med anledning av skr. 1995/96:181 Konsumentpolitiken i EU - mål och inriktning för det svenska arbetet

Motion 1995/96:L35 av Yvonne Ruwaida (mp)

Konsumentpolitik

Det är en mänsklig rättighet att man som konsument får
information om de varor och tjänster som finns på
marknaden. Denna rättighet kan handla om allt från vad
livsmedel innehåller till att få tillgång till information i valet
mellan en offentlig och en privat skola. Utan tillgång till
information på ett överskådligt sätt får man som medborgare
ingen reell valfrihet utan samhället blir segregerat. Utan
ursprungsmärkning, fullständig innehållsdeklaration,
märkning av genmanipulerade varor och miljömärkning kan
man som konsument inte göra medvetna val utan måste
förlita sig på producenternas välvilja. En fungerande
marknadsekonomi kräver att konsumenterna har en stark
ställning på marknaden.

EU-medlemskapet har stor påverkan på konsumenten. Den inre marknaden
påverkar vårt dagliga liv. EU-kommissionen har gett ut en bok som heter
"European consumer guide to single market", översatt till svenska:
"Europeisk konsumentguide till den inre marknaden". Denna bok tar upp den
mest grundläggande information som du behöver som konsument och fyller
213 sidor. Hur många har tillgång till denna bok som ger grundläggande
information som du som konsument på den inre marknaden behöver? Och
vem kan ge dig som konsument information om det som inte finns med i
boken - då denna i princip bara tar upp allt det som EU är bra på och inte allt
det som EU är dåligt på? Även kommissionären för konsumentpolitik, Emma
Bonino, konstaterar att EU-medborgare inte känner till sina grundläggande
rättigheter i EU. Detta belyser delvis hur utsatt man idag är som konsument.
Naturligtvis måste man tillgripa åtgärder som gör att konsumenterna får en
reell valfrihet.

I regeringens skrivelse för det svenska arbetet Konsumentpolitiken i EU -
mål och inriktning för det svenska arbetet visar regeringen att man nu efter
medlemskapet inför en defensiv politik. Regeringen konstaterar bl a: "I viss
utsträckning får alltså arbetet inriktas på att försvara redan vunnen terräng."
Var finns alla vackra och nödvändiga mål som man från ja-sidan
propagerade för under EU-valrörelsen? Har man redan efter lite mer än ett
års medlemskap gett upp den tidigare målsättningen för konsumentpolitiken?

Konsumentpolitiska mål

En viktig grundbult i konsumentpolitiken är att arbetet utgår
från den enskilde och att målet skall vara att alla medborgare
engagerar sig i konsumentfrågor.

Miljöpartiet de gröna anser att målen för konsumentpolitiken skall vara

1. att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och
andra resurser medvetet, samtidigt som man bibehåller eller helst ökar
naturkapitalet,

2. att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden och få ett
ökat inflytande i samhället,

3. att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas,

4. att förändra konsumtions- och produktionsmönster i samhället till ett
miljöanpassat och resursbevarande system.

Det konsumentpolitiska arbetet skall särskilt inriktas på
hushållens baskonsumtiongrupper som är ekonomiskt eller
socialt utsatta eller av andra skäl har behov av särskilt stöd,
att öka engagemanget på lokalnivån i första hand, men även
främja konsumentintressena på det nationella och
internationella planet.

Den inre marknaden och
konsumentpolitiken

Medlemskapet i EU och EU:s inre marknad har enligt
regeringens skrivelse lett till "pressade priser och att
konsumenterna får mer att välja på. Men medlemskapet
ställer också konsumenterna inför nya svårigheter. Genom att
marknaden vidgas blir det svårare för konsumenterna att
överblicka vilka varor som finns, vilken kvalitet de har och
vad de kostar. Risken för att dåliga och farliga varor kommer
in på den svenska marknaden blir också större."

Inom EU sätts hänsynen till den inre marknadens funktion före hänsyn till
konsumenten och miljön. Sverige har inte längre rätt att stänga ute eller
förbjuda varor som vi tycker är farliga eller ohälsosamma om EU är av en
annan åsikt. Ej heller har vi rätt att, i de fall EU saknar regler, förbjuda
varor
som är tillåtna i ett annat EU-land. Allt enligt den s k Cassis de Dijon-
principen.

Situationen bör naturligtvis vara den omvända. Hänsyn till konsumenten
och miljön måste sättas före hänsynen till den inre marknaden. Det är den
som vill producera/exportera en vara som ska kunna bevisa att den är ofarlig.

Även om regeringen verkar beredd att slåss för en bättre konsumentpolitik
inom EU är det ändå den gemensamma marknaden som är det viktigaste.
Detta genomsyrar hela skrivelsen och kan exemplifieras genom följande citat
(från skydd för hälsa och säkerhet). "Om konsumenterna skall kunna få
förtroende för en gemensam marknad med fri rörlighet för varor och tjänster
krävs att de kan lita på att de varor och tjänster som finns på marknaden är
ofarliga." Produktsäkerheten är alltså inte viktig i sig eller för konsumenten,
men för förtroendet för den fria marknaden. Även i riksdagsarbetet hänvisar
regeringen ofta till att "regler kommer i konflikt med de åtaganden som
Sverige gjort med sitt medlemskap i EU". När man sätter den gemensamma
marknaden före konsumentbehov så missgynnar man konsumenterna.

Det är positivt att man på övernationell nivå kan träffa överenskommelser
om miniminormer för miljö-, hälso- och säkerhetsregler och krav på
information om varor och tjänster. Och detta anser vi att regeringen ska
verka för inom ramen för nordiskt samarbete, EU och andra internationella
sammanhang.

Samtidigt bör man från regeringen motverka att länder inom EU använder
subsidiaritetsprincipen som täckmantel för att motverka gemensamma
åtgärder inom konsumentskyddslagstiftningen där EU har en klar skyldighet
att agera.

Utöver regeringens strävan att ändra i artikel 129a för att stärka
konsumentskyddet så bör regeringen även verka för att förtydliga och
förstärka konsumentskyddet i artiklarna 92 och 100a.

Det är dock oklart hur regeringen ska tackla detta problem, man säger
inget konkret om hur man ska undvika problemet med EU:s regler.
Regeringens linje bör vara att våga kämpa för konsumenternas ställning på
den inre marknaden. Därför anser vi att regeringen bör driva dessa frågor till
EG-domstolen.

I sammanhanget måste också nämnas att samtidigt som Sveriges
anslutning till den inre marknaden har ökat mängden varor så har det också
försvårat Sveriges handel med de länder som inte är med i EU.

Konsumentinflytandet i EU

Miljöpartiet ser det som nödvändigt att det finns flera dvs en
mångfald av konsumentorganisationer i Sverige. Det är
viktigt att följa utvecklingen inom EU och internationellt.
Där behövs nya resurser. Vi anser t ex att det är nödvändigt
att Sverige i EU och internationellt i situationer där
konsumentintressen agerar skickar personer som
representerar alla konsumentorganisationer som finns i
Sverige.

Ett trovärdigt konsumentinflytande i EU måste utgå från att svenska
ståndpunkter demokratiskt förankras hos konsumenterna och de olika
intresseorganisationerna och att dessa känner att de får möjlighet att bidra
till
dessa. En oerhörd brist idag är svårigheten att få information om det
konsumentpolitiska arbetet. Miljöpartiet anser att Civildepartementet bör ge
ut en nyhetstidning, dels om konsumentpolitiken i EU, dels om svenska
initiativ och insatser.

Olika intressenter, organisationer och partier, måste dels kontinuerligt
delges information om vad som pågår, dels få lämna synpunkter på
konsumentpolitiska frågor i EU och bidra med synpunkter när svenska
ställningstaganden arbetas fram. Regeringen bör arbeta för att ta fram ett
arbetssätt som möjliggör detta informationsutbyte.

Miljöpartiet vill betona att det är konsumenternas ställning på marknaden
som behöver stärkas och att konsumentorgansiationerna behöver stöttas för
att kunna växa sig starkare.

I en färsk rapport från Statskontoret konstateras att regeringens sätt att
sköta EU-frågorna är bristfällig. Många myndigheter får ofta inte tillräckligt
med information om hur de ska arbeta från departementen. Ibland känner
svenska EU-förhandlare inte till vad regeringen har för ståndpunkter i frågor
man sitter och förhandlar om. Samtidigt säger åtta av departementen att de
inte får tillräckligt med resurser för att kunna styra myndigheterna i EU-
arbetet. Vi anser att dessa brister måste åtgärdas.

Statskontoret föreslår att EU-arbetet inte skall ske i ca 90 arbetsgrupper
utan förespråkar den danska och finska modellen med 30 arbetsgrupper. Vi
anser att detta vore en bra modell att följa. Dessutom bör det finnas god
information som är tillgänglig för allmänheten om dessa grupper och var de
jobbar.

Medborgarkontor

Konsumentens ställning på marknaden är utomordentligt
svag jämfört med vad som förutsätts i de liberala teorierna
som sägs ligga till grund för de just nu så moderna kraven på
en fri marknadsekonomi. Idag har man som konsument ett
mycket större urval av produkter och tjänster än någonsin.
Denna valfrihet är positiv, men kan först bli en verklig
valfrihet då man kan tillgå den information man behöver för
att kunna agera som en medveten konsument.

Sverige ser stora förändringar: EU-medlemskapet, den ökade handeln över
gränserna, privatiseringen av offentliga tjänster, den nya informations-
teknikens snabba utveckling, de ökande miljöproblemen och breddningen av
marknadsekonomin. För att man som människa och konsument ska kunna
göra medvetna och kunniga beslut krävs att man lägger ner väldigt mycket
tid på att ta fram information, kontakta myndigheter etc. Miljöpartiet de
gröna anser att det är dags att hitta former för att möjliggöra att man lättare
än idag kan få den information som man behöver för att kunna vara en aktiv
medborgare och konsument.

Miljöpartiet föreslår att man arbetar för att starta det vi kallar medborgar-
kontor. Myndigheter kan t ex samordna så att de inte behöver ha en person
från varje myndighet. Idén bygger på att man lätt ska ha tillgång till
samhälls- och konsumentinformation. Dessa medborgarkontor kan innehålla
följande service:

socialtjänsten

försäkringskassan

skatteförvaltningen

arbetsförmedlingen

företagsrådgivning

konsumentupplysning

handla miljövänligt

olika organisationer, som SNF, Svenska freds, Röda korset etc

bibliotek

datorer med Internetanslutning

kommunen

landstinget

staten

EU-information

FN

etc.

Dessa kontor skall ha öppettider så att det passar alla.

Medborgarkontor skulle fylla ett antal funktioner. Man kan
öka människors medvetenhet och kunskap som konsumenter.
Och man effektiviserar användningen av offentliga medel.

Miljö och konsumtion

Miljötänkandet måste genomsyra hela konsumentpolitiken.
Det är s k politiska och marknadsekonomiska misslyckanden
som gör att miljövänlig konsumtion är dyrare i relation till
miljöfarlig konsumtion. Konsumentens effektiva utnyttjande
kan därför komma i konflikt med miljön. Regeringen bör
arbeta för att miljökostnader ingår i priset på varor och
tjänster.

Sverige bör i EU för att en miljövänlig konsumtion ska bli verklighet verka
för att

EU tillåter enskilda medlemsländer att införa hårdare regler på miljö-
området

man, innan EU tar fram nya lagförslag, policies etc om miljön, skall ha
diskuterat med miljöorganisationer

EU ska öka insynen i beslutsförfarandet hos ministerrådet och kom-
missionen

informera allmänheten om projekt som rör miljön, samt ge överklagan-
derätt i miljöfrågor

sätta miljöskydd som ett övergripande mål i all EU-policy

landet med högsta miljöskydd inom EU ska vara norm för EU-åtgärder

vid konflikt mellan regler för inre marknad och miljö varje
medlemsland skall ha rätt att prioritera miljöskyddet

använda styrmedel för att främja "ren produktion", t ex tillämpa substi-
tutionsprincipen för kemikalier och utveckla en kretsloppspolitik

införa obligatorisk och offentlig miljörevision

konsumenter i EU ska få tillgång till information om varor och tjänster.

Miljömärkning

Ett sätt att främja konsumenternas möjlighet till
miljöeffektiva val på marknaden är miljömärkningen. Den
stimulerar även näringslivet att ta fram miljövänliga
produkter. Det är viktigt att konsumenten känner förtroende
inför miljömärkningen annars förloras det verktyget för att
uppnå en miljövänligare konsumtion och produktion.

Den svenska regeringen har sagt att EG:s miljömärkningssystem bör lära
sig av den nordiska miljömärkningen ifråga om utvecklingen av kriterier för
olika produktgrupper. Idag har den nordiska miljömärkningen Svanen ett
antal brister.

Underlagsarbeten till Svanen är inte offentliga och dokumenten saknar
referenser. Det är dessutom svårt att förstå vilken information och kunskap
som kriterierna är baserade på. Kriterierna måste kunna utsättas för extern
granskning. Att kriterierna premierar öppenhet är en demokratisk fråga och
ett stöd för offentlighetsprincipen. Kriteriearbetet måste resultera i att
underlagsarbetet görs tillgängligt för intresserade.

Miljömärkningen Svanen har ett system för kriterier där man kan kompen-
sera en dålig egenskap med att ha bättre värden vad gäller en annan egen-
skap. Då följer man inte tankarna kring försiktighets- och substititions-
principen. Om en substans är "diskutabel" så ska den inte kunna accepteras i
en miljömärkt vara. En miljömärkt vara ska dessutom visa att den är miljöbra
och det har inget samband med kvalitets- och funktionskrav. Dessutom
blandar man in kvalitetskrav i kriteriearbetet, vilket får konsekvenser för
bedömningen.

Tillverkarna får betala 0,4 % av inkomsterna plus 11 000 kr och prov-
tagningskostnaderna för att använda Svanen. Här finns två fel inbyggda, dels
att det är alldeles för dyrt för många företag, dels att man bygger
finansieringen på mängden försålda varor.

Sverige måste verka för att alla miljömärkningssystem, det svenska,
Nordens och EU:s är bra, offentliga och därför bibehåller konsumenternas
förtroende. Därför anser vi att man måste reformera Nordens miljömärkning
Svanen och EU:s miljömärkningssystem.

Arbetet med miljökriterier skall stå fritt från direkt påverkade intressenter.
I klartext betyder detta att inga producentföreträdare ska vara med vid
beslutstillfällen eller i styrelsen. Konsensusbeslut om konkurrensbegränsan-
de åtgärder är en dålig konstruktion som bara gynnar producenter. Processen
fram till beslut om kriterierna ska vara öppen och så vid som möjligt. Att
värdera remissynpunkter förutsätter en smalare krets med god miljökunskap
och en klar målsättning formulerad i policy.

Miljökriterier skall sträva efter att gynna produkter som har kommit längre
än övriga produkter inom sortimentet.

Om systemet upplevs som tillräckligt miljöanpassat kommer det att stöttas
aktivt av opinionsbildare med trovärdighet eller stora kunder som statliga
företag, kommuner eller handeln. En organisatorisk lösning med samverkan
med t.ex. kommunförbund, statliga företag eller ett antal stora kommuner
garanterar stor efterfrågan redan initialt. En part som handeln har både ett
ansvar för att informera konsumenter och ett intresse av att själv profilera sig
som miljöanpassad.

Kriteriearbetet skall resultera i att underlagsarbeten görs tillgängliga för
intresserade. Alla producenter kan ha intresse av delar av kriteriearbetet även
om de inte har ambitionen att ta till sig ett helt kravpaket. Öppenheten
möjliggör också oberoende granskning av underlag som påverkat ställnings-
taganden, vilket är en nödvändighet för trovärdigheten.

Kriterierna ska bestå av ett antal ''häckar'' som produkten måste klara av för
att klara miljömärkningen. Man skall inte kunna kompensera en dålig
egenskap i en produkt med att ha bättre värden vad gäller en annan egenskap.

Eftersom endast miljömärkt eller ej redovisas är det utomordentligt svårt
att ta ställning till vad en produkt egentligen valt att förbättra radikalt.

Kriteriesystemet ska bygga på försiktighets- och substitutionsprincipen.
Om en substans är ''diskutabel'' hamnar den under ''häcken'' oavsett i vilken
halt den förekommer.

Livsmedel

I regeringens skrivelse sägs det bl a att Sverige ska verka för
att en bättre märkning av livsmedlen införs. Detta är något
som mp välkomnar. Om marknadens funktionssätt ska
fungera bättre krävs välinformerade konsumenter som träffar
sitt val inte enbart med varans pris som måttstock.
Konsumenten ska exempelvis informeras om och kunna
välja om han eller hon vill ha bestrålad eller genmanipulerad
mat eller inte.

Samtidigt så förhindrar vårt medlemskap i EU oss från att införa regler om
bättre märkning. Ett aktuellt exempel på detta är direktivet om s k Novel
Foods. Med all sannolikhet kommer EU att besluta om att genmanipulerade
livsmedel ej kommer att märkas. Detta direktiv nämns inte ens under
rubriken Aktuella konsumentpolitiska frågor i regeringens skrivelse, vilket är
mycket anmärkningsvärt.

Regeringen vill alltså arbeta för en bättre märkning av livsmedel, men
säger i sin skrivelse ingenting om hur man ska göra för att undkomma
problemet med EU:s regler.

Sverige bör verka för att vi får fullständiga innehållsdeklarationer på
livsmedel, att vi får behålla ursprungsmärkning och får information om en
produkt är bestrålad eller genmodifierad.

Marknadsföring och
information

Miljöpartiet de gröna anser att regeringen i EU även bör
verka för att förbjuda diskriminerande reklam. Det gäller
diskriminering p g a kön, etniskt ursprung, sexualitet, ålder
eller funktionshinder.

Vi anser även att regeringen ska verka för att förbjuda reklam och
smygreklam för tobaks- och alkoholprodukter. Detta måste ske både inom
den inre marknaden och för export och bistånd.

Forskning

Konsumentkunskap har definierats som kunskap för konsumenten om
konsumenten. Den samlade kunskapen om ekonomi och marknad sett ur
konsumentperspektiv är alltför liten. Forskningen är så eftersatt att det har
fört med sig att viktig kunskap när det gäller hushållens villkor saknas. För
Konsumentverket innebär det att man inte bara har en mycket liten summa
att satsa per capita på information, hjälp och utbildning utan att man också
har en dålig kunskapsbas att utgå från.

För att skapa en fri handel mellan jämbördiga parter, eller ännu hellre med
konsumenten som styrande part som i liberalismens teorier, krävs forskning
för konsumenten. Man bör sträva efter att låta konsumentforskningen i första
hand få mer resurser, i andra hand att konsumentforskningen får en egen
organisation inom universitet och högskolor och därmed egna resurser att
fördela.

Produktsäkerhetslagen

Det är otillräckligt att regeringen valt att utvidga
produktssäkerhetslagen till att också gälla varor som
tillhandahålls inom offentlig sektor. Denna bör naturligtvis
gälla även tjänster som tillhandahålls inom offentlig
verksamhet och som inte omfattas av myndighetsutövning.

Stöd till utveckling av
konsumentpolitik i andra
länder

Vi anser att Sverige inte ska arbeta med att främja
konsumentskydd i Öst- och Centraleuropa samt i
utvecklingsländer via olika EU-program. Istället anser vi att
detta arbete ska bedrivas via svenska insatser. En anledning
till detta är att Sverige har haft en väsentligt mycket bättre
syn på konsumentfrågor än EU, en annan anledning är att
Sverige ska bedriva en egen utrikes- och biståndspolitik.

Ett sätt att stödja den övriga världens konsumentpolitik och samtidigt
möjliggöra för svenska konsumenter att konsumera solidariskt är att stödja
framtagandet av rättvisemärkning.

Marknadskontroll och
uppföljning av priser

En effektiv och fungerande marknadskontroll samt en
regelbunden uppföljning av priserna är viktiga grundbultar
för att skydda konsumenten på marknaden. I och med den
inre marknaden så har behovet av att genomföra dessa blivit
ännu större. Detta beroende på att vi från svensk sida inte
längre tillåts ställs lika höga miljö-, hälso- och säkerhetskrav
och då avstånden mellan konsument och producent är stora.
Miljöpartiet anser att vi bör genomföra marknadskontroller
och prisuppföljning regelbundet för att skydda
konsumenterna.

Finansiella konsekvenser

Konsumentarbetet kommer att behöva omprioritera bland
befintlig verksamhet. För att uppnå de konsumentpolitiska
mål som vi har satt upp måste vi utöka anslagen med 20
miljoner kr.

Vägar till inflytande i EU

Sverige behöver en mer genomtänkt och offensiv strategi för
att nå upp till sina egna konsumentpolitiska mål. Vi har ovan
i denna motion gått in på vad man borde göra.

Hur ska Sverige jobba för att påverka EU? Tjänstemännens
Centralorganisation påpekar att regeringens skrivelse nästan enbart
diskuterar hur Sverige ska påverka generaldirektoratet för konsumentfrågor
DGXXIV. Men det är naturligtvis lika viktigt att påverka exempelvis
generaldirektoratet för jordbruk, konkurrens och finansiella frågor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att man som konsument skall få information om
de varor och tjänster som finns på marknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hushållen skall ha goda möjligheter att
utnyttja ekonomiska och andra resurser medvetet, samtidigt som man
ökar naturkapitalet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konsumenterna skall ha en stark ställning på
marknaden och få ett ökat inflytande i samhället,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att konsumenternas hälsa och säkerhet skall
skyddas,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förändra konsumtions- och
produktionsmönster till ett miljöanpassat och resursbevarande system,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det konsumentpolitiska arbetet särskilt skall
inriktas på hushållens baskonsumtionsgrupper,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hänsyn till miljö och konsumenter alltid skall
ha företräde framför hänsyn till den inre marknaden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att den som vill producera/exportera en vara
också skall bevisa att den är ofarlig,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för att EU antar
miniminormer för miljö-, hälso- och säkerhetsregler och för
information om varor och tjänster,
10. att riksdagen hos regeringen begär att den motverkar att länder
inom EU använder subsidiaritetsprincipen för att motverka
gemensamma åtgärder inom konsumentskyddslagstiftningen där EU
har en klar skyldighet att agera,
11. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att
förtydliga och förstärka konsumentskyddet i artiklarna 92 och 100a,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige till EU och internationellt, i
situationer där konsumentintressen agerar, skickar personer som
representerar alla konsumentorganisationer som finns i Sverige,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Civildepartementet ger ut en nyhetstidning,
dels om konsumentpolitiken, dels om svenska initiativ och insatser,
14. att riksdagen hos regeringen begär att den tar fram ett
informationsutbyte så att intressenter, organisationer och partier kan
lämna synpunkter på konsumentpolitiska frågor i EU,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medborgarkontor som kan ge service kring
samhälls- och konsumentfrågor,
16. att riksdagen hos regeringen begär att den arbetar för att
miljökostnader skall ingå i priset på varor och tjänster,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall tillåta
enskilda medlemsländer att införa hårdare regler på miljöområdet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall
diskutera med miljöorganisationer före framtagning av nya lagförslag,
policies etc. om miljön,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall öka
insynen i beslutsförfarandet hos ministerrådet och kommissionen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall
informera allmänheten om projekt som rör miljön och ger
överklaganderätt i miljöfrågor,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall sätta
miljöskydd som ett övergripande mål i all EU-policy,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall
använda EU-landet med högsta miljöskydd som normgivande för EU-
åtgärder,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU vid konflikt
mellan regler för inre marknad och miljö skall ge varje medlemsland
rätt att prioritera miljöskyddet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall
använda styrmedel för att främja "ren produktion", t.ex. tillämpa
substitutionsprincipen för kemikalier, och utveckla en
kretsloppspolitik,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall införa
obligatorisk och offentlig miljörevision,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU bör verka för att EU skall ge
konsumenter tillgång till information om varor och tjänster,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att reformera Nordens miljömärkning Svanen
och EU:s miljömärkningssystem,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetet med miljökriterier skall stå fritt från
direkt påverkande intressenter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kriteriesystemet vid miljömärkning skall
bygga på försiktighets- och substitutionsprincipen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att man vid miljömärkningen inte skall kunna
kompensera en produkts dåliga egenskap med bättre värden vad gäller
en annan egenskap,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen inom EU bör verka för en klar och
tydlig märkning av genmodifierade produkter,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör verka för fullständiga
innehållsdeklarationer på livsmedel,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i EU bör verka för att förbjuda
diskriminerande reklam,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen skall verka för att förbjuda reklam
och smygreklam för tobaks- och alkoholprodukter, både inom den inre
marknaden och för export och bistånd,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att låta konsumentforskningen få mer resurser,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utvidga säkerhetslagen till att gälla tjänster
som tillhandahålls inom offentlig verksamhet och som inte omfattas
av myndighetsutövning,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige inte skall arbeta med att främja
konsumentskydd i Öst- och Centraleuropa samt i utvecklingsländer
via olika EU-program,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att genomföra marknadskontroller och
prisuppföljning regelbundet för att skydda konsumenterna,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utöka anslagen för konsumentarbetet med 20
miljoner kronor,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hur Sverige bör arbeta för att påverka EU.

Stockholm den 28 mars 1996

Yvonne Ruwaida (mp)