med anledning av prop. 2011/12:15 Genomförande av det nya EU-direktivet om bistånd med indrivning

Motion 2011/12:Sk3 av David Lång (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår proposition 2011/12:15 Genomförande av det nya EU-direktivet om bistånd med indrivning.

Motivering

EU-direktivet om bistånd med indrivning antogs våren 2010 och syftar till ”ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder”. Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti som verkar för att minimera det överstatliga inflytandet över Sverige. EU:s ökade inflytande över svensk politik i allmänhet och svensk ekonomisk politisk i synnerhet är mycket oroande. Direktivet om bistånd med indrivning innebär ytterligare makt till EU på viktiga skattepolitiska områden.

Sveriges politik för bistånd med indrivning är i dag huvudsakligen utformad på bilaterad eller multilateral basis. De viktigaste nationella bestämmelserna finns i lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, LÖHS. Andra viktiga överenskommelser är det nordiska skattehandräckningsavtalet, Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (som alltså är utformad på mellanstatlig nivå) och vissa bilaterala skatteavtal och tullsamarbetsavtal. Det nya direktivet ska visserligen gälla vid sidan av dessa avtal och inte sätta dessa ur spel. Däremot får direktivet långtgående effekter på grund av dess stora omfattning, samtidigt som de andra avtalen har tjänat oss väl och i högsta grad är tillräckliga. En gemensam EU-politik på området behövs därför inte. Propositionens syfte är visserligen att föreslå lämplig lagstiftning som krävs för att genomföra direktivet, som redan är antaget, men det innebär inte att vi inte kan ha synpunkter på direktivet som sådant. Det måste anses vara inom ärendets ram att även yttra sig om direktivet. Sverigedemokraterna menar att inga lagändringar borde göras och att direktivet inte ska implementeras i svensk lagstiftning. Vidare är det oroväckande att svensk lagstiftning i allt högre grad EU-anpassas. Det diskuteras i motionen två huvudalternativ: antingen att göra en ny lag utifrån vad som regleras i EU-direktivet eller att placera de bestämmelser som krävs för genomförandet av det nya direktivet i nuvarande LÖHS. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att direktivet inte borde genomföras över huvud taget utan rivas upp. Är det så att det ändå genomförs bör det placeras i LÖHS i stället för i en egen lag.

Direktivet är omfattande och kommer att på ett markant sätt påverka svensk skattepolitik. Det konstateras bl.a. att ”enbart en ändring av det befintliga direktivet 2008/55/EG är inte tillräckligt”, och att tillämpningsområdet bör utvidgas. Med ”person” i propositionen avses juridiska och fysiska personer, samt de flesta andra juridiska konstruktioner och sammanslutningar av personer som inte är juridiska personer (5 §, prop. 2011/12:15). Indrivning ska inte längre gälla bara tullar och jordbruksavgifter, utan fordringar som avser alla skatter (dvs. även direkt skatt) och avgifter ”som tas ut av en medlemsstat eller på en medlemsstats vägnar eller av dess territoriella eller administrativa enheter, inbegripet de lokala myndigheterna, eller på deras vägnar eller på unionens vägnar”. Det är värt att påpeka att direktivet redan finns, men det reglerar främst fordringar på tullar och jordbruksavgifter. Eftersom dessa fordringar utgör en liten och minskande del av fordringarna på den inre marknaden vill EU utöka direktivet.

I klartext omfattar alltså direktivet juridiska och fysiska personer och samtliga avgifter och tullar. Det innebär långtgående EU-reglering av Sveriges politik för skattehandräckning och bistånd med indrivning. Begreppet utvidgning definieras otydligt: det konstateras bl.a. att möjligheterna att begära indrivning eller ”säkerhetsåtgärder” i en annan medlemsstat bör utvidgas. Säkerhetsåtgärder är ett begrepp som inte närmare definieras, varför dess innebörd blir otydligt.

I direktivet, som finns bifogat som bilaga till propositionen, slås fast att målen för direktivet inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av unionens medlemsländer och att unionen därmed får vidta åtgärder enligt subsidiaritetsprincipen. Detta gäller dock endast givet direktivets mål, nämligen att föreskriva ett enhetligt system för bistånd för indrivning. Sverigedemokraterna menar dock att ett enhetligt system för bistånd för indrivning är en dålig idé och att verklig effektivitet och ändamålsenlighet för ett lands skattehandräckningspolitik bäst uppnås genom landets specifika avtal med andra länder. De europeiska länderna vill inte ha enhetliga system för skattepolitiska angelägenheter.

Förslaget är också tveksamt med hänsyn till proportionalitetsprincipen, där de föreslagna åtgärderna över huvud taget inte står i proportion till ändamålet. Det råder obalans mellan mål och medel. Direktivet slår dock fast att förslagen enligt proportionalitetsprincipen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen.

Dessutom är förslaget i sig väldigt svårt att harmonisera över unionens medlemsstater. Medlemsstaternas olika befogenheter för indrivning är mycket olika, varför direktivet blir felriktat. Det står i direktivet att indrivningsmetoderna inte ska påverkas av direktivet, men att det är nödvändigt att ”säkerställa att varken skillnaderna mellan nationella lagstiftningar eller bristen på samordning mellan behöriga myndigheter förhindrar ett väl fungerande system för ömsesidigt bistånd enligt detta direktiv.” Det är dock sannolikt så att ett effektivt enhetligt system förutsätter enhetliga befogenheter för indrivning.

Direktivet slår fast att Sverige, när vi ingår bilaterala eller multilaterala överenskommelser i frågor som omfattas av detta direktiv, är tvunget att underrätta kommissionen om detta. Kommissionen underrättar i sin tur de övriga medlemsstaterna. Sverige har inte någon skyldighet att bedriva underrättelseverksamhet till kommissionen och därför kan syftet med detta ifrågasättas. Sverige äger rätten att ingå egna skattepolitiska avtal utan att underrätta EU om detta.

Mot bakgrund av detta förordar Sverigedemokraterna att propositionen avslås i sin helhet.

Stockholm den 4 november 2011

David Lång (SD)