med anledning av prop. 2008/09:165 En långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans

Motion 2008/09:Ju22 av Berit Andnor m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inte slå samman Länsrätten i Jämtlands län med Länsrätten i Västernorrlands län.

Motivering

I propositionen föreslås en reformering av länsrättsorganisationen för att skapa en hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans. Enligt förslaget ska Länsrätten i Jämtlands län slås samman med Länsrätten i Västernorrlands län till en domstol med kansli i Härnösand.

Länsrätten är den instans som framför allt hanterar enskilda individers möjlighet att överklaga och göra sin röst hörd när de i kontakt med myndigheter känner sig felbehandlade. Det handlar om skatter, kommunala beslut om bistånd av olika slag, rätt till sjukpenning och många andra frågor som är vardagsnära och därför har stor betydelse för människors förtroende för rättsstaten. När det gäller Länsrätten i Östersund har antalet ärenden ökat avsevärt sedan 2006, vilket lett till att domstolen har varit tvungen att anställa fler.

Att lägga ned denna domstol i Östersund är ett orimligt förslag. Man kan inte begära att exempelvis en Årebo ska behöva åka 28 mil enkel resa – eller ännu längre om man bor i Gäddede eller Sveg –först till Sundsvall och sedan ytterligare 6 mil till Härnösand när man vill få sin sak prövad i en domstol. Regeringen anser å ena sidan att avståndet inte är ett hinder för att över dagen kunna resa till Härnösand för en muntlig förhandling. Å andra sidan motiverar regeringen kansliets placering i Härnösand i stället för i Sundsvall med att kommunikationerna mellan städerna är under utveckling. Detta illustrerar tydligt den pinsamma bristen på kunskaper om hur kommunikationerna mellan olika orter i Jämtlands län och Härnösand fungerar.

En lång resa kan i många fall innebära att man avstår från att delta i förhandlingen. Det måste också vara praktiskt möjligt att som enskild medborgare kunna gå igenom sin egen akt i domstolen innan ett mål avgörs, där ingen muntlig förhandling äger rum. Om den enskilda medborgaren upplever det som i praktiken omöjligt eller så besvärligt att han eller hon avstår från sin rättighet att inställa sig till muntlig förhandling eller från att ta del av sin egen akt är rättssäkerheten hotad.

Det finns exempel på rättsfall, exempelvis när det gäller överklaganden i utvisningsärenden, där den berörda på grund av avstånd avstått från sin rätt att närvara. I efterhand har det i den offentliga debatten ifrågasatts om domstolen hade alla fakta på bordet och om den berörda verkligen fick möjlighet att framföra hela sin sak på ett relevant sätt.

Frågan har också en regionalpolitisk aspekt. Oron och missnöjet på landsbygden växer då de boende tydligt känner, och med all rätt, att den statliga servicen försämras. Regeringen genomför en målmedveten centralisering av den statliga verksamheten till några få större städer. Det drabbar invånare på landsbygden på ett sätt som är oacceptabelt.

Dessutom handlar frågan om kvalificerade jobb och kompetens. Den tidigare socialdemokratiska regeringen flyttade ut jobben i landet med syftet att stärka den statliga närvaron i hela landet. För den förra regeringen var det inte en naturlag att statliga jobb ska vara placerade på större centralorter eller i Stockholm.

Att väga specialistkompetens mot den enskildes rätt att få en bra behandling och rimlig tillgänglighet är inget enkelt problem att lösa. Samtidigt måste rättssäkerheten vara lika för alla i alla delar av landet. Det får inte vara så att människor blir orättvist och godtyckligt behandlade på grund av missriktad spariver.

Stockholm den 1 april 2009
Berit Andnor (s)
Gunnar Sandberg (s)	Marie Nordén (s)