helt hälsosamma för barn. Det vore fullt möjligt att EU
förband sig genom en ministerrådsdeklaration att i sina
beslut följa FN:s barnkonvention utan att därför ges
kompetens att lagstifta på barnpolitikens område.
Kommissionen borde få uppdraget att systematiskt granska
alla förslag till förordningar, direktiv och förslag till beslut ur
barnens perspektiv. En särskild barnombudsman som
bevakar att EU:s beslut är i enlighet med FN:s
barnkonvention kunde utses. I skrivelsen finns ingen
redogörelse för vad regeringen gjort på detta område.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skrivelse
1995/96:190.

Stockholm den 15 april 1996

Bengt Hurtig (v)

Eva Zetterberg (v)

Jan Jennehag (v)

Kenneth Kvist (v)