med anledning av prop. 2011/12:47 Sveriges tillträde till konventionen om klusterammunition

Motion 2011/12:U15 av Bodil Ceballos m.fl. (MP)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbud mot bombkapsel 90.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbud mot investeringar i företag som utvecklar eller tillverkar klusterammunition.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbud mot transit av klustervapen genom svenskt territorium.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till länder som drabbats av klustervapen.

Motivering

Miljöpartiet välkomnar att regeringen nu väljer att lämna in en proposition om att godkänna konventionen mot klusterammunition (prop. 2011/12:47 Sveriges tillträde till konventionen om klusterammuntion).

Det är välkommet eftersom det nu är över tre år sedan ett stort antal stater, däribland Sverige, skrev under ett internationellt förbud mot klusterammunition och det är hög tid att konventionen ratificeras. Hittills har 109 länder skrivit under förbudet och 61 länder har ratificerat. Vi har sett i de senaste årens krig att användningen av klustervapen får fruktansvärda humanitära konsekvenser. 98 procent av dem som drabbas är civila och av dessa är 40 procent barn. Därför har det internationella samfundet uppmärksammat det urskillningslösa mänskliga lidande klustervapen orsakar.

Klustervapnen utvecklades under kalla kriget och är anpassade efter den tidens krig. Tanken var att man bl.a. skulle ha klusterbomber som kunde spränga sönder tanks som befann sig i terräng och som var svåra att komma åt. Klusterbomber passar inte in i ett ”modernt krig”. Klustervapen är ett anfallsvapen, vilket de senaste årens krigföring i Afghanistan, Irak, Kosovo och Libanon har visat. Inte som tillverkarna av klustervapen ofta hävdar, i försvarssyfte.

Det är vår övertygelse att BK 90 inte hör hemma i den svenska vapenarsenalen och därför snarast bör avvecklas. Det är därför angeläget att Sverige går så långt som möjligt för att bidra till en långtgående implementering av konventionen för att minska riskerna att människor framöver ska drabbas av klustervapnens konsekvenser.

Miljöpartiet anser att det är viktigt att i det svenska ställningstagandet sända en tydlig signal till andra nationer att Sverige är berett att gå så långt som möjligt för att bidra till en långtgående implementering av konventionen och att vi är beredda att minska riskerna för att människor framöver ska drabbas av klustervapnens konsekvenser. Det är därför beklagligt att regeringen med nuvarande lydelse i propositionen väljer en minimalistisk väg för sin anslutning till konventionen. I de fall där konventionen lämnar utrymme för tolkningar har regeringen valt att inte göra mer än det som är absolut nödvändigt. Det finns flera exempel på detta: frågan om förbud mot investeringar i företag som utvecklar eller tillverkar klustervapen, frågan om transit av klustervapen genom svenskt territorium samt stöd till länder som drabbats av klustervapen.

Regeringen argumenterar mot att förbjuda transit av klustervapen genom svenskt territorium liksom investeringar i företag som utvecklar eller tillverkar klustervapen. Detta anser Miljöpartiet är så pass avgörande frågor att propositionen i denna del bör avslås och återremitteras till dess att dessa frågor åtgärdats.

Regeringen anser att det vore ”alltför långtgående att tolka förbudet i artikel 1.1b mot överföring som förbud också mot transitpassage genom eller över nationellt territorium”. Med denna argumentation stöder regeringen inte ett förbud mot transit av klusterammunition genom (eller över) Sverige. Miljöpartiet anser att ett sådant resonemang inte håller. Självklart ska inte transit av förbjuden ammunition genom svenskt territorium tillåtas.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att ett antal länder infört lagstiftning mot investeringar i företag som utvecklar eller tillverkar klusterammunition. Man skriver vidare ”att investeringar undviks i företag som utvecklar, tillverkar eller på annat sätt befattar sig med klusterammunition kan, som flera av remissinstanserna framhåller, bidra till att uppnå konventionens syfte att förhindra användning av klusterammunition”. Trots detta avvisar regeringen ett förbud mot sådana investeringar med hänvisning till att det skulle vara ”förhållandevis komplicerat”. Det är en argumentation som inte håller. Menar man allvar med att nå ett fullständigt och globalt avskaffande av klusterammunition är ett investeringsförbud ett viktigt steg. Miljöpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag om hur ett sådant förbud ska se ut.

Regeringen skriver att Sverige under en lång följd av år lämnat ett omfattande bistånd på minområdet. Sverige var bland de tio största bidragsgivarna till minhantering under 00-talet med i genomsnitt 100 miljoner kronor per år. Men vi noterar att det svenska biståndet till detta område minskat de senaste åren, främst genom landreformen i biståndet. Miljöpartiet anser att Sverige, i enlighet med landets politik för global utveckling, bör avsätta mer resurser till länder som drabbats av klusterammunition genom ökade biståndsinsatser.

Stockholm den 20 januari 2012
Bodil Ceballos (MP)
Peter Rådberg (MP)	Valter Mutt (MP)
Mehmet Kaplan (MP)